Kyrka

Kyrkogården är i det närmaste kvadratisk till formen men något
bredare mot söder och avsmalnande mot norr. Framförallt den södra
halvan av kyrkogården är använd för gravvårdar, i norr finns endast
ett fåtal och dessa är främst sekundärt placerade. Gravvårdarna är
placerade i rader i nord-sydlig riktning och vetter omväxlande mot
öst och väst. Kyrkogården är helt gräsbevuxen och ingen tydlig indelning
i kvarter finns. Den har fortsatt att användas efter att den
nya kyrkogården anlades i Svarttorp och därför finns gravvårdar
från alla tider. På den plats där den idag rivna kyrkans kor en gång
fanns står idag ett träkors.

Omgärdning
Kyrkogården omgärdas av en kallmurad naturstensmur. Muren är
jämnt murad och utan synliga skarvar. Den är till stora delar täckt
av mossa och på vissa ställen har stenar ramlat ur muren. vid kyrkogårdens
nordöstra hörn är muren något indragen. På grund av
skiftande markhöjd utanför kyrkogården fungerar den som stödmur
i öst. Murens höjd inifrån kyrkogården varierar mellan 0 och
130 centimeter.

Ingångar
Kyrkogården har endast en ingång och denna är i den norra muren.
Ingången består av en bultad järngrind av yngre datum med
en gallerkonstruktion innehållande ett kors. Denna är krönt av ett
triangulärt fält. Grinden är fäst i grindstolpar av granit med fl ack
konisk avslutning. Grindstolparna är infällda i muren. Denna ingång
är den som tidigare var ingång för manfolk. Öster om denna
fanns fruntimmersporten som nu är igenmurad, möjligen kan
indragningen av muren härledas till detta.

Vegetation
Växtligheten på kyrkogården består av en oregelbunden trädkrans
av alm, lönn och lind. Längs den södra murens mittdel fi nns inga
träd.

Gångsystem
Kyrkogårdens gångsystem består av två grusgångar, en nord-sydlig
och en öst-västlig, som korsas vid gravkorets sydvästra hörn. Tidigare
har dessa gångar gått från mur till mur men idag är de förkortade
i söder och öster. På den sydöstra delen av kyrkogården fi nns dessutom
ett par mindre gångar mellan gravvårdarna.

Gravvårdstyper
Kyrkogårdens gravvårdar skiftar i utformning och historia och är
relativt jämnt blandade över hela kyrkogården. Åldern på gravvårdarna
indikerar att kyrkogården endast använts sporadiskt under
1900-talet, störst antal vårdar är från 1800-talet-1910 och 1990-
talet. Åldern på gravvårdarna har betydelse för utformningen; de
äldsta är högresta, påkostade och mer monumentala än vårdarna
från andra hälften av 1900-talet som har låga och breda proportioner
och ofta enkel dekor.

Längs gången från ingången står på höger sida en rad med 5
mycket ålderdomliga kors. Tre av dem är från 1700-talet, ett från
1809. Tyvärr är inskriptionen oläslig på det femte men det stämmer
utseendemässigt ihop med de andra och borde ha ungefär samma
ålder. Vårdar av den här åldern är idag mycket ovanliga och de har
ett högt kulturhistoriskt värde.

Kyrkogården är i det närmaste kvadratisk till formen men något
bredare mot söder och avsmalnande mot norr. Framförallt den södra
halvan av kyrkogården är använd för gravvårdar, i norr finns endast
ett fåtal och dessa är främst sekundärt placerade. Gravvårdarna är
placerade i rader i nord-sydlig riktning och vetter omväxlande mot
öst och väst. Kyrkogården är helt gräsbevuxen och ingen tydlig indelning
i kvarter finns. Den har fortsatt att användas efter att den
nya kyrkogården anlades i Svarttorp och därför finns gravvårdar
från alla tider. På den plats där den idag rivna kyrkans kor en gång
fanns står idag ett träkors.

Omgärdning
Kyrkogården omgärdas av en kallmurad naturstensmur. Muren är
jämnt murad och utan synliga skarvar. Den är till stora delar täckt
av mossa och på vissa ställen har stenar ramlat ur muren. vid kyrkogårdens
nordöstra hörn är muren något indragen. På grund av
skiftande markhöjd utanför kyrkogården fungerar den som stödmur
i öst. Murens höjd inifrån kyrkogården varierar mellan 0 och
130 centimeter.

Ingångar
Kyrkogården har endast en ingång och denna är i den norra muren.
Ingången består av en bultad järngrind av yngre datum med
en gallerkonstruktion innehållande ett kors. Denna är krönt av ett
triangulärt fält. Grinden är fäst i grindstolpar av granit med fl ack
konisk avslutning. Grindstolparna är infällda i muren. Denna ingång
är den som tidigare var ingång för manfolk. Öster om denna
fanns fruntimmersporten som nu är igenmurad, möjligen kan
indragningen av muren härledas till detta.

