Allmän karaktär
Västra Begravningsplatsen i Oskarshamn är en kyrkogård som byggts ut vid flera tillfällen.
De olika ideal och stilar som varit rådande vid tiden för de olika utvidgningarna har alla satt
sin prägel på området. Från de strikt organiserade ytorna från tidigt 1900-tal och 1930-talet till
1960- och 1980-talens skogskyrkogårdar med mjukare linjer. De senaste årtiondenas bruk av
kyrkogården har strävat efter att ta till vara på de naturliga förutsättningar som landskapet och
naturen ger. En viktig del av kyrkogården karaktär är växtligheten som på kyrkogårdens
äldsta del domineras av äldre lövträd, framförallt ekar och lindar. På skogskyrkogården
dominerar berghällar och tallskog, en naturtyp som är kännetecknande för Oskarshamns
trakten. Begravningsplatsens uppbyggnad kan relativt enkelt avläsas. De olika kvarterens
stilar är sammanhållna vilket ger besökaren en övergripande förståelse för hur kyrkogården
vuxit till.
Omgärdning
I öster omgärdas kyrkogården av ett smidesstaket. En stödmur av kanthuggen granit är anlagd
i anslutning till ingång och parkering i kyrkogårdens nordvästra del. I övrigt omgärdas
kyrkogården av ett gunnebostängsel på en cementsockel. I väster och söder fungerar också
skogsmarken som en form av omgärdning som skyddar mot insyn och dämpar trafikbuller.
Ingångar
Kyrkogården har tre större ingångar. I sydost finns en ingång som leder till Skogskapellet. I
anslutning till denna finns parkeringsplatser för besökare och möjligheter för transporter att ta
sig in på området. Ytterligare ingångar finns i östra delen av den gamla kyrkogården, vilken är
kyrkogårdens ursprungliga ingång, samt i nordvästra delen av 1930-tals utvidgningen. I
anslutning till den sistnämnda finns också parkering för besökare.
Vegetation
På Västra begravningsplatsen finns ett skiftande växtmaterial. På begravningsplatsens olika
delar har dels den naturliga växtligheten tagits tillvara dels har buskar och träd som varit
populära vid tiden för anläggandet planterats. Den äldsta delen av kyrkogården domineras av
lindallén som leder till Gamla kapellet samt av lindar och ekar på kullarna som omramar
kyrkogården. 1930-talets kyrkogård har häckar av vintergrön liguster och häckoxbär
planterats medan växtmaterialet på de båda senare utvidgningsområdena är mera skiftande
med inslag av tallskog, spirea, körsbär, vingad benved, bergtall m.m. I kvarter 30 finns ett
flertal träd och buskar planterade t.ex. körsbär, rönn, björk och spirea.
Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna.
Gångsystem
Ett gångsystem med raka gångar som ofta möter varandra i räta vinklar dominerar de båda
äldre delarna av kyrkogården. På de båda yngre delarna av kyrkogården är gångsystemet
utlagt i slingor. Flertalet av gångarna är belagda med asfalt men på de båda äldre delarna
förekommer gångar som belagts med ett finkornigt grus. På den del som tillkom 1984 finns
också en skogstig som inte anpassats för transporter utan slingrar sig fram i tallskogen.
Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna utgör en provkarta över de olika typer av gravvårdar som varit allmänt
förekommande under 1900-talet. Stående vårdar dominerar men enstaka liggande vårdar och
hällar förekommer. Materialet är främst grå och röd granit men också svart förekommer. Från
1960-talet förekommer naturstenar framförallt i partier med urngravar. På kv k1 och kv k2
finns också flera monumentala gravar från 1920- och 1930-talen med grusbeläggning och
olika former av omgärdningar. Titlar anges framförallt på gravvårdar på de äldre delarna av
kyrkogården. Den dödes hemort är angivna på ett fåtal gravvårdar på hela kyrkogården.
Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna.
Minneslund
Minneslunden är belägen söder om kv 8. Den stod klar 1978 och ritades av landskapsarkitekt
Lennart Lundqvist, Uppsala. Platsen utgörs av en gräsmatta mellan skogbevuxna kullar. I
söder och norr omramas platsen av rhododendronbuskar. En gång av smågatsten leder fram
till en plats för blommor och ljus i minneslundens södra del. Här finns också en damm. Sedan
platsen anlades har ca. 1000 personer gravsatts i minneslunden.
Byggnader
Gamla kapellet
Gamla kapellet byggdes när kyrkogården anlades. Kapellet är exteriört uppfört i nygotisk stil
med en putsad, gul fasad, spetsbågiga fönster, det särpräglade taket klätt med grönmålad plåt
samt pilastrar som även de täcks av grönmålad plåt.
