Allmän beskrivning
Tegnérkyrkogården ligger mitt i Växjö, cirka 500 meter väster om Domkyrkan.
Kyrkogården begränsas i norr av Sandgärdsgatan, i väster av Liedbergsgatan, i öster av Västergatan och
busstationen och i söder av järnvägen.
Det finns endast kistgravar och urngravar på kyrkogården. Familjegravar med kistor är det vanligaste
begravningssättet.
Omgärdning
Kyrkogården omgärdas av en mur i rött tegel som är avtäckt med plåt. Den byggdes upp 1941 efter
förslag av arkitekt Adolf Wihman. Muren har ändrats en gång i början av 1970-talet då Sandgärdsgatan
breddades i norr och entrén i nordöst ändrades.
Ingångar
Kyrkogården har fem ingångar som alla stängs med järngrindar. Huvudingången som leder upp mot kapellet
ligger i öster och den är försedd med en dubbelgrind och två enkla grindar, i det nordöstra hörnet
av muren finns en likadan ingång. I den norra delen av muren är ingången försedd med en dubbelgrind
och en enkelgrind. I det nordvästra hörnet finns en enkel grind och på den västra sidan en dubbel och en
enkel grind.
Gångsystem
Alla gångar mellan kvarteren är asfalterade. Inom kvarteren finns grusade gångar.
Vegetation
Alla gravkvarteren utom kvarter N, som är återställt till ett tidigare utseende, är täckta med gräs. Längst
med gångarna står främst gamla lindar men det finns även lönn, kastanj och björk. Ett flertal träd står
vid särskilda gravplatser såsom hängask och pyramidek och vid ingångarna har hängalmar planterats.
På muren som omger kyrkogården klänger vildvin och kaprifol.
Gravvårdstyper
De flesta kvarteren inom kyrkogården är uppbyggda på så sätt att de har en krans av mer monumentala
familjegravar och i den inre delen är lägre gravvårdar placerade i rader längs med rygghäckar.
Kyrkogårdens
äldsta gravsten är från 1815 rest över lektor och domprost Håkan Sjögren. Gravstenen är
även den största inom kyrkogården. Gravvårdarna som är belägna i kransen som ofta omger kvarteren
är förutom att de ofta är mer monumentala till sin form och storlek även ålderdomligare än de som står
inne i kvarteren.
Många gravstenar är försedda med titlar vilka berättar om Växjö stads befolkning från 1800-talets
första hälft och framåt. Bland de äldsta gravvårdarna är det främst stadens högre samhällsskikt som är
representerade. Från 1930- 40-talen blir det även vanligt bland andra samhällsklasser att märka ut gravstenen
med den titel man haft i sitt yrkesliv. Flera gravstenar berättar genom titlarna om yrken som idag
inte finns, några är utmärkta som kulturgravar, exempelvis orgeltramparen och lokputsarens grav.
Byggnader
Förutom kapellet samt gravkoret som är rest över Christina Nilsson finns två personal- och förrådsbyggnader
inom och i anslutning till kyrkogården. En kombinerad kontors- och personalbyggnad är belägen
norr om huvudingången. Den uppfördes 1993 och ersatte den gamla personalbyggnaden från 1951 som
stod på samma plats. Byggnaden är i ett plan, ytterväggarna är klädda med rött fasadtegel och taket täckt
med falsad plåt. Strax utanför kyrkogårdsmuren i nordöstra hörnet finns en större förrådsbyggnad för
förvaring av maskiner och redskap. Ytterväggarna är klädda med träpanel som är målad i grått och rött,
taket är täckt med rödfärgad plåt. Byggnaden är utformad på så sätt att den skall smälta in i järnvägsmiljön
som den gränsar till.
Beskrivning av enskilda kvarter
Kvarter A
Allmän karaktär
Kvarteret är långsmalt till sin form och följer den södra muren som skiljer kyrkogården från järnvägen
som passerar utanför muren. Här finns ett flertal gravstenar resta över lokalhistoriskt kända personer och
de är utmärkta som kulturgrav. Kvarteret skiljs av mot de övriga med en asfalterad gång. Längs med muren
växer större träd främst lind. I kvarteret växer två hängaskar. Kvarteret avdelas av korta, mot muren
vinkelrätt satta rader av gravvårdar samt av buskar och mindre träd.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna är placerade såväl i små grupper som är ställda i nord-sydlig riktning eller i rader i östvästlig
riktning. Flertalet är monumentala till sin form och här finns ett stort antal individuellt formade
gravstenar. Dominerande är diabas och grå granit men det finns 14 gravstenar i marmor, fyra gjutjärnskors,
två smideskors och ett träkors. Två gravstenar är försedda med medaljonger av Thorvaldsen.
