Bondgård

Gården finns omtalad i skrift redan 1540 då namnet skrevs Belines. Den nuvarande manbyggnaden sägs vara uppförd 1842 av ingenjören Fredrik Wilhelm Berger, som senare blev morfar till tonsättaren Wilhelm Peterson-Berger. Gården har bland annat tjänat som skogsvaktarboställe. År 1873 inköptes den av Saugbrugsforeningen i Fredrikshald vilket blev början på en över hundraårig period med direkt anknytning till det för bygden så viktiga sågbruket. Manbyggnaden användes som tjänstebostad åt högre tjänstemän vid bruket. År 1957 ersattes en tidigare arrendatorsbostad med den nuvarande på samma plats.

Idag ligger manbyggnaden och de övriga byggnaderna på olika fastigheter. Boningshuset är förhållandevis välbevarat men vid sekelskiftet 1900 fanns en dubbel veranda med snickarglädje som fått en betydligt enklare utformning i senare tid.

Gården finns omtalad i skrift redan 1540 då namnet skrevs Belines. Den nuvarande manbyggnaden sägs vara uppförd 1842 av ingenjören Fredrik Wilhelm Berger, som senare blev morfar till tonsättaren Wilhelm Peterson-Berger. Gården har bland annat tjänat som skogsvaktarboställe. År 1873 inköptes den av Saugbrugsforeningen i Fredrikshald vilket blev början på en över hundraårig period med direkt anknytning till det för bygden så viktiga sågbruket. Manbyggnaden användes som tjänstebostad åt högre tjänstemän vid bruket. År 1957 ersattes en tidigare arrendatorsbostad med den nuvarande på samma plats.

Idag ligger manbyggnaden och de övriga byggnaderna på olika fastigheter. Boningshuset är förhållandevis välbevarat men vid sekelskiftet 1900 fanns en dubbel veranda med snickarglädje som fått en betydligt enklare utformning i senare tid.

Gårdsenhet belägen på en höjd strax öster om Stora Les södra spets, bland annat bebyggd med en salsbyggnad, ladugårdslänga, arrendatorsbostad och visthusbod. Gården finns omtalad i skrift redan 1540 då namnet skrevs Belines. Den nuvarande manbyggnaden sägs vara uppförd 1842 av ingenjören Fredrik Wilhelm Berger, som senare blev morfar till tonsättaren Wilhelm Peterson-Berger. Gården har bland annat tjänat som skogsvaktarboställe. År 1873 inköptes den av Saugbrugsforeningen i Fredrikshald vilket blev början på en över hundraårig period med direkt anknytning till det för bygden så viktiga sågbruket. Manbyggnaden användes som tjänstebostad åt högre tjänstemän vid bruket. År 1957 ersattes en tidigare arrendatorsbostad med den nuvarande på samma plats.

Idag ligger manbyggnaden och de övriga byggnaderna på olika fastigheter. Boningshuset är förhållandevis välbevarat men vid sekelskiftet 1900 fanns en dubbel veranda med snickarglädje som fått en betydligt enklare utformning i senare tid.

Tillsammans bildar gårdens byggnader en bebyggelsemiljö med höga kulturhistoriska värden, inte minst på grund av den långa kontinuiteten på samma plats och den nära kopplingen till bruket. Till värdet bidrar den bibehållna strukturen i kulturlandskapet med allén ned mot vattnet och till gården underliggande välbevarade torp, till exempel Hemmingedalen och Björkebacken som finns omtalade redan under 1700-talet.

Fastigheten ligger inom område av riksintresse för kulturmiljövården.

Söktjänsten Kringla (http://www.kringla.nu) har material rörande fastigheten som inte presenteras här.

Gården finns omtalad i skrift redan 1540 då namnet skrevs Belines. Den nuvarande manbyggnaden sägs vara uppförd 1842 av ingenjören Fredrik Wilhelm Berger, som senare blev morfar till tonsättaren Wilhelm Peterson-Berger. Gården har bland annat tjänat som skogsvaktarboställe. År 1873 inköptes den av Saugbrugsforeningen i Fredrikshald vilket blev början på en över hundraårig period med direkt anknytning till det för bygden så viktiga sågbruket. Manbyggnaden användes som tjänstebostad åt högre tjänstemän vid bruket. År 1957 ersattes en tidigare arrendatorsbostad med den nuvarande på samma plats.