Skogskapellet och krematoriet
Skogskapellet byggdes 1963 efter ritningar av de båda arkitekterna Arne Strömdahl och Per
Magnus Österberg. Byggnaden är uppförd i gult tegel och taket är belagt med kopparplåt. I
byggnaden finns ett krematorium som är samtida med kapellet. År 1987 byggdes kapellet till
med bisättningsutrymmen och kontorslokaler för kyrkogårdsförvaltningen.
Ekonomibyggnader
Nya personal-, förråds- och verkstadslokaler byggdes 1992. De är centralt placerade på
begravningsplatsen.
Övrigt
Gravvårdar som tagits bort p.g.a. att gravrätten upphört krossas enligt
kyrkogårdsförvaltningens policy till grus. Ett område av Västra begravningsplatsens storlek
och med den utformning som området har ger förutsättningar för ett rikt djurliv. På Västra
begravningsplatsen drivs ett ornitologiskt forskningsprojekt som regelbundet följer upp
häckningen i området samt undersöker halterna av tungmetaller i levern hos flugsnappare.
Beskrivning av enskilda områden med kulturhistorisk bedömning
Kyrkogården anlagd 1904-06, kv 1-6 samt kv k1 och kv k2
Allmän karaktär
Västra begravningsplatsens äldsta del anlades 1904-06. Området består av kvarteren 1-6 samt
kvarteren kullen 1 och 2 förkortade kv k1 respektive kv k2. Kvarteren 1-6 är anlagda efter
klassicistiska principer med en huvudgång som i det här fallet går i öst-västlig riktning. Idag
är denna gång belagd med asfalt. Ytterligare gångar i öst-västlig riktning bildar gräns mot kv
k1 och kv k2.
Utöver dessa gångar finns gångar i nord-sydlig riktning som avgränsar kvarteren och binder
samman områdets olika delar. Dessa gångar är belagda med fint grus. Tidigare fanns en gång
mellan kv 2 och 3 och en genom kv 5. När dessa lades igen är inte känt. Huvudgången som
går från ingången i öster fram till kapellet inramas av en allé med äldre lindar. Allén har
börjat förnyas genom en utgallring av de äldre träden och nyplantering av unga lindar. Detta
plana, noggrant planlagda område omges av mjuka kullar bevuxna med lövträd som ek, björk
och lind. Här har under 1900-talets första årtionden flera av Oskarshamns prominenta familjer
anlagt sina familjegravar. Sluttningarna har tagits till hjälp för att skapa anslående
gravmonument. Under senare årtionden har områdena tagits i bruk för urngravar. Här har dels
skapats sammanhängande områden av urngravar såsom i södra delen av kv k1 och västra och
norra delen av kv k2 men urngravplatser har också skapats bland de äldre gravvårdarna. Ett av
områdets viktigaste karaktärsdrag är de äldre lövträd som finns i området dels i form av allén
från kyrkogårdens östra ingång fram till kapellet, dels spridda i kv k1 och kv k2. Idag vårdas
träden genom beskärning och ett arbete med att successivt föryngra beståndet har påbörjats.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna i kvarteren 1-6 är tämligen enhetliga till karaktären. Området har haft sin
anläggningsperiod från kyrkogårdens invigning till 1936. Genom gravvårdarnas datering kan
man få en bild av hur kvarteren brukats. De äldsta gravvårdarna finns i västra delen av kv 1
och 2. I kv 1 är den äldsta vården från 1906 och i kv 2 från 1904. Få gravvårdar finns
bevarade från kyrkogårdens första tid men från slutet av 1910-talet och fram till 1936 kan
man följa hur kvarteren successivt tagits i bruk. I flera av gravplatserna har det dock skett
sekundära gravsättningar vilket gör att även modernare typer av gravvårdar förekommer i en
mindre omfattning. Vårdarna är företrädesvis stående, låga stenar men även liggande vårdar
och hällar förekommer i en mindre omfattning. Samtliga gravvårdar är vända mot öster.
Kvarteren 1,2 och 3 ska ursprungligen ha använts som linjegravsområden. Av detta märks inte
mycket idag. Enstaka vårdar kan dock vara från denna period. I de västra delarna av de här tre
kvarteren har flera gravvårdar tagits bort eller har de utgjorts av träkors som ruttnat bort.
Stenmaterialet är varierande men grå granit dominerar. Smideskors finns ett var i kvarteren 1,
2 och 6. Det enda av dem som är daterad står i kvarter 6 och är från 1924. I kvarter 1 markeras
tre gravplatser av kullar klädda med murgröna. Titlar på gravstenar är vanliga i samtliga
kvarter utom kvarter 3 där de saknas. Flera titlar vittnar om Oskarshamns koppling till sjöfart.
T.ex. finns här titlarna matros, överlots övermaskinist, timmerman, fiskare och steward.
