Begravningsplats

Kyrkogårdens historik
Kalmar stads första kyrkogård anlades kring Bykyrkan som låg vid den medeltida stadens
torg. Tillsammans med två fattigkyrkogårdar, den ena kallad S:t Göran i kvarteret Kastanjen
vid S:t Göransgatan och den andra kallad S:t Gertrud i kvarteret Domherren, korsningen
Norra vägen-Esplanaden, utgjorde denna kyrkogård stadens begravningsplats från medeltiden
fram till mitten av 1800-talet. Den medeltida kyrkogården kallas idag Gamla kyrkogården och
ligger några hundra meter nordväst om Södra kyrkogården.

I mitten av 1800-talet drabbades Kalmar av en koleraepidemi. Det aktualiserade frågan om att
bygga en ny kyrkogård. Marken man tänkte sig att använda låg väster om slottet. Under
medeltiden hade på de norra delarna legat ett domnikanerkloster. Ungefär mitt på
kyrkogården hade den medeltida stadsmuren gått fram. Under 1600-talet flyttades staden
Kalmar från det utsatta läget nära slottet till Kvarnholmen. Under en kort period låg marken
som utgjort den medeltida staden öde. Snart började man dock åter bebygga platsen och
anlägga trädgårdar och tobaksodlingar. Området där Södra kyrkogården kom att anläggas
hörde till de platser som redan i slutet av 1600-talet fick en ny användning. Då anlade
kommendanten på Kalmar slott, Erich Baaz Leijonhielm, en trädgård för slottets räkning på
den gamla klostermarken. Det var alltså kronan d v s staten som vid den här tiden ägde
marken.

I mitten av 1800-talet växte Kalmar, liksom många andra städer, kraftigt. Ny mark behövdes
för att bygga bostäder och institutioner. Kronan ägde i flera städer markområden som man
tänkt sig behövdes för olika försvarsanläggningar. Dessa s k fortifikationsjordar behövdes inte
längre. I mitten på 1800-talet hade den moderna krigskonsten gjort stadsmurar och bastioner
omoderna. Därför överlämnade staten sina fortifikationsjordar till de växande städerna. I
Kalmar anlades inte bara en ny kyrkogård på dessa marker utan också det första lasarettet och
stadsparken. Formellt överlämnades marken 1861.

Då hade redan förste lantmätaren C J A Magnét utarbetat ett förslag på kyrkogårdsanläggning.
Det låg klart 1859. Den kyrkogård Magnét ritat var på många sätt en för sin tid typisk
stadskyrkogård. Anläggningen var placerad en bit utanför stadsbebyggelsen, vilket låg i linje
med de rådande idéerna om en mer hygienisk stad. Man hade vid den här tiden fått klart för
sig hur sjukdom kunde spridas. Många av de medeltida kyrkogårdarna som låg i anslutning till en stads kyrka var också sorgligt misskötta och på flera sätt otrevliga platser. När man
anlade nya kyrkogårdar stävade man efter att få mera parklika anläggningar och ett effektivare
utnyttjande av marken. På Södra kyrkogården anlades ett rätvinkligt nät av raka gångar som
tydligt avgränsade de olika gravkvarteren. Gångarna var breda och kantades av lindalléer som
planterades 1862. I kyrkogårdens mitt uppfördes ett gravkapell i nygotisk stil med spetsiga
takspiror och fönsterbågar. Kapellet stod klart 1863 och bekostades av medel från stadens
Utskänkningsbolag. Ritningarna gjordes av Theodor Ankarsvärd. Han var verksam som
arkitekt i Växjö och har bl.a. ritat det fd rådhuset, idag stadshotellet, i Växjö. Utmed
kyrkogårdens murar och gravkvarterens ytterkanter iordningställdes gravplatser för dem som
ville köpa sig en plats och i kvarterens mitt linjegravsområden för dem som inte hade råd att
betala. Trots den påkostade anläggningen får platsen ändå ett lantligt skimmer när man läser
att höskörden på kyrkogården varje år såldes på auktion och gav en bra inkomst.

Kalmar stad fortsatte dock att växa och redan 1889 var man tvungen att bygga ut Södra
kyrkogården. Det nya området tillkom i kyrkogårdens sydvästra del och gav hela
anläggningen formen av en vinkelhake. Den nya delen fick samma utseende som den äldre
delen.