Idag ligger manbyggnaden och de övriga byggnaderna på olika fastigheter. Boningshuset är förhållandevis välbevarat men vid sekelskiftet 1900 fanns en dubbel veranda med snickarglädje som fått en betydligt enklare utformning i senare tid.

Gårdsenhet belägen på en höjd strax öster om Stora Les södra spets, bland annat bebyggd med en salsbyggnad, ladugårdslänga, arrendatorsbostad och visthusbod. Gården finns omtalad i skrift redan 1540 då namnet skrevs Belines. Den nuvarande manbyggnaden sägs vara uppförd 1842 av ingenjören Fredrik Wilhelm Berger, som senare blev morfar till tonsättaren Wilhelm Peterson-Berger. Gården har bland annat tjänat som skogsvaktarboställe. År 1873 inköptes den av Saugbrugsforeningen i Fredrikshald vilket blev början på en över hundraårig period med direkt anknytning till det för bygden så viktiga sågbruket. Manbyggnaden användes som tjänstebostad åt högre tjänstemän vid bruket. År 1957 ersattes en tidigare arrendatorsbostad med den nuvarande på samma plats.

Idag ligger manbyggnaden och de övriga byggnaderna på olika fastigheter. Boningshuset är förhållandevis välbevarat men vid sekelskiftet 1900 fanns en dubbel veranda med snickarglädje som fått en betydligt enklare utformning i senare tid.

Tillsammans bildar gårdens byggnader en bebyggelsemiljö med höga kulturhistoriska värden, inte minst på grund av den långa kontinuiteten på samma plats och den nära kopplingen till bruket. Till värdet bidrar den bibehållna strukturen i kulturlandskapet med allén ned mot vattnet och till gården underliggande välbevarade torp, till exempel Hemmingedalen och Björkebacken som finns omtalade redan under 1700-talet.

Fastigheten ligger inom område av riksintresse för kulturmiljövården.

Söktjänsten Kringla (http://www.kringla.nu) har material rörande fastigheten som inte presenteras här.

Gårdsenhet belägen på en höjd strax öster om Stora Les södra spets, bland annat bebyggd med en salsbyggnad, ladugårdslänga, arrendatorsbostad och visthusbod. Gården finns omtalad i skrift redan 1540 då namnet skrevs Belines. Den nuvarande manbyggnaden sägs vara uppförd 1842 av ingenjören Fredrik Wilhelm Berger, som senare blev morfar till tonsättaren Wilhelm Peterson-Berger. Gården har bland annat tjänat som skogsvaktarboställe. År 1873 inköptes den av Saugbrugsforeningen i Fredrikshald vilket blev början på en över hundraårig period med direkt anknytning till det för bygden så viktiga sågbruket. Manbyggnaden användes som tjänstebostad åt högre tjänstemän vid bruket. År 1957 ersattes en tidigare arrendatorsbostad med den nuvarande på samma plats.

Idag ligger manbyggnaden och de övriga byggnaderna på olika fastigheter. Boningshuset är förhållandevis välbevarat men vid sekelskiftet 1900 fanns en dubbel veranda med snickarglädje som fått en betydligt enklare utformning i senare tid.

Tillsammans bildar gårdens byggnader en bebyggelsemiljö med höga kulturhistoriska värden, inte minst på grund av den långa kontinuiteten på samma plats och den nära kopplingen till bruket. Till värdet bidrar den bibehållna strukturen i kulturlandskapet med allén ned mot vattnet och till gården underliggande välbevarade torp, till exempel Hemmingedalen och Björkebacken som finns omtalade redan under 1700-talet.

Fastigheten ligger inom område av riksintresse för kulturmiljövården.

Söktjänsten Kringla (http://www.kringla.nu) har material rörande fastigheten som inte presenteras här.