Kristdala södra kyrkogård

Kring den medeltida kyrkan fanns en kyrkogård fram till 1791 då kyrkan revs och en ny uppfördes 300 m nordost om den gamla. Den äldsta kartan över området daterad 1696 visar en i det närmaste kvadratisk kyrkogård med kyrka på den östra hälften nära Klockaregårdens ägor och klockstapel i väster. Enligt uppgift ska kyrkan ha legat ungefär över nuvarande kvarter A och B. Enligt en teckning av Rhezelius utförd på 1630-talet fanns där två klockstaplar. Den gamla vägen till kyrkan är ännu synlig med sin stenbro över ån. Idag ligger den mellan två villatomter och används inte mer. I en av villatomterna ligger en stor rund sten
som i trakten kallas Pyntesten. Här ska bygdens kvinnor, enligt traditionen, ha stannat för att rätta till klädseln efter färden till kyrkan. Under stora delar av 1700-talet diskuteras på sockenstämman problem med platsbrist och dålig dränering på kyrkogården och samtidigt beskrivs kyrkogården. På södra sidan av den gamla kyrkogården fanns en höjd, Hallonkullen, som finns där än i dag. Dialektalt säger man Hallakullen och ordet halla används också dialektalt för att omnämna något i positiva ordalag. Ordet halla brukar i allmänhet syfta på häll eller sluttning. Höjden kallades även tobakskullen för att traktens män, enligt traditionen, samlades här inför kyrkgång för att röka en pipa. Mellan kullen och kyrkogården fanns, enligt 1700-talsbeskrivningen, ett fler meters djupt dike som förr varit vattenfyllt. Vattensamlingen kallades Knutsfloe. Kyrkoherden Pehr Meurling menar i en skrivelse till sockenstämman 1824 att östra sidan mitt för Klockaregården var den bästa platsen för begravningar, men att marken därifrån och söderut ut var vattensjuk. Bl a beskriver han hur delen närmast Knutsfloe var sank och att det ofta hände att halva kistan stod i vatten innan begravningen var över. Åren 1789-92 uppfördes den nya kyrkan och den gamla revs. I samband med att den nya kyrkogården togs i bruk uppmanade biskop Lindblom församlingen att fylla igen och jämna ut gravarna på den gamla kyrkogården. I vilken grad detta då skedde är osäkert. Sannolikt förekom ett parallellt bruk under en tid. I källorna framgår att det till en början fanns ett visst motstånd bland församlingsborna att använda den nya kyrkogården och 1824 när man i sockenstämman diskuterar problem på den nya kyrkogården är man inte främmande för att låta begrava på den gamla.
Med tiden verkar dock kyrkogården har lämnats åt sitt öde. I sina anteckningar 1846 beskriver prosten Carl Meurling att endast en gravhäll med familjen Slattes vapen, samt två uppresta stenar utan inskrift, fanns kvar. Samma år berättas om kyrkogården att den upplöjts och säd och potatis utsåtts. Prosten medger att det är emot vanlig ordning men menar att de som redan i 50 år sovit oroas icke. Samma år, 1846, meddelar dock prosten att den gamla kyrkogården inte får användas som åker. Handlande A.P Kjörling arrenderade sedan marken med villkor att beså den med gräs och hålla den inhägnad. Några få större gravvårdar fanns länge kvar på gamla kyrkogården. Så sent som 1900 omtalas att den tidigare nämnda gravhällen med familjens Slattes vapen från 1600-talet ännu var bevarad. Vid anläggningsarbetena 1906 försvann de sista spåren av stenen. En äldre gravvård fanns dock kvar på kyrkogården, den sk. Skinhultsstenen. Denna förvaras nu i kyrkans vapenhus. Fram till 2001 stod den kvar på kyrkogården som ett minnesmärke över Malin Carlsdotter och Nils Persson, båda födda år 1700. En medlem av denna släkt skänkte marken där kyrkan nu står. Gravplatsen på södra kyrkogården brukas ännu av samma familj från Skinshult.
År 1906 bereddes området för att åter tas i bruk som begravningsplats. De nu äldsta gravvårdarna är också från 1900-talets början. Begravningsplatsen bestod då av nuvarande kvarter A-C i områdets östra del. År 1955 godkände byggnadsstyrelsen föreslagen om utvidgning av den södra kyrkogården samt uppförande av Stensö kapell. Trädgårdskonsult E. Palmgård, Västervik och arkitekt till kapellet E. Milles stod för planerna. Prästbostället Stensö 1:1 inköptes för ändamålet. Området bestod enligt beskrivning av lövskogsbevuxen dalgång. Begravningsplatsens utvidgning föregicks dock av en viss diskussion då det enligt ortsbefolkningen och traditionen fanns spår i marken från medeltiden. Länsarkitekten Gunnar Lindsten skriver i ett yttrande från tiden att området innehåller en ruinkulle innehållandes resterna av en medeltida gårdsanläggning. I korrespondensen rörande utvidgningen talas också om en vallgrav som tidigare varit vattenförande (troligen den tidigare nämnda Knutsfloe). Den 2 december 1955 skriver Bertil Berthelson på riksantikvarieämbetets vägnar att en assistent från Riksantikvarieämbetet varit på platsen för utvidgningen och att inga säkra spår av äldre bebyggelse finns bevarad. Utvidgningen blev klar 1956-57. Då tillkom dagens
kvarter D i söder, J och K i norr och E-H i väster. Begravningsplatsens yta mer än dubblerades genom dessa arbeten och gav den nuvarande omfattningen. Gravkarta upprättades av kyrkogårdsfirman J.A. Wibe, Aneby. Området planlades med rätvinkliga gångsystem och regelbundna områden med gravplatser. Rygghäckarna tillkom och en allé av tuja planterades längs kyrkogårdens mittgång. Stensö kapell uppfördes 1957 efter ritningar av Evert Milles, Stockholm i områdets sydvästra hörn. (ATA) Vissa områden på begravningsplatsen bestod vid denna tid av grusgravar. På 1960-talet såddes i princip samtliga grusområden igen med gräs. Kyrkoherden Sven Jivegård intresserade sig mycket för kyrkogårdarna och var den som ledde 1960-talets förändringar. På 1990-talet togs tujorna längs kyrkogårdens mittgång ned. En minneslund anlades i slänten mot Hallonkullen i söder omkring år 2000.