I vinkeln mellan den äldre och yngre delen av Södra kyrkogården anlades också en mosaisk
kyrkogård. Idéen väcktes av Kalmars förste judiske invandrare Simon Levin som kommit till
staden på 1840-talet. År 1871 anhöll han hos stadens styrande om att få anlägga en
begravningsplats för judiska trosbekännare. Han föreslog då ett område som kallades
Spännarebacken men stadsfullmäktige förordade istället Skansjorden vilket bör vara den mark
där begravningsplatsen i dag ligger. Exakt när begravningsplatsen invigdes är inte känt, men
det ska tidigare ha funnits en gravvård från 1873 inmurad i östra muren. Den är sedan en
längre tid tillbaka borta. Området var ursprungligen omgärdat av ett plank. Detta ersattes med
ett nytt plank 1904. När den mur som finns idag tillkom är inte känt. Under den första tiden
ska den mosaiska kyrkogården ha skötts av dem som använde sig av begravningsplatsen
vilket gjorde att den inte alltid var så välskött. År 1887 bildades en judisk församling i Kalmar
vilken åtog sig ansvaret för begravningsplatsen. En av anledningarna till bildandet var just att
man skulle få bättre ekonomiska möjligheter att sköta platsen.

Under slutet av 1800-talet togs allt större delar av Södra kyrkogården i bruk och man insåg
snart att ytterligare mark skulle behövas. Nu fanns dock inga möjligheter att bygga ut Södra
kyrkogården. Därför beslöt stadens styrande att anlägga ytterligare en kyrkogård norr om
staden. Det blev Norra kyrkogården utmed Norra vägen som stod klar 1911.

En utgrävning av delar av klostrets murrester ska ha gjorts av Sven Rosman 1923-26. Något
material från denna grävning är inte känt mer än att Harald Åkerlund använt Rosmans resultat
för att sammanställa en karta över klosteranläggningen som gjordes 1935 för S:t
Christoffersgillet i Kalmar. Kartan visar var rester efter stadsmuren och husgrunder påträffats.

Man slutade inte att använda Södra kyrkogården när Norra kyrkogården stod klar. Många av
familjerna i Kalmar hade skaffat sig gravplats på Södra kyrkogården som man fortsatte att
bruka. År 1939 reparerades gravkapellet såväl interiört som exteriört. Man hade tydligen dröjt
med detta för nu beskrivs arbetena som nödvändiga för att kunna använda kapellet under
vintern.

År 1956 övertog Kalmar kyrkogårdsnämnd ansvaret och skötseln av den Mosaiska
kyrkogården. Antalet församlingsmedlemmar hade stadigt minskat och man förmådde inte
längre själva sköta kyrkogården.

Två större arbeten påbörjades under 1974. Det första gällde anläggandet av en minneslund i
det kvarter som idag kallas för Minneslunden. Som minneslund tänkte man sig att använda
hälften av det tidigare linjegravsområdet i kvarteret. Platsen skulle avskärmas med hjälp av
hagtornshäckar. På en ritning över hur man tänkte sig anläggningen kan man möjligen urskilja
dåvarande kyrkogårdschefen Lars Nilsson namnsteckning. Det andra arbetet gäller personaloch
ekonomibyggnader i anslutning till kyrkogården. Vid den här tiden fanns en äldre stuga,
byggd i slutet av 1800-talet, som användes dels som personalutrymme och dels som verkstad,
en mindre uthusbyggnad med bl.a. torrklosetter samt provisoriska skjul mot
kyrkogårdsmuren. Nu ville man renovera stugan så att man fick fungerande
personalutrymmen och bygga en ekonomibyggnad som kunde rymma garage, verkstad och
förråd. Byggnadsarbetet föregicks av arkeologiska undersökningar. Ytterligare ett kallförråd
byggdes 1988. Kyrkogårdens grindar i söder blev 1987 påkörda av en bilist och ersattes med
kopior gjorda på Gamleby Gjuteri AB.

År 1992 anlades urngravplatser i det som tidigare varit linjegravsområde i kvarter O. För att
inte gravvårdarna skulle placeras för tätt i området föreslogs ett större gravradsavstånd och
större gravplatser än vad som var vanligt. Man skulle också låta de äldre gravvårdar som
fanns i området få stå kvar. Samma år genomförde också Ulla Ekberg, Kalmar läns museum,
en fördjupad kulturhistorisk inventering av Södra kyrkogården. Denna kyrkogårdsinventering
är den mest omfattade som gjorts i länet och behandlar kyrkogården som helhet, de olika
gravkvarteren samt pekar ut kulturhistoriskt värdefulla gravvårdar och gravplatser. Alla
gravplatser som bedömdes som kulturhistorisk värdefulla finns beskrivna i rapporten.
Arbetet syftade till att fastställa de kulturhistoriska värdena på kyrkogården och var avsett
som ett hjälpmedel för kyrkogårdsförvaltningen. Det är också en dokumentation av hur
kyrkogården såg ut vid den här tiden. En jämförelse mellan beskrivningarna i Ulla Ekbergs
rapport och hur det ser ut idag visar att kyrkogården i stort behållit sin karaktär. 2006 års
inventeringsrapport är därför i mycket en uppföljning av Ulla Ekbergs rekommendationer och
värderingar som gjordes 1992.

