Källa Nya Kyrka

Anläggningen består av en kyrka med omgivande kyrkogård.

Beskrivning av kyrkogården
Allmän karaktär
Källa kyrkogård är rektangulär till formen. Kyrkan ligger i kyrkogårdens västra del och ytor
för gravsättningar finns söder, öster och norr om kyrkan. Kyrkogården är indelad i fyra
gravkvarter, A-D. Kvarter C används dock inte för gravsättningar idag. Här finns istället
minneslunden och en uppställningsplats för gravvårdar som plockats bort från kyrkogården.
Hela kyrkogården är insådd med gräs. Söder om kyrkan höjer sig marken. Nivåskillnaden
regleras med hjälp av ett antal trappor.

Omgärdning
Kyrkogården omgärdas i samtliga väderstreck av en kallmurad kalkstensmur. I öster och
söder är muren avtäckt med rektangulära kalkstensflisor.

Ingångar
I öster: Dubbla svartmålade smidesgrindar mellan stolpar av granit. På var sida därom finns
också en enkel svartmålad smidesgrind som även den hänger på en granitstolpe.
I väster: Infart för transporter in på kyrkogården. Dubbla svartmålade moderna smidesgrindar
mellan järnstolpar.

Vegetation
Trädkrans: Innanför kyrkogårdsmuren i söder, öster och norr finns en trädrad av alm och bok
Övrigt: I öster växer en tujahäck utmed insidan av kyrkogårdsmuren. Tujahäck finns också
vid minneslunden. Utmed gången fram till kyrkan är en allé av höga tujor planterad.
Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna

Gångsystem
Från kyrkogårdens ingång i öster går en grusgång fram till kyrkans östra ingång. Denna
fortsätter vidare runt hela kyrkan. Ytterligare en grusgång går söderut från kyrkans östra
ingång. Söder om långhuset leder flera trappor med steg av kalkstensflisor upp till kvarter B.

Gravvårdstyper
De äldsta gravvårdarna på Källa kyrkogård är de kalkstenshällar från 1600- och 1700-talen
som idag ligger inne i kyrkan. Kalkstenshällar var fram till början av 1800-talet mycket
vanliga på de öländska kyrkogårdarna. Det kan man t.ex. se vid den kyrkogård som omger
Källa ödekyrka. Hällarna ersattes under 1800-talet av stående gravvårdar. På Öland var det på
flera kyrkogårdar vanligt med kors av kalksten. I slutet av 1800-talet blev de höga svarta
gravvårdarna moderna tillsammans med mindre vårdar i samma material och utförande. Vid
den här tiden fanns fler konstriktningar som inspirerade till vårdarnas utformning. En av dessa
var nationalromantiken. Karaktäristiskt för gravvårdar som är nationalromantiskt inspirerade
är oslipade ytor och asymmetriska krön. Tanken är att gravvården ska efterlikna förhistoriska
gravmonument och runstenar. En annan viktig influens som blev allt vanligare under början
av 1900-talet var antiken. Denna konststil kallas klassicismen. Typiska drag hos gravvårdar är
symmetriska krön, slipade ytor och dekorelement som urnor, draperingar, kransar och
girlanger av löv. När det gäller dekoren på gravvårdarna var den kristna symboliken
naturligtvis också viktig. Vanliga kristna dekorelement var t.ex. kors, facklor, oljelampan och
duvan. Vid tiden kring sekelskiftet 1900 förefaller det på Öland ha varit vanligt att man
införskaffade en stor familjevård. Varje grav inom familjegravplatsen markerades med en
gravkulle överväxt med murgröna. Den klassicistiska stilen blev med tiden alltmer
dominerande. Viktiga drag hos gravvårdar från 1930-50-talen är den symmetriska
uppbyggnaden med parställda pelare samt de raka eller flackt trekantiga krönen. På de flesta
kyrkogårdar infördes regler för hur höga gravvårdarna fick vara. Från slutet av 1950-talet och
framåt blev gravvårdarna enklare och mer enhetligt utformade. Vårdarna var rektangulära,
ofta med ett enkelt kors eller blomsterslinga som dekor. På 1970-talet började man att
dekorera gravvårdarna med talldungar och uppgående solar.

Under 1990-talet kan man se en uppluckring av bestämmelserna kring gravvårdarnas
utformning. Idag är formerna mer varierande och ofta mjukare. Materialet är främst granit
men på Källa kyrkogård finns också ett stort antal vårdar av kalksten. Detta är ett typiskt
öländskt drag. På de flesta öländska kyrkogårdarna finns som fler vårdar av kalksten än på
fastlandet.

