Djupedala kraftverk

Vid Djupedala bildas vid Gravsjöns utlopp ett vattenfall på 17 meter. Kraften i fallet har använts under mycket lång tid, enligt skriftliga källor från åtminstone 1600-talet. Fallet låg på byn Greggereds marker men användes även av Hällesåkersborna. Innan kraftverket byggdes hade här funnits både kvarnar och sågverk.

Djupedala kraftverk togs i drift under julen 1924 och var då Lindomes största eldistributör. Anläggningen uppfördes av en affärsman H. Eklund från Lindome. Han hade 1916 köpt fallrättigheterna. Elektricitet var då fortfarande ganska sällsynt på landsbygden, men på grund av kriget och den rådande bristen på fotogen såg Eklund en möjlig marknad.

Vid Gravsjöns utlopp byggdes en 4-5 meter hög damm samt kanaler nedströms. När kriget tog slut var fotogenet inte längre en bristvara. Dessutom steg lönerna. Eklund valde därför att avvakta.

I början av 1920-talet ökade dock efterfrågan på el. Då återupptogs byggandet av såväl vattenvägar som kraftstation. Dessutom drogs en nio kilometer lång luftburen högspänningsledning fram. Den gick från Djupedala via Hällesåker, Hassungared och vidare till Lindome station.

När Djupedala kraftverk togs i drift 1924 hade anläggningen en gjuten betongtub, som den sista fjärdedelen övergick i en ståltub, samt två turbiner, om sammanlagt 150 hästkrafter. Turbinerna levererades av Finnhyttans mekaniska verkstad.

Vid en brand på 1930-talet skadades kraftstationen. Under reparationsarbetet byttes de tidigare trägavlarna ut mot betong.

År 1944 sålde H. Eklund Djupedala kraftverk till Yngeredsfors Kraft AB. Under 1957 ersattes den ursprungliga betongtuben av en trätub. Ståldelen närmast stationen byttes ut och ingöts i betong. År 1958 byttes stora turbinens löphjul ut, då detta var i dåligt skick. Arbetet utfördes av turbinfirman Midbäck, Nässjö.

Företaget Vegab Vattenenergi AB köpte kraftverket 1996 och 2012 skedde ytterligare ett ägarbyte. Nuvarande ägare Watturo power production AB har under 2013-2015 gjort en helrenovering och en omfattande modernisering av anläggningen bland annat för att uppfylla de krav som ställs för att få elcertifikat.

De båda francisturbinerna finns fortfarande kvar, men har renoverats. En ny trätub och en ny nedre ståltub har ersatt den tidigare. Dessutom har de äldre luckorna bytts ut mot nya av stål. Kontroll- och ställverksutrustning är ny, men den ursprungliga kontrolltavlan av marmor är bevarad i stationen.

Vid Djupedala bildas vid Gravsjöns utlopp ett vattenfall på 17 meter. Kraften i fallet har använts under mycket lång tid, enligt skriftliga källor från åtminstone 1600-talet. Fallet låg på byn Greggereds marker men användes även av Hällesåkersborna. Innan kraftverket byggdes hade här funnits både kvarnar och sågverk.

Djupedala kraftverk togs i drift under julen 1924 och var då Lindomes största eldistributör. Anläggningen uppfördes av en affärsman H. Eklund från Lindome. Han hade 1916 köpt fallrättigheterna. Elektricitet var då fortfarande ganska sällsynt på landsbygden, men på grund av kriget och den rådande bristen på fotogen såg Eklund en möjlig marknad.

Vid Gravsjöns utlopp byggdes en 4-5 meter hög damm samt kanaler nedströms. När kriget tog slut var fotogenet inte längre en bristvara. Dessutom steg lönerna. Eklund valde därför att avvakta.

I början av 1920-talet ökade dock efterfrågan på el. Då återupptogs byggandet av såväl vattenvägar som kraftstation. Dessutom drogs en nio kilometer lång luftburen högspänningsledning fram. Den gick från Djupedala via Hällesåker, Hassungared och vidare till Lindome station.