I mitten på 1990-talet såddes delar av gångsystemet på den Mosaiska kyrkogården in med
gräs. P g a almsjukan blev man också tvungen att ta ner de sex stycken almar som växte på
denna del av kyrkogården.

ARKIV OCH LITTERATUR
Antikvariskt Topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet
Kalmar läns museums topografiska arkiv
Lantmäteriet
Bucht, Eivor (red), Kyrkogårdens gröna kulturarv, Klippan 1992
Ekberg, Ulla, Kulturhistorisk kyrkogårdsinventering Södra kyrkogården, Mosaiska
kyrkogården, Kalmar, 1992
Hammarskiöld, Hans mfl, Minnets stigar en resa bland svenska kyrkogårdar. Stockholm
2001
Hammarskjöld, Britt-Marie, Ett läns utveckling-Kulturminnesvårdsprogram för Kalmar län.
Etapp 1, Översikt. Kalmar 1985
Hammarström, Ingrid (red) Kalmar stads historia del III, Kalmar 1982
Kaibjer A, Koch E. Och Schött L (red), Stadsfullmäktige i Kalmar 1863-1962, Kalmar 1962
Rahmqvist, Sigurd (red), Det medeltida Sverige, Bd 4, Småland 4, Stockholm 1999
Ullén, Marian, Medeltida träkyrkor, 1 Småland samt Ydre och Kinda härader i Östergötland.
Stockholm 1983
Muntliga uppgifter trädgårdsingenjör Birgitta Linåker

Beskrivning av kyrkogården

Allmän karaktär
Södra kyrkogården är på flera sätt en för sin tid typisk stadskyrkogård. Den är placerad
utanför stadens centrum och ligger inte i anslutning till en kyrka. Istället finns ett kapell mitt
på kyrkogården. Kyrkogården hade från början en bestämd utformning som man följt ända
fram till idag. Det är räta vinklar, raka gångar, noga avdelade gravkvarter och en tydlig
uppdelning mellan köpta och allmänna gravplatser som bygger upp kyrkogårdens karaktär. En
viss anpassning efter slottets vallgrav har man varit tvungen att göra vilket bryter av den
strikta rätvinkliga formen. Gravkvarteren är av två typer. Utmed den äldsta kyrkogårdsdelens
murar ligger rader av köpta gravplatser som är uppdelade i sju olika kvarter. Innanför dessa
ligger på den gamla delen av kyrkogården samt på den del som tillkom 1889 större
gravkvarter. I ytterkanten av dessa kvarter ligger köpta gravplatser som en ram runt kvarteren.
Innanför dessa gravplatser har tidigare varit områden för linjegravsområden. Rester av
linjegravar finns i varierande utsträckning kvar. Bäst bevarat är linjegravsområdet i kvarter E.
I de flesta kvarter har en omläggning av linjegravsområdena påbörjats från 1960-talet och
framåt. I ett kvarter, kvarter Minneslunden, har linjegravsområdet gjorts om till just
minneslund. Bland de köpta gravplatserna är majoriteten belagda med grus medan
linjegravsområdena är insådda med gräs.

Omgärdning
Kyrkogården omgärdas i alla väderstreck utom i sydväst av en kallmurad gråstensmur. På
insidan av muren är en gräsklädd jordvall. I muren finns delar av gravhällar som troligen
kommer från Gamla kyrkogården. I sydväst utgörs omgärdningen av en hagtornshäck.

Ingångar
I norr: Dubbla svartmålade gjutjärnsgrindar i nygotisk stil mellan kraftiga granitstolpar med
pyramidformade krön. På båda sidor om grindstolparna finns också enkelgrindar i utförande
lika dubbelgrindarna.
I öster: Öppning i muren utan grind mot vaktmästeriet.
I väster: Dubbla svartmålade gjutjärnsgrindar mellan granitstolpar med pyramidformade krön.
På båda sidor om grindstolparna finns mindre enkelgrindar i utförande lika dubbelgrindarna.
Det finns även en trappa över muren från Klostergatan

Vegetation
Trädkrans
Hela kyrkogården omges av en trädkrans av lindar.

