Beskrivning av kyrkogården
Allmän karaktär
Norra kyrkogården är en plats med flera rum. Hela kyrkogården heter Norra kyrkogården men samma namn används också för den äldsta delen av kyrkogården. Detta för att skilja den från Skogskyrkogården som är av yngre datum. De olika rummen på kyrkogården speglar olika tiders syn på kyrkogården som anläggning och erbjuder dem som önskar en stor valfrihet när det gäller att utforma sin gravplats.
Den äldsta delen d.v.s. Norra kyrkogården, som stod klar 1911, har flera av den klassicistiska kyrkogårdens mest framträdande karaktärsdrag t.ex. gångar markerade med alléer samt tydligt avgränsade och ordnade kvarter. Området har en plan som på det stora hela bevarats sedan
anläggningstiden. Köpta gravplatser med grusade ytor och omgärdningar har placerats i kvarterens ytterkanter och i mitten har linjegravsområden anlagts. 1900-talets teknikutveckling har lett till att områden med grusgravar såtts in med gräs och omgärdningar kring gravplatser har tagits bort. Delvis har dock dessa äldre former av gravplatstraditioner bevarats vilket ger ledtrådar till kyrkogårdens utvecklingshistoria. Rester av linjegravsområdena återfinns i samtliga kvarter där de från början har funnits. Områdets centrum är Norra kapellet där gångsystemet strålar samman.
Norra kyrkogården ligger i södra delen av kyrkogårdsområdet. Norr om detta ligger Skogskyrkogården som började anläggas på 1930-talet. Gränsen mellan de båda områdena markeras av två häckar, en av idegran och en av avenbok. Mellan de båda är ett utrymme insått med gräs. Gräsen markeras också genom det tydliga skiftet av anläggningsstil. 1930-talets kyrkogård rymmer två olika typer av anläggningsformer. I södra delen av Skogskyrkogården ligger en rad ordnade ytor för urngravar tillsammans med ett stort kistgravsområde. Urngravplatserna är anlagda i en rad öppna eller slutna små ytor som avdelas av eller är omgivna av häckar av avenbok. I de mot gången öppna ytorna är gravvårdarna vända mot norr. In i de av avenbokshäckar inneslutna ytorna leder gångar belagda med kalkstensplattor och gravvårdarna är här vända mot gången antingen mot öster eller väster. Majoriteten av gravplatserna är belagda med grus och omgärdade av låga buxbomshäckar. Gravvårdarna är omväxlande placerade stående eller liggande. Kistgravsområdet är utlagt med rader av gravvårdar i nord-sydlig riktning med undantag av kvarter 2A där rader är lagda i öst-västlig riktning. Majoriteten av gravvårdarna är ryggställda och mellan flertalet av raderna är häckar av olika slag planterade. Gångsystemet går i nord-sydlig och öst-västlig riktning och gångarna möts i räta vinklar.
I norra delen av Skogskyrkogården ligger ett urngravsområde som omfattar fyra stora kvarter. Detta område har utformats som en skogskyrkogård. Här har den naturliga tallskogen lämnats kvar och bidrar starkt till områdets karaktär. Området är indelat i fyra kvarter som var för sig är indelade i korridorer avskärmade av rhododendron. De äldsta kvarteren, kvarter 10 och 7, har anlagts inom en jordvall som stöttas av en mur av kalksten. I kvarter 10 har små, låga buxbomshäckar planterats i olika formationer och mot dessa har gravvårdarna placerats. Gravvårdar är också placerade utmed stödmuren av kalksten och gravvårdarna har då placerats på muren.
Den yngsta delen av kyrkogården tillkom under 1990-talet. Området är beläget norr om Skogskyrkogården. Den östra delen av området utgörs av den muslimska begravningsplatsen. Frånsett detta område är det främst de västra och nordvästra delarna av området som är i bruk. Hela området är insått med gräs och olika typer av planteringar är iordningställda eller på väg att anläggas. I väster sluttar området inåt och i dess centrum ligger en damm med ett konstverk av sten och glas. I området finns kvarter för kistgravplatser och kvarter för urngravplatser.
Omgärdning
I söder: Hög häck av tuja
I öster: Hög häck av tuja som i anslutning till parkeringsplatsen i kyrkogården nordöstra del övergår i en stenmur av murad natursten.
I norr: Brunmålat trästaket.
I väster: Brunmålat trästaket som söder om Heliga Korsets kapell övergår i en kallmurad stenmur. Längst i söder tar en hög tujahäck vid.
Ingångar
I söder: Tre dubbelgrindar av svart smide krönta av kors. Paret i mitten är större än de båda andra. Fyra kvadratiska grindstolpar av murad kalksten. De båda i mitten är högre och kröns av kors av sandsten. I anslutning till ingången finns en sektion med svartmålat smidesstaket på var sida om ingången.
I öster: Fyra ingångar beskrivna från söder mot norr. (1) Ingång lik den i söder men grindarna är mindre. (2) Mindre grind i gränsen mellan Norra kyrkogården och Skogskyrkogården. Enkel grind av svartmålat smide och stolpar av metall. (3) En dubbel grind omgiven av två enkla grindar, alla i svartmålat smide. Kvadratiska grindstolpar av murad kalksten. På stödmuren på var sida om ingången är en gjutjärnsurna märkt Byarum placerade. (4) Ingång markerad av kvadratiska stolpar av huggen granit. Grindar saknas. De båda sistnämnda ingångarna leder in till kyrkogården från en parkeringsplats utanför kyrkogården i nordost.
I norr: Två öppningar utan grindar i trästaketet. Den ena för körväg till område med komposter och den andra för promenadstig.
I väster: I anslutning till Heliga Korsets kapell. Kyrkogården saknar här omgärdning och därför finns inte heller någon markerad ingång. I anslutning till kyrkogårdsförvaltningens kontor, vaktmästeri, garage m.m finns en ingång till kyrkogården.
Vegetation
Trädkrans: En tydlig trädkrans av lind finns runt den äldsta delen av kyrkogården.
Övrigt: På den äldsta delen av kyrkogården växer lind, ek, hagtorn som träd och som häckar hängalm, tuja, idegran och buxbom
Norra kyrkogården: Pelarekar, hagtorn, björk, lind, hagtornshäckar och hängalmar
Skogskyrkogården: På kistgravsområdet finns lind, björk och oxel samt häckar av tuja, avenbok, ölandstok, spirea och buxbom medan det på urngravsområdet växer tallskog, enstaka björkar, rhododendron och lagerhägg
1995 års utvidgning: Ek, björk, tall, pil, måbär, perenner m.m.
Muslimska: Hassel, oxel, idegran, måbär m.m.
Se vidare i beskrivningarna av de olika delarna.
Gångsystem
Norra kyrkogården: Gångar belagda med grus som dels löper runt hela området och dels strålar in mot kapellet.
Skogskyrkogården: Kistgravsområdet har ett strikt rätvinkligt gångsystem i nord-sydlig och öst-västlig riktning medan urngravsområdet har ett friare gångsystem. Även här är gångarna belagda med grus. Inne i urngravskvarteren finns mindre gångar belagda med kalkstensplattor.
1995 års utvidgning: Ett slingrande gångsystem som binder samman kyrkogården och avgränsar de olika gravkvarteren. Gångarna är belagda med grus.
Gravvårdstyper
Eftersom Norra kyrkogården brukats sedan tidigt 1900-talet utgör gravvårdarna en provkarta av gravstensmodet under ca 100 år. Det omfattar allt från höga, stående gravvårdar från tidigt 1900-tal sida vid sida med enkla träkors från samma tid, till moderna gravvårdar i sten och glas som kan brukas av flera familjer. I utformningen av de äldre gravvårdarna har inspirationen hämtats dels från nationalromantiken och dels från klassicismen. De nationalromantiska dragen syns i gravvårdar med osymmetriska krön och råa stenytor som ska föra tankarna till runstenar. De klassicistiska dragen är symmetriska vårdar med dekor i form av kolonner och pilastrar, lagerkransar m.m. De klassicistiska influenserna i utformningen av gravvårdarna lever kvar under en stor del av 1900-talet men är mest framträdande under 1930-1950-talen. Därefter blir gravvårdarnas utformning och dekor allt enklare. Vanliga typer av dekor under 1960-80-talen är kors, soluppgångar, enkla blomsterlingor och tallskogsdungar. Materialet är framförallt granit av olika slag. Det är slående hur få gravvårdar av andra material som finns på kyrkogården. Ett fåtal gravvårdar av trä, metall, sandsten, kalksten eller marmor finns. Majoriteten av gravvårdarna är stående men i vissa områden dominerar liggande gravvårdar. På den äldre delen av kyrkogården har flera av gravplatserna, både köpegravar och linjegravar, kvar sin ursprungliga utformning med grusbeläggning och omgärdningar av olika slag. Att ange den dödes yrkestitel är vanligast på den äldsta delen av kyrkogården. På de modernaste gravvårdarna förekommer att man dekorerat vården med något som knyter an till den dödes yrke eller intressen t.ex. en fotboll eller en notslinga. Att ange var den döde bott är, som på de flesta stadskyrkogårdar, ovanligt. I en stad identifierar man sig inte som på landet med en specifik gård eller by.
Se vidare i beskrivningarna av de olika delarna.
Minneslund
Minneslunden, ritad 1988 av arkitekt Tommy Eriksson, är placerad i Skogskyrkogårdens sydvästra del. En gång av smågatsten leder in till minneslunden från nordost och sydväst. Vid ingångarna ligger en natursten med texten minneslund. Inne i minneslunden går den stensatta gången runt en yta med en damm med näckrosor, planteringar och plats för besökarnas blomstervaser. I söder avskärmas platsen av en rhododendronhäck. Här finns bänkar och skåp för ljus av svartmålat smide. Områdets norra del utgörs av en gräsyta med enstaka tallar och granar.
Byggnader
Norra kapellet
Beläget på Norra kyrkogården. Kapellet ritades av J. F. Olson och stod klart 1911. Byggnaden är utförd i historiserande stil och har en putsad fasad avfärgad i vitt. Taket är täckt med glaserat tegel och kröns av en kopparklädd spira. Kapellet brukas inte idag och för närvarande funderar man på hur man ska använda det i framtiden.
Skogssalen och gamla krematoriet
Även denna byggnad ritades av J. F. Olson. Kapellet stod klart 1935 och rymde förutom samlingssal också Kalmars första krematorium. Skogssalen, som ursprungligen kallades Skogskapellet, låg i det nordvästra hörnet av den del av kyrkogården som tillkom på 1930-talet. Den rektangulära byggnaden med ljusa, putsade fasader och sadeltak belagt med koppar vilar på en hög stensockel. Murytorna är enkla och odekorerade men i söder vid huvudingången finns en klassicistiskt inspirerad portik och gavelröste dekorerat med ett förgyllt allseende öga. Skogssalen används idag främst av icke kristna samfund samt för konfessionslösa minnesstunder. Krematoriet togs ur bruk när ett nytt krematorium i anslutning till Heliga Korsets kyrka stod klart.
Heliga Korset kyrka
Heliga korsets kyrka samt ett nytt krematorium byggdes 1961 efter ritningar av arkitekterna Gustaf Birch-Lindgren och Rudolf Holmgren. Byggnaden består av flera olika byggnadskroppar med olika höjd, utformning och fasadmaterial som gulfärgat tegel, vita marmorplattor och puts. Stilen är typisk för 1960-talet med olika material, platta tak och det dominerande entrépartiet i trä och glas. Heliga Korsets kyrka ligger väster om Skogssalen med infart och parkering i anslutning till Kungsgårdsvägen.
