KALLBADHUSEN I SALTSJÖBADEN

Saltsjöbaden blev snabbt populärt. De första åren betraktades samhället främst som en badort, men i takt med att de stora sommarvillorna vinterbonades och permanentades utvecklades samhället även till en villaort. Saltsjöbaden marknadsfördes som en kur- och idrottsort och badmöjligheterna betonades redan vid lanseringen av området.
De första kallbadhusen, ett dambadhus och ett herrbadhus, stod därför klara redan år 1893, dvs. fyra år efter det att KA Wallenberg köpt marken där Saltsjöbaden skulle anläggas.
Dambadhuset placerades inne vid strandpromenaden och herrbadet ute på Badholmen. I och med att vattenkvaliteten försämrades byggdes ett nytt herrbadhus vid Restaurangholmen. Herrarnas gamla badhus övertogs då av damerna och det gamla dambadhuset revs. Det nya herrbadhuset uppfördes efter ritningar av Elis Kjellin och invigdes år 1916. Redan på 1920-talet ansågs dock anläggningen föråldrad. Planer fanns nu på att bygga en påkostad simstadion med två V-formade badhus; ett för damer och ett för herrar, samt en mellanliggande del med åskådarläktare, byggd som en amfiteater med pelargalleri i fonden. Till arkitekt utsågs Torben Grut som bland annat ritat Stockholms stadion och som därmed hade erfarenhet av storslagna idrottsanläggningar. Med pompa och ståt invigdes badhuset år 1925.
Badet blev så populärt att man beslutade att skjuta upp byggandet av resterande delar till dess att badets attraktionskraft behövde förstärkas. Det nya dambadet var tänkt att placeras på platsen för Elis Kjellins badhus, men då planerna sköts på framtiden renoverade istället det befintliga badhuset och återigen fick damerna överta herrarnas badhus medan dambadhuset revs. De storslagna planerna blev dock aldrig verklighet och Elis Kjellins badhus används än idag som dambadhus. Mellan dam- och herrbadet anlades istället för åskådarläktare ett familjebad med bevarad natur, det så kallade Mellanbadet.

Saltsjöbadens glansperiod som badort sträckte sig fram till andra världskriget, därefter avtog badhusens ekonomiska lönsamhet och år 1972 fattade ägarna Stockholm-Saltsjön AB beslut om att riva badhusen och istället anlägga en småbåtshamn. Beslutet ledde till omfattande protester och som en eftergift åt folkopinionen beslutade kommunen att arrendera badet. Sedan år 2007 ägs och drivs badhusen av Föreningen Saltsjöbadens friluftsbad.

Källa: Byggnadsminnesförklaring av de två kallbadhusen på Restaurangholmen, fastigheten Rösunda 2:39, Saltsjöbaden, Nacka kommun. 2012-01-12 Länsstyrelsen Stockholms län

Saltsjöbaden blev snabbt populärt. De första åren betraktades samhället främst som en badort, men i takt med att de stora sommarvillorna vinterbonades och permanentades utvecklades samhället även till en villaort. Saltsjöbaden marknadsfördes som en kur- och idrottsort och badmöjligheterna betonades redan vid lanseringen av området.
De första kallbadhusen, ett dambadhus och ett herrbadhus, stod därför klara redan år 1893, dvs. fyra år efter det att KA Wallenberg köpt marken där Saltsjöbaden skulle anläggas.
Dambadhuset placerades inne vid strandpromenaden och herrbadet ute på Badholmen. I och med att vattenkvaliteten försämrades byggdes ett nytt herrbadhus vid Restaurangholmen. Herrarnas gamla badhus övertogs då av damerna och det gamla dambadhuset revs. Det nya herrbadhuset uppfördes efter ritningar av Elis Kjellin och invigdes år 1916. Redan på 1920-talet ansågs dock anläggningen föråldrad. Planer fanns nu på att bygga en påkostad simstadion med två V-formade badhus; ett för damer och ett för herrar, samt en mellanliggande del med åskådarläktare, byggd som en amfiteater med pelargalleri i fonden. Till arkitekt utsågs Torben Grut som bland annat ritat Stockholms stadion och som därmed hade erfarenhet av storslagna idrottsanläggningar. Med pompa och ståt invigdes badhuset år 1925.
Badet blev så populärt att man beslutade att skjuta upp byggandet av resterande delar till dess att badets attraktionskraft behövde förstärkas. Det nya dambadet var tänkt att placeras på platsen för Elis Kjellins badhus, men då planerna sköts på framtiden renoverade istället det befintliga badhuset och återigen fick damerna överta herrarnas badhus medan dambadhuset revs. De storslagna planerna blev dock aldrig verklighet och Elis Kjellins badhus används än idag som dambadhus. Mellan dam- och herrbadet anlades istället för åskådarläktare ett familjebad med bevarad natur, det så kallade Mellanbadet.