När Djupedala kraftverk togs i drift 1924 hade anläggningen en gjuten betongtub, som den sista fjärdedelen övergick i en ståltub, samt två turbiner, om sammanlagt 150 hästkrafter. Turbinerna levererades av Finnhyttans mekaniska verkstad.

Vid en brand på 1930-talet skadades kraftstationen. Under reparationsarbetet byttes de tidigare trägavlarna ut mot betong.

År 1944 sålde H. Eklund Djupedala kraftverk till Yngeredsfors Kraft AB. Under 1957 ersattes den ursprungliga betongtuben av en trätub. Ståldelen närmast stationen byttes ut och ingöts i betong. År 1958 byttes stora turbinens löphjul ut, då detta var i dåligt skick. Arbetet utfördes av turbinfirman Midbäck, Nässjö.

Företaget Vegab Vattenenergi AB köpte kraftverket 1996 och 2012 skedde ytterligare ett ägarbyte. Nuvarande ägare Watturo power production AB har under 2013-2015 gjort en helrenovering och en omfattande modernisering av anläggningen bland annat för att uppfylla de krav som ställs för att få elcertifikat.

De båda francisturbinerna finns fortfarande kvar, men har renoverats. En ny trätub och en ny nedre ståltub har ersatt den tidigare. Dessutom har de äldre luckorna bytts ut mot nya av stål. Kontroll- och ställverksutrustning är ny, men den ursprungliga kontrolltavlan av marmor är bevarad i stationen.

Djupedala kraftverk är uppfört cirka en mil sydost om Mölndal, strax nedanför Gravsjöns södra spets, där sjön smalnar av och övergår i Gravsjöbäcken. Dammen är en högt belägen överfallsdamm av kallmurad natursten, tätad med betong mot uppströmssidan.

Gravsjöns tillflöde kommer främst från de högre belägna sjöarna Yxsjön och Nordsjön Avbördningen av vatten vid höga flöden sker via två utskovsluckor av stål. Den ena är en manuell spettlucka och den andra är maskindriven och öppnas med automatik vid behov. Om dessa båda luckor inte räcker till finns även en överfallsdel med en tröskel av betong. Det överflödiga vattnet leds förbi kraftverket i en anlagd utskovskanal huvudsakligen av betong.

Intaget är försett med ett 11 millimeters fingaller som rensas manuellt. Intagslucka saknas. Istället finns en regleringslucka cirka 30 meter uppströms. Vattenmagasinet närmast intaget är relativt litet med endast en cirka 200 kvadratmeter stor vattenspegel. I gengäld finns ytterligare en långsmal vattenspegel uppströms den övre regleringsluckan.

Vattnet leds ner till kraftverkets turbiner via en cirka 50 meter lång nybyggd trätub. De sista meterna närmast kraftverksbyggnaden är tuben av stål och delar upp sig i två delar en vardera till kraftverkets både turbiner.

Utloppsöppningen är ett valv murat av natursten. Utloppskanalen nedströms kraftverket är till en början också skodd med natursten, men saknar skoning längre nedströms. Den är cirka 80 meter lång och går nedströms samman med den cirka 175 meter långa utskovskanalen till ett gemensamt flöde som bildar Nordån.

I anslutning till kraftverket har en fiskväg byggts. Dessutom finns ett slags ålpassage från dammen och ner till utskovskanalen. Fallhöjden vid Djupedala kraftverk är 17 meter, den utbyggda vattenföringen är 1,0 kubikmeter per sekund, märkeffekten är 162 kW och årsproduktionen är cirka 400 000 kWh.
I anslutning till kraftverket finns ett bostadshus bevarat. Detta fungerade som byggherrens fritidshus.

Maskineri
Maskineriet utgörs av två francisturbiner tillverkade 1923 av Finshyttan. Den ena har en effekt av cirka 40 kW och den andra har en effekt av cirka 40 kW. Båda har ett varvtal på 1 000 varv per minut.

