Avesta-Krylbo järnvägsstation

Riksdagen tog 1871 beslut om norra stambanans sträckning. Krylbo station öppnades för allmän trafik 1 december år 1873 då bandelen Uppsala-Krylbo invigdes. Edelsvärd ritade det första stationshuset av trä och samtidigt ett godsmagasin och ett lokstall. Stationshuset byggdes till på 1880-talet då banan Krylbo-Borlänge anslöts. Den 11 december år 1900 invigdes den nya förbindelsebanan mellan Södra, Västra och Norra stambanorna; statsbanan Örebro-Krylbo. Detta innebar att Krylbo blev en av landets viktigaste järnvägsknutpunkter, vilket manifesterades i det av Folke Zettervall ritade stationshuset. Det gamla stationshuset flyttades.
Det nya stationshusets fasad är asymmetriskt komponerad. Det domineras av ett kraftigt entréparti krön av ett lanterninförsett tak. Mittpartiet flankeras av olika långa längor avslutade med risaliter. Åt banan har ett skärmtak dragits ut över perrongen längs hela fasaden. Trapptornet har sedan det första egna stationshuset i Umeå varit något av Zettervalls signum. I Krylbo är tornet placerat för att bilda motvikt till den kraftiga risaliten i husets motsatta ände.
Samtidigt med Krylbo byggdes nya stationshus utmed hela bansträckan Krylbo-Frövi. Med utgångspunkt från Krylbo erhöll de ett gemensamt formspråk med rött tegel upp till de rundbågade fönstrens anfang. Ovanför dessa, stora, ljusa spritputsade ytor dekorerade med friser, listverk och stickbågar i rött tegel. Taken täcktes av skiffer från Grythyttan med orneringar i ljusare skiffer från Glava. Snickerierna var målade i grönt med detaljer i ljust gult. Samtliga stationshus hade en centralt placerad vestibul med expeditionslokaler på ena sidan och väntsalar på den andra. Interiört var de publika utrymmena särskilt påkostade med bl.a. oljelaserade snickerier och paneler, samt golvklinkers. Detta märks särskilt i Krylbos vestibul som dessutom får överljus, eller takdager som Zettervall kallade det, genom den stora lanterninen. Krylbo station byggdes med bottenbjälklag delvis i betong och med centralvärme.
Exteriört är byggnaden mycket välbevarad och detsamma gäller delar av interiören.
Gångbron av järn över spårområdet byggdes 1920 för att underlätta gångtrafiken vid stationen. Perrongtaken av lamellträ uppfördes troligtvis under 1950-talet.

KÄLLOR:
Förslag till skyddsföreskrifter, Riksantikvarieämbetet, 2001
Regeringsbeslut nr I:8, 2006-02-09

Riksdagen tog 1871 beslut om norra stambanans sträckning. Krylbo station öppnades för allmän trafik 1 december år 1873 då bandelen Uppsala-Krylbo invigdes. Edelsvärd ritade det första stationshuset av trä och samtidigt ett godsmagasin och ett lokstall. Stationshuset byggdes till på 1880-talet då banan Krylbo-Borlänge anslöts. Den 11 december år 1900 invigdes den nya förbindelsebanan mellan Södra, Västra och Norra stambanorna; statsbanan Örebro-Krylbo. Detta innebar att Krylbo blev en av landets viktigaste järnvägsknutpunkter, vilket manifesterades i det av Folke Zettervall ritade stationshuset. Det gamla stationshuset flyttades.
Det nya stationshusets fasad är asymmetriskt komponerad. Det domineras av ett kraftigt entréparti krön av ett lanterninförsett tak. Mittpartiet flankeras av olika långa längor avslutade med risaliter. Åt banan har ett skärmtak dragits ut över perrongen längs hela fasaden. Trapptornet har sedan det första egna stationshuset i Umeå varit något av Zettervalls signum. I Krylbo är tornet placerat för att bilda motvikt till den kraftiga risaliten i husets motsatta ände.
Samtidigt med Krylbo byggdes nya stationshus utmed hela bansträckan Krylbo-Frövi. Med utgångspunkt från Krylbo erhöll de ett gemensamt formspråk med rött tegel upp till de rundbågade fönstrens anfang. Ovanför dessa, stora, ljusa spritputsade ytor dekorerade med friser, listverk och stickbågar i rött tegel. Taken täcktes av skiffer från Grythyttan med orneringar i ljusare skiffer från Glava. Snickerierna var målade i grönt med detaljer i ljust gult. Samtliga stationshus hade en centralt placerad vestibul med expeditionslokaler på ena sidan och väntsalar på den andra. Interiört var de publika utrymmena särskilt påkostade med bl.a. oljelaserade snickerier och paneler, samt golvklinkers. Detta märks särskilt i Krylbos vestibul som dessutom får överljus, eller takdager som Zettervall kallade det, genom den stora lanterninen. Krylbo station byggdes med bottenbjälklag delvis i betong och med centralvärme.
Exteriört är byggnaden mycket välbevarad och detsamma gäller delar av interiören.
Gångbron av järn över spårområdet byggdes 1920 för att underlätta gångtrafiken vid stationen. Perrongtaken av lamellträ uppfördes troligtvis under 1950-talet.