Klockstapel
Klockstapeln byggdes 1963 och ritades av arkitekt Rudolf Holmgren. Den står i sydvästra hörnet av den del av kyrkogården som tillkom på 1930-talet. Stapeln är byggd av trä och täckt med kopparplåt.
Kontor, vaktmästeri m.m.
Byggnader för vaktmästeri, arbetsrum för kyrkogårdens och kyrkans anställda, förråd m.m. finns dels söder om Heliga Korsets kyrka och dels väster om Norra kyrkogården. De har byggts och byggts till vid olika tidpunkter för att fylla de behov som uppstått.
Övrigt
I flera av träden på Skogskyrkogården hänger fantasifulla och färgglada fågelholkar. De är gjorda av elever på estetiska programmet på Jenny Nyströmskolan.
Beskrivning av enskilda områden
Norra kyrkogården (Kyrkogårdens äldsta del)
Allmän karaktär
Med benämningen Norra kyrkogården menas här den äldsta delen av kyrkogården från 1911. Norra kyrkogården är en anläggning vars noggranna ordning till viss del har dolts av en oregelbunden struktur. Kyrkogården uppvisar flera tidstypiska stildrag som utmärker den klassicistiska kyrkogården t.ex. alléerna som omger de viktigaste gångarna och de noga avgränsade kvarteren. Däremot avviker anläggningen när det gäller gångsystem och kvarterens oregelbundna form. En gång följer kyrkogårdens omgärdning och från denna går gångar in mot kyrkogårdens centrum där kapellet ligger. Tre större gångar markeras av alléer av lindar medan det utmed flertalet av övriga gångar har planterats lindar på en av gångens sidor. Genom två av kvarteren löper också gångar genom kvarteren. Samtliga kvarter är oregelbundna till formen, men flertalet är ordnade på det sätt som tidigare beskrivits. De kvarter som avviker från denna struktur är kvarter 1, 6, 6U, 11 och 12. Kvarter 6U är ett urngravsområde. I kvarteret har gravplatserna placerats dels i en ram vänd in mot kvarteret och dels i mindre kvadratiska ytor. Gravplatserna omgärdas av låga buxbomshäckar och i kvadraternas mitt är prydnadsbuskar planterade. Kvarteren 1, 6, 11 och 12 rymmer endast köpegravar. De äldsta gravvårdarna från 1910-talet finns i kvarteren i kyrkogårdens östra del. Därefter har kvarteren successivt tagits i bruk. Den första urnsättningen i kvarter 6U gjordes 1932 och innebar då ett nytt inslag på kyrkogården. Linjegravarnas kronologi kan följas i kvarteren från 1911 till 1950 trots att det stora flertalet av linjegravvårdarna tagits bort. I en del fall har linjegravvårdarna lagts ner för att markera att gravplatsen inte är i bruk. I två av linjegravsområdena, i kvarteren 8A och 3, har enbart barn begravts. Det finns också spår av ett äldre linjegravsområde för barn i kvarter 12. Hela kyrkogårdsområdet ger ett lummigt intryck med de höga äldre träden och häckarna som ramar in kvarteren.
