EDS KYRKA

KYRKOMILJÖN - Den nuvarande stenkyrkan som uppfördes 1783-85 ligger inte långt från Vänerns strand, intill den gamla landsvägen. Det lilla sockencentrat utgörs av traditionell bebyggelse från 1800 och 1900-talen med såväl bostadsbebyggelse i form av bland annat en fd klockarbostad, som byggnader med en mer officiell prägel. Sydost om kyrkan, i sluttningen mot öster, ligger ett putsat bårhus från 1900-talets mitt. Strax norr om kyrkogårdstomten ligger en ekonomibyggnad från 1990-talet samt en fd skolbyggnad, också den används nu som ekonomibyggnad. Längre norr ut ligger en byggnad från 1950-talet som uppfördes som kommunhus. Idag nyttjas den som församlingshem. På andra sidan om den fd landsvägen finns de gamla kyrkstallarna.

KYRKOGÅRDEN - Begravningsplatsens äldsta delar är samtida med kyrkan och ligger omedelbart söder om den. Flera utvidgningar av kyrkogården föregick den första dokumenterade utvidgningen som gjordes 1873 åt söder. De båda nästföljande gjordes i samma riktning åren 1895 och 1918. I öster lades mark till 1942 och i söder och sydöst ett större område 1959. På denna utvidgning ligger i västra och östra hörnen två urngravsområden, det senare med ett stenkors och katafalk för jordfästning utomhus.
Kyrkogården, som har en oregelbunden form, ligger söder och sydost om kyrkan med den högst belägna delen närmast kyrkan. Marken sluttar starkt från väster till öster med en höjdskillnad av ca 15 meter. 1942 års utvidgning är terrasserad och mellan den och den äldre delen finns den gamla kyrkogårdsmuren kvar. En stödmur bildar gräns mot 1959 års utvidgning, som ligger avsevärt lägre. Här förekