Agunnaryd kyrkoruin

Daterat till ca 1300 uppfördes kyrkan på den höjd där ruinen av den gamla kyrkan idag står. Åt öster
hade församlingsmedlemmarna utsikt åt sjön, vars strand på den tiden nådde ända fram till landsvägen
nedanför höjden. Kyrkan eldhärjades ett flertal gånger av blixtnedslag och troligtvis också av danskarnas
krigståg, men förnyades varje gång. Under 1800-talets början utvidgades kyrkan något, innan den
revs under 1870-talet för att ersättas av den nya kyrkan. Endast sakristian lämnades kvar.
Kyrkogården har efter rivningen fortsatt brukats som begravningsplats och den senaste gravsättningen
ägde rum så sent som 2006. Än idag används kyrkogården och ruinen av församlingen för utomhusgudstjänst
någon gång per år.

Allmän karaktär
Den gamla kyrkogården i Agunnaryd är relativt stor med ett tjugotal gravvårdar bevarade. Den omgärdas
av en kallmurad naturstensmur och från ingången i sydöst går en klippt gång upp mot kyrkoruinen.
Innanför muren växer en trädkrans av lönn och lind. Kyrkogården känns vildvuxen och det är enbart vid
kyrkoruinen och gravvårdarna i anslutning till denna som gräset hålls kort. Kyrkogården brukas än idag
och den senaste gravsättningen ägde rum så sent
som 2006. Den kvarvarande ruinen av sakristian
står i det nordöstra hörnet.
Kyrkogården är inte indelad efter några kvarter
utan omtalas därför i texten som en helhet.

Omgärdning
Kyrkogården omgärdas av en bred kallmurad
stenmur uppförd i natursten. Den ligger utsträckt
i sydnordlig riktning och är rektangulär till formen.
Muren fungerar dels som stödmur på vissa
delar där skillnaderna i marknivån är stora och
dels löper den som en vanlig stenmur runt kyrkogården.
I anslutning till kyrkogårdsmurens sydöst del
ser man ruinerna efter en byggnad. Vad det har
varit för byggnad finns inga uppgifter om i något
arkivmaterial men troligast är att det varit en typ
av ladugård tillhörande den gård som ligger alldeles
intill.

Ingångar
Till kyrkogården finns en ingång i den sydöstra
delen av stenmuren. Denna är försedd med en
enkel trädgrind vilken hålls upp av en huggen röd granitstolpe. I arkivmaterialet kan man läsa att i murens
västra sida en större öppning blivit gjord i muren, troligen med syftemål att erhålla en utfartsväg
för det rivna materialet till den nya kyrkan.[] Önskvärt vore, att kyrkans grundplan framgrävdes och
på lämpligt sätt markerades, även som att den förut omnämnda öppningen i kyrkogårdsmuren igenmurades.
Den västra ingången har efter detta utlåtande lagts igen.

Vegetation
Kyrkogården är idag vildvuxen till stora delar. Enbart en gång från ingången upp mot kyrkoruinen samt
runt de befintliga gravarna hålls gräset kort. Innanför kyrkogårdsmuren växer en trädkrans av bland annat
lönn och lind. Syren växer dels bredvid och dels på vissa delar av kyrkogårdsmuren. Några större
träd växer inne på kyrkogården. Det har även börjat växa en del sly på området.

Gångsystem
På kyrkogården finns inga gångar utöver den uppklippta väg man gjort fram till kyrkoruinen och den
öppna platsen i anslutning till densamma. Dock leder den gamla landsvägen besökaren från den nya
kyrkogården upp till den gamla kyrkogården. Denna är helt övervuxen med gräs men klipps frekvent för
att besökare ska kunna ta sig fram emellan dem båda.

Gravvårdstyper
Sammanlagt har kyrkogården 24 synliga gravvårdar. Flera av gravvårdarna går idag inte att läsa några
inskriptioner på. Främst är gravstenarna uppställda längs med den östra muren och runt sakristan. Några
gravar vilka utmärker sig lite extra utgörs av bland annat kyrkogårdens äldsta sten med tydliga inskriptioner.
Det är en smal, låg, röd granitvård uppförd 1730, vilken är grovt uthuggen.
Det finns även fyra bevarade gjutjärnskors varav tre har många vackra detaljer. Alla fyra korsen är
rejält angripna av rost. Det största från 1854 är närmare två meter högt och rest över Jonas Wilhelm
Lemgehn.
Väster om sakristian står ett gjutjärnskors från 1846 på en gjutjärnssockel. Korset är relativt litet
och bär inskriptioner på båda sidor. På ovansidan av sockeln går att läsa följande ord: Stoftet äro här,
andarne hos Gud. Minnet bland soriande barn och vänner. På sidorna av sockeln finns dels en relief av
en tänkande ängel, dels en krans. Norr om sakristian finns ännu ett gjutjärnskors, rikt utsmyckat med
vackra detaljer. Vården är rest 1838 och på sockeln av röd granit finns en gjutjärnsplatta med orden:
Vården restes av tillgiven vän. Plattan har lossnat från sockeln och står numer lutad mot stenen.
Här finns även två högresta och monumentala diabasgravar enkelt utförda med enbart inskriptioner
på. Runt tre av kyrkogårdens gravvårdar har det tidigare funnits ett smidesstaket av vilket det idag
enbart finns ett fåtal smidesstolpar kvar. Gravvårdarna står vid den östra kyrkogårdsmuren i höjd med
sakristian. De består av det tidigare nämnda två meter höga gjutjärnskorset, en högrest granitvård från
1851, vilken i toppen smalnar av och går över i en gotisk spetsbågeform, samt en högrest diabasgrav
med obeliskform.
På kyrkogården finns även en grå granithäll med otydliga inskriptioner. Hällen har en försänkt huggen
friskant.
På de gravvårdar som finns kvar förekommer titlar såsom häradsdomare, Assesor R:W:O kronofogde
i Sunnerbo härad, fru prostinnan, kaptenen vid kungl. Kronobergs regemente och secreteraren.
Ortsnamn syns bara två och det är Byvärma och Målenås. Psalmhänvisningar och bibelord förekommer
i väldigt liten utsträckning.

Byggnader
På kyrkogården finns inga byggnader förutom den kvarvarande sakristian kvar. Det har tidigare funnits
en klockstapel men den revs i samband med att kyrkan revs.