Under 1900-talets första hälft var det vanligt att man omgärdade gravplatserna och belade
dem med grus. På Källa kyrkogård har det med säkerhet funnits omgärdningar i form av
häckar och stenramar. Idag finns endast enstaka rester kvar av detta. Under 1900-talets första
hälft var det också vanligt att ange den dödes yrkestitel på gravvården. På Källa kyrkogård
finns flera gravvårdar med titlar. Att ange den dödes yrkestitel har under 1900-talet blivit
ovanligare. På landsortskyrkogårdar har det under hela 1900-talet varit vanligt att ange från
vilken by eller gård den döde kommer. På Källa kyrkogård finns det angivet på majoriteten av
vårdarna.

Minneslund
Minneslunden anlades 1998 i nordöstra hörnet av kvarter C. Platsen omgärdas av en tujahäck.
I centrum finns en stor sten omgiven av två stycken ölandstok. Framför stenen finns en rabatt
för sommarblommor och en belysning i stil med äldre tiders gaslyktor. I minneslunden finns
också en bänk för besökare.

Byggnader
Väster om kyrkogården finns en byggnad som rymmer personalutrymmen, garage m.m.
Byggnaden har stående rödmålad träpanel, svart plåttak och vita snickerier.

Övrigt
I kyrkogårdens norsvästra hörn finns en uppställningsplats för gravvårdar som plockats bort
från kyrkogården. Gravvårdarna är framförallt från tiden kring sekelskiftet 1900 och här finns
vårdar av både kalksten och granit. De står på en platta av cement.
På utsidan av kyrkogårdsmuren i väster finns hästbindslen i kalksten infästa i muren.

Beskrivning av gravkvarteren

Kvarter A-D
Allmän karaktär
Kvarter A är beläget i kyrkogårdens sydöstra hörn, kvarter B i sydvästra hörnet och kvarter D
i nordöstra hörnet. I nordväst ligger kvarter C men i detta kvarter har ännu inga gravsättningar
gjorts. Gravvårdarna är uppställda i rader och majoriteten är vända mot öster. I kvarter B och
D finns ett mindre antal vårdar som är vända mot väster. Kvarter ligger lite högre än övriga
delar av kyrkogården. Därför leder ett antal trappor upp till kvarteret. På kyrkogården finns
idag inget särskilt avsatt område för urngravplatser.

Gravvårdstyper
I de tre kvarteren finns en blandad samling av gravvårdar. Man kan dock se en viss skillnad
mellan kvarteren. Den äldsta vården från 1888 finns i kvarter B vilket är samma år som den
nya kyrkan stod klar. Gravvården, en hög kalkstensvård, är över kantorn och folkskolläraren
Johan Peter Ljungström. I kvarter A är den äldsta vården från 1903 och i kvarter D från 1924.
Det förefaller som att de tre kvarteren har använts i kronologisk ordning efter varandra vilket
avspeglas i gravvårdarna. I kvarter A finns flera höga gravvårdar av svart granit eller kalksten
medan vårdarna i kvarter D är lägre med för tiden typiska klassicistiska drag. I kvarter B har
en omläggning gjorts med början på 1950-talet. Här finns därför en blandning av vårdar dels
höga vårdar från slutet av 1800-talet och dels låga rektangulära vårdar typiska för perioden
1950-70. Inom kvarteren A och D finns tydliga spår av en kronologi som i kvarter A går från
1903 till 1922 och därefter fortsätter i kvarter D in på 1940-talet. Det är dock inte ett
linjegravsområde med fria gravplatser vi ser utan påkostade familjegravplatser som ligger i
kronologisk ordning.

Under senare tider har kvarteren lagts om och gravvårdar av yngre datum har tillkommit.
Särskilt tydligt är det i kvarter B. Här har delar av kvarteret lagts om med början på 1950-talet
och in på 1970-talet. Gravvårdar av kalksten är nästan lika vanliga som vårdar av granit vilket
är ett typiskt öländskt drag. I grannsocknen Persnäs fanns flera stora stenhuggeriet och man
kan därför tänka sig att många av gravvårdarna är lokalt producerade. Av granitvårdarna är de
flesta av svart eller grå granit men även röd förekommer. I kvarter A finns ett träkors och en
urna av gjutjärn. Ett gjutjärnskors finns i kvarter B.

Fem respektive tre gravkullar överväxta med murgröna finns i kvarter A och D. De fem
gravkullarna i kvarter A ligger samlade inom en gravplats som omgärdas av en buxbomshäck.
Detta är den enda bevarade intakta gravplatsomgärdningen som finns kvar på kyrkogården. I
kvarter A och D finns också rester av en buxbomshäck samt av en stenram. Att ange
yrkestitlar är vanligt i samtliga tre kvarter men främst på de äldre gravvårdarna. De vanligaste
titlarna är hemmansägare och lantbrukare, men här finns också fler titlar med koppling till
sjön såsom skeppare, kronobåtsman, sjöman, styrman och båtsman. Exempel på ovanliga
titlar är jordbruksarbetare, stenarbetare, estniske undersåten, undantagsman, lägenhetsägare
och sjukvårdssergeant. Överhuvudtaget ger titlarna en mer mångfasetterad bild av Källa
socken än vad man brukar se på de öländska landsbygdskyrkogårdarna. På de flesta
gravvårdar anges från vilken gård eller by den döde kommer.

