FRYKERUDS KYRKA

KYRKOMILJÖ: Kyrkomiljön ligger på en höjd väster om sjön Aplungen, och är väl synlig från väg 45, med dragning öster om samma sjö. Kyrkoanläggningen består, förutom kyrka och kyrkogård, av en timrad och rödpanelad sockenstuga från mitten av 1800-talet, ett putsat bårhus från 1951, en rödfärgad och panelad administrativ byggnad med garage för fastighetens skötsel från ca 1985 samt en faluröd bod.
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården anlades i samband med kyrkobygget och har därefter utvidgats tre gånger. Begravningsplatsen ligger på en höjd med marken något sluttande ned mot nordväst. En stödmur omger platsen utom i väster. Kyrkogården gränsar mot åkermark, väg och sjö.
Den första utökningen gjordes med ett område väster om kyrkan 1826. År 1924 togs mark norrut i bruk och 1955 gjordes den tredje utvidgningen med ett område längs hela kyrkogårdens västra sida. I kyrkogårdens nordöstra hörn ligger en allmänning, som delvis har använts till nya gravar. Norr om kyrkan ligger ett urngravsområde. Vid en renovering av kyrkogården 1966-67 togs huvuddelen av grusgravarna bort.
Lind är det vanligast förekommande trädslaget på kyrkogården. Måbärshäckar avgränsar gravkvarteren, som i övrigt domineras av gräsytor. Huvudgångarna är asfalterade men även mindre plattgångar förekommer.
Av de återstående 10-talet grusgravarna finns de flesta på utvidgningen från 1826 väster om kyrkan. På samma område finns även två gravar med gräs inom stenramar och två familjegravar med järnkätting. Kyrkogårdens äldsta gravvård är den längst i söder resta stenen över urmakaren Jonas Jonsson och hans maka Anna Svensdotter, döda 1839 respektive 1835. På området närmast kyrkan i norr står några äldre gravvårdar, bland dem två smidda järnkors. Öster härom vid muren har en rad äldre gravstenar ställts upp. 2002 tillkom en minneslund.

KYRKOMILJÖ: Kyrkomiljön ligger på en höjd väster om sjön Aplungen, och är väl synlig från väg 45, med dragning öster om samma sjö. Kyrkoanläggningen består, förutom kyrka och kyrkogård, av en timrad och rödpanelad sockenstuga från mitten av 1800-talet, ett putsat bårhus från 1951, en rödfärgad och panelad administrativ byggnad med garage för fastighetens skötsel från ca 1985 samt en faluröd bod.
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården anlades i samband med kyrkobygget och har därefter utvidgats tre gånger. Begravningsplatsen ligger på en höjd med marken något sluttande ned mot nordväst. En stödmur omger platsen utom i väster. Kyrkogården gränsar mot åkermark, väg och sjö.
Den första utökningen gjordes med ett område väster om kyrkan 1826. År 1924 togs mark norrut i bruk och 1955 gjordes den tredje utvidgningen med ett område längs hela kyrkogårdens västra sida. I kyrkogårdens nordöstra hörn ligger en allmänning, som delvis har använts till nya gravar. Norr om kyrkan ligger ett urngravsområde. Vid en renovering av kyrkogården 1966-67 togs huvuddelen av grusgravarna bort.
Lind är det vanligast förekommande trädslaget på kyrkogården. Måbärshäckar avgränsar gravkvarteren, som i övrigt domineras av gräsytor. Huvudgångarna är asfalterade men även mindre plattgångar förekommer.
Av de återstående 10-talet grusgravarna finns de flesta på utvidgningen från 1826 väster om kyrkan. På samma område finns även två gravar med gräs inom stenramar och två familjegravar med järnkätting. Kyrkogårdens äldsta gravvård är den längst i söder resta stenen över urmakaren Jonas Jonsson och hans maka Anna Svensdotter, döda 1839 respektive 1835. På området närmast kyrkan i norr står några äldre gravvårdar, bland dem två smidda järnkors. Öster härom vid muren har en rad äldre gravstenar ställts upp. 2002 tillkom en minneslund.

FÖRSAMLING 1995 - FRYKERUD

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 2083, år 1900: 3172, år 1995: 1761

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Socknen uppstod under medeltiden.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger i skogsbygd på en höjd omgiven av odlad mark ovanför sjön Aplungen, mellan Värmeln och Fryken. Den nuvarande stenkyrkan från 1700-talets slut, uppförd c:a 7 km nordväst om den gamla kyrkplatsen, har föregåtts av flera äldre träkyrkor.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Den första kända träkyrkan, troligtvis medeltida, låg vid Norsälven på nuvarande hemmanet Prästbolet. Riven och ersatt med ny på samma plats.