Vegetation
Växtligheten på kyrkogården består av en oregelbunden trädkrans
av alm, lönn och lind. Längs den södra murens mittdel fi nns inga
träd.

Gångsystem
Kyrkogårdens gångsystem består av två grusgångar, en nord-sydlig
och en öst-västlig, som korsas vid gravkorets sydvästra hörn. Tidigare
har dessa gångar gått från mur till mur men idag är de förkortade
i söder och öster. På den sydöstra delen av kyrkogården fi nns dessutom
ett par mindre gångar mellan gravvårdarna.

Gravvårdstyper
Kyrkogårdens gravvårdar skiftar i utformning och historia och är
relativt jämnt blandade över hela kyrkogården. Åldern på gravvårdarna
indikerar att kyrkogården endast använts sporadiskt under
1900-talet, störst antal vårdar är från 1800-talet-1910 och 1990-
talet. Åldern på gravvårdarna har betydelse för utformningen; de
äldsta är högresta, påkostade och mer monumentala än vårdarna
från andra hälften av 1900-talet som har låga och breda proportioner
och ofta enkel dekor.

Längs gången från ingången står på höger sida en rad med 5
mycket ålderdomliga kors. Tre av dem är från 1700-talet, ett från
1809. Tyvärr är inskriptionen oläslig på det femte men det stämmer
utseendemässigt ihop med de andra och borde ha ungefär samma
ålder. Vårdar av den här åldern är idag mycket ovanliga och de har
ett högt kulturhistoriskt värde.

Svarttorps gamla kyrka byggds förmodligen under 1100-talet och
kyrkogården har samma ålder. Eftersom kyrkan revs så tidigt som
1868 saknas uppgifter eller avbildningar från äldre tid över kyrkogården.
Möjligen har kyrkogården haft en annorlunda utformning
än idag, kyrkogårdsidealet förändrades under 1800-talets mitt så det
är inte säkert att Svarttorps gamla kyrkogård hann moderniseras.
Fram till denna tid brukade kyrkogårdarna vara betydligt enklare
och inte så parklika som idag, träd har troligen inte funnits och gräset
kan ha betats av boskap. Kyrkogården erbjöd god betesmark och
bland annat av den anledning höll man den inhägnad. Gravvårdar
har huvudsakligen varit av trä och inte ordnade efter regelbundna
linjer och kvarter som idag, utan mer efter vilket hemman man
hört till. Fram tills de mer stadslika parkidealen började prägla även
landsortskyrkogårdarna i slutet av 1800-talet var de mer ängslika
och oregelbundna.
1934 genomfördes en restaurering av kyrkogården på begäran
av riksantikvariens ombud i Jönköpings län. Syftet var att återställa
och bevara en hel del gamla och intressanta minnen från fl ydda
dagar. Vid restaureringen restes ett antal sandstenar från 1600-
1700-talen och deras initialer rensades och färgades. Även yngre
gravvårdar restaurerades och ett minnesmärke sattes upp vid en
grav som saknade vård.

Svarttorps gamla kyrka byggds förmodligen under 1100-talet och
kyrkogården har samma ålder. Eftersom kyrkan revs så tidigt som
1868 saknas uppgifter eller avbildningar från äldre tid över kyrkogården.
Möjligen har kyrkogården haft en annorlunda utformning
än idag, kyrkogårdsidealet förändrades under 1800-talets mitt så det
är inte säkert att Svarttorps gamla kyrkogård hann moderniseras.
Fram till denna tid brukade kyrkogårdarna vara betydligt enklare
och inte så parklika som idag, träd har troligen inte funnits och gräset
kan ha betats av boskap. Kyrkogården erbjöd god betesmark och
bland annat av den anledning höll man den inhägnad. Gravvårdar
har huvudsakligen varit av trä och inte ordnade efter regelbundna
linjer och kvarter som idag, utan mer efter vilket hemman man
hört till. Fram tills de mer stadslika parkidealen började prägla även
landsortskyrkogårdarna i slutet av 1800-talet var de mer ängslika
och oregelbundna.
1934 genomfördes en restaurering av kyrkogården på begäran
av riksantikvariens ombud i Jönköpings län. Syftet var att återställa
och bevara en hel del gamla och intressanta minnen från fl ydda
dagar. Vid restaureringen restes ett antal sandstenar från 1600-
1700-talen och deras initialer rensades och färgades. Även yngre
gravvårdar restaurerades och ett minnesmärke sattes upp vid en
grav som saknade vård.