barnvik

Stockholms skärgård är unik för dess berggrund och landskapsformer med spår från istiden. Då isen drog sig tillbaka började kobbar och skär synas med skärgårdens typiska bergshällar. Landhöjdningen i Stockholms skärgård är idag ca 3-4 mm per år. Topografiska förutsättningar har styrt markanvändning, bebyggelsens lokalisering samt byggnaders placering i landskapet. Barnvik blev troligen bebyggt första gången på medeltiden men uppges på 1530-talet som öde. När gården började brukas igen är oklart, men när Barnvik karteras första gången 1703 lyder gården under Breviks frälsesäteri på andra sidan Brevikssundet, då ägd av grevinnan Elisabeth Cronström. Gården är enligt den geometriska kartan värderad till ett ½ skärgårdshemman och är i kartan utritad som en kringbyggd gård.

Vid laga skifte som förrättades 1842 bestod Barnvik av två gårdar och fastigheten hette då Östra Barnvik. Skiftet förrättades mellan bröderna Anders Jacob och Carl Gustav Lindholm. Vid en hemmansklyvning 1862 tillkommer en tredje gård i byn. På den häradsekonomiska kartan från 1901-1906 är tre gårdar utritade samt några enklare bostadshus och uthus. Innan Stora Landsvägen till Stavsnäs kom till i början av 1930-talet gick en landsväg till Fågelbro och därifrån en smal slingrande körväg längs med Våmfjärdens norra strand till Didriksdal och Hesselmara och Barnvik. Huvuddelen av trafiken gick dock sjöledes och vid Barnviks by låg också en ångbåtsbrygga som det än idag finns rester av.

Liksom på många andra håll i skärgården inträder sommargästepoken även i Barnvik och grosshandlare och disponenter låter uppföra sommarvillor i byn och intilliggande Näsudden. Den mest framträdande av dessa är den sommarvilla som grosshandlare Edvard Johnsson lät bygga 1901 högt upp på en klippa nordöst om byn. Byggnaden har en rektangulär form i två våningar med inglasade verandor, takhuvar och ett mindre torn. Huset har ett plåttak och fasader med ömsom stående och liggande spåntpanel, idag målad i ljusgul kulör. Efter grosshandlare Johnssons död 1945 donerade hans son David Lundegård Barnvik 1:3 till de Blindas förening, som drev semesterhem för blinda och även jordbruk en bit in på 1960-talet.

Barnvik har, som på så många andra håll i skärgården ett varv. Varvet uppfördes 1921 av den 26-åriga Emil Runnström som efter 11 års arbete inom smide, metall och snickeri beslöt sig att driva en egen verksamhet med reparation och vinterförvaring av båtar. På 1950-talet tog Herbert Fredriksson över varvet under namnet Barnviks varv. Varvsbyggnaden ligger längs med viken i östra delen av planområdet. Byggnaden är en vitputsad byggnad på ca 50 kvadratmeter och innefattar även ett 24 meter långt båtskjul med träfasader i faluröd slamfärg.

Områdesbestämmelserna innefattar Barnvik med kvarvarande odlingsmark. Inom området går Stavsnäsvägen, väg 222, som en skiljelinje mellan bykärnan och det äldre odlingslandskapet. Bebyggelsen nås via Barnviks byväg. I norr avgränsas området av Sjöviks, Bodvikens och Fårvikens stränder. Byn ligger placerad på höjdryggen som löper utmed strandkanten. På insidan av höjdryggen, söder om byn, breder det ännu bitvis öppna, äldre, odlingsmarken ut sig. Den gamla landsvägen, som idag är väg 222 skiljer byn från de södra odlingsmarkerna.

Bykärnans bebyggelse har sin karaktär från sekelskiftet 1800-1900, med sadeltak eller mansardtak belagda med tegel, rödmålade träpaneler och i huvudsak vita foder och äldre detaljer kvar. Många av husen är försedda med glasverandor. Trots karaktären från sekelskiftet 1900 är ett flertal byggnader troligtvis betydligt äldre än så. Mansardtak, liggtimmer och fältstensgrunder tyder på uppförande vid mitten av 1800-talet eller tidigare. Husen hade ett enkelt utseende utan utsmyckande detaljer men har anpassats efter rådande ideal vid sekelskiftet och försetts med verandor och viss snickarglädje. Ett antal mindre bodar/uthus finns i anslutning till bostadshusen. Tomtavskiljare i form av plank eller staket saknas i miljön, däremot förekommer häckar för detta syfte. Enkla grusade vägar löper från byns huvudinfart från väg 222. Under 1900-talet har fritidshus och nya permanentbostäder uppförts i anslutning till byn varför den äldre bebyggelsen i dag i stort sett hänger samman med den nyare bebyggelsen.