Till aggregat 1 hör en turbinregulator tillverkad av Finshyttan 1923. Den är av typen F med tillverkningsnummer 922 och med storlek 1. Till aggregat 2 hör en turbinregulator tillverkad av Finshyttan 1923. Den är av typen E, tillverkningsnummer 927 och med storlek 1,5. Båda har tagits ur drift men finns kvar på sin ursprungliga plats.

Aggregat 1 har en asynkron VEM-generator och aggregat 2 har en Asea synkrongenerator, typ GA 75, effekt 125 kVA och tillverkningsnummer 2940976. Matare saknas. Varvtal är 1 000 varv per minut.
Kontroll- och ställverksutrustning är moderniserad och finns i kraftverksbyggnaden. Kontrolltavlan av marmor är bevarad i stationen och utledningstornet har bibehållit sin ursprungliga utformning, medan isolatorer och kabeldragningar är borta.

Djupedala kraftverk är uppfört cirka en mil sydost om Mölndal, strax nedanför Gravsjöns södra spets, där sjön smalnar av och övergår i Gravsjöbäcken. Dammen är en högt belägen överfallsdamm av kallmurad natursten, tätad med betong mot uppströmssidan.

Gravsjöns tillflöde kommer främst från de högre belägna sjöarna Yxsjön och Nordsjön Avbördningen av vatten vid höga flöden sker via två utskovsluckor av stål. Den ena är en manuell spettlucka och den andra är maskindriven och öppnas med automatik vid behov. Om dessa båda luckor inte räcker till finns även en överfallsdel med en tröskel av betong. Det överflödiga vattnet leds förbi kraftverket i en anlagd utskovskanal huvudsakligen av betong.

Intaget är försett med ett 11 millimeters fingaller som rensas manuellt. Intagslucka saknas. Istället finns en regleringslucka cirka 30 meter uppströms. Vattenmagasinet närmast intaget är relativt litet med endast en cirka 200 kvadratmeter stor vattenspegel. I gengäld finns ytterligare en långsmal vattenspegel uppströms den övre regleringsluckan.

Vattnet leds ner till kraftverkets turbiner via en cirka 50 meter lång nybyggd trätub. De sista meterna närmast kraftverksbyggnaden är tuben av stål och delar upp sig i två delar en vardera till kraftverkets både turbiner.

Utloppsöppningen är ett valv murat av natursten. Utloppskanalen nedströms kraftverket är till en början också skodd med natursten, men saknar skoning längre nedströms. Den är cirka 80 meter lång och går nedströms samman med den cirka 175 meter långa utskovskanalen till ett gemensamt flöde som bildar Nordån.

I anslutning till kraftverket har en fiskväg byggts. Dessutom finns ett slags ålpassage från dammen och ner till utskovskanalen. Fallhöjden vid Djupedala kraftverk är 17 meter, den utbyggda vattenföringen är 1,0 kubikmeter per sekund, märkeffekten är 162 kW och årsproduktionen är cirka 400 000 kWh.
I anslutning till kraftverket finns ett bostadshus bevarat. Detta fungerade som byggherrens fritidshus.

Maskineri
Maskineriet utgörs av två francisturbiner tillverkade 1923 av Finshyttan. Den ena har en effekt av cirka 40 kW och den andra har en effekt av cirka 40 kW. Båda har ett varvtal på 1 000 varv per minut.

Till aggregat 1 hör en turbinregulator tillverkad av Finshyttan 1923. Den är av typen F med tillverkningsnummer 922 och med storlek 1. Till aggregat 2 hör en turbinregulator tillverkad av Finshyttan 1923. Den är av typen E, tillverkningsnummer 927 och med storlek 1,5. Båda har tagits ur drift men finns kvar på sin ursprungliga plats.

Aggregat 1 har en asynkron VEM-generator och aggregat 2 har en Asea synkrongenerator, typ GA 75, effekt 125 kVA och tillverkningsnummer 2940976. Matare saknas. Varvtal är 1 000 varv per minut.
Kontroll- och ställverksutrustning är moderniserad och finns i kraftverksbyggnaden. Kontrolltavlan av marmor är bevarad i stationen och utledningstornet har bibehållit sin ursprungliga utformning, medan isolatorer och kabeldragningar är borta.