Gravvårdstyper
Intrycket domineras av köpegravarnas höga, stående gravvårdar med nationalromantiska och klassicistiska stildrag eller låga, breda gravvårdar med klassicistiska stildrag. Linjegravsområdenas vårdar är små och majoriteten är stående. Av de linjegravvårdar som idag ligger ner har flera tidigare varit stående men lagts ner till tecken på att gravrätten upphört. I kvarter 12 har gravplatser åter tagits i bruk och här finns fler moderna gravvårdar än i de övriga kvarteren. Gravplatser belagda med grus finns framförallt i kvarter 1, 2 och 10. Flertalet av dessa gravplatser har också kvar sin omgärdning i form av häckar, stenramar, staket eller pollare och kätting. Omramningar finns också kvar kring ett mindre antal gravplatser som såtts in med gräs. Även en del linjegravar har kvar de små stenramar eller buxbomshäckar som omramar en planteringsyta. Materialet är främst grå och svart granit men även röd förekommer. Ett mindre antal gravvårdar av andra material finns. I kvarter 2 finns två gravvårdar i form av kors som satts samman av rör av metall. Här finns också två trävårdar. Trävårdar finns även i kvarter 10 och 12. I kvarter 9 finns en kalkstensvård i form av en sörjande kvinna i relief. En ovanlig gravvård i form att kors av koppar finns i kvarter 8. Här finns också ett svartmålat smideskors. I kvarter 9 står en gjutjärnsurna på en stensockel. Kullar täckta av murgröna finns i kvarteren 1, 2, 10 och 12. I samtliga kvarter är yrkestitlar vanliga. Det gäller framförallt bland de köpta gravplatserna men även enstaka linjegravar är försedda med titlar. Vanliga yrkestitlar är lärare, sjökapten, köpman, ingenjör, lokförare samt mästare i något hantverksyrke. Till de mer ovanliga titlarna hör ställmakare, rörgängare, flaggmaskinist, slöjdhandlare, styckjunkare, lasarettssyssloman, telegrafkommissarie, jordbrukare, exekutionsvaktmästare och kronlots. Den dödes hemort anges sällan på gravvårdar i städer och så är det också på Norra kyrkogården. Endast på ca 10 gravvårdar anges den dödes hemort och då för att markera att den döde kommer från en mindre ort utanför Kalmar.
Övrigt
På denna del av kyrkogården ligger bl.a. Kalmars förste stadsarkitekt och kyrkogårdens arkitekt J. F. Olson begravd. Här har även Axel le Grand som arrenderade Skälby och var involverad i arbetet med Norra kyrkogården tillsammans med sin familj en gravplats. Ytterligare ett bekant Kalmarnamn är möbelhandlare Severin Nilsson som grundade Severins möbler.
Skogskyrkogården
Skogskyrkogården är belägen norr om Norra kyrkogården. Den utgörs av flera olika delar med olika karaktär och användningsområden. Nya företeelser har tillförts och anpassats efter områdets utformning. Majoriteten av gravplatserna är anlagda för urngravar men ett större område närmast norr om Norra kyrkogården är anlagt för kistgravar. I den följande texten beskrivs de olika delarnas karaktär och utformning. För var och en av de olika delarna görs en kortfattad kulturhistorisk bedömning.
Kvarter 1A och 2A
Allmän karaktär
Utmed gränsen mot Norra kyrkogården är ett band av häckomgärdade ytor för urngravar placerade. Norr om dessa gravar går en gång och två rader av ryggställda gravvårdar för kistgravplatser med häck av avenbok emellan. Utmed gången är oxlar planterade. Kvarter 1A utgörs av en mindre del längst i öster i anslutning till kvarter 1. Kvarter 2A utgörs förutom av de ovan beskrivna typerna av gravplatser av två områden med ryggställda gravvårdar med häckar av spirea eller jasmin. Här är majoriteten av gravvårdarna vända mot norr eller söder. Urngravarna är placerade inom ytor som antingen är helt omgärdade av häckar av avenbok eller är öppna mot gången i norr. Ytorna är indelade i rutor med hjälp av gångar belagda med kalkstensplattor och låga buxbomshäckar som omgärdar varje gravplats. Hela urngravsområdet sluttar svagt mot norr. Den äldsta gravvården är en urngrav från 1946 i kvarter 1A. Bland urngravarna dominerar gravvårdar från 1950- 60-talen medan vårdarna på kistgravsområdet främst är från 1980- och 90-talen.