Övrigt
Kyrkogårdens gångar kantas av rader eller alléer av lindar. I de olika kvarteren används
häckar av idegran, hagtorn eller rhododendron som gräns mellan de köpta gravplatserna och
linjegravsområdena. Majoriteten av kyrkogårdens gravplatser omgärdas av låga måbär och
hagtornshäckar. Det är också vanligt med tuja, buxbom, rhododendron, lagerhägg och rosor
på enskilda gravplatser. I kvarter 8U finns planteringar med spirea och ölandstok
Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna.

Gångsystem
Kyrkogården har ett rätvinkligt nät av gångar med ett tydligt centrum vid gravkapellet.
Gångarna är breda med undantag av en gång som går runt hela kyrkogården utmed
kyrkogårdsmuren. Gångarna är belagda med fint grus.

Gravvårdstyper
På kyrkogården finns gravvårdar från 1860-talet fram till idag. Även när det gäller vårdarna
märks det att detta är en stadskyrkogård. Det finns många påkostade stora vårdar och
gravplatser.
Många av vårdarna har en form, en dekor eller ett material som gör att de skiljer ut sig. Här
finns t.ex. den under 1800-talets andra hälft vanliga formen med spetsbågigt krön och dekor
av pinjekottar. Många vårdar är inspirerade av två av de stilideal som var viktiga vid tiden
kring sekelskiftet 1900. Den ena är nationalromantiken som när det gäller gravvårdar tog sig
uttryck i vårdar med osymmetriska krön och skrovliga, oslipade ytor. De skulle föra tankarna
till förhistoriska stenmonument. En viktig del av nationalromantiken var dyrkan av naturen.
Bland gravvårdarna på Södra kyrkogården finns ett antal vårdar som är formade som
trädstubbar av varierande höjd. De ska symbolisera det avbrutna livet. Den andra viktiga
stilinfluensen var de klassicistiska idealen. Dessa vårdar har symmetriska krön och
blankslipade ytor. De pryds av för klassicismen typiska dekorelement som draperingar,
kransar eller girlanger av löv och urnor. En typ av vårdar som hör till de klassicistiskt
inspirerade är den avbrutna pelaren som det finns ett par exemplar av på Södra kyrkogården.
När det gäller gravvårdarnas dekor är den kristna symboliken också en viktig inspirationskälla
med bl a kors, facklor och duvor. Flera vårdar har formen av ett kors t.ex. flertalet vårdar av
gjutjärn. Ett fåtal av gjutjärnsvårdarna har nygotiska drag med spetsbågiga krön.
Linjegravsområdenas vårdar följer de köpta gravvårdarnas stil och utformning men i mindre
skala. Samtliga köpta gravplatser är omgärdade och nästan alla är belagda med grus. Den
vanligaste formen av omgärdning är en låg hagtornshäck men här finns även häckar av andra
sorter, smides- och gjutjärnsstaket, stenramar, murar, pollare och kättingar i olika utföranden
samt järnräcken.

Under 1930-40-talet införde flera kyrkogårdar restriktioner för hur höga gravvårdar fick vara.
Det är inte känt om man hade sådana regler för Södra kyrkogården, men generellt sett börjadegravvårdarna att bli lägre. Under de ovan nämnda årtiondena uppstod en särskild form som en
övergång mellan sekelskiftets höga gravvårdar och 1930-talets lägre vårdar. De
nationalromantiska dragen försvann och influenserna blev tydligare klassicistiska. Dekoren
blev renare och man fokuserade mera på ett symbolmotiv. Stilen och dekoren följer med in i
1930 med två skillnader. För det första blev vårdarna lägre och för det andra blev kolonner
och pilastrar vanliga motiv. Krönen gjordes flackt trekantiga eller raka vilket ytterligare
betonar de klassicistiska influenserna.

Gravvårdarna blir under 1950-talet och årtiondena därefter allt mer rektangulära till formen.
Dekoren förenklas och består ofta av ett enkelt kors. På 1970-talet blir talldungar och
soluppgångar vanliga motiv. Omläggningen av linjegravsområdena på Södra kyrkogården är
något senare vilket gör att den ovan beskrivna typen av vårdar förekommer sparsamt. De
flesta vårdarna från 1960- och 70-talen finns i urngravsområdet 8U. Dessa värdar är mindre
än kistgravplatsernas vårdar. Flera av dem är liggande.