KÄLLOR:
Förslag till skyddsföreskrifter, Riksantikvarieämbetet, 2001
Regeringsbeslut nr I:8, 2006-02-09

Riksdagen tog 1871 beslut om norra stambanans sträckning. Krylbo station öppnades för allmän trafik 1 december år 1873 då bandelen Uppsala-Krylbo invigdes. Edelsvärd ritade det första stationshuset av trä och samtidigt ett godsmagasin och ett lokstall. Stationshuset byggdes till på 1880-talet då banan Krylbo-Borlänge anslöts. Den 11 december år 1900 invigdes den nya förbindelsebanan mellan Södra, Västra och Norra stambanorna; statsbanan Örebro-Krylbo. Detta innebar att Krylbo blev en av landets viktigaste järnvägsknutpunkter, vilket manifesterades i det av Folke Zettervall ritade stationshuset. Det gamla stationshuset flyttades.
Det nya stationshusets fasad är asymmetriskt komponerad. Det domineras av ett kraftigt entréparti krön av ett lanterninförsett tak. Mittpartiet flankeras av olika långa längor avslutade med risaliter. Åt banan har ett skärmtak dragits ut över perrongen längs hela fasaden. Trapptornet har sedan det första egna stationshuset i Umeå varit något av Zettervalls signum. I Krylbo är tornet placerat för att bilda motvikt till den kraftiga risaliten i husets motsatta ände.
Samtidigt med Krylbo byggdes nya stationshus utmed hela bansträckan Krylbo-Frövi. Med utgångspunkt från Krylbo erhöll de ett gemensamt formspråk med rött tegel upp till de rundbågade fönstrens anfang. Ovanför dessa, stora, ljusa spritputsade ytor dekorerade med friser, listverk och stickbågar i rött tegel. Taken täcktes av skiffer från Grythyttan med orneringar i ljusare skiffer från Glava. Snickerierna var målade i grönt med detaljer i ljust gult. Samtliga stationshus hade en centralt placerad vestibul med expeditionslokaler på ena sidan och väntsalar på den andra. Interiört var de publika utrymmena särskilt påkostade med bl.a. oljelaserade snickerier och paneler, samt golvklinkers. Detta märks särskilt i Krylbos vestibul som dessutom får överljus, eller takdager som Zettervall kallade det, genom den stora lanterninen. Krylbo station byggdes med bottenbjälklag delvis i betong och med centralvärme.
Exteriört är byggnaden mycket välbevarad och detsamma gäller delar av interiören.
Gångbron av järn över spårområdet byggdes 1920 för att underlätta gångtrafiken vid stationen. Perrongtaken av lamellträ uppfördes troligtvis under 1950-talet.

KÄLLOR:
Förslag till skyddsföreskrifter, Riksantikvarieämbetet, 2001
Regeringsbeslut nr I:8, 2006-02-09