Södertälje hamn stationshuset

Arbetena på linjen Stockholm-Södertälje öppnades för allmän trafik år 1860. Vid Södertälje nedre station - även kallad Södertälje Central - anlades vid tiden för nybyggnationen förutom huvudspåret två rundspår, vilka stod i förbindelse med varandra genom en vändskiva. På bangården uppfördes ett stationshus av sten, ett mindre godsmagasin och ett lokomotivstall med plats för två lokomotiv.
Spårsystemet å Södertälje Cenral har efterhand väsentligt utvidgats. För persontågen byggdes tre spår med två mellanplattformar samt två passagespår för rundgång av lokomotiven.
Efter ett riksdagsbeslut 1912 om framdragande av stambanan utanför Södertälje stad genomfördes linjeomläggningar och en ny bangård benämnd Södertälje Södra anlades på nuvarande Södertälje hamns plats. Det nya stationsområdet förbands med Södertälje C genom ett förbindelsespår.
Stationshuset vid Södertälje Södra uppfördes 1915-18, efter ritningar av arkitekten Folke Zettervall. I anslutning till stationen förlades ett antal nyttobyggnader som sex boställshus, smedja, verkstad och vattentorn. Samtidigt byggdes ett nytt godsmagasin på ungefär samma plats där det tidigare stod. I det gamla stationshuset inreddes godsexpedition. Nytt lokomotivstall med plats för fyra lokomotiv byggdes i bangårdens södra ända.
Stationerna elektrifierades 1926.

Vattentornet gavs en stram och enkel utformning. Det uppfördes med samma typ av tegel som stationen och avslutades upptill av en åttkantig huv som vilar på en takgesims. Tornets kompakta muryta genombryts endast på ett fåtal ställen av små fönstergluggar och en dörr med bågformad överdel. Tornets överdel markerades av åtta runda fönster på var sida under takgesimsen.

KÄLLOR: Kortfattad beskrivning över den historiska och tekniska utvecklingen av vissa större statsbanestationer - Del 2, Kungliga Järnvägsstyrelsen. Stockholm 1938
Förslag till skyddsföreskrifter för det statliga byggnadsminnet vattentorn vid stationen Södertälje hamn, Riksantikvarieämbetet, 2005

Kulturhistorisk beskrivning 2019-09-05
Södertälje hamns station, som då kallades Södertälje Södra, kom till i samband
med omläggningen av västra stambanan vilket beslutades av riksdagen 1912.
Stationshuset började byggas år 1916 och invigdes år 1921. Byggnaden ritades av
Folke Zettervall som var chefsarkitekt på SJ mellan åren 18951931.
Södertälje hamns station var vid uppförandet en enhetlig stationsmiljö med
stationshus, ställverk, hisstorn, transformatorhus, personalbostäder och vattentorn
utförda i liknande tegelarkitektur. Till stationsmiljön anlades också en så kallad
person- och resgodstunnel som gav resenärer möjlighet att nå perronger utan att
korsa spåren. Att ta sig via tunnel till perrongen var vid denna tid en relativt ny
företeelse som prövades första gången vid uppförandet av Eslövs station 1914.
Södertälje hamns stationsmiljön var den första stationen i landet att utrustas med
perrongtak enligt den så kallade Törebodamodellen, fribärande plattformstak av
limträbalkar.
Stationshuset har en asymmetrisk komposition med utskjutande trapptorn.
Byggnaden är uppförd i rött mönstermurat tegel och med gröna snickerier. Taket
är ett valmat sadeltak klätt med tegel. Stilen är representativ för Zettervalls
byggnader från tiden. Vid uppförandet nådde tågpersonalen spårområdet via en
bro som förband stationshuset med spåret. En inbyggd gång finns idag under den
tidigare bron som är införlivad i stationshuset. Gången har tillkommit vid okänt
datum, men troligen i samband med att ett nytt ställverk byggdes i anslutning till
hisstornet.