De senaste två årtiondena har gravvårdarna gått mot en friare utformning. Formerna har blivit
rundare och inte enhetligt rektangulära. Även dekoren har blivit mer varierande och
personligare. Från mitten av 1800-talet fram till mitten av 1900-talet var det vanligt att ange
den dödes yrkestitel på gravvården. Idag kan man visa sitt yrke eller intresse med en symbol
på gravvården. Ett typiskt drag för stadskyrkogården är att man inte anger varifrån man
kommer. På en landsortskyrkogård är detta mycket viktig men på Södra kyrkogården finns det
angivet endast på ett fåtal vårdar. Gravvårdarna är främst av grå eller svart granit men även
röd förekommer. Utöver graniten finns ett mindre antal vårdar av kalksten, sandsten, marmor,
smide, gjutjärn och trä. Det finns också ett antal gravkullar överväxta med murgröna. Flera av
gravplatserna är familjegravar som använts under lång tid vilket gör att det inom samma
gravplats kan finns vårdar från olika tider.

Minneslund
I norra delen av kvarter 10 anlades 1976 en minneslund. Som gräns mellan lunden och de
enskilda gravplatserna är en idegranshäck planterat. Minneslunden är utformad med
rektangulära grå kalkstensplattor. Runt om stenläggningen är det planterat rhododendron. I
ytans mitt finns en plats för blommor samt bänkar. Där står en bronsskulptur av Thomas
Qvarsebo som föreställer en flöjtspelande flicka.

Byggnader
I skärningen mellan huvudgångarna ligger gravkapellet uppfört 1863. Det är en åttkantig
byggnad av sten med slätputsade, gulmålade fasader. Taket är av svartmålad plåt.
Gravkapellet ritades av Theodor Ankarsvärd. Ankarsvärd var framförallt verksam i Växjö och
har ritat bland annat före detta Växjö rådhus.

Övrigt
Många av de gjutjärnsprodukter i form av staket, kors, pelare och kedjor som finns på
kyrkogården vet man har tillverkats på Fredriksströms bruk i Trekanten. En del av
utsmyckningarna kommer också från Oskarshamns mekaniska verkstad. Bland de äldre
vårdarna av sten finns flera som tillverkats av Dahllöfs stenhuggeri. Företaget låg vid gamla
lasarettet d v s i det närmaste granne med kyrkogården. Stenvårdar kommer också från
Bröderna Flinks stenhuggeri i Västervik. Uppgiften är hämtad från Ulla Ekbergs
inventeringsrapport.

Beskrivning av enskilda kvarter/områden

Kvarter A-C, F-G och L-M
Allmän karaktär
De sju kvarteren utgör långsmala områden utmed kanterna kring den äldsta delen av
kyrkogården. Utmed kyrkogårdsmuren i norr ligger kvarteren A och B, utmed muren i väster
och gränsen mot området från 1889 ligger kvarteren C och L, i öster kvarteren F och G och i
söder kvarter M. Kvarteren avgränsas på alla sidor av grusgångar. Majoriteten av
gravvårdarna är vända mot en gång men det finns undantag t.ex. där gravplatsen går över hela
kvarterets bredd. Kvarteren är i stort sett helt belagda med grus. Endast ett fåtal gravplatser är
insådda med gräs. I kvarterens ytterkant är rader av lindar planterade.

Gravvårdstyper
I kvarteret finns flera olika typer av vårdar från 1861, vilken är den äldsta dateringen av två
vårdar i kvarter C och L, fram till idag. Man kan inte i något av kvarteren se att en särskild
tidsperiod dominerar utan kvarteren utmärks av sin blandning av olika typer av vårdar. De
mest i ögonfallande vårdarna är dock de höga, påkostade vårdarna från tiden kring sekelskiftet
1900. Några av de äldre vårdarna är liggande och har formen av en kista. Materialet är främst
grå och svart granit men det finns också vårdar av röd granit, gjutjärn, sandsten med eller utan
detaljer av marmor, kalksten och smide. Samtliga gravplatser är omgärdade och den
vanligaste typen av omgärdning är låg hagtorns- eller måbärshäck. Det finns också omgärdningar i form av gjutjärnsstaket, smidesstaket, stenramar, pollare och kätting i olika
utföranden, rörformade räcken eller buxbomshäckar. Vid flera av gravplatserna är också
buxbomshäckar planterade som avgränsningar av planteringsytor eller som dekoration. Det
förekommer också växtlighet såsom rhododendron vid gravplatserna. Inom gravplatserna kan
det finnas flera gravvårdar av olika ålder. Ofta visar det på familjegravplatser där olika
generationer gravsatts men det finns också gravplatser som återanvänts. Man har då låtit den
gamla vården stå kvar. Yrkestitlar anges på många av vårdarna i alla kvarteren. Flera personer
har haft ledande befattningar. Här finns också många akademiker, militärer och näringsidkare
av olika slag.

