Fyrplats

Av de många fyrplatser som tillkom kring Mariestad vid 1900-talets början placerades tre vid Mariestads hamn år 1904. Fyrarnas namn har skiftat genom åren. Moderniseringar har utförts bl.a. 1908, 1927, 1931 och 1993. Under 1950-talet erhöll en del av fyrarna gas. Frånsett Inre Nedre fyren är övriga fyrar numera elektrifierade. De Inre fyrarna är Seglationsstyrelsens. Nedre och Övre tillhör Vänerhamn AB och Marieholms f.d. fyr ägs av Mariestads kommun. Bland de fyrvaktare som under 1900-talets andra hälft verkat i Mariestad kan nämnas Sven Thorvaldsson från Djurö, Karl Erik Ottersten från Djurö och Rolf Jonsson från Naven. Numera utgör Mariestad basen i Mariestads farledsdistrikt där Roland Ottersten och
Kent Karlgren är verksamma som fyrvaktare. En egen liten maritim kulturmiljö av numera relativt ovanligt slag vid Vänern utgör Västra hamnpiren en lång stenpir med små fyrar, stora hängpilar, huggna stenpollare och stora förtöjningsringar av järn. Västra hamnpiren förenar karaktären av både gammal stadspir och strandpromenad. För Mariestads historiska rötter som hamnstad är pirens kulturmiljö av största vikt. Av särskilt intresse är här lilla Inre Nedre fyren, som numera är ensam i sitt slag vid Vänern. Fyren är en liten fungerande gasfyr, troligen från början av 1950-talet. Den består av en stolpe med vit plåtcylinder för gastuben, en vitt dagmärke av trä och en AGA-lykta vars lykthus har spira i rödmålad järnplåt. På piren står även Övre fyren från 1993 som är en mycket enkel anordning. Den är angjord i betongsulan till gamla Övre fyren, som är ett litet torn i vitmålad slät plåt på fackverksram. Tornet är samma typ som t.ex. Nolhagens Övre och är tillverkat vid Seffle Mek. Verkstad 1904 enligt inskrift. Inre Övre fyren är en liten ganska sen fackverksmast med tavla och fyrljus som står nära Marieholmsbron uppströms Tidans mynning. Nedre fyren från 1993 står i sentida hamnmiljö i yttre hamnen och är en mycket enkel fyranläggning. Marieholms f.d. fyr ingick i fyrningen fram till nedläggningen 1993 och kallades mellan 1965 och 1993 för Mariestads Övre. Den f.d. fyren står på en höjd vid en åker ca 700 m väster om hamnen. Fyrtornet är ett mindre järntorn i järnfackverk och slät plåt, rest över en rödmålad förrådskur av trä. Tornet är både in- och utvändigt i stort sett oförändrat sedan 1904. Det påminner om fyrtornet på Bornäsudde fyr på Torsö, byggt samma år. Vid inventeringstillfället 1998 stod den f.d. fyren oanvänd och gav ett övergivet intryck.

KÄLLA: Vänerns fyrar - en lysande historia. Erik Holmström, 2000.

Av de många fyrplatser som tillkom kring Mariestad vid 1900-talets början placerades tre vid Mariestads hamn år 1904. Fyrarnas namn har skiftat genom åren. Moderniseringar har utförts bl.a. 1908, 1927, 1931 och 1993. Under 1950-talet erhöll en del av fyrarna gas. Frånsett Inre Nedre fyren är övriga fyrar numera elektrifierade. De Inre fyrarna är Seglationsstyrelsens. Nedre och Övre tillhör Vänerhamn AB och Marieholms f.d. fyr ägs av Mariestads kommun. Bland de fyrvaktare som under 1900-talets andra hälft verkat i Mariestad kan nämnas Sven Thorvaldsson från Djurö, Karl Erik Ottersten från Djurö och Rolf Jonsson från Naven. Numera utgör Mariestad basen i Mariestads farledsdistrikt där Roland Ottersten och
Kent Karlgren är verksamma som fyrvaktare. En egen liten maritim kulturmiljö av numera relativt ovanligt slag vid Vänern utgör Västra hamnpiren en lång stenpir med små fyrar, stora hängpilar, huggna stenpollare och stora förtöjningsringar av järn. Västra hamnpiren förenar karaktären av både gammal stadspir och strandpromenad. För Mariestads historiska rötter som hamnstad är pirens kulturmiljö av största vikt. Av särskilt intresse är här lilla Inre Nedre fyren, som numera är ensam i sitt slag vid Vänern. Fyren är en liten fungerande gasfyr, troligen från början av 1950-talet. Den består av en stolpe med vit plåtcylinder för gastuben, en vitt dagmärke av trä och en AGA-lykta vars lykthus har spira i rödmålad järnplåt. På piren står även Övre fyren från 1993 som är en mycket enkel anordning. Den är angjord i betongsulan till gamla Övre fyren, som är ett litet torn i vitmålad slät plåt på fackverksram. Tornet är samma typ som t.ex. Nolhagens Övre och är tillverkat vid Seffle Mek. Verkstad 1904 enligt inskrift. Inre Övre fyren är en liten ganska sen fackverksmast med tavla och fyrljus som står nära Marieholmsbron uppströms Tidans mynning. Nedre fyren från 1993 står i sentida hamnmiljö i yttre hamnen och är en mycket enkel fyranläggning. Marieholms f.d. fyr ingick i fyrningen fram till nedläggningen 1993 och kallades mellan 1965 och 1993 för Mariestads Övre. Den f.d. fyren står på en höjd vid en åker ca 700 m väster om hamnen. Fyrtornet är ett mindre järntorn i järnfackverk och slät plåt, rest över en rödmålad förrådskur av trä. Tornet är både in- och utvändigt i stort sett oförändrat sedan 1904. Det påminner om fyrtornet på Bornäsudde fyr på Torsö, byggt samma år. Vid inventeringstillfället 1998 stod den f.d. fyren oanvänd och gav ett övergivet intryck.

KÄLLA: Vänerns fyrar - en lysande historia. Erik Holmström, 2000.