VADA KYRKA

Vada kyrka uppfördes av sten under 1100-talets slut eller 1200-talets början och ersatte möjligen en äldre träkyrka. Kyrkan har byggts om och till vid flera tillfällen och präglas idag både exteriört och interiört av en större ombyggnad utförd under 1820-talet.

Vada kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen. Kyrkan ligger inom område av riksintresse för kulturmiljövården.

Vada kyrka dateras till 1100-talets slut eller 1200-talets början och uppfördes som gårdskyrka till gården Vada. Kyrkan utformades troligen med ett smalare absidförsett kor i en för tiden karaktäristisk romansk stil. Vid 1200-talets slut revs koret och kyrkan byggdes om till en salkyrka och försågs med sakristia. Under 1400-talet uppfördes ett vapenhus och långhuset valvslogs i likhet med flertalet medeltida kyrkor under samma tid. Kyrkan dekorerades under samma århundrade med kalkmålningar av vilka endast återstår fragment. Efter en brand 1697 förlängdes kyrkan åt väster.

Vid en kraftig ombyggnad i början av 1800-talet, revs vapenhuset, de senmedeltida valven ersattes med ett putsat tunnvalv av trä och taket fick ett lägre fall. Vidare togs ingången i väst upp samt förstorades fönsteröppningarna och fick sin nuvarande rundbågiga form.

Vada kyrka hade under medeltid ett strategiskt läge vid den då så viktiga vattenvägen Långhundraleden. Här möttes gränserna mellan tre häraden och trakten var ett maktcentrum dominerat av stormän under yngre järnålder. Om detta vittnar ett hundratal järnåldersgravar inklusive tre storhögar, de s k Sjökullarna, strax norr om kyrkan. Namnet Vada kommer troligen av det vadställe över ån som fanns mellan kyrkan och gården Husa.

Vada var sedan början av 1300-talet moderförsamling med Angarn som annex. Vada och Angarn utgjorde eget pastorat ända fram till 1923 då båda socknarna blev annex till Össeby-Garn. Sedan årsskiftet 20052006 hör Vada kyrka till Össeby församling.

KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet
SLM Stockholms läns museum, arkivet
Boëthius, Ulf, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980
Bonnier, Ann Catherine, Kyrkorna berättar, Upplands kyrkor 12501350, Uppsala 1987
Dyhlén-Täckman, Ingrid, Kulturminnesvårdsprogram för Vallentuna kommun, Stockholm1986
Henschen, Ingegerg och Tuulse, Armin, Vada kyrka, Sveriges kyrkor, Uppland, Band V, Häfte 1, Vallentuna härad, Stockholm 1953
Nilsson, Christina och Westerberg, Ove, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 1995
Sjöman, Börje, Vada kyrka, Upplands kyrkor 214, Katrineholm 1989

HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS LÄNS MUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT
Vada kyrka uppfördes av sten under 1100-talets slut eller 1200-talets början och ersatte möjligen en äldre träkyrka. Kyrkan har byggts om och till vid flera tillfällen och präglas idag både exteriört och interiört av en större ombyggnad utförd under 1820-talet.
Vada kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen. Kyrkan ligger inom område av riksintresse för kulturmiljövården.
Vada kyrka dateras till 1100-talets slut eller 1200-talets början och uppfördes som gårdskyrka till gården Vada. Kyrkan utformades troligen med ett smalare absidförsett kor i en för tiden karaktäristisk romansk stil. Vid 1200-talets slut revs koret och kyrkan byggdes om till en salkyrka och försågs med sakristia. Under 1400-talet uppfördes ett vapenhus och långhuset valvslogs i likhet med flertalet medeltida kyrkor under samma tid. Kyrkan dekorerades under samma århundrade med kalkmålningar av vilka endast återstår fragment. Efter en brand 1697 förlängdes kyrkan åt väster.
Vid en kraftig ombyggnad i början av 1800-talet, revs vapenhuset, de senmedeltida valven ersattes med ett putsat tunnvalv av trä och taket fick ett lägre fall. Vidare togs ingången i väst upp samt förstorades fönsteröppningarna och fick sin nuvarande rundbågiga form.
Vada kyrka hade under medeltid ett strategiskt läge vid den då så viktiga vattenvägen Långhundraleden. Här möttes gränserna mellan tre häraden och trakten var ett maktcentrum dominerat av stormän under yngre järnålder. Om detta vittnar ett hundratal järnåldersgravar inklusive tre storhögar, de s k Sjökullarna, strax norr om kyrkan. Namnet Vada kommer troligen av det vadställe över ån som fanns mellan kyrkan och gården Husa.
Vada var sedan början av 1300-talet moderförsamling med Angarn som annex. Vada och Angarn utgjorde eget pastorat ända fram till 1923 då båda socknarna blev annex till Össeby-Garn. Sedan årsskiftet 2005-2006 hör Vada kyrka till Össeby församling.
KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet
SLM Stockholms läns museum, arkivet
Boëthius, Ulf, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980
Bonnier, Ann Catherine, Kyrkorna berättar, Upplands kyrkor 1250-1350, Uppsala 1987
Dyhlén-Täckman, Ingrid, Kulturminnesvårdsprogram för Vallentuna kommun, Stockholm1986
Henschen, Ingegerg och Tuulse, Armin, Vada kyrka, Sveriges kyrkor, Uppland, Band V, Häfte 1, Vallentuna härad, Stockholm 1953
Nilsson, Christina och Westerberg, Ove, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 1995
Sjöman, Börje, Vada kyrka, Upplands kyrkor - 214, Katrineholm 1989

Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.