Allmän karaktär
Kyrkogården består av kvarter A-H och J-K. Kvarter A-C utgör till största delar omfattningen från 1906 och rymmer också de äldsta gravarna. Kvarter A skiljer ut sig med sin placering längst i öster, med många påkostade gravar och utan rygghäckar. Övriga begravningsplatsen har en relativt ensartad utformning med rygghäckar och strikta rader i nord-sydlig riktning. De äldsta gravvårdarna finns naturligt nog i kvarter A och i östra delarna av kvarter B och C. I de västligaste delarna av kvarter B och C ligger tonvikten på gravvårdar från sent 50-tal samt 60- och 70-tal. Kvarter E och F har efterhand tagits i bruk och rymmer gravvårdar från 60-talet och framåt. I kvarter H har gravsättning skett från 1980-talets början och framåt. Kvarter K och J låg tidigare lägre beläget än övriga områden och togs inte i bruk förrän området fyllt upp till övriga områdets höjd i slutet av 1970-talet. Kvarter G har ännu inte tagits i bruk. Enligt gravkartan från 1957 skulle kvarter D i sydöst även rymt ett antal gravplatser längs grusgången. Dessa gravplatser har aldrig tagits i bruk.

Omgärdning:
I söder: Naturlig avgränsning av den sk. Hallonkullen.
I norr: Stödmur av kallmurskonstruktion med ojämnt stora huggna stenblock i nordost vid ingången. Ca 1 meter hög. Strax väster om ingången, en modern stödmur av huggna, jämnstora granitblock sammanfogade med bruk. Denna är vid ingången ca 1 meter hög men planar sedan ut och försvinner ungefär mitt på begravningsplatsens långsida. Resterande del avgränsas av den grusväg som leder fram till kapellet.
I öster: Stödmur av kallmurskonstruktion med ojämnt stora huggna stenblock ner mot bäcken som rinner längs hela östra sidan. Längst i sydost några meter trägärdesgård som avgränsar området mot Klockaregårdens ägor.
I väster: Avstjälpningsplats

Ingångar
I norr: En huvudingång markerade med två grovhuggna, fyrsidiga grindstolpar av grå granit, ca 160 cm höga. På toppen finns vardera ett gjutjärnskors. Grind saknas men spår av upphängningsanordning finnes. Grusvägen från huvudingången leder längs områdets utsida och vidare in på området i höjd med kapellet.

Vegetation
Omgärdning: I nordost vid ingången, låg ligusterhäck. Längs muren åt nordväst, låg häck av måbär. En stor ek innanför den östra grindstolpen. På muren längs ån i öster, låg häck av liguster, samt längs ån stora askar.
I övrigt: I södra delen av kvarter A , tre större idegranar. I kvarter B-J rygghäckar av liguster, häckoxbär, berberis och måbär. Spridda träd av oxel. Utanför kapellet östfasad, perennrabatt med bl a järnek och idegran.