Kvarter 3 är det av områdets kvarter som skiljer sig från övriga. Detta kvarter har använts och
används fortfarande för barngravar. Gravvårdarna här är små och låga. De äldsta är daterade
till 1927 och de yngsta till 2002. Flera gravvårdar saknar dock datering. Ett fåtal
gravsättningar av vuxna har gjorts i kvarteret.
I områdena kv k1 och kv k2 har vårdarna skiftande utseende. Flera gravplatser är belagda med
grus och omgärdade med stenram, buxbom eller räcke och stenpollare. Vanligast är att
gravplatsen domineras av en stor sten som berättar vilken familj som äger gravplatsen. Inom
omgärdningen eller i anslutning till familjens gravsten finns mindre, vanligen liggande stenar
över de olika familjemedlemmarna. Vårdarna är inte alltid daterade men de som är daterade
visar att området brukats från kyrkogårdens tillblivelsetid och att det än idag förekommer
gravsättningar. Urngravvårdarna är av två typer. I de delar av kvarteret som är rena
urngravsområden är vårdarna ofta i form av naturstenar. Liggande vårdar dominerar men i
södra delen av kvarter kv k1 finns ett mindre område med stående, slipade vårdar. I nordöstra
delen av kv k1 har jordfasta stenar använts för att skapa vårdar vid urngravplatser. En plan yta
för gravvårdens text har i en del fall skapats genom ett försiktigt sprängningsarbete. Bland de
äldre gravvårdarna är titlar vanliga medan det bland urngravvårdarna är ovanligt. Inom kv
k1och kv k2 är vårdarna placerade så att de följer landskapets förutsättningar. Det gör att man
här släppt efter på traditionen att vända gravvården mot öster.
1930-talets utvidgning, kv 7-18
Allmän karaktär
Denna del av kyrkogården är belägen väster och söder om Gamla kapellet. Huvudgången från
kyrkogårdens östra entré fortsätter genom detta område men nu vinklat i nordvästlig-sydostlig
riktning. Gångarna är raka och flera av dem löper parallellt med huvudgången. En knutpunkt
har skapats mitt i området. Liksom den äldre kyrkogårdsdelen omges de plana gravkvarteren
av skogskullar. Dessa har dock inte tagits i bruk för gravsättningar i samma utsträckning som
på den äldre delen av kyrkogården. Samtliga kvarter är kistgravsområden utom kvarter 9 som
är ett urngravsområde i områdets sydöstra del. Av gravvårdarna kan man utläsa att områdena
tagits i bruk i följande ordning: 12, 11, 7, 13, 8, 14, 10, 15, 17, 16, 18 och 9. Parallellt med
gångarna i områdets sydöstra del är häckar av vintergrön liguster planterade. I kvarter 16 och
18 finns rygghäckar av häckoxbär. I området nordvästra del är en mindre del av kvarter 20
belägen. Detta område togs i bruk 1998 och rymmer idag ett mindre antal urngravar.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna på denna del av kyrkogården ger vid en överblick ett enhetligt uttryck.
Majoriteten av vårdarna är vända mot öster men anpassningar har gjorts gentemot
gångsystemet vilket gör att en del vårdar är vända mot sydväst eller nordost. I
urngravsområdet har gravvårdarna en friare placering anpassad till landskapets utformning.
Kvarterens åldersstruktur är sammanhållen eftersom gravplatser ännu inte har börjat plockas
bort i någon högre utsträckning. Den äldsta gravvården är ett stenkors som står i östra delen
av kvarter 12. I de södra och östra delarna dominerar gravvårdar från 1940- och 50-talen
medan vårdar. I de västra delarna, kvarteren 16, 17 och 18 är majoriteten av gravvårdarna från
1960-talet. På flera gravplatser har sekundära gravsättningar gjorts och dessa markeras ofta
med en mindre liggande vård. Stående, låga, rektangulära vårdar är vanligast. I de kvarter som
rymmer de äldsta gravvårdarna har dessa försett med klassiserande stildrag som tempellika
gavelpartier, pelare m.m. Tre vårdar av metall i olika utformning förekommer i kvarter 11 och
16. På urngravsområdet används natursten. Titlar är inte lika vanligt som på den äldre
kyrkogårdsdelen men finns i samtliga kvarter utom kvarter 10. Exempel på titlar är sjökapten,
skohandlare, styrman, trädgårdsmästare, kontorist, murare och musiker.
Övrigt
I anslutning till kvarter 9 har man funnit skärvstenshögar. Dessa är registrerade i
fornlämningsregistret som RAÄ 117.