Övrigt
På Södra kyrkogården ligger flera för Kalmar betydelsefulla personer och familjer begravda.
Många av dessa skulle vara värda att berätta mera om. Det är dock inte rapportens syfte.
Därför har endast några få valts ut.
I kvarter A ligger mannen som ritade Södra kyrkogården begravd. Förste lantmätare C J A
Magnet dog 1867 och hustrun Emelie 1885.
I västra delen av kvarter B ligger flera av systrarna Nisbeth begravda. Mest känd är Anna
Fredegunda som startade Nisbethska skolan i Kalmar som senare blev flickläroverk. När
Anna Fredegunda dog 1875 övertog hennes syster Georgina ansvaret. Hon drev även ett
musikinstitut. Båda verksamheterna ledde hon fram till 1902. Hon dog 1912.
Kalmars mest kände affärsman och företagsledare Johan Jeansson ligger begravd i kvarter L.
Mest känd gjorde han sig som ägare av Ångkvarnen och som donator av medel för
Stadsparkens anläggande. Han dog 1896 och hustrun Emelie Sofia 1928. Inom gravplatsen
ligger också Emilia Sofias föräldrar Johann Heinrich och Vendela Christina Parrow begravda.

Kvarter E, H och Minneslunden
Allmän karaktär
De tre kvarteren utgör en stor del av den äldsta kyrkogårdsdelens inre område. Nordost om
kapellet ligger kvarter E och de båda andra ligger söder om. De är till ytan långsträckta
rektanglar utom kvarter H som ligger i den del av kyrkogården där en del av slottets vallgrav
bryter in på kyrkogården. Kvarteren har omgärdats av grusgångar och rader av lindar vilka
skapar en tydlig gräns för kvarterens utsträckning. I kvarterens ytterkanter är gravplatser för
familjegravar ordnade. I det närmaste samtliga av dessa platser är belagda med grus och
omgärdade. Mellan de köpta gravplatserna och linjegravsområdena i kvarter H och
Minneslunden finns häckar av hagtorn eller rhododendron. Områdena i kvarterens mitt är
insådda med gräs. Här fanns tidigare linjegravsområden av vilka det idag i olika grad finns
rester av. Bäst bevarat är linjegravsområdet i kvarter E. Här kan man urskilja en linje från
1908 till 1913. Det finns också ett äldre skikt med vårdar som skulle kunna tyda på att det
föregåtts av en äldre linje. Fler av linjegravvårdarna har lagts ner för att markerar att
gravplatsen inte är i bruk. I kvarter H finns ett mindre antal linjevårdar främst i kvarteret södra
del kvar. Dessa vårdar är från 1907-1908. I kvarterets norra del har en omläggning påbörjats
under 2000-talet. I kvarter Minneslunden finns endast två vårdar bevarade på
linjegravsområdet. En stor del av ytan gjordes i mitten av 1970-talet om till minneslund.

Gravvårdstyper
Den äldsta gravvården är från 1864 och finns i kvarter E. I alla tre kvarteren finns en
blandning av vårdar från 1800-talets andra hälft fram till idag. Det är dock inte så många
vårdar från perioden 1960-80-talen. Majoriteten av vårdarna utgörs av de påkostade
familjegravvårdarna. Många av gravplatserna har använts under lång tid och ofta finns där
flera vårdar från olika tider. I kvarteren finns också linjegravvårdar som till form och dekor är
små kopior av familjegravvårdarna från samma tid. Svart och grå granit är det vanligaste
materialet som vårdarna är gjorda av men det finns även vårdar av röd granit, gjutjärn,
sandsten, kalksten och trä. Trävårdarna utgörs av två träkors, det ena brunmålat och det andra
vitmålat, på linjegravsområdet i kvarter E. Framför det vita träkorset finns också en gravkulle
överväxt med murgröna. Fler av linjegravplatserna, med eller utan gravvård, har en
rektangulär planteringsyta omgärdad av buxbomshäck. I det närmaste samtliga av de köpta
gravplatserna är omgärdade. Vanligast är en låg häck av hagtorneller måbär, men det finns
också staket av smide eller gjutjärn, räcken, pollare och kätting i olika utföranden, häckar av
buxbom eller idegran, stenramar, kantställda kalkstensskivor. En har en omgärdning av låg
mur. Att ange den dödes yrkestitel är mycket vanligt i synnerhet på vårdarna i kvarter
Minneslunden. Titlarna är kopplade till akademiska yrken, militärer, handelsmän och
hantverkare, affärsmän och sjöfart. Det förekommer även titlar på linjegravsområdenas
vårdar. Den vanligaste titeln är sjökapten. Till de mera ovanliga titlarna hör stentryckare,
sophiasyster, filosof och värnpliktsvägrare.