Gravvårdstyper
Majoriteten av gravvårdarna i kvarteren är låga, rektangulära gravvårdar. De äldre av dessa har ibland drag hämtade från antikens tempel medan de yngre gravvårdarna har en enklare utformning och dekor. På urngravsområdet är majoriteten av gravvårdarna liggande och flertalet av dem är i form av kvadratiska hällar. Placeringen av stående och liggande gravvårdar förefaller vara strikt ordnat inom de olika ytorna. Majoriteten av dessa gravplatser är belagda med grus och omgärdade av låga buxbomshäckar. Gravvårdarna är framförallt av grå och svart granit men även röd förekommer. I kvarter 2A finns en vård i form av en gjutjärnsurna, ett kors av plåt och ett av trä, tre vårdar av kalksten och fyra av sandsten. Bland de äldre gravvårdarna är titlar relativt vanliga. De vanligaste är lokförare, sjökapten, verkmästare, byggmästare och kyrkoherde. Därutöver förekommer t.ex. titlar som sjöingenjör, trafikbilägare, fyrmästare, kontorschef, tillsyningsman, prokurist och modellör.
Övrigt
I västra delen av kvarter 2A är ett kors av metall, dekorerat med färgat glas uppställt.
På några av de yngre gravvårdarna i kvarter 2A har fotografier av den döde applicerats på stenen. Detta har tidigare inte varit vanligt på svenska kyrkogårdar men man kan idag se det på gravvårdar över personer med invandrarbakgrund. I kvarter 2A förefaller det dock vara personer med svensk bakgrund som tagit till sig det här bruket.
Kvarter 1B-3 (utom 2A)
Allmän karaktär
I kvarteren 1B-1G samt 2B, 2C, 2D och 3 är samtliga gravvårdar placerade i långa rader i nord-sydlig riktning. Mellan majoriteten av raderna av gravvårdar är häckar planterade. I kvarteren 1B-1G består häckarna av tuja utom längst i väster där den utgörs av avenbok. I kvarter 2B är gravvårdarna ryggställda mot häckar av tuja, avenbok eller spirea. Häckar saknas i kvarteren 2C och 2D. Dessa båda kvarter är linjegravsområden. Gravvårdarna i dessa båda kvarter är antingen ryggställda eller placerade i rader vända mot öster. I kvarter 3 är gravvårdarna ryggställda mot häckar av ölandstok. Raderna i kvarterets ytterkanter har gulblommande ölandstok och de båda inre raderna vitblommande ölandstok. I en av de sistnämnda raderna är också oxlar planterade. Samtliga gravvårdar i kvarteren är vända mot öster eller väster. Den äldsta gravvården från 1949 finns i kvarter 2C. Kvarteren har brukats kontinuerligt fram till idag. Åldersstruktur varierar men totalt sett dominerar gravvårdar från 1950- och 60-talen.
Gravvårdstyper
Majoriteten av gravvårdarna är antingen låga rektangulära eller något högre, ca 80 cm-1 m, och smala. Utformning är enkel och dekoren utgörs vanligen av kors, uppstigande solar eller enkla blomstergirlanger. Ett undantag utgör ett mindre antal höga smala gravvårdar i västra delen av kvarter 2. Här har man hämtat inspiration från 1800-talets gravvårdar. Här finns t.ex. repliker av sandstensvårdar med pinjekottar, här dock gjorda i granit. I kvarteren 2C och 2D finns främst liggande gravvårdar. Av det fåtal stående gravvårdar som finns i dessa båda kvarter är flera i form av kors. Majoriteten av gravvårdarna är av grå granit men även svart och röd förekommer. I kvarter 1E finns en vård av trä och en av kalksten, i kvarter 1G en av sandsten, i kvarter 2B två av sandsten, i kvarter 2D en av marmor och i kvarter 3 en av kalksten. Gravvårdar med yrkestitlar förekommer i samtliga kvarter utom kvarter 1E. Flest titlar finns i kvarteren 1B och 1G samt 2B. De vanligaste titlarna är sjökapten, ingenjör, köpman, disponent, frisörmästare, kantor, agronom, överkonstapel och hemmansägare. Förutom dessa finns även titlar som charkuterist, flaggunderofficer, möbelsnickare, skorstensfejare, frälsningssoldat, evangelist och församlingssyster.