Övrigt
I kvarter A står ett träkors med en mässingsplåt. Detta är gravplats för den estniske undersåten
Adalbert Must som hittades död i en båt vid Honungstorp i november 1941. Han förefaller ha
varit en av alla de balter som flydde andra världskriget men som inte lyckades överleva resan.
Ytterligare en påminnelse om andra världskriget är sjukvårdssergeanten Elis Levaneämis
gravvård i kvarter D. Han stupade i Finland 1943. På gravvården finns två medaljer. Den
högra medaljen är Svenska Frivilligkårens symbol och den vänstra är en symbol för
sjukvårdarna. I databasen över stupade i Fortsättningskriget som utkämpades 1943 finns han
dock inte med. En förfrågan på ett forum på internet resulterade i följande uppgifter. Namnet
på gravvården är fel. Mannen hette i själva verket Elias Gustaf Leväniemi. Han var född i
Stockholm som svensk medborgare och hamnade i Källa som trädgårdselev. När
Fortsättningskriget bröt ut anslöt han sig till Svenska frivilligkåren. Han stupade vid Janeba
på Svirfronten den 16 november 1943. Tillsammans med sina kamrater hade han tagit skydd i
ett värn när en sovjetisk granat slog ner. Elias som stod upp för att koka kaffe var den ende av
dem som dog. Han fördes till Sandudds krematoriekapell i Helsingfors. Eftersom han var
mantalsskriven i Källa skickades urnan med stoftet till Källa och gravsattes den 19 december.
Varför det sedan blev fel på gravvården är inte känt.

I västra delen av kvarter B är flera medlemmar av familjen Fåhræus begravda. Släkten
Fåhræus har sina rötter på Fårö. Två tvillingbröder adlades i mitten av 1800-talet för sina
insatser inom politiken. Förutom politiker har det inom släkten även funnits framstående
läkare, skådespelare, konstsamlare och historiker. De medlemmar av familjen vars vårdar
finns på Källa kyrkogård har inom ramen för detta arbete inte gått att spåra närmare.

Kyrkogårdens historik
Den första kyrkogården i Källa socken bör ha anlagts i anslutning till 1000-talets träkyrka.
Under 1100- och 1200-talen ersattes träkyrkan av en stenkyrka. I slutet av 1800-talet när den
medeltida kyrkan ansågs vara i för dåligt skick och en ny kyrka byggdes på en ny kyrkplats
väster om den medeltidskyrkan. Vid den nya kyrkan anlades också en ny kyrkogård. Den
gamla kyrkogården vid ödekyrkan övergavs troligen samma år som den nya kyrkan stod klar.
Vem som gjorde ritningarna till den nya kyrkogården är inte känt. Kanske var det samma män
som var inblandade i arbete med kyrkan d.v.s. ingenjörsbyrån Hultqvist och Ackzell eller
Ludvig Peterson. Kyrkogården fick en rektangulär form med de största ytorna norr, öster och
söder om kyrkan. Området omgärdades av en kallmurad mur av kalksten. En ingång gjordes i
öster med dubbla grindar av smide och enkla vitmålade trägrindar mellan granitstolpar. I
anslutning till ingången ordnades hästbindslen av kalksten i muren. Huvudgången fram till
kyrkans ingång belades med röd kalksten medan övriga gångar belades med grus. Almar
kantade huvudgången och runt kyrkogården planterades en trädkrans av alm, lönn, bok, ask
och lind. När kyrkogården stod klar 1888 invigdes den av kyrkoherde J A Medelius.