Gångsystem
Grusgång från grindstolparna och norrut och vidare längs områdets södra långsida. Grusgång mitt i området i öst-västlig riktning från kvarter A till kapellet.

Gravvårdstyper
Blandad gravvårdskaraktär. I kvarter A finns ett flertal äldre, höga stenar av svart granit. Enstaka sådana finns också i kvarter B och C. I kvarter A finns också en stor minnessten av grå granit, uppförd över prästsläkterna Dureaus och Meurling, troligen på 1930-talet. Här finns också den enda grusgraven. Mitt i kvarter B och C finns ett linjegravssystem som påbörjades på 1940-talet som en fortsättning på linjegravssystemet från den norra kyrkogården. Detta skiljer ut sig genom att det är ensamgravar och oftast mindre vårdar. I kvarter B finns också ett område med barngravar från 1920-talet. Dessa har dock en sekundär placering. Några gravvårdar av grå granit, exempelvis familjen Karlbergs vård i kvarter C, har en form, liknande övre delen av en vapensköld, som är typisk för en lokal stenhuggare vid namn Walfrid Ottosson. Några få gravvårdar har inskription på båda sidor, efter återanvändning. Gravplatsen domineras i övrigt av relativt ensartade gravvårdar från 1950-talet och framåt.

Minneslund
Anlagd i slänten mot Hallonkullen i söder. Avgränsning mot höjden med trägärdesgård i en halvcirkel. Tre björkar och två enar bildar fond åt en obelisk i svart granit med inskriptionen: Minneslund. Några trappsteg av granit leder upp till en yta av grus framför obelisken. I planteringen finns idegravar och järnek samt två lyktor av koppar eller brons. Två hållare av
plåt avsedda för ljus och blommor finns framför platsen. Två rustika bänkar av ek finns för besökares bekvämlighet.

Byggnader
Stensö kapell, begravningskapell uppfört 1957 efter ritning av Evert Milles, Stockholm, i områdets västra del. Slätputsad byggnad med sadeltak och klassicerande drag. Utanför kyrkogårdens norra ingång, förrådsbyggnad i trä, med vitmålad locklistpanel, brunmålad garageport och bräddörr, samt sadeltak. Även längst i väster vid avstjälpningsplatsen finns en enkel förrådsbyggnad.

Övrigt
Begravningsplatsen belyses av ett antal gatubelysningar av äldre modell. På området finns några serviceplatser för vatten och avfall. Strax nordväst om kapellet finns en avstjälpningsplats som används både av kyrkan och av allmänheten. Vid platsen fanns vid inventeringen en hög av skräp blandat med gravvårdar där gravrätten gått ut. Församlingen har av tradition begravt gamla gravstenar i området.

Beskrivning av enskilda kvarter med kulturhistorisk bedömning
Kvarter A
Allmän karaktär:
Kvarter A omfattar ca 90 gravplatser och ligger i områdets östra del. Gravvårdarna står tätt i fem täta rader som går i nord-sydlig riktning och har framsidan vänd åt väster. Kvarteret omgärdas av kyrkogårdsmur och låg häck av liguster i öster och norr. Nedanför muren rinner Prästgårdsån. Flera stora askar längs ån bildar fond mot Klockaregårdens ägor i öster. I väster avgränsas kvarteret av grusgången som går från kyrkogårdens ingång och norrut. I öster utgör tre större idegranar avgränsning. I kvarterets nordvästra hörn, strax innanför grindstolparna står en stor ek vars grenar sträcker sig över större delen av kvarteret. Kvarteret ligger precis innanför grindstolparna och marken är något högre jämfört med de övriga områdena.

Gravvårdstyper
Relativt många höga, gravvårdar av mörka bergarter och klassicerande stildrag. En hel del mellanhöga stående gravvårdar. Några obeliskformade. En kraftig hög gravvård med en urna på toppen. En grusgrav med stenram. En större gravvård med ett stenkors. Minnessten längst i söder, av grå granit över Dureaus-Meruling, som var de dominerande prästsläkterna i socken under flera hundra år. I området finns också flera liggande mindre gravvårdar, flera av dem markering över ensamgravar.
Många av gravvårdarna är från 1910- 1920-tal, men de flesta av de äldre stenarna från 1910-talet och den äldsta daterade stenen från 1910. Enstaka gravvårdar finns från alla övriga decennier av 1900-talet. En gravsten från 1926 har nyligen återanvänts av samma familj. Stenens forna baksida har nu fått samma dekorelement som den gamla framsidan.
Den dominerande titeln i kvarteret är Hemmansägaren (13 st). Andra titlar som finns är Lantbrukaren, Snickaren, Mjölnaren, Nämndemannen och Skräddarmästaren. Ortnamn finns angivet på de allra flesta gravvårdar, även de som är av yngre datum. De flesta gravplatserna är familjegravar, men även ensamgravar förekommer.