Områdesbestämmelserna innefattar Barnvik med kvarvarande odlingsmark. Inom området går Stavsnäsvägen, väg 222, som en skiljelinje mellan bykärnan och det äldre odlingslandskapet. Bebyggelsen nås via Barnviks byväg. I norr avgränsas området av Sjöviks, Bodvikens och Fårvikens stränder. Byn ligger placerad på höjdryggen som löper utmed strandkanten. På insidan av höjdryggen, söder om byn, breder det ännu bitvis öppna, äldre, odlingsmarken ut sig. Den gamla landsvägen, som idag är väg 222 skiljer byn från de södra odlingsmarkerna.

Bykärnans bebyggelse har sin karaktär från sekelskiftet 1800-1900, med sadeltak eller mansardtak belagda med tegel, rödmålade träpaneler och i huvudsak vita foder och äldre detaljer kvar. Många av husen är försedda med glasverandor. Trots karaktären från sekelskiftet 1900 är ett flertal byggnader troligtvis betydligt äldre än så. Mansardtak, liggtimmer och fältstensgrunder tyder på uppförande vid mitten av 1800-talet eller tidigare. Husen hade ett enkelt utseende utan utsmyckande detaljer men har anpassats efter rådande ideal vid sekelskiftet och försetts med verandor och viss snickarglädje. Ett antal mindre bodar/uthus finns i anslutning till bostadshusen. Tomtavskiljare i form av plank eller staket saknas i miljön, däremot förekommer häckar för detta syfte. Enkla grusade vägar löper från byns huvudinfart från väg 222. Under 1900-talet har fritidshus och nya permanentbostäder uppförts i anslutning till byn varför den äldre bebyggelsen i dag i stort sett hänger samman med den nyare bebyggelsen.

Stockholms skärgård är unik för dess berggrund och landskapsformer med spår från istiden. Då isen drog sig tillbaka började kobbar och skär synas med skärgårdens typiska bergshällar. Landhöjdningen i Stockholms skärgård är idag ca 3-4 mm per år. Topografiska förutsättningar har styrt markanvändning, bebyggelsens lokalisering samt byggnaders placering i landskapet. Barnvik blev troligen bebyggt första gången på medeltiden men uppges på 1530-talet som öde. När gården började brukas igen är oklart, men när Barnvik karteras första gången 1703 lyder gården under Breviks frälsesäteri på andra sidan Brevikssundet, då ägd av grevinnan Elisabeth Cronström. Gården är enligt den geometriska kartan värderad till ett ½ skärgårdshemman och är i kartan utritad som en kringbyggd gård.

Vid laga skifte som förrättades 1842 bestod Barnvik av två gårdar och fastigheten hette då Östra Barnvik. Skiftet förrättades mellan bröderna Anders Jacob och Carl Gustav Lindholm. Vid en hemmansklyvning 1862 tillkommer en tredje gård i byn. På den häradsekonomiska kartan från 1901-1906 är tre gårdar utritade samt några enklare bostadshus och uthus. Innan Stora Landsvägen till Stavsnäs kom till i början av 1930-talet gick en landsväg till Fågelbro och därifrån en smal slingrande körväg längs med Våmfjärdens norra strand till Didriksdal och Hesselmara och Barnvik. Huvuddelen av trafiken gick dock sjöledes och vid Barnviks by låg också en ångbåtsbrygga som det än idag finns rester av.

Liksom på många andra håll i skärgården inträder sommargästepoken även i Barnvik och grosshandlare och disponenter låter uppföra sommarvillor i byn och intilliggande Näsudden. Den mest framträdande av dessa är den sommarvilla som grosshandlare Edvard Johnsson lät bygga 1901 högt upp på en klippa nordöst om byn. Byggnaden har en rektangulär form i två våningar med inglasade verandor, takhuvar och ett mindre torn. Huset har ett plåttak och fasader med ömsom stående och liggande spåntpanel, idag målad i ljusgul kulör. Efter grosshandlare Johnssons död 1945 donerade hans son David Lundegård Barnvik 1:3 till de Blindas förening, som drev semesterhem för blinda och även jordbruk en bit in på 1960-talet.

Barnvik har, som på så många andra håll i skärgården ett varv. Varvet uppfördes 1921 av den 26-åriga Emil Runnström som efter 11 års arbete inom smide, metall och snickeri beslöt sig att driva en egen verksamhet med reparation och vinterförvaring av båtar. På 1950-talet tog Herbert Fredriksson över varvet under namnet Barnviks varv. Varvsbyggnaden ligger längs med viken i östra delen av planområdet. Byggnaden är en vitputsad byggnad på ca 50 kvadratmeter och innefattar även ett 24 meter långt båtskjul med träfasader i faluröd slamfärg.