Saltsjöbadens glansperiod som badort sträckte sig fram till andra världskriget, därefter avtog badhusens ekonomiska lönsamhet och år 1972 fattade ägarna Stockholm-Saltsjön AB beslut om att riva badhusen och istället anlägga en småbåtshamn. Beslutet ledde till omfattande protester och som en eftergift åt folkopinionen beslutade kommunen att arrendera badet. Sedan år 2007 ägs och drivs badhusen av Föreningen Saltsjöbadens friluftsbad.

Källa: Byggnadsminnesförklaring av de två kallbadhusen på Restaurangholmen, fastigheten Rösunda 2:39, Saltsjöbaden, Nacka kommun. 2012-01-12 Länsstyrelsen Stockholms län

Saltsjöbaden blev snabbt populärt. De första åren betraktades samhället främst som en badort, men i takt med att de stora sommarvillorna vinterbonades och permanentades utvecklades samhället även till en villaort. Saltsjöbaden marknadsfördes som en kur- och idrottsort och badmöjligheterna betonades redan vid lanseringen av området.
De första kallbadhusen, ett dambadhus och ett herrbadhus, stod därför klara redan år 1893, dvs. fyra år efter det att KA Wallenberg köpt marken där Saltsjöbaden skulle anläggas.
Dambadhuset placerades inne vid strandpromenaden och herrbadet ute på Badholmen. I och med att vattenkvaliteten försämrades byggdes ett nytt herrbadhus vid Restaurangholmen. Herrarnas gamla badhus övertogs då av damerna och det gamla dambadhuset revs. Det nya herrbadhuset uppfördes efter ritningar av Elis Kjellin och invigdes år 1916. Redan på 1920-talet ansågs dock anläggningen föråldrad. Planer fanns nu på att bygga en påkostad simstadion med två V-formade badhus; ett för damer och ett för herrar, samt en mellanliggande del med åskådarläktare, byggd som en amfiteater med pelargalleri i fonden. Till arkitekt utsågs Torben Grut som bland annat ritat Stockholms stadion och som därmed hade erfarenhet av storslagna idrottsanläggningar. Med pompa och ståt invigdes badhuset år 1925.
Badet blev så populärt att man beslutade att skjuta upp byggandet av resterande delar till dess att badets attraktionskraft behövde förstärkas. Det nya dambadet var tänkt att placeras på platsen för Elis Kjellins badhus, men då planerna sköts på framtiden renoverade istället det befintliga badhuset och återigen fick damerna överta herrarnas badhus medan dambadhuset revs. De storslagna planerna blev dock aldrig verklighet och Elis Kjellins badhus används än idag som dambadhus. Mellan dam- och herrbadet anlades istället för åskådarläktare ett familjebad med bevarad natur, det så kallade Mellanbadet.

Saltsjöbadens glansperiod som badort sträckte sig fram till andra världskriget, därefter avtog badhusens ekonomiska lönsamhet och år 1972 fattade ägarna Stockholm-Saltsjön AB beslut om att riva badhusen och istället anlägga en småbåtshamn. Beslutet ledde till omfattande protester och som en eftergift åt folkopinionen beslutade kommunen att arrendera badet. Sedan år 2007 ägs och drivs badhusen av Föreningen Saltsjöbadens friluftsbad.

Källa: Byggnadsminnesförklaring av de två kallbadhusen på Restaurangholmen, fastigheten Rösunda 2:39, Saltsjöbaden, Nacka kommun. 2012-01-12 Länsstyrelsen Stockholms län