17 stycken gravplatser är omgärdade av stenramar och tre med järnstaket. Ett stort antal gravvårdar
är ifrån 1800-talet där den äldsta är från 1830. Men även såväl 1900-talet som 2000-talets början är
representerat. Titlar är mycket vanligt, här finns t ex fältläkaren och jubeldoktorn, öfversten och friherre,
häradshövding, domprost, rådman, borgmästarinnan, trotjänarinnan, hofmarshalken, bildhuggaren,
folkskoleinspektoren, klädeshandlanden osv. Titlarna berättar om en annan tid och det högre samhällsskiktet
i dåtidens Växjö.
Sex stycken gravplatser är utmärkta som kulturgravar. Det är två gravstenar som är försedda med
medaljonger av Bertel Thorvaldsen. Utöver dessa är släkten Wettermarks gravplats som speglar kyrkogårdskulturen
under 1800-talet, Uno von Angersteins, Esaias Tegnérs och Axel Mauritz Koraens gravar
utmärkta.
Kvarter B
Allmän karaktär
Kvarter B är beläget i kyrkogårdens sydöstra hörn och gränsar mot personal och ekonomibyggnaden i
öster, kvarter A i söder, kvarter C i väster och kvarter G i norr. Det är ett oregelbundet format kvarter
som i dess nordvästra hörn gränsar mot kapellet. Kvarteret inramas av äldre familjegravar där ett flertal
är omgärdade med stenramar, staket eller häckar. I mitten finns ett område med rader av gravvårdar som
skiljs åt från varandra med häckar och grusgångar. Häckarna är av tuja och måbär och har tvärställda
häckavsnitt i ändarna.
Gravvårdstyper
Det största antalet gravvårdar är huggna i diabas men här finns även enstaka i grå eller röd granit.
Gravvårdarna
i kvarterets ytterkant spänner över tiden 1860 fram till 2000. I kvarterets mitt är de äldsta från
ca 1910 och fram till 2000. Ett stort antal, så många som 32 stycken, gravplatser är omgärdade av stenramar.
Två är omgärdade med häckar och en med staket. Den senare är formad i jugendstil och består av
stenstolpar mellan vilka ett lågt smidesstaket i samma stil är satt. Stenstolparna vid grinden som leder
in på gravplatsen är försedda med fasta urnor huggna i den grå graniten. Samma typ av urnor står på var
sida om gravvården. Inom kvarteret finns även ett marmorkors. Flera gravstenar har vackra blästrade
dekorationer. Här finns exempelvis en sten rest över Fredrik B Larsson med en bild av en lägerplats
i skogen vid en sjö. Bland de mer speciella gravstenarna som är utmärkt som kulturgrav är den över
skulptören August Lindegren. Den består av en delad natursten med en av naturen infälld granitsort. Den
är dessutom vackert dekorerad med en blästrad vinranka. Den vanligaste gravstenen i kvarterets mitt är
den låga rektangulära i grå granit eller diabas.
Kvarter C
Allmän karaktär
Kvarter C är beläget i kyrkogårdens sydöstra del och gränsar till kvarter A, B, D, J och kapellet. Formen
är nästan rektangulär men mot kapellet är den avrundad inåt. Kvarteret är indelat i tre områden. Liksom
de flesta kvarter inom kyrkogården finns det en krans av mer monumentala gravvårdar och familjegravar
runt kvarteret medan det i dess mitt finns rader av enklare gravvårdar. Förutom dessa två områden
finns även ett mindre område med urngravar som är beläget kring klockstapeln som är placerad inom
kvarteret.
Raderna av gravar i kvarterets mitt står med ryggarna mot rygghäckar av häckoxbär och tuja. Ibland
är gravplatserna markerade med låga tvärställda häckar av måbär. Det finns även ett område i kvarterets
nordvästra del utan rygghäckar där det finns ett antal mer monumentala familjegravar. 42 gravplatser
är omgärdade av stenramar. Två är även försedda med stenstolpar mellan vilka kedjor är fästa. Två är
omgärdade av staket i järn. En är omgärdad av en häck av måbär.
Gravvårdstyper
Äldre familjegravar är placerade i en krans kring kvarteret. De äldsta gravvårdarna är ifrån
1800-talets första hälft och här finns ett stort antal från tidigt 1900-tal. Inom kvarteret är
gravvårdarna främst från 1940-talet och framåt.
Urngravar i området kring klockstapeln är utmärkta med liggande stenar och här finns även
två träkors.
Bland de mer speciella gravvårdarna inom kvarteret är en häll av sten rest över Färgaren
Daniel Wiberg som dog 1837. Men här finns ett stort antal gravvårdar med högt
kulturhistoriskt och konstnärligt värde.
Titlar är mycket vanliga och här finns exempelvis fiskhandlare, plåtslagare, rektor, kaptenen,
kaptenskan, kommisionslandtmätaren, snickaremästaren, fabriksföreståndaren, postassistent,
juveleraren och slottsvaktmästaren.
Kvarter D
Allmän karaktär
Ett kvadratiskt kvarter som är beläget inom kyrkogårdens mitt nära den södra muren. Det är planerat på
samma sätt som de flesta kvarter med en krans av äldre familjegravar och med linjegravar som är placerade
längs rygghäckar. Ett flertal familjegravar är omgärdade med stenramar, staket, kedjor eller häckar.
Totalt 18 gravplatser är omgärdade med stenramar, fyra stycken med järnstaket, en med stenstolpar mellan
vilka kedjor är fästade samt en som är omgärdade med en häck av måbär.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna inom kransen av familjegravar visar på stor variation i både storlek, form och material.
Här finns t ex ett flertal kors i gjutjärn, höga obeliskformade stenar huggna i diabas, bautastenformade
stenar. Åldersmässigt representerar de tiden kring 1800-talets mitt fram till 2000-talet.
Den inre delen av kvarteret består av gravstenar från tiden 1940-tal och framåt med en stor andel från
1950-talet. De är dock uppblandade med gravvårdar från det sena 1900-talet och 2000-talets början då
gravrätter gått ut och ersatts. Gravvårdarna är här lägre såväl rektangulära som smala och de är huggna
i diabas, röd och grå granit och andra stenmaterial.
Totalt inom kvarteret finns det åtta gjutjärnskors och tio gravvårdar helt eller delvis i marmor.
Titlar är mycket vanligt och här finns exempelvis affärsinnehavarinnan, doktor, typograf, majoren,
fängelsedirektören, friherre, trotjärinnan, grefve och domkyrkostäderskan. Gravvården som är rest över
domkyrkostäderskan är utmärkt som kulturgrav. Det är även vanligt med ordspråk som exempelvis
Men hjärtats tysta saga ej någon tid förstår och Jag lefver I skolen ock lefva. Ytterligare en gravvård
är utmärkt som kulturgrav. Det är den som är rest över kyrkogårdsvaktmästaren Gustav Arnesson 1864-
1939 som ansvarade för skötseln av Tegnérkyrkogården.
Kvarter E
Allmän karaktär
Kvarter E är liksom de flesta kvarter inom kyrkogården planerad med en krans av familjegravar och med
linjer av gravar inom kvarteret. Gravvårdarna inom kvarteret är dock inte placerade längs rygghäckar. I
kvarterets mitt är en brunn placerad från vilken grusgångar går i öst-västlig riktning. Häckar skall även
planteras i nord-sydlig riktning från brunnen. Detta gör att kvarterets inre del indelas i fyra delar.
Vid några gravplatser i kvarterets ytterkrans finns solitära buskar och träd i form av rhododendron, tårbjörk
och tuja. Kvarteret västra ytterkant avdelas mot det övriga kvarteret med en rygghäck av måbär.
Ett flertal gravplatser är omgärdade med stenramar, häckar eller staket. Sammanlagt tjugo har stenram
och av dessa är fem täckta med singel. Fyra är omgärdade med häck av måbär och sju med järnstaket.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna i yttervarvet består av stor variation gällande form, storlek och material. Gravplatserna
är ofta stora och omgärdas med stenramar, häckar eller staket. Åldersmässigt sträcker de sig från
1800-talets andra hälft och fram till 1990-talet. Övervägande är dock 1900-talets första hälft. Titlar är
vanligt och här finns t ex köpman, trafikchef, poliskonstapeln, domkyrkokantorn, häradshöfding och
yrkesinspektör.
Det största antalet gravvårdar i det inre området är från 1950-talet slut och 1960-talet. Formen är rektangulär
90 cm hög och 50 cm bred. Materialen är diabas, röd och grå granit. Titlar är mycket vanliga
och det finns även symboler som t ex televerkets symbol och två sammanlänkade ringar men den dominerande
är det latinska korset. Exempel på titlar är tandtekniker, mejerist, mätningsman, servitris,
urmakaren, packmästaren, löjtnanten och svensk-amerikanen. Även ordspråk och bibelord är vanliga.
Här kan nämnas Jag lever I skolen ock dö och Ditt ljusa minne lever..
Bland de mer speciella gravvårdarna kan nämnas ett kors i glas.
Tre gravvårdar är utmärkta som kulturgravar på grund av sitt lokalhistoriska värde. Den ena är rest över
Anders Norlin 1864-1950 som verkade som dövstumslärare på dövstumsskolan i Växjö. Den andra är
rest över borgmästaren Gustaf Fredrik Ekenstam 1802-1886 och den tredje är rest över domprosten
Esaias Ekedahl 1856-1926.
Kvarter F
Allmän karaktär
Kvarter F är beläget i kyrkogårdens sydvästra hörn och tillkom 1886 i och med att kyrkogården planerats
om då Sandgärdsgatan breddats och tagit mark från kyrkogården.
Kvarteret är upplagt som de flesta kvarteren inom kyrkogården med större äldre familjegravar som omger
ett inre område med lägre gravvårdar som är placerade längs rygghäckar, i detta fall av måbär. Flera
av de större familjegravarna är omgärdade av stenramar, även i kvarterets mitt har många gravplatser
stenramar. Totalt är det 26 gravplatser som är försedda med stenram. Av dessa är en gravplats täckt med
singel. I ytterkanten finns flera gravplatser som är omgärdade med praktfulla staket och stenstolpar mellan
vilka kedjor är fästa. Tre gravplatser är omgärdade av formklippta häckar. En av de mer praktfulla är
den som är rest över Handlanden och Rådmannen Johan Berg och hans hustru Maria kring sekelskiftet
1900. Den höga obeliskformade gravstenen i diabas omgärdas av en bred stenram och polerade stenstolpar
i samma material. Stenstolparna är försedda med profilerade metallbeslag mellan vilka kedjor
är fästa.
Gravvårdstyper
Bland familjegravarna som omger kvarteret finns flera monumentala gravvårdar i diabas och grå granit
formade som exempelvis obelisker, avhuggna pelare, bautastenar och kors. Åldersmässigt är de äldsta
från 1800-talets mitt och de yngsta från 1990-talet.
Inne i kvarteret står dubbla rader av lägre rektangulära och smala gravstenar i diabas, röd och grå granit
och andra stenmaterial. De är placerade med ryggarna mot rygghäckar av måbär. Två tidsperioder
dominerar i den inre delen av kvarteret. Bland de äldsta som är från 1930-talets senare hälft finns flera
liggande mindre hällar i diabas. De är försedda med korta inskriptioner i form av namn och årtal. Den
andra dominerande ålderskategorin är från 1990-talet och härrör från gravrätter från den första gruppen
som gått ut och ersatt med nya.
Titlar är vanliga, här kan nämnas exempelvis biskop, domprost, rektor och jägmästaren från gravvårdar i
den omgivande kransen av familjegravar. I den inre delen där titlar inte är lika vanliga finns exempelvis
överskötare, åkaren, prosten, lektorn, antikhandlaren och konditorn.
Två gravvårdar är utmärkta som kulturgravar. Det är gravstenen över Wilhelm Åström 1840-1989 som
var musikdirektör och regementsmusiker. Den andra är uppmärksammad då den har ett stort hantverksmässigt
värde. Gravvården är rest över grosshandlare W Lindén 1859 1921 och utgörs av en avbruten
pelare och som är omgärdad av ett järnstaket som är fäst mellan granitstolpar.
Kvarter G
Allmän karaktär
Kvarter G är beläget i kyrkogårdens östra del och gränsar i väster mot kapellet. Det omgärdas på två
sidor av större familjegravar men i öster avslutas det av en rygghäck i tuja. I kvarterets södra kant är
Christina Nilssons mausoleum beläget. I de inre delarna finns linjegravar i två olika riktningar där gravvårdarna
består av liggande hällar. Istället för rygghäckar är de liggande gravvårdarna placerade mot
perennrabatter med t ex kärleksört och astilbe. Kvarteret genomkorsas av grusgångar.
Flera gravplatser är omgärdade med stenram, häckar, kedjor eller staket.
Gravvårdstyper
Två rader med stående gravvårdar är placerade med ryggarna mot varandra på kvarterets nordvästra och
östra sida. På den östra står de mot en rygghäck av tuja. Längs den södra sidan är de mest monumentala
gravvårdarna placerade liksom mausoleet över Christina Nilsson. Här finns t ex Direktör Aug Gustafsons
familjegrav i jugendstil som består av en hög tempelformad gravsten i grå granit som är omgärdad
av stenstolpar i samma material mellan vilka ett smidesstaket är satt. I kvarterets mitt finns ett område
med liggande hällar i diabas vilka är placerade mot perennrabatter.
Det största antalet gravvårdar är från 1940-talet, den äldsta är ifrån 1886 och den senaste från år 2000.
Titlar är vanliga och här finns exempelvis musikdirektör, perukmakare, direktör, folkskollärare, f d solotrumslagare
och orgeltrampare. Den senare är en av två gravvårdar som är utmärkt som kulturgrav
inom kvarteret. Den andra är Christina Nilssons mausoleum.
Kvarter H
Allmän karaktär
Kvarteret ligger i kyrkogårdens östra del nordväst om kapellet. Det är triangulärt till formen och inramas
liksom de flesta andra gravkvarter inom kyrkogården av äldre familjegravar. Med ryggarna mot dessa
står en rad med gravvårdar som vetter mot kvarterets inre. Det inre området består av linjegravar. Grusgångar
följer kvarterets form innanför kransen av familjegravar. Ett stort antal gravplatser är omgärdade
av stenramar, totalt 43 stycken. Fyra är omgärdade av stenstolpar mellan vilka kedjor hänger, en med ett
staket i järn och tre med häckar där en är av buxbom och två av måbär.
Gravvårdstyper
I den yttre kransen står högre monumentala gravvårdar och breda låga gravvårdar som är vanliga vid
familjegravar. I den inre delen är gravvårdarna lägre och här finns såväl låga smala som låga rektangulära.
Materialen är främst i grå granit och diabas. De äldsta gravstenarna är ifrån 1910-talet och det finns
ett stort antal gravvårdar från denna tid, 1920-, 1930- och 1940-talen. Den senaste är från år 2000 och
familjegravar utan årtal är tretton stycken till antalet.
Det är mycket vanligt med titlar och här finns exempelvis, bageriidkerskan, kassören, skogvaktaren,
kyrkoherden, byggmästaren, urmakaren och sysslomannen. Det är även vanligt med ordspråk och bibelord
såsom Störst av allt är kärleken och Tack för all godhet och kärlek.
Kvarter J
Allmän karaktär
Kvarter J är beläget i kyrkogårdens mitt och gränsar sydost mot kapellet. Det består till stora delar av
äldre familjegravar. Ett yttervarv med monumentala gravvårdar kantar kvarteret och innanför finns linjegravar
som står med ryggarna mot rygghäckar av tuja. Gravplatserna är ofta omgärdade av stenramar,
smidesstaket eller formklippta häckar.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna i kransområdet är ofta monumentala högresta och huggna i diabas.
I det inre området är gravvårdarna lägre och ofta smala. De står mot rygghäckar av tuja och gravplatserna
inramas av lägre tvärställda häckavsnitt vilket ger ett ombonat intryck. Det största antalet gravstenar
inom denna del av kyrkogården är från 1940- och 50-talen och gravstenarna är ofta huggna i diabas. Tre
gravvårdar är utmärkta som kulturstenar och har ett stort historiskt värde. En genom att den berättar om
det finska fortsättningskriget där två unga män miste livet som frivilliga. De andra två är märkta med
titlarna lokputsare och lokeldare som berättar om yrken som idag inte finns kvar men som under
tiden då järnvägen var ny var viktiga och yrkesstoltheten stor.
Kvarter K
Allmän karaktär
Kvarter K är det enda kvarter som har kvar sin ursprungliga form från den tid då kyrkogården anlades
och här finns även den äldsta gravstenen inom kyrkogården rest över domprosten Håkan Sjögren 1727-
1815. Det är förövrigt även den största gravstenen på kyrkogården. Äldre familjegravar är placerade
i kvarterets yttervarv. Dessa är ofta stora och många gångar omgärdas de av stensocklar, häckar eller
smidesstaket. I innerområdet står gravvårdar i enkla rader mot rygghäckar av liguster och låga små tvärställda
häckavsnitt i buxbom skiljer gravplatserna åt.
Gravvårdstyper
I kransområdet finns ett antal äldre gravvårdar från tidigt 1800-tal huggna i grå granit och marmor. Inom
området finns även ett gjutjärnskors. De breda familjegravarna med gravplatser omgärdade av stenramar
samt hällar i diabas är vanliga och tidsmässigt sträcker det sig mellan tidigt 1800-tal fram till sent 1900-
tal. Titlar är vanliga och här finns t ex regementsskrifvaren, fanjunkaren, brandchef, snickerifabrikör och
stationsmästaren.
I det inre området är gravvårdarna låga, smala med rundade eller raka krön och huggna i grå granit,
diabas eller den röda Växjögraniten. De flesta är ifrån 1920-talet och 1950-talet. Titlar är inte lika vanliga
men bland de som finns märks t ex lokförare, stadsträdgårdsmästare, bokhandlare, källaremästare,
kommunalarbetare och lärarinna.
Kvarter L
Allmän karaktär
Kvarter L är beläget i kyrkogårdens västra del och gränsar till kvarter E, K, P och M. Liksom de flesta
kvarter inom kyrkogården är kvarteret omgärdat av en rad med större familjegravar. Inom kvarteret står
dubbla rader med linjegravar med ryggarna mot rygghäckar av häckoxbär. Vid en av de stora familjegravarna
i kransområdet finns en paraplyalm.
Gravvårdstyper
De stora familjegravarna inom kransområdet är ofta omgärdade med stenramar, häck eller staket. Arton
är omgärdade med stenram, två med häckar av måbär och två av järnstaket. Gravvårdarna är ofta monumentala
och har formen av obelisker, hällar eller är breda låga och övergår i breda stenramar. Bland de
mer speciella kan nämnas en i form av en urna på en sockel med två sammanlänkade ringar som dekor.
En gravvård är av gjutjärn, en av smidesjärn och två av marmor. Åldersmässigt sträcker de sig från
1880-talet fram till 1940-talet. Titlar är vanligt och här finns exempelvis handlanden och godsägaren,
hypotekskamreraren, läroverksadjunkten, telegrafkommissarien, skräddaren och
v. häradshöfdingen. Bland de mer intressanta lokalhistoriskt är den höga obelisken i diabas som är rest
över konditor Broqvist familj.
I det inre området är de låga smala gravstenarna i diabas vanliga men även låga rektangulära i grå och
röd granit. Åldersmässigt är gravvårdar från tidigt 1930-tal och hela 1970-talet vanligast men de senaste
är från år 2000. Här är titlar inte så vanliga men bland de som finns kan nämnas elinstallatör, plåtslagaremästaren,
f d soldaten, brevbäraren och hälsovårdsassistent.
Kvarter M
Allmän karaktär
Kvarter M är beläget i kyrkogårdens västra del intill muren och gränsar till kvarter F, L och Q. Det är
kvadratiskt till sin form och liksom de flesta kvarter inom kyrkogården är kvarteret omgärdat av en rad
med större familjegravar. Den västra sidan kantas av lindar. Kvarteret korsas av en grusgång. Väster om
gången står dubbla rader med linjegravar med ryggarna mot rygghäckar av häckoxbär. Öster om grusgången
är gravvårdarna placerade i rader men utan rygghäckar.
Gravvårdstyper
De stora familjegravarna inom kransområdet är ofta omgärdade med stenramar eller häckar. Tretton är
omgärdade med stenram och sex med häckar av tuja, måbär, häckoxbär och buxbom. Gravvårdarna är
ofta monumentala och har formen av obelisker, hällar eller är breda låga och övergår i breda stenramar.
Bland de mer speciella kan nämnas en som är dekorerad med läkarnas symbol ormen som lämnar sitt
gift i en skål. En gravvård är av gjutjärn, två av smidesjärn och en av marmor. Åldersmässigt sträcker
de sig från tiden 1860-tal fram till 2000-talet. Titlar är vanligt och här finns exempelvis vaktkonstapel,
bergsingenjör, syssloman, trafikchefen och läroverksadjunkt.
I det inre området är de låga smala gravstenarna i diabas vanliga men även låga rektangulära i grå
och röd granit. Stenramar är även här vanligt och det är totalt nitton gravplatser som omgärdas av en sådan
samt en med en häck i måbär. Åldersmässigt är de äldsta gravvårdar från 1940-talet men det största
antalet gravrätter har gått ut och bytts ut mot gravvårdar från sent 1900-tal början av 2000. Här är titlar
inte så vanliga men bland dessa kan nämnas pedagog, f d fiskhandlaren, häradsskrivaren, laboratoriebiträde och lokföraren.
Kvarter N
Allmän karaktär
Kvarter N är beläget i kyrkogårdens nordöstra del intill kyrkogårdsmuren och gränsar mot kvarter H
och O. År 1987 påbörjades ett projekt där man inom kvarteret återskapade hur gravplatserna sett ut före
1950-talet då arbetet med att så igen gravplatserna med gräs utfördes. Ytan innanför gravplatsernas
stenramar är belagda med grus som krattas i mönster. Tidstypiska växter som murgröna, vintergröna,
uppstammad hagtorn och tujor växer på några gravplatser. Kvarter N, R, S och T anlades i slutet av
1800-talet som ett parkområde och började inte användas som begravningsplats förrän 1913.
Gravvårdstyper
Gravplatserna är placerade i olika riktningar såväl längs med kvarterets kanter som tvärställda rader.
Grusgångar går in i kvarteret och kantas av gravplatser inramade med stenramar.
Totalt 67 är omgärdade av stenramar, åtta stycken med järnstaket och en med stenstolpar mellan
vilka kedjor hänger. Tre är omgärdade av stenramar men ytan är gräsbevuxen och två gravplatser är
omgärdade av häckar.
Gravvårdarna är huggna i diabas, grå granit och den ljust röda Växjögraniten. Flera gravvårdar
är monumentala men här finns även lägre såväl smala som breda stenar liksom hällar. En gravvård är
ett kors i gjutjärn och en består av hällar i koppar. Åldersmässigt är det vanligast med gravvårdar från
1930- och 40-talen men det finns även ett större antal från 1990-talet. De äldsta är ifrån 1910-talet
och de senaste från 2000-talet. Familjegravar utan årtal är också vanliga. Titlar är mycket vanliga t ex
läroverksadjunkt, trädgårdsmästaren, musikfanjunkare, överläkare, fabrikör och tågmästare. Även minnesord
är vanliga t ex Vila i frid, Älskad i livet saknad i döden samt De övervunno för lammets
blods skull.
Kvarter O
Allmän karaktär
Kvarter O är beläget i kyrkogårdens norra del och är rektangulärt till formen. Det är ett av de större inom
kyrkogården. Dubbla rader med familjegravar omgärdar kvarteret och inuti står rader med gravvårdar
mot rygghäckar av häckoxbär. Grusgångar går inom kvarteret och delar in det i områden. I den östra
delen finns ett trekantigt parti som avgränsas från den övriga delen av en skiffergång. Flera gravplatser
omgärdas av stenramar, staket och häckar.
Gravvårdstyper
Totalt 92 gravplatser är omgärdade med stenramar varav fem är belagda med grus. Tretton är omgärdade
av häckar av häckoxbär, måbär och buxbom. Fyra är omgärdade med staket och två av stenramar mellan
vilka kedjor är fästa.
Gravvårdarna inom kransområdet är ofta monumentala och har formen av obelisker, hällar eller
breda låga som övergår i breda stenramar. Bland de mer speciella kan nämnas en som är försedd med en
porslinsmedaljong av Bertel Thorvaldsen som har motivet Sundheten och som är en av de tre gravvårdar
inom området som är utmärkta som Kulturgrav. De andra är resta över stadsträdgårdsmästaren
August Hjelmberg och trädgårdsmästaren och kyrkogårdsvaktmästaren Anders Braun. En gravvård är
av gjutjärn och två av marmor. Åldersmässigt sträcker de sig från tiden 1860-tal fram till 2000-talet.
I det inre området är de flesta från 1930-talets mitt. Titlar är vanligt och här finns exempelvis domare,
fabrikören, konduktören och källarmästare.
Kvarter P
Allmän karaktär
Kvarteret är beläget i kyrkogårdens västra del och gränsar mot kvarter O, L, Q och S. Det är ett kvadratiskt
kvarter och omgärdat av en dubbel rad av familjegravar. Inuti kvarteret delar raka grusgångar in
kvarteret i dubbla rader med linjegravar som står mot rygghäckar av måbär. I ytterområdet står några
utmärkande solitärträd som en hängbjörk och en hängask.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna i kvarterets ytterområde är ofta omgärdade av stenram, staket eller häck. Totalt elva gravplatser
är omgärdade av stenramar varav två är täckta med grus. Fyra är omgärdade av häckar av måbär
och avenbok. Tre är omgärdade av staket i järn och en med stenstolpar mellan vilka kedjor är fästa.
De äldsta gravvårdarna är ifrån 1800-talets andra hälft och de senaste från 1980-talet. Gravvårdarna är
huggna i diabas, grå granit och den ljust röda Växjögraniten. Flera gravvårdar är monumentala men här
finns även lägre såväl smala som rektangulära stenar liksom hällar. Titlar är vanliga och här finns exempelvis
prosten, rektorn, trotjänarinnan, stadsläkaren och slagtaren. Bland de mer speciella gravvårdarna
finns exempelvis en hög sten formad som en bautasten försedd med en inskription där bokstäverna fått
en form som påminner om runskrift.
I det inre området är de låga smala gravstenarna i diabas vanliga men även låga breda i grå och
röd granit. Stenramar är även här vanligt och det är totalt 45 stycken gravplatser som omgärdas av en
sådan varav fyra är täckta med grus. Totalt sex stycken är omgärdade med häckar av buxbom, måbär
och häckoxbär. Åldersmässigt är de äldsta gravvårdar från 1930-talets början men det största antalet
gravrätter har gått ut och bytts ut mot gravvårdar från sent 1900-tal början av 2000-talet. Här är titlar
inte så vanliga men bland dessa kan nämnas polismannen, skomakaremästaren, faktor, urmakaremästare
och sjökaptenen.
I kvarteret finns två gravvårdar som är utmärkta som kulturgrav. Det är en gravsten rest över
Esaias Tegnérs son Lars Gustaf som är prydd med en porslinsmedaljong av Bertel Thorvaldsen som
föreställer Dödens genius. Den andra gravvården är rest över Fröken Anna-Maria Cederschöld (1815-
1892) som var Svenska diakonianstaltens första föreståndarinna.
Kvarter Q
Allmän karaktär
Kvarter Q är ett oregelbundet format kvarter som är indelat i mindre avdelningar som avdelas med
grusgångar. Dubbla rader med familjegravar går runt kvarterets kant och i den inre delen är gravvårdar
ställda runt omkring ett triangelformat område. Ett flertal gravplatser är omgärdade av stenramar, häckar
eller stenstolpar mellan vilka kedjor är fästa. Totalt 36 gravplatser är omgärdade med stenramar, åtta
med häckar och två med kedjor. Häckarna är av måbär, buxbom, häckoxbär och tuja.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna är ofta omgärdade av stenram eller staket. De äldsta gravvårdarna är från 1800-talet och
de senaste från 2000-talet. Gravvårdarna är huggna i diabas, grå granit och den ljust röda Växjögraniten.
Där finns även ett kors i järn och tre huggna i marmor. Flera gravvårdar i ytterområdet är monumentala
men här finns även lägre såväl smala som rektangulära stenar liksom hällar. I det inre området är de lägre
såväl rektangulära som smala. Titlar är vanliga och här finns exempelvis lantbrukare, lagerföreståndare,
överste och trävaruhandlaren.