1965 års utvidgning, kv 19-28
Allmän karaktär
Denna del av kyrkogården har en friare utformning än de båda äldre delarna av kyrkogården
som beskrivits. Huvudgången går i en slinga med början och slut vid 1930-tals utvidgningens
västra spets. En mindre gång går genom slingan och bildar gräns mellan kvarter 26 och 27.
Majoriteten av gravplatserna är placerade mitt i slingan och i dess västra ytterkant. Flera av
kvarteren avgränsas och skärmas av med buskar och träd t.ex. spirea, vingad benved, jasmine,
rönn och tall. Hela kyrkogårdsdelen omges av tallskog som avskärmar den mot andra delar av
kyrkogården. Majoriteten av gravplatserna är kistgravar. I kvarter 28 finns endast urngravar
medan områden med urngravplatser finns i kvarter 20, 25 och 27. De äldsta gravsättningarna
finns i kvarter 20 och 21 därefter följer kvarteren i följande ordning: 22, 23, 27, 24, 25, 26, 25
urngravsområdet, 20 urngravsområde, 28 och 19. De äldsta gravsättningarna är från slutet
av 1960-talet. Enstaka primära gravsättningar har gjorts efter år 2000, framförallt i
urngravsområdet. Majoriteten av vårdarna är dock från perioden 1970-1999.
Gravvårdstyper
På stora delar av området ger gravvårdarna ett enhetligt intryck. Vanligast är stående låga, lite
bredare vårdar av den typ som var populär under perioden. Materialet är främst grå granit. Det
enhetliga intrycket bryts dock av gravvårdarna från slutet av 1990-talet och framåt. Här finns
en större variation av både form och material. De nyare vårdarna skiljer också ut sig genom
sin blankpolerade yta. I urngravsområdena dominerar naturstenar men även här har man
börjat använda slipade vårdar med samma utformningar som kistgravplatsernas stående
gravvårdar.
I urngravsområde kan dessa stenar antingen vara stående eller liggande. På vårdarna från
slutet av 1990-talet och 2000-talet är det också vanligt med personliga utsmyckningar t.ex.
blommor, fåglar eller något som visar på den avlidnes yrke eller intresse. Få vårdar är av
annat material än sten. Smideskors finns i kvarter 20, 22, 25, 26 och 27. Dessutom finns ett
modernt träkors i kvarter 26. Fler invandrare från olika länder är begravda på området. Det
utländska inslaget är främst märkbart i kvarter 26 där flera asiater är begravda. Dessa
gravvårdar utformning skiljer sig inte från övriga på annat sätt än att texten är skriven med
asiatiska tecken och ibland också på engelska.
Övrigt
I områdets norra del finns en anlagd damm vars botten är klädd med smågatsten. Ett
svartmålat träkors restes 1998 i södra delen av kvarter 24.
1984 års utvidgning, kv 30-36
Allmän karaktär
Utvidgningen gjordes söder om 1930-talets kyrkogård, mellan 1965 års utvidgning i väster
och Skogskapellet i öster. Detta område är anlagt som en skogskyrkogård med slingrande
asfalterade gångar och anlagda gräsytor för gravsättningar som omramas av tallskogsbackar.
Huvudgången går i öst-västlig riktning och söder om denna löper slingor ut i de olika
kvarteren. En gång går från 1930-talet utvidgningen till området. Mellan kvarter 33 och 34
går en skogstig som binder samman de båda delarna av området. I anslutning till denna stig
finns en iordningställd plats med sittbänk. Av de sju områdena har endast kvarter 30, 31 och
36 tagits i bruk. Kvarter 30 togs i bruk 1991 och majoriteten av kistgravplatserna har tagits i
bruk. Området för urngravar har dock ännu inte börjat användas. Kistgravplatserna i kvarter
31 började användas 2001. Den sydöstra delen av kvarter 36 har avsatts för muslimska
begravningar. Här har ännu endast en gravplats tagits i bruk 2004. Iordningställda ytor för
kistbegravningar finns på hela kyrkogårdsdelen. Urngravplatser finns förutom i kvarter 30
och 31 i kvarter 34. Kvarteren 34, 35 och 36 är till ytan stora, men har uppdelats i flera
gravplatsytor. Dessa avskärmas naturligt eller med hjälp av planterade buskar och träd t.ex.
körsbär, rönn, spirea och björk, vilket skapar olika rum i området.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna utgörs främst av stående vårdar. Liggande gravvårdar förekommer i ett mindre
antal. I kvarter 30 är vårdarna vända mot norr medan de i kvarter 31 är vända mot öster.
Stenmaterialet är företrädesvis grå granit men även andra stenmaterial förekommer. Liksom
de moderna vårdarna på utvidgningen från 1965 har de moderna vårdarna ofta personliga
utsmyckningar. På den muslimska gravplatsen utmärks graven av två grönmålade träskivor
som vid huvudändan är högre och bredare.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