Vada kyrka är belägen vid en sluttning söder om den halvt torrlagda Vadasjön. En klockstapel, som huvudsakligen härstammar från 1640- talet, står vid bogårdsmurens nordvästra hörn. Kyrkan består av rektangulärt långhus med rakslutet korparti och sakristia i norr. De spritputsade murarna består av natursten med tegel i omfattningar och gavelrösten. Såväl långhus som sakristia har tegeltäckta sadeltak. Ingången är belägen i västra gaveln Av den äldsta romanska kyrkan - antagligen uppförd som gårdskyrka omkring 1200 - återstår långhusets östra del. Kyrkan förlängdes senare, troligen under 1200- eller 1300-talet, till salkyrka och försågs med sakristia. Under 1400-talet välvdes kyrkorummet, och ett vapenhus uppfördes i söder. Vid en långvarig reparation efter en brand 1697 förlängdes långhuset åt väster. Exteriören präglas främst av en stor ombyggnad 1821-22 under byggmästaren Johan Fredrik Ekbergs ledning, då bl.a. de nuvarande rundbågiga fönstren tillkom, det medeltida vapenhuset revs, sydportalen murades igen och västportalen öppnades åter. Vidare sänktes gavlarna och det nuvarande låga yttertaket tillkom. Invändigt ersattes de medeltida tegelvalven med ett putsat trätunnvalv, och ny läktare tillkom. Vid en restaurering 1896 ersattes bl.a. den slutna bänkinredningen från 1822 med öppna bänkar, cementgolv lades in och väggarna dekorerades med kvadermålning.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1997

Omgivningen
Vada kyrka ligger öppet beläget i en bred dalgång längs Helgöån. Omgivande områden utgörs i huvudsak av svagt kuperade öppna landskap omgivna av skogar.
Huvuddelen av bebyggelsen i området ligger på sidorna av den flacka dalgången. Intill kyrkan ligger gården Vadaby och det gamla sockencentrumet med prästgård, klockarboställe och skola. På andra sidan Helgöån ligger gårdsbildningen Husa som troligen utgjort en tidigmedeltida kungsgård.
Vid sidan av det lilla sockencentrumet domineras området av de tre små herrgårdarna Stora och Lilla Benhamra samt Klingsboda.

Anläggningen
Kyrkogården är omgärdad av en kallmurad gråstensmur, åt öster uppförd som en terrassmur. Innanför muren växer en trädkrans av hamlade lindar. Ingången är i väst genom svarta smidesgrindar dekorerade med ett silverfärgat kors och en stjärna. Utanför ingången står den smala, svarttjärade klockstapeln. Den härrör från 1640-talet och är inklädd med svarttjärade brädor och täcks av ett pyramidformigt tak täckt med tjärade spån.

Kyrkogården utgörs av grästäckta kvarter med rakt anlagda grusade gångar. Det stora gravkvarteret intill kyrkans södra sida har sparsamt med gravvårdar. I övrigt har gravkvarteren längs murarna ett fåtal äldre vårdar, bl a en återanvänd runsten. Norr om kyrkan finns inga gravvårdar utan här har äldre borttagna gravstenar ställs upp mot muren. En minneslund har anlagts i kyrkogårdens nordöstra hörn .

Kyrkobyggnaden
Kyrkan är utformad som en salkyrka med rakslutet kor i öst. I norr ansluter en sakristia från 1200-talets senare hälft. Murarna är uppförda av kluven gråsten med tegel i omfattningar och gavelrösten.

Omgivningen
Vada kyrka ligger öppet beläget i en bred dalgång längs Helgöån. Omgivande områden utgörs i huvudsak av svagt kuperade öppna landskap omgivna av skogar.

Huvuddelen av bebyggelsen i området ligger på sidorna av den flacka dalgången. Intill kyrkan ligger gården Vadaby och det gamla sockencentrumet med prästgård, klockarboställe och skola. På andra sidan Helgöån ligger gårdsbildningen Husa som troligen utgjort en tidigmedeltida kungsgård.

Vid sidan av det lilla sockencentrumet domineras området av de tre små herrgårdarna Stora och Lilla Benhamra samt Klingsboda.

Kyrkomiljön
Kyrkogården är omgärdad av en kallmurad gråstensmur, åt öster uppförd som en terrassmur. Innanför muren växer en trädkrans av hamlade lindar. Ingången är i väst genom svarta smidesgrindar dekorerade med ett silverfärgat kors och en stjärna. Utanför ingången står den smala, svarttjärade klockstapeln. Den härrör från 1640-talet och är inklädd med svarttjärade brädor och täcks av ett pyramidformigt tak täckt med tjärade spån.

Kyrkogården utgörs av grästäckta kvarter med rakt anlagda grusade gångar. Det stora gravkvarteret intill kyrkans södra sida har sparsamt med gravvårdar. I övrigt har gravkvarteren längs murarna ett fåtal äldre vårdar, bl a en återanvänd runsten. Norr om kyrkan finns inga gravvårdar utan här har äldre borttagna gravstenar ställs upp mot muren. En minneslund har anlagts i kyrkogårdens nordöstra hörn .

Kyrkobyggnaden
Kyrkan är utformad som en salkyrka med rakslutet kor i öst. I norr ansluter en sakristia från 1200-talets senare hälft. Murarna är uppförda av kluven gråsten med tegel i omfattningar och gavelrösten.