Övrigt
I kvarter 2D finns en liggande gravvård över steuerman Karl Büttner död 1963. Texten på tyska lyder Ist auf see geblieben. Er ruhe im frieden.
Kvarter 6, 7, 10 och 11
Allmän karaktär
Samtliga fyra kvarter är urngravsområden men med något olika karaktär. Ett gemensamt drag för alla fyra är dock växtligheten som domineras av tallar, enstaka björkar, rhododendron och lagerhägg. Alla fyra är också insådda med gräs. I kvarter 6 och 11 är gravplatserna placerade i raka eller bågformade rader med gångar av kalkstensplattor emellan. Båda kvarteren avgränsas i samtliga riktningar av grusgångar och de genomkorsas också av en större grusgång. Buskagen av rhododendron och lagerhägg delar upp kvarteren i olika långsträckta ytor. Gravvårdarna är vända mot gångarna. Närmast gångarna är oftast en eller två rader med liggande gravvårdar och därpå följer en eller flera rader med låga, stående gravvårdar. Kvarteren 7 och 10 är omgivna av en uppbyggd jordvall som in mot kvarteret stöds av en låg mur av kalksten. Båda kvarteren är med hjälp av smala grusgångar uppdelade i fyra delar som i sin tur är indelade i flera små rum med olika former. De smala grusgångarna, en från varje väderstreck, leder in i de båda kvarteren mitt och möts vid en markerad centralplats. I kvarter 7 utgörs den av en liten damm med fontän samt planteringar med perenner och i kvarter 10 av ett kar av murad kalksten omgivet av planteringar. I de östra delarna av kvarter 7 finns större sammanhängande buskage av rhododendron och lagerhägg som bidrar till rumskänslan. Rhododendron finns även i den västra delen av kvarter 7 och i kvarter 10 men dessa planteringarna är mindre vilket gör att man i de här delarna av kvarteren får överblick. Kvarter 10 är det äldsta av urnkvarteren och det som har den mest särpräglade utformningen. Låga häckar av buxbom är planterade i rader, vinklar och bågar. Framför dessa är liggande gravvårdar placerade. Även utmed stödmuren runt kvarteret är gravplatser placerade. Dessa
markeras av en platta i muren och gravplatsernas planteringar avgränsas av låga buxbomshäckar. I kvarter 7 är gravvårdarna placerade i rader. Liggande gravvårdar är placerade närmast gångarna och bakom dem rader med stående gravvårdar. Samtliga gravvårdar är vända mot gångsystemet. Mindre gångar i kvarteret är belagda med kalkstensplattor.
Gravvårdstyper
Två typer av gravvårdar dominerar i de fyra kvarteren. Det är låga stående vårdar samt liggande vårdar. I kvarter 10 finns liggande vårdar men också vårdar i form av plattor som är fästa på den låga stödmuren av kalksten som omger kvarteret. Det är i kvarter 10 som områdets äldsta gravvårdar finns. Två gravvårdar är från 1937, en från 1940 och en från 1943. Troligen är dock fler av samma ålder. Flera av gravvårdarna berättar bara att platsen är en familjegrav utan att ange årtal. De daterade vårdarna tyder på att majoriteten av gravvårdarna är från 1950-talet. I kvarter 7 är den äldsta gravvården från 1959 och en kronologisk linje går att följa till 1975. Några av de äldsta gravvårdarna är enkla liggande plattor av sten. Dessa markerar gravplatserna för ett mindre linjegravsområde för urnor från 1950-talet. Efter kvarter 7 togs kvarter 6 i bruk 1973 och här kan man följa kvarterets framväxt till 1983. Kvarter 11 togs i bruk 1985 och den yngsta vården är från 2001. I de äldre kvarteren har nya gravsättningar i familjegravar gjorts. Flera gravrätter har också återgått och nya gravvårdar tillkommit, vilket gör att det finns gravvårdar av yngre datum i samtliga kvarter. Materialet är främst grå och röd granit men även svart förekommer. Ett fåtal gravvårdar av andra material förekommer. I kvarter 6 finns två smideskors, ett kors av metall samt en vård av glas och smide placerad på en stensockel. Ett smideskors och en kalkstensvård med mässingsplåtar finns i kvarter 11. Flest vårdar av andra material än granit finns i kvarter 10. Det är främst de plattor som är fästa vid stödmuren som t.ex. kan vara av marmor eller sandsten.