Kvarter B
Allmän karaktär
Kvarter B omfattar ca 200 gravplatser och ligger i områdets nordöstra del. Raderna löper i nord-sydlig riktning och gravvårdarna är omväxlande vända mot väster och öster. Förutom några rader i kvarterets mitt som rymmer linjegravar har övriga rader rygghäckar. Linjegravsområdet skär genom kvarter C och B. Kvarteret avgränsas i öster och söder av grusgången som leder från begravningsplatsens ingång till kapellet. I kvarterets södra del finns en yta med 9 st barngravar avgränsade av en häck av måbär. Rygghäckarna består i övrigt av berberis, oxbär och liguster. Relativt många lediga gravplatser. I kvarteret finns en serviceplats för vatten och avfall.

Gravvårdstyper
Blandad gravvårdskaraktär. Ett 10-tal äldre vårdar (1900-talets första decennier) som sticker upp ovan de ca 70 cm höga rygghäckarna. Många medelbreda och medelhöga stående vårdar. Grå och svart granit dominerar, men även röd granit förekommer. Relativt många mindre vårdar, speciellt bland linjegravarna och barngravarna, flera av dem liggande eller halvliggande. Linjegravarna dateras till 1948 och framåt.
Gravvårdar från 1910-tal och fram till 2003, med dominans för 1900-talets senare hälft. Ca 25 vårdar från 1910-20-talet. Många vårdar med klssicerande stildrag. Titlar som förekommer är hemmansägaren (ett flertal), lantbrukaren, nämndemannen, f.d. husaren, urmakaren och direktören. Ortnamn är mycket vanligt förekommande på gravvårdarna.

Övrigt
I samband med förändringarna på 1950-60-talen flyttades tidigare spridda barngravar samman till det nuvarande samlade området. Gravvårdarna är mestadels från 1920-talet. En av kvarterets linjegravar tillhör den sk. Düsseldorfaren, som egentligen hette Karlsson, och var lite av ett original i trakten. Det berättas bl a om hur han cyklade omkring på en femhjulning med en grammofon på pakethållaren. En av de äldsta vårdarna i kvarteret daterad 1917, över fam. Karlsson, har återanvänts så tidigt som 1957 och har inskription på båda sidor.

Kvarter C
Allmän karaktär
Kvarter C omfattar ca 180 gravplatser och ligger i områdets östra del. Raderna löper i nord-sydlig riktning och gravvårdarna är omväxlande vända mot väster och öster. Förutom några rader i kvarterets mitt som rymmer linjegravar har övriga rader rygghäckar. Linjegravsområdet skär genom kvarter C och B. Kvarteret avgränsas i öster och norr grusgångar. I söder saknas avgränsning mot kvarter D, då en tidigare grusgång såtts igen. Rygghäckarna består av berberis, häckoxbär och liguster. Relativt många gravplatser är lediga. I kvarteret finns en serviceplats för vatten och avfall.
Gravvårdstyper
Blandad gravvårdskaraktär. Ett 10-tal äldre vårdar (1900-talets första decennier) varav några tydligt sticker upp ovan de ca 70 cm höga rygghäckarna. Många medelbreda och medelhöga stående vårdar. Grå och svart granit dominerar, men även röd granit förekommer. Relativt många mindre vårdar, speciellt bland linjegravarna, flera av dem liggande eller halvliggande. Linjegravarna dateras till främst till 1940-50 tal. Gravvårdar från 1910-tal och fram till 2003, med dominans för 1900-talets senare hälft. Många vårdar med klassicerande stildrag. Titlar som förekommer är hemmansägaren (ett flertal) och den långa titeln Föreståndaren för Kungl. Kalmar reg. Bageri (1923). Ortnamn är vanligt förekommande på gravvårdarna.

Kvarter C
Allmän karaktär
Kvarter C omfattar ca 180 gravplatser och ligger i områdets östra del. Raderna löper i nord-sydlig riktning och gravvårdarna är omväxlande vända mot väster och öster. Förutom några rader i kvarterets mitt som rymmer linjegravar har övriga rader rygghäckar. Linjegravsområdet skär genom kvarter C och B. Kvarteret avgränsas i öster och norr grusgångar. I söder saknas avgränsning mot kvarter D, då en tidigare grusgång såtts igen. Rygghäckarna består av berberis, häckoxbär och liguster. Relativt många gravplatser är lediga. I kvarteret finns en serviceplats för vatten och avfall.

