DJURSTENS FYRPLATS

1759 uppfördes en båk vid Djursten och 1767 en enkel koleldad fyr. Det nuvarande fyrtornet uppfördes 1838-39 av sten och försågs med en fyrapparat, som visade fast spegelförstärkt sken.
1874 byggdes tornets övre del om och lanterninen uppsattes.
1962 helautomatiserades fyren och fyrmästaretjänsten drogs in.

KÄLLA: Förteckning över byggnadsminnesmärken som tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende. Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, 1976. ISBN: 91-38-02814-X

Önskemål om en fyr vid Djursten, beläget norr om Gräsö vid Öregrundsgrepen, framfördes från städerna kring Bottenviken under 1700-talets första hälft. När de sjöförande hade pejlat Örskärs fyr och gått in i Öregrundsgrepen behövdes en fyr vid Djursten för att man skulle kunna klara alla där belägna grund och för att kunna söka ankarsättning. Där fanns sedan tidigare ett dagligt känningsmärke. Åren 1766-1767 anlades fyrplatsen på Djursten. Fyren som var ritad av överintendent Carl Cronstedt bestod av en massiv 6,5 meter hög stenpelare med en öppen stenkolsgrytan på toppen.
Under 1830-talet beordrade Kungl. Maj:t Förvaltningen av sjöärenden att inkomna med förslag till förbättring av fyrar och sjömärken i landet. I de efterföljande planerna ingick bland annat en ny fyr på Djursten. Ett nytt fyrtorn ritades av J.T Byström 1837 och uppfördes på entreprenad av konduktören P.I. Ekman åren 1838-1839. Den gamla fyren revs och stenen från denna kunde användas till det nya tornet. Fyren utgjordes av ett cylinderformat, vitputsat stentorn med en spegelapparat bestående av åtta paraboliska speglar av mässing inom en lanternin.
1882 Byggdes fyren om och erhöll en linsapparat av tredje ordningen och en ny lanternin.
1905 Uppsattes en mistklocka med tillhörande urverk på tornet.
1927 Installerades intermittensken i huvudfyren, varvid bifyren drogs in.
1931 Utbyttes mistsignalklockan mot en tyfon driven av komprimerad luft.
1945 Elektrifierades fyren och mistmaskineriet.
1962 Automatiserades fyren.

KÄLLA: Thunman, Dan. Sveriges fyrplatser - en bebyggelsehistorisk dokumentation av f.d. bemannade fyrplatser anlagda under Lotsverkets tid. Sjöfartsverket, Riksantikvarieämbetet, (Norrköping: Sjöfartsverkets tryckeri) 2000. ISBN: 91-86502-19-0

1759 uppfördes en båk vid Djursten och 1767 en enkel koleldad fyr. Det nuvarande fyrtornet uppfördes 1838-39 av sten och försågs med en fyrapparat, som visade fast spegelförstärkt sken.
1874 byggdes tornets övre del om och lanterninen uppsattes.
1962 helautomatiserades fyren och fyrmästaretjänsten drogs in.

KÄLLA: Förteckning över byggnadsminnesmärken som tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende. Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, 1976. ISBN: 91-38-02814-X

Önskemål om en fyr vid Djursten, beläget norr om Gräsö vid Öregrundsgrepen, framfördes från städerna kring Bottenviken under 1700-talets första hälft. När de sjöförande hade pejlat Örskärs fyr och gått in i Öregrundsgrepen behövdes en fyr vid Djursten för att man skulle kunna klara alla där belägna grund och för att kunna söka ankarsättning. Där fanns sedan tidigare ett dagligt känningsmärke. Åren 1766-1767 anlades fyrplatsen på Djursten. Fyren som var ritad av överintendent Carl Cronstedt bestod av en massiv 6,5 meter hög stenpelare med en öppen stenkolsgrytan på toppen.
Under 1830-talet beordrade Kungl. Maj:t Förvaltningen av sjöärenden att inkomna med förslag till förbättring av fyrar och sjömärken i landet. I de efterföljande planerna ingick bland annat en ny fyr på Djursten. Ett nytt fyrtorn ritades av J.T Byström 1837 och uppfördes på entreprenad av konduktören P.I. Ekman åren 1838-1839. Den gamla fyren revs och stenen från denna kunde användas till det nya tornet. Fyren utgjordes av ett cylinderformat, vitputsat stentorn med en spegelapparat bestående av åtta paraboliska speglar av mässing inom en lanternin.
1882 Byggdes fyren om och erhöll en linsapparat av tredje ordningen och en ny lanternin.
1905 Uppsattes en mistklocka med tillhörande urverk på tornet.
1927 Installerades intermittensken i huvudfyren, varvid bifyren drogs in.
1931 Utbyttes mistsignalklockan mot en tyfon driven av komprimerad luft.
1945 Elektrifierades fyren och mistmaskineriet.
1962 Automatiserades fyren.