Arbetena på linjen Stockholm-Södertälje öppnades för allmän trafik år 1860. Vid Södertälje nedre station - även kallad Södertälje Central - anlades vid tiden för nybyggnationen förutom huvudspåret två rundspår, vilka stod i förbindelse med varandra genom en vändskiva. På bangården uppfördes ett stationshus av sten, ett mindre godsmagasin och ett lokomotivstall med plats för två lokomotiv.
Spårsystemet å Södertälje Cenral har efterhand väsentligt utvidgats. För persontågen byggdes tre spår med två mellanplattformar samt två passagespår för rundgång av lokomotiven.
Efter ett riksdagsbeslut 1912 om framdragande av stambanan utanför Södertälje stad genomfördes linjeomläggningar och en ny bangård benämnd Södertälje Södra anlades på nuvarande Södertälje hamns plats. Det nya stationsområdet förbands med Södertälje C genom ett förbindelsespår.
Stationshuset vid Södertälje Södra uppfördes 1915-18, efter ritningar av arkitekten Folke Zettervall. I anslutning till stationen förlades ett antal nyttobyggnader som sex boställshus, smedja, verkstad och vattentorn. Samtidigt byggdes ett nytt godsmagasin på ungefär samma plats där det tidigare stod. I det gamla stationshuset inreddes godsexpedition. Nytt lokomotivstall med plats för fyra lokomotiv byggdes i bangårdens södra ända.
Stationerna elektrifierades 1926.

Vattentornet gavs en stram och enkel utformning. Det uppfördes med samma typ av tegel som stationen och avslutades upptill av en åttkantig huv som vilar på en takgesims. Tornets kompakta muryta genombryts endast på ett fåtal ställen av små fönstergluggar och en dörr med bågformad överdel. Tornets överdel markerades av åtta runda fönster på var sida under takgesimsen.

KÄLLOR: Kortfattad beskrivning över den historiska och tekniska utvecklingen av vissa större statsbanestationer - Del 2, Kungliga Järnvägsstyrelsen. Stockholm 1938
Förslag till skyddsföreskrifter för det statliga byggnadsminnet vattentorn vid stationen Södertälje hamn, Riksantikvarieämbetet, 2005

Kulturhistorisk beskrivning 2019-09-05
Södertälje hamns station, som då kallades Södertälje Södra, kom till i samband
med omläggningen av västra stambanan vilket beslutades av riksdagen 1912.
Stationshuset började byggas år 1916 och invigdes år 1921. Byggnaden ritades av
Folke Zettervall som var chefsarkitekt på SJ mellan åren 18951931.
Södertälje hamns station var vid uppförandet en enhetlig stationsmiljö med
stationshus, ställverk, hisstorn, transformatorhus, personalbostäder och vattentorn
utförda i liknande tegelarkitektur. Till stationsmiljön anlades också en så kallad
person- och resgodstunnel som gav resenärer möjlighet att nå perronger utan att
korsa spåren. Att ta sig via tunnel till perrongen var vid denna tid en relativt ny
företeelse som prövades första gången vid uppförandet av Eslövs station 1914.
Södertälje hamns stationsmiljön var den första stationen i landet att utrustas med
perrongtak enligt den så kallade Törebodamodellen, fribärande plattformstak av
limträbalkar.
Stationshuset har en asymmetrisk komposition med utskjutande trapptorn.
Byggnaden är uppförd i rött mönstermurat tegel och med gröna snickerier. Taket
är ett valmat sadeltak klätt med tegel. Stilen är representativ för Zettervalls
byggnader från tiden. Vid uppförandet nådde tågpersonalen spårområdet via en
bro som förband stationshuset med spåret. En inbyggd gång finns idag under den
tidigare bron som är införlivad i stationshuset. Gången har tillkommit vid okänt
datum, men troligen i samband med att ett nytt ställverk byggdes i anslutning till
hisstornet.