DALSLANDS KANAL (DELAR AV)

Arbetet med att bygga kanalen med sina 31 slussar och 17 slusstationer leddes av ingenjör Nils Ericsson (1802-1870). Han var ansvarig för flera av Sveriges största kanal- och järnvägsbyggen under mitten av 1800-talet. Dalslands Kanal AB bildades 1864 i samband med att projekteringen startade. Akvedukten, slussarna och kanalen är fortfarande efter 145 år, i drift och ägs fortfarande av Dalslands Kanal AB.
Vid Håverud hade industriverksamheter pågått sedan 1600-talet med stångjärnssmedja, papperstillverkning och träsliperi. Forsen mellan sjöarna Åklång och Övre Upperudshöljen gav kraft till produktionen men omöjliggjorde en vanlig slussanläggning och kanal. Den smala dalgångens bergarter var lösa och strömmen var stark. Föra att lösa problemet konstruerades en akvedukt i plåt som kunde föra vattnet och båtarna vidare över forsen. Akvedukten leder vattnet över ravinen med en sluss vid Åklångs utlopp och tre slussar vid Övre Upperudshöljen och är ensam i sitt slag i Sverige som en plåtkonstruktion. Inspirationen till den tekniska konstruktionen fick Nils Ericsson troligtvis mest från samtida engelsk ingenjörskonst och kanalteknik. Akvedukten tillverkades 1868 i Stockholm av Bergsunds Mekaniska Verkstad och sattes samman på land innan den lades på plats. Akvedukten är en fritt hängande bro som vilar på två murverk. Den är 33.5 m. lång och plåtarna sammanfogades med 33 000 nitar.
Under 1960- och 70-talen lades de industriella verksamheterna i Håverud ner och idag finns istället butiker, restauranger och utställningshallar i byggnaderna. På 1920-talet tillkom en järvägsbroöver ravinen och 1937 en landsvägsbro, vilka tillsammans med akvedukten skapar en bild av olika tiders infrastrukturella lösningar.

Källa: Byggnadsminnesförklaring, 2013-05-08, Dnr. 432-29826-2012

Dalslands kanal består av ett 24 mil långt segelbart sjösystem med ca 12 km grävd eller sprängd kanal. Kanalen möjliggör båttrafik mellan Vänern och delar av sjösystemet i Dalslands inre och sydvästra Värmland, vidare upp mot norska gränsen.
Det som kom att bli Dalslands kanal var från början Upperudsälven. Kring Upperudsälven växte järnbruk fram under 1600- och 1700-talen och med den expanderande bruksrörelsen höjdes kraven på kanalisering för att förenkla transporterna för både malmen och det färdiga smidet. I och med bygget av Trollhätte kanal, som invigdes år 1800, hade en vattenförbindelse mellan Vänern och Västerhavet öppnats. Syftet med Dalslands kanal var att sjövägen kunna frakta industriprodukter från Dalsland till västerhavet och vidare ut för export. 1863 tog riksdagen beslut om att Dalslands kanal skulle byggas och i september 1868 invigde Karl XV den färdiga kanalen.

Källa: Byggnadsminnesförklaring, 2013-05-08, Dnr. 432-29826-2012

Arbetet med att bygga kanalen med sina 31 slussar och 17 slusstationer leddes av ingenjör Nils Ericsson (1802-1870). Han var ansvarig för flera av Sveriges största kanal- och järnvägsbyggen under mitten av 1800-talet. Dalslands Kanal AB bildades 1864 i samband med att projekteringen startade. Akvedukten, slussarna och kanalen är fortfarande efter 145 år, i drift och ägs fortfarande av Dalslands Kanal AB.
Vid Håverud hade industriverksamheter pågått sedan 1600-talet med stångjärnssmedja, papperstillverkning och träsliperi. Forsen mellan sjöarna Åklång och Övre Upperudshöljen gav kraft till produktionen men omöjliggjorde en vanlig slussanläggning och kanal. Den smala dalgångens bergarter var lösa och strömmen var stark. Föra att lösa problemet konstruerades en akvedukt i plåt som kunde föra vattnet och båtarna vidare över forsen. Akvedukten leder vattnet över ravinen med en sluss vid Åklångs utlopp och tre slussar vid Övre Upperudshöljen och är ensam i sitt slag i Sverige som en plåtkonstruktion. Inspirationen till den tekniska konstruktionen fick Nils Ericsson troligtvis mest från samtida engelsk ingenjörskonst och kanalteknik. Akvedukten tillverkades 1868 i Stockholm av Bergsunds Mekaniska Verkstad och sattes samman på land innan den lades på plats. Akvedukten är en fritt hängande bro som vilar på två murverk. Den är 33.5 m. lång och plåtarna sammanfogades med 33 000 nitar.
Under 1960- och 70-talen lades de industriella verksamheterna i Håverud ner och idag finns istället butiker, restauranger och utställningshallar i byggnaderna. På 1920-talet tillkom en järvägsbroöver ravinen och 1937 en landsvägsbro, vilka tillsammans med akvedukten skapar en bild av olika tiders infrastrukturella lösningar.

Källa: Byggnadsminnesförklaring, 2013-05-08, Dnr. 432-29826-2012

Dalslands kanal består av ett 24 mil långt segelbart sjösystem med ca 12 km grävd eller sprängd kanal. Kanalen möjliggör båttrafik mellan Vänern och delar av sjösystemet i Dalslands inre och sydvästra Värmland, vidare upp mot norska gränsen.
Det som kom att bli Dalslands kanal var från början Upperudsälven. Kring Upperudsälven växte järnbruk fram under 1600- och 1700-talen och med den expanderande bruksrörelsen höjdes kraven på kanalisering för att förenkla transporterna för både malmen och det färdiga smidet. I och med bygget av Trollhätte kanal, som invigdes år 1800, hade en vattenförbindelse mellan Vänern och Västerhavet öppnats. Syftet med Dalslands kanal var att sjövägen kunna frakta industriprodukter från Dalsland till västerhavet och vidare ut för export. 1863 tog riksdagen beslut om att Dalslands kanal skulle byggas och i september 1868 invigde Karl XV den färdiga kanalen.

Källa: Byggnadsminnesförklaring, 2013-05-08, Dnr. 432-29826-2012