Kvarter 8U
Allmän karaktär
Kvarter 8U har samma rektangulära form som kvarteren E, H och Minneslunden och precis
som dessa kvarter anlades det med en tydlig skillnad mellan köpta och allmänna gravplatser.
Linjegravsområdet i kvarter 8U började dock att läggas om 1958. Hela linjegravsområdet
gjordes då till urnlund. Utmed linjegravsområdets östra sida anlades långsträckta rader i
kvarterets längdriktning. Dessa följs av en gång belagd med kalkstensplattor. I vinkel med
denna gång går dels ett par mindre gångar, dels rader med gravvårdar. Raderna med
gravvårdar är avdelade i mindre områden som skiljs åt av planteringar av spirea och
ölandstok. Gravvårdarna är ordnade så att alla vårdar i en rad är antingen liggande eller
stående. Eftersom gravplatserna är anpassade för urnor är det relativt tätt mellan raderna. Hela
urnlunden är insådd med gräs medan de köpta gravplatserna är belagda med grus. Gränsen
mellan urnlunden och de köpta gravplatserna markeras av en hög idegranshäck som helt
skyddar den inre delen av kvarteret från insyn.

Gravvårdstyper
Den nya urnlunden gör att kvarteret domineras gravvårdar från 1960-1990-talet. Bland de
köpta gravplatsernas vårdar är den äldsta från 1866 medan urnlunden äldsta vård är från 1958.
De köpta gravplatsernas vårdar utgörs, liksom i övriga områden med samma struktur, av en
stor blandning av former och material. Det vanligaste materialet är granit. Bland de köpta
gravvårdarna är de flesta av svart eller grå granit. Här finns vårdar av gjutjärn, smide, kalksten
och sandsten samt gravkullar överväxta med murgröna. Samtliga av dessa gravplatser är
omgärdade. Den vanligaste formen är en låg häck av hagtorn eller måbär, men här finns också
stenramar, buxbomshäckar, pollare och kätting samt smide. På en gravplats har gruset ersatts
av kalkstensplattor. Urnlundens gravvårdar är mindre och enklare både till utformning och
dekor än gravvårdar på kistgravplatser från samma tid. Typisk är en liten rektangulär vård
med ett kors eller blomsterslinga. Materialet är främst röd och grå granit. Majoriteten av
vårdarna är stående men det finns också flera liggande vårdar. Att ange yrkestitlar på gravvårdarna är vanligt. Flest titlar finns på de köpta gravplatsernas vårdar men med tanke på
från vilken tid urnlundens gravvårdar är finns här ovanligt många med titlar på.

Kvarter N och O
Allmän karaktär
De båda kvarteren ligger i kyrkogårdens sydvästra del. Båda tillkom vid utvidgningen av
kyrkogården 1889. Kvarteren består dels av rader av köpta gravplatser i områdets kanter mot
söder, väster och norr, dels av var sin större yta utmed gången från kyrkogårdens västra
ingång. Det är denna gång som delar utvidgningsområdet i två olika kvarter. De större ytorna
omges i alla väderstreck av grusgångar som kantas av lindar. Dessa delar av kvarteren har
samma struktur som kvarteren E, H, Minnelunden och 8U. Köpta gravplatser ligger i dess
ytterkanter och i mitten har funnits linjegravsområden. Av dessa finns idag endast enstaka
gravvårdar kvar. Flest linjevårdar finns i kvarter O. I de gamla linjegravsområdena har man
istället påbörjat en omläggning. I kvarter N påbörjades denna 1975 och området är ordnat för
kistgravplatser. Linjegravsområdet i kvarter O började läggas om 1995 och området
planerades då för urnor. I stort sett samtliga köpta gravplatser är belagda med grus medan
linjegravsområdena är insådda med gräs.