II: Ovannämnda byggnad ersattes vid 1600-talets mitt av en timrad korskyrka. Riven och ersatt med ny på samma plats.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - III: Den befintliga murade kyrkan uppfördes 1795-99 med Johan Westman som byggmästare. Kyrkan består av rektangulärt långhus med tresidigt koravslut, vidbyggd sakristia i öster samt västtorn.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans exteriör är välbevarad och typisk för det sena 1700-talets strama formspråk: långhusets murytor genombryts av rundbågiga fönsteröppningar under ett skiffertäckt mansardtak. Västtornet kröns av flack huv med lanternin. Ingång i väster samt mitt på långhusets sydsida, nordportalen ej längre i bruk. Kyrkorummet har genomgått flera genomgripande restaureringar under 1900-talet, men har dock i huvudsak behållit sin 1800-talskaraktär. Väggarna är putsade och rummet täcks av ett tunnvalv i trä. Vid restaureringen 1922, då Bror Almqvist verkade som arkitekt, erhöll korpartiet dekorativ utsmyckning av konstnären Yngve Lundström. Kyrkans fasta inredning, som altaruppsats, predikstol och orgelfasad, förnyades på 1860-talet och återstår fortfarande tämligen intakt.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2005.

KYRKOMILJÖ: Kyrkomiljön ligger på en höjd väster om sjön Aplungen, och är väl synlig från väg 45, med dragning öster om samma sjö. Kyrkoanläggningen består, förutom kyrka och kyrkogård, av en timrad och rödpanelad sockenstuga från mitten av 1800-talet, ett putsat bårhus från 1951, en rödfärgad och panelad administrativ byggnad med garage för fastighetens skötsel från ca 1985 samt en faluröd bod.
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården anlades i samband med kyrkobygget och har därefter utvidgats tre gånger. Begravningsplatsen ligger på en höjd med marken något sluttande ned mot nordväst. En stödmur omger platsen utom i väster. Kyrkogården gränsar mot åkermark, väg och sjö.
Den första utökningen gjordes med ett område väster om kyrkan 1826. År 1924 togs mark norrut i bruk och 1955 gjordes den tredje utvidgningen med ett område längs hela kyrkogårdens västra sida. I kyrkogårdens nordöstra hörn ligger en allmänning, som delvis har använts till nya gravar. Norr om kyrkan ligger ett urngravsområde. Vid en renovering av kyrkogården 1966-67 togs huvuddelen av grusgravarna bort.
Lind är det vanligast förekommande trädslaget på kyrkogården. Måbärshäckar avgränsar gravkvarteren, som i övrigt domineras av gräsytor. Huvudgångarna är asfalterade men även mindre plattgångar förekommer.
Av de återstående 10-talet grusgravarna finns de flesta på utvidgningen från 1826 väster om kyrkan. På samma område finns även två gravar med gräs inom stenramar och två familjegravar med järnkätting. Kyrkogårdens äldsta gravvård är den längst i söder resta stenen över urmakaren Jonas Jonsson och hans maka Anna Svensdotter, döda 1839 respektive 1835. På området närmast kyrkan i norr står några äldre gravvårdar, bland dem två smidda järnkors. Öster härom vid muren har en rad äldre gravstenar ställts upp. 2002 tillkom en minneslund.

KYRKOMILJÖ: Kyrkomiljön ligger på en höjd väster om sjön Aplungen, och är väl synlig från väg 45, med dragning öster om samma sjö. Kyrkoanläggningen består, förutom kyrka och kyrkogård, av en timrad och rödpanelad sockenstuga från mitten av 1800-talet, ett putsat bårhus från 1951, en rödfärgad och panelad administrativ byggnad med garage för fastighetens skötsel från ca 1985 samt en faluröd bod.
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården anlades i samband med kyrkobygget och har därefter utvidgats tre gånger. Begravningsplatsen ligger på en höjd med marken något sluttande ned mot nordväst. En stödmur omger platsen utom i väster. Kyrkogården gränsar mot åkermark, väg och sjö.
Den första utökningen gjordes med ett område väster om kyrkan 1826. År 1924 togs mark norrut i bruk och 1955 gjordes den tredje utvidgningen med ett område längs hela kyrkogårdens västra sida. I kyrkogårdens nordöstra hörn ligger en allmänning, som delvis har använts till nya gravar. Norr om kyrkan ligger ett urngravsområde. Vid en renovering av kyrkogården 1966-67 togs huvuddelen av grusgravarna bort.
Lind är det vanligast förekommande trädslaget på kyrkogården. Måbärshäckar avgränsar gravkvarteren, som i övrigt domineras av gräsytor. Huvudgångarna är asfalterade men även mindre plattgångar förekommer.
Av de återstående 10-talet grusgravarna finns de flesta på utvidgningen från 1826 väster om kyrkan. På samma område finns även två gravar med gräs inom stenramar och två familjegravar med järnkätting. Kyrkogårdens äldsta gravvård är den längst i söder resta stenen över urmakaren Jonas Jonsson och hans maka Anna Svensdotter, döda 1839 respektive 1835. På området närmast kyrkan i norr står några äldre gravvårdar, bland dem två smidda järnkors. Öster härom vid muren har en rad äldre gravstenar ställts upp. 2002 tillkom en minneslund.