Gravvårdstyper
Blandad gravvårdskaraktär. Ett 10-tal äldre vårdar (1900-talets första decennier) varav några tydligt sticker upp ovan de ca 70 cm höga rygghäckarna. Många medelbreda och medelhöga stående vårdar. Grå och svart granit dominerar, men även röd granit förekommer. Relativt många mindre vårdar, speciellt bland linjegravarna, flera av dem liggande eller halvliggande. Linjegravarna dateras till främst till 1940-50 tal. Gravvårdar från 1910-tal och fram till 2003, med dominans för 1900-talets senare hälft. Många vårdar med klassicerande stildrag. Titlar som förekommer är hemmansägaren (ett flertal) och den långa titeln Föreståndaren för Kungl. Kalmar reg. Bageri (1923). Ortnamn är vanligt förekommande på gravvårdarna.

Övrigt
I kvarterets nordöstra del stod fram till 2001 den sk. Skinhultsstenen, ett minnesmärke över Malin Carlsdotter och Nils Persson, båda födda år 1700, vilken nu förvaras i kyrkans
vapenhus. En medlem av denna släkt skänkte marken där kyrkan nu står. Gravplatsen nyttjas ännu av samma släkt från Skinshult, familjen Karlsson.

Kvarter D-F
Allmän karaktär
Kvarteren anlades i samband med kyrkogårdsutvidningen 1956-57 som också sammanföll med kapellets uppförande. Tillsammans rymmer kvarteren omkring 500 gravplatser. Området är planlagt enligt klassicistiska principer med rätvinkliga gångar i öst-västlig respektive nord-sydlig riktning, regelbundna kvarter och rygghäckar. Ursprungligen var delar av eller hela området belagt med grus, men isåning med gräs utfördes på 1960-talet. Några av grusgångarna mellan och inne i kvarteren har genom åren såtts igen. På gravkartan från 1957 finns markeringar för större gravplatser längs mittgången mellan kvarter E och F med vårdar vända mot gången och bakomliggande rygghäckar. Det är oklart om detta utfördes. I kvarter D planerades gravplatser längs med gången längst i sydost. Dessa blev aldrig verklighet. Kvarter D ligger söder om kvarter C, medan E och F ligger på var sida mittgången i väster. Kvarteren består av norr-söder löpande rader med gravvårdar växelvis vända mot öster och väster. Med något undantag står vårdarna mot rygghäckar. Häckmaterialet består av häckoxbär, liguster och måbär.

Gravvårdstyper
Mestadels stående vårdar av ljusa bergarter, med dominans för grå granit. Två tydliga grupper av vårdar kan urskiljas; de med klassicerande drag med bl a kolonner, och form av tempelportik, och enkla vårdar med raka kanter och naturinspirerade motiv med sol, tall, blommor som dekoration, förutom kors. Huvuddelen av gravvårdarna kan dateras till 1950-70-tal med enstaka senare vårdar, och är bitvis samlade i grupper av samma typ. Endast på några få vårdar förekommer titel exempelvis lägenhetsägaren, f.d mjölnaren , lassarettsläkaren, kyrkoherden och lantbrukaren. På många av vårdarna anges ortnamn. En vård skiljer ut sig, nämligen kyrkoherde Sven Jivegårds kors av ljusröd granit.

Kvarter H, J och K
Allmän karaktär
Kvarteren H, J och K planlades redan vid 1950-talets utvidgning. Först i slutet av 1970-talet togs kvarteren J och K i bruk efter en utfyllning av området. Kvarter H började användas först på 1980-talet. Kvarteren rymmer omkring 180 gravplatser, men ett stort antal är ännu lediga. Kvarter J och K ligger som en smal remsa längs kyrkogårdens norra gräns och består av korta rader av vårdar växelvis vända åt väster och öster med bakomliggande rygghäck av liguster och måbär. Kvarter H ligger längs i väster i höjd med kapellet och har ännu bara delvis upplåtits med vårdar i tre rader utan rygghäckar.

Gravvårdstyper
Mestadels låga till mellanhöga stående vårdar av ljusa bergarter. Många har naturmotiv i form av exempelvis av blommor, solar och fåglar. I kvarter H finns exempel ett par naturstenar. I kvarter J och K är vårdarna från 1979 och framåt och i H från 1980 och framåt. Inga av vårdarna bär titlar, men många av dem ortsnamn.