Gravvårdstyper
Kvarteren rymmer en blandning av olika typer av vårdar från slutet av 1880-talet fram till
idag. Denna blandning ger kvarteren dess karaktär. De höga stående vårdarna från tiden kring
sekelskiftet 1900 är de som man främst lägger märke till. Linjegravsområdena i kvarterens
mitt har lagts om och här dominerar idag i kvarter N vårdar från 1980- och 90-talen medan
perioden 1990-2000 är den mest framträdande i kvarter O. Ett mindre antal linjegravvårdar
finns kvar framförallt i kvarter O. Materialet är främst grå och svart granit men även röd
förekommer. Det finns också vårdar av sandsten, kalksten, smide, trä, gjutjärn och marmor
samt flera gravkullar överväxta med murgröna. Majoriteten av de köpta gravplatserna är
omgärdade av låga häckar av hagtorn eller måbär, men det finns också stenramar,
buxbomshäckar, pollare och kätting eller räcken. De flesta omgärdade gravplatser är belagda
med grus men några är insådda med gräs. Att ange den dödes yrkestitel är mycket vanligt. Här
finns flera exempel på titlar inom akademiska yrken, tjänstemän av olika slag, handelsmän
och hantverksmästare. Stadens koppling till sjöfart är påtaglig. Bland de mer ovanliga titlarna
finns expressföreståndare, regementsintendenten, Kongo-officeren, litografen samt
Paulinerfadern.

Mosaiska kyrkogården
Allmän karaktär
Mosaiska kyrkogården ligger i vinkeln mellan den äldre delen av kyrkogården och
utvidgningen från 1889. Området är till ytan ungefär hälften så stort som kvarter O.
Kyrkogården är insådd med gräs men en del gravplatser är belagda med grus. I norr och väster
omgärdas kyrkogården av en hög, vitputsad mur medan Södra kyrkogårdens murar utgör
gräns i söder och öster. En ingång finns i norr med höga, dubbla, svartmålade smidesgrindar
mellan stolpar av granit. Grindarna kröns av en förgylld Davidsstjärna. På var sida om dubbel
grinden finns ytterligare en enkel grind i samma utförande och nästan lika höga. Från grinden
går en grusbelagd gång söderut. Mitt på kyrkogården viker den av i en rät vinkel och går fram
till kyrkogårdsmuren i öster. Tidigare gick gångar vidare mot söder och väster men dessa
såddes i mitten på 1990-talet in med gräs. Gravvårdarna är placerade i rader utmed gången
och kyrkogårdsmuren i söder. De är vända mot norr eller söder. Till skillnad från Södra
kyrkogården finns på mosaiska kyrkogården ingen uppdelning i köpta och allmänna
gravplatser. Här finns familjegravar med höga vårdar blandat med ensamgravar med
gravvårdar som till sin utformning liknar linjegravsområdenas enkla vårdar. Enligt judisk
tradition har man inga planteringar vid gravplatserna men några undantag finns vid
gravvårdar av senare datum. Den judiska församlingen i Kalmar upphörde 1992 men
kyrkogården har fortsatt att användas. Det är dock inte så ofta som gravsättningar görs.
Kyrkogården har även använts av medlemmar från andra judiska församlingar i Oskarshamn,
Växjö och Visby.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna är på det stora hela identiska med kristna vårdar från samma tid. Inskriptionerna
blir längre eftersom de ofta är på både svenska och hebreiska. Materialet är främst grå eller
svart granit. Den främsta inspirationskällan förefaller vara de klassicistiska idealen med släta
ytor och fyrsidiga eller raka krön. Vårdarna kan ha en enkel dekor med en Davidsstjärna men
det finns också vårdar som saknar dekor. Några av gravplatserna är omgärdade av stenram,
låga buxbomshäckar eller häck av avenbok. En del av dessa omgärdade gravplatser är belagda
med grus. Vid en gravplats finns en gravkulle överväxt med murgröna. Vid flera gravplatser
finns en mindre rektangulär stenram. Man har inte hittat någon förklaring till dessa ramar men
till utseende påminner de om de stenramar som finns vid flera allmänna gravplatser t.ex. på
Norra kyrkogården i Kalmar. En gravplats utmärker sig. Här står en större vård samt ett 20-tal
små liggande vårdar. Den större vården är en minnesvård över några av de koncentrationslägerfångar
som kom till Kalmar efter andra världskriget men som var så sjuka och medtagna
att de inte överlevde. Platsen är belagd med grus och omgärdas av en buxbomshäck. På några
av gravvårdarna inom gravplatsen ligger små stenar. Att lägga en sten från den dödes hem är
en judisk tradition som visar att någon har besökt gravplatsen. Ett liknande minnesmärke över
kristna koncentrationslägerfångar finns också på Norra kyrkogården i Kalmar. Yrkestitlar
förekommer på några gravvårdar. Här finns tre som arbetat som religionslärare, två
handlanden och en konstnär.

Övrigt
Bland de gravsatta på Mosaiska kyrkogården finns initiativtagaren till anläggandet Josef
Simon Levin. Han och hans familj har en av kyrkogårdens större gravplatser i östra delen mot
Södra kyrkogården. Simon Levin dog 1922.