Utvidgningen 1995 samt den muslimska begravningsplatsen
Allmän karaktär
Den nya delen av kyrkogården har fått en än friare utformning än den äldre delen av Skogskyrkogården. Hela området sluttar inåt och i centrum finns en damm och ett konstverk av Liselott Henriksen. I flera av kvarteren har olika typer av planteringar gjorts och i flera kvarter har man även lämnat tallar, ekar och björkar. Häckar t. ex av måbär har planterats för att skärma av delar av kvarter. De områden som hittills tagits i bruk är kvarter 17-22 i områdets västra och nordvästra del. Gångsystemet fungerar som avgränsning av kvarteren och är mjukt slingrande. Gångarna är belagda med grus. Parkbänkar har placerats ut på särskilda platser belagda med smågatsten. I de kvarter som tagits i bruk, 16-22, är gravvårdarna vända mot söder. Ett kvarter i anslutning till områdets västra ingång är avsatt för en utställning av nya typer av gravvårdar. I områdets nordöstra del ligger den muslimska begravningsplatsen. Den avskiljs från den övriga kyrkogården av en häck av måbär samt, längst i söder, även buskage av hassel. I norr och öster är hassel, oxel m.m. planterade på den jordvall som avgränsar kyrkogården mot Norra vägen. En grusgång leder in i området. Mitt i området finns en plats belagd med smågatsten. Här finns också en katafalk av granit. Idag är ett fåtal gravplatser tagna i bruk. De är placerade utmed häcken mot kyrkogården och vända in mot öster.
Gravvårdstyper
Kvarteren 16-18 samt delar av kvarter 22 används som kistgravplatser. Här är gravvårdarna stående. Kvarteren 19-20 rymmer urngravar. Här är majoriteten av gravvårdarna liggande medan låga, stående gravvårdar dominerar i kvarter 22. Bland de liggande gravvårdarna finns flera naturstenar. Materialet är främst granit av olika färg, främst röd och grå. I kvarter 22 finns en gravvård av glas. Kvarter 21 och 22 är anlagda som urngravsområden med gemensamma gravvårdar. Vårdarna i kvarter 21och 22 är i form av pelare av granit. På pelarna har små plåtar med uppgifter om den döde placerats. Runt pelarna finns en grusad yta eller en planteringsyta som avgränsas av smågatsten. Här kan man placera blomvaser. Den dödes urna har gravsatts inom en gräsyta i anslutning till pelaren. I kvarter 22 är pelarna dekorerade med klot i grönt eller blått glas. Över kloten går band av svartmålat smide. På två pelare står skivor av blått glas som hålls på plats av band av svartmålat smide. De äldsta gravvårdarna i området är från år 2000. Endast en yrkestitel, skogsmästare, finns men i några fall har gravvården försetts med en bild som berättar om den dödes yrke eller intresse. En av urngravvårdarna har dekorerats med en skulptur av en fågel gjord av armeringsjärn.
Övrigt
I det nyanlagda området finns en damm och i anslutning till denna en installation i sten och glas. Konstverket har namnet Möten och är gjort av konstnärinnan Liselotte Henriksen. Konstverket tillkom 1999 då kyrkogården invigdes. Det skänktes till kyrkogården av Kalmar kyrkliga samfällighet och Sällskapet Dryaden.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