Kyrkogården har aldrig utvidgats men en omläggning och uppsnyggning gjordes 1940.
Ritningarna till detta arbete togs fram av trädgårdskonsulent Sigurd Ohlsson, Kalmar. I
beskrivningen av de arbeten som skulle utföras får man också en uppfattning om hur
kyrkogården tog sig ut. Om kvarter I och II, idag A och D, sägs att försummade gravar och
lutande gravvårdar skulle tas omhand och göras i ordning. Mellan gravar och gravplatser
skulle en jämn gräsmatta sås in. Häckarna skulle klippas av en kunnig person. Gravvårdarna
skulle placeras i raka rader men det arbetet kunde inte fullt ut genomföras just vid den här
tiden. I kvarter III och IV, B och C, skulle man förbättra dräneringen och fylla upp med
material. Det gjorde att även gravvårdarna behövde höjas upp. Detta arbete resulterade i de
trappor som idag finns i kvarter B. Nya gravplatser såväl familjegravar som enskilda skulle
iordningställas. Häckar av alm, buxbom och måbär skulle planteras. Om detta gjordes är dock
osäkert. Gångarna skulle beläggas med grus eller kalkstensflis. Valde man grus, vilket man
gjorde, fick det dock inte vara grovt. På ritningen är flera befintliga träd markerade. Runt hela
kyrkogården fanns en trädkrans och gången fram till kyrkans ingång i öster kantades av en
allé av lövträd. Eftersom arbetslösheten i socknen var stor vid den här tiden skulle arbetet med
kyrkogården främst erbjudas arbetslösa. När arbetet påbörjades var kyrkogården i princip
fullbelagd. Även kvarter C, som idag inte används för gravsättningar, var vid den här tiden
fullt ut använt.

År 1949 genomfördes en inventering av kyrkogårdar i Växjö stift på initiativ av Ivar
Hylander. I svaren från Källa församling berättas att man planterat bokar, men var sägs inte.
Linjegravsområde finns inte och inte heller gravplatser för bysamfälligheter. Ännu fanns det
flera gravkullar även om många hade jämnats ut och belagts med grus. Gravkullar var vanliga
på våra kyrkogårdar, i synnerhet de öländska, fram till 1900-talets första årtionden. Det
vanligaste materialet i gravvårdarna var kalksten och granit. I enkäten sägs vidare att
gårdsnamn alltid anges på gravvården, däremot inte alltid persondata. Bibelord var ovanliga.
På ett fotografi från 1964 kantas gången fram till kyrkans östra ingång av lövträd, troligen
bokar. Dessa träd har någon gång efter 1964 ersatta av höga tujor.
Kyrkogårdens grindar av trä ersattes 1968 med nya i svartmålat smide. De ritades av
byggnadsingenjören B A Bengtsson. Ytterligare en ingång till kyrkogården togs upp 1993 i
väster. Även där finns en dubbelgrind i svartmålat smide men med en enklare utformning än
grindarna i öster. Samtidigt lades den södra delen av kyrkogårdsmuren om. Året därpå
planterades en tujahäck innanför den västra muren. Samma år pågick också grävarbeten för
vatten och avlopp på kyrkogården. Kanske var det under 1960-talet som arbetet med att så in
gravplatser belagda med jord eller grus samt att ta bort gravplatsomgärdningar påbörjades.
Vid den här tiden genomgick många av våra kyrkogårdar denna förändring till vad som
ansågs var rationellare skötselmetoder.

År 1998 anlades en minneslund på kyrkogården. Vem som ritade anläggningen har dock inte
gått att fastställa inom ramen för detta arbete. Man satte också upp två belysningsstolpar på
kyrkogården. De kompletterades 2001 med ytterligare belysningsstolpar. I slutet av 1990-talet
gjordes också insatser för kyrkogårdens trädkrans av bokar. Någon gång på 1980-talet hade
träden beskurits radikalt. Många av dem var nu till följd av detta angripna av röta. Träden
hade ursprungligen planterats för tätt och det påverkade gravvårdarna. Nu fick man tillstånd
att glesa ur trädens kronor. De träd som angripits av röta skulle regelbundet kontrolleras. En
åtgärdsplan gjordes av Sven Plasgård, Vickleby.

ARKIV OCH LITTERATUR
Antikvariskt Topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet
Kalmar läns museums topografiska arkiv
Lantmäteriet
Bostöm Ragnhild, Sveriges kyrkor, Öland, Källa, Uppsala 1961
Bucht, Eivor (red), Kyrkogårdens gröna kulturarv, Klippan 1992
Hammarskiöld, Hans mfl, Minnets stigar en resa bland svenska kyrkogårdar. Stockholm
2001
Hammarskjöld, Britt-Marie, Ett läns utveckling-Kulturminnesvårdsprogram för Kalmar län.
Etapp 1, Översikt. Kalmar 1985
Palm, Bertil (red.), Källa en sockenbeskrivning, Borgholm 1988
Rahmqvist, Sigurd (red), Det medeltida Sverige, Bd 4, Småland 4, Stockholm 1999
Ullén, Marian, Medeltida träkyrkor, 1 Småland samt Ydre och Kinda härader i Östergötland. Stockholm 1983

Muntliga uppgifter kyrkvaktmästare Lennart Sörman.
Uppgifterna om Elias Gustaf Leväniemi har hämtats från finska försvarets hemsida
tietokannat.mil.fi och från överstelöjtnant Orvar Nilsson, Jan Molin och professor Göran Andolf