Kvarter R
Allmän karaktär
Kvarter R är beläget i kyrkogårdens norra del vid kyrkogårdsmuren. Det gränsar till kvarter S och O.
Det består av dubbla rader med gravvårdar som är placerade i nordsydlig riktning och skiljs åt från
varandra med grusgångar. Gravplatserna är stora och omgärdas ofta med stenramar eller häckar. Totalt
32 gravplatser är omgärdade med stenram och fyra med häckar av måbär och buxbom. Kvarter N, R, S
och T anlades i slutet av 1800-talet som ett parkområde och började inte användas som begravningsplats
förrän 1913.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna är ofta omgärdade av stenram eller häckar. De äldsta gravvårdarna är från 1800-talets slut
och de senaste från 2000-talet. Gravvårdarna är huggna i diabas, grå granit och den ljust röda Växjögraniten.
Flera gravvårdar är monumentala men här finns även lägre såväl smala som rektangulära stenar
liksom hällar. Titlar är vanliga och här finns exempelvis trotjänarinnan, maskinisten, kontorschef och
sömmerskan.
Kvarter S
Allmän karaktär
Kvarter S är beläget i kyrkogårdens norra del vid kyrkogårdsmuren. Det gränsar till kvarter R och T. Det
består av dubbla rader med gravvårdar som är placerade i nordsydlig riktning och skiljs åt från varandra
med grusgångar. Gravplatserna är stora och omgärdas ofta med stenramar, staket eller häckar. Kvarter
N, R, S och T anlades i slutet av 1800-talet som ett parkområde och började inte användas som begravningsplats
förrän 1913.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna är ofta omgärdade av stenram, staket eller häckar. Totalt 43 är omgärdade av stenram och
av dessa är en täckt med grus. Tio stycken är omgärdade med häckar av häckoxbär, buxbom, måbär och
liguster. Fyra är omgärdade av staket i järn och två av stenstolpar mellan vilka kedjor är fästa. De äldsta
gravvårdarna är ifrån 1900-talets början och de senaste från 2000-talet. Ett stort antal är ifrån 1920-talet.
Gravvårdarna är huggna i diabas, grå granit och den ljust röda Växjögraniten. Flera gravvårdar är monumentala
men här finns även lägre såväl smala som rektangulära stenar liksom hällar. Titlar är vanliga
och här finns exempelvis fanjunkare, lektor, f d överskötare och möbelhandlaren.
Kvarter T
Allmän karaktär
Kvarter T är beläget i kyrkogårdens nordvästra del vid kyrkogårdsmuren. Det gränsar till kvarter S och
Q. Det består av dubbla rader med gravvårdar som är placerade i nordsydlig riktning och skiljs åt från
varandra med grusgångar. Gravplatserna är stora och omgärdas ofta med stenramar, staket eller häckar.
Kvarter N, R, S och T anlades i slutet av 1800-talet som ett parkområde och började inte användas som
begravningsplats förrän 1913.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna är ofta omgärdade av stenram, staket eller häckar. Totalt 73 är omgärdade av stenram. En
är omgärdad med en häck av oxbär och en med ett staket av smidesjärn. De äldsta gravvårdarna är från
1900-talets början och de senaste från 2000-talet. Det största antalet är ifrån 1920-talet. Gravvårdarna
är huggna i diabas, grå granit och den ljust röda Växjögraniten. Flera gravvårdar är monumentala men
här finns även lägre såväl smala som rektangulära stenar liksom hällar. Titlar är vanliga och här finns
exempelvis lokförare, fiskaren, gevärshandlaren och sjuksköterskan.
Kvarter U, V, X och Y
Allmän karaktär
Kvarter U, V, X och Y anlades under 1800-talets slut som parkområde och började användas som begravningsplats
först år 1923. Kvarteren är belägna i kyrkogårdens östra del och gränsar mot kyrkogårdsmuren
och kvarter G. Kvarter U är beläget i områdets norra del, kvarter X i mitten, kvarter V i
södra delen och kvarter Y längs den östra sidan. Kvarter U, V och X omgärdas på tre sidor av en häck i
avenbok och i området växer pelarekar, rhododendron och tujor. Kvarter Y delas in i två områden genom
tvärställda häckar i avenbok. Ytan är gräsbevuxen.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna inom kvarter U, V och X har stående gravstenar längs med den omgärdande häcken i
övrigt består de av liggande hällar. Det största antalet gravvårdar inom dessa kvarter är från 1920- och
30-talen. Ett stort antal är omgärdade av stenramar, staket och kedjor. Totalt 35 är omgärdade av stenramar,
tre med staket och en med stenstolpar mellan vilka kedjor är fästa. Titlar är vanliga här finns
exempelvis stadsläkaren, brefbäraren, stationsinspektoren, järnhandlaren och förrådsmästaren. I kvarter
Y som är avsatt för urngravar finns bara liggande hällar som främst är huggna i röd granit. Dessa är från
1970-talet och framåt.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