KYKOMILJÖ: Kyrkomiljön ligger på en höjd väster om sjön Aplungen, och är väl synlig från väg 45, med dragning öster om samma sjö. Kyrkoanläggningen består, förutom kyrka och kyrkogård, av en timrad och rödpanelad sockenstuga från mitten av 1800-talet, ett putsat bårhus från 1951, en rödfärgad och panelad administrativ byggnad med garage för fastighetens skötsel från ca 1985 samt en faluröd bod.
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården anlades i samband med kyrkobygget och har därefter utvidgats tre gånger. Begravningsplatsen ligger på en höjd med marken något sluttande ned mot nordväst. En stödmur omger platsen utom i väster. Kyrkogården gränsar mot åkermark, väg och sjö.
Den första utökningen gjordes med ett område väster om kyrkan 1826. År 1924 togs mark norrut i bruk och 1955 gjordes den tredje utvidgningen med ett område längs hela kyrkogårdens västra sida. I kyrkogårdens nordöstra hörn ligger en allmänning, som delvis har använts till nya gravar. Norr om kyrkan ligger ett urngravsområde. Vid en renovering av kyrkogården 1966-67 togs huvuddelen av grusgravarna bort.
Lind är det vanligast förekommande trädslaget på kyrkogården. Måbärshäckar avgränsar gravkvarteren, som i övrigt domineras av gräsytor. Huvudgångarna är asfalterade men även mindre plattgångar förekommer.
Av de återstående 10-talet grusgravarna finns de flesta på utvidgningen från 1826 väster om kyrkan. På samma område finns även två gravar med gräs inom stenramar och två familjegravar med järnkätting. Kyrkogårdens äldsta gravvård är den längst i söder resta stenen över urmakaren Jonas Jonsson och hans maka Anna Svensdotter, döda 1839 respektive 1835. På området närmast kyrkan i norr står några äldre gravvårdar, bland dem två smidda järnkors. Öster härom vid muren har en rad äldre gravstenar ställts upp. 2002 tillkom en minneslund.

KYRKOMILJÖ: Kyrkomiljön ligger på en höjd väster om sjön Aplungen, och är väl synlig från väg 45, med dragning öster om samma sjö. Kyrkoanläggningen består, förutom kyrka och kyrkogård, av en timrad och rödpanelad sockenstuga från mitten av 1800-talet, ett putsat bårhus från 1951, en rödfärgad och panelad administrativ byggnad med garage för fastighetens skötsel från ca 1985 samt en faluröd bod.
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården anlades i samband med kyrkobygget och har därefter utvidgats tre gånger. Begravningsplatsen ligger på en höjd med marken något sluttande ned mot nordväst. En stödmur omger platsen utom i väster. Kyrkogården gränsar mot åkermark, väg och sjö.
Den första utökningen gjordes med ett område väster om kyrkan 1826. År 1924 togs mark norrut i bruk och 1955 gjordes den tredje utvidgningen med ett område längs hela kyrkogårdens västra sida. I kyrkogårdens nordöstra hörn ligger en allmänning, som delvis har använts till nya gravar. Norr om kyrkan ligger ett urngravsområde. Vid en renovering av kyrkogården 1966-67 togs huvuddelen av grusgravarna bort.
Lind är det vanligast förekommande trädslaget på kyrkogården. Måbärshäckar avgränsar gravkvarteren, som i övrigt domineras av gräsytor. Huvudgångarna är asfalterade men även mindre plattgångar förekommer.
Av de återstående 10-talet grusgravarna finns de flesta på utvidgningen från 1826 väster om kyrkan. På samma område finns även två gravar med gräs inom stenramar och två familjegravar med järnkätting. Kyrkogårdens äldsta gravvård är den längst i söder resta stenen över urmakaren Jonas Jonsson och hans maka Anna Svensdotter, döda 1839 respektive 1835. På området närmast kyrkan i norr står några äldre gravvårdar, bland dem två smidda järnkors. Öster härom vid muren har en rad äldre gravstenar ställts upp. 2002 tillkom en minneslund.