KÄLLA: Thunman, Dan. Sveriges fyrplatser - en bebyggelsehistorisk dokumentation av f.d. bemannade fyrplatser anlagda under Lotsverkets tid. Sjöfartsverket, Riksantikvarieämbetet, (Norrköping: Sjöfartsverkets tryckeri) 2000. ISBN: 91-86502-19-0

1759 uppfördes en båk vid Djursten och 1767 en enkel koleldad fyr. Det nuvarande fyrtornet uppfördes 1838-39 av sten och försågs med en fyrapparat, som visade fast spegelförstärkt sken.
1874 byggdes tornets övre del om och lanterninen uppsattes.
1962 helautomatiserades fyren och fyrmästaretjänsten drogs in.

KÄLLA: Förteckning över byggnadsminnesmärken som tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende. Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, 1976. ISBN: 91-38-02814-X

Önskemål om en fyr vid Djursten, beläget norr om Gräsö vid Öregrundsgrepen, framfördes från städerna kring Bottenviken under 1700-talets första hälft. När de sjöförande hade pejlat Örskärs fyr och gått in i Öregrundsgrepen behövdes en fyr vid Djursten för att man skulle kunna klara alla där belägna grund och för att kunna söka ankarsättning. Där fanns sedan tidigare ett dagligt känningsmärke. Åren 1766-1767 anlades fyrplatsen på Djursten. Fyren som var ritad av överintendent Carl Cronstedt bestod av en massiv 6,5 meter hög stenpelare med en öppen stenkolsgrytan på toppen.
Under 1830-talet beordrade Kungl. Maj:t Förvaltningen av sjöärenden att inkomna med förslag till förbättring av fyrar och sjömärken i landet. I de efterföljande planerna ingick bland annat en ny fyr på Djursten. Ett nytt fyrtorn ritades av J.T Byström 1837 och uppfördes på entreprenad av konduktören P.I. Ekman åren 1838-1839. Den gamla fyren revs och stenen från denna kunde användas till det nya tornet. Fyren utgjordes av ett cylinderformat, vitputsat stentorn med en spegelapparat bestående av åtta paraboliska speglar av mässing inom en lanternin.
1882 Byggdes fyren om och erhöll en linsapparat av tredje ordningen och en ny lanternin.
1905 Uppsattes en mistklocka med tillhörande urverk på tornet.
1927 Installerades intermittensken i huvudfyren, varvid bifyren drogs in.
1931 Utbyttes mistsignalklockan mot en tyfon driven av komprimerad luft.
1945 Elektrifierades fyren och mistmaskineriet.
1962 Automatiserades fyren.

KÄLLA: Thunman, Dan. Sveriges fyrplatser - en bebyggelsehistorisk dokumentation av f.d. bemannade fyrplatser anlagda under Lotsverkets tid. Sjöfartsverket, Riksantikvarieämbetet, (Norrköping: Sjöfartsverkets tryckeri) 2000. ISBN: 91-86502-19-0

1759 uppfördes en båk vid Djursten och 1767 en enkel koleldad fyr. Det nuvarande fyrtornet uppfördes 1838-39 av sten och försågs med en fyrapparat, som visade fast spegelförstärkt sken.
1874 byggdes tornets övre del om och lanterninen uppsattes.
1962 helautomatiserades fyren och fyrmästaretjänsten drogs in.

KÄLLA: Förteckning över byggnadsminnesmärken som tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende. Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, 1976. ISBN: 91-38-02814-X

Önskemål om en fyr vid Djursten, beläget norr om Gräsö vid Öregrundsgrepen, framfördes från städerna kring Bottenviken under 1700-talets första hälft. När de sjöförande hade pejlat Örskärs fyr och gått in i Öregrundsgrepen behövdes en fyr vid Djursten för att man skulle kunna klara alla där belägna grund och för att kunna söka ankarsättning. Där fanns sedan tidigare ett dagligt känningsmärke. Åren 1766-1767 anlades fyrplatsen på Djursten. Fyren som var ritad av överintendent Carl Cronstedt bestod av en massiv 6,5 meter hög stenpelare med en öppen stenkolsgrytan på toppen.
Under 1830-talet beordrade Kungl. Maj:t Förvaltningen av sjöärenden att inkomna med förslag till förbättring av fyrar och sjömärken i landet. I de efterföljande planerna ingick bland annat en ny fyr på Djursten. Ett nytt fyrtorn ritades av J.T Byström 1837 och uppfördes på entreprenad av konduktören P.I. Ekman åren 1838-1839. Den gamla fyren revs och stenen från denna kunde användas till det nya tornet. Fyren utgjordes av ett cylinderformat, vitputsat stentorn med en spegelapparat bestående av åtta paraboliska speglar av mässing inom en lanternin.
1882 Byggdes fyren om och erhöll en linsapparat av tredje ordningen och en ny lanternin.
1905 Uppsattes en mistklocka med tillhörande urverk på tornet.
1927 Installerades intermittensken i huvudfyren, varvid bifyren drogs in.
1931 Utbyttes mistsignalklockan mot en tyfon driven av komprimerad luft.
1945 Elektrifierades fyren och mistmaskineriet.
1962 Automatiserades fyren.

KÄLLA: Thunman, Dan. Sveriges fyrplatser - en bebyggelsehistorisk dokumentation av f.d. bemannade fyrplatser anlagda under Lotsverkets tid. Sjöfartsverket, Riksantikvarieämbetet, (Norrköping: Sjöfartsverkets tryckeri) 2000. ISBN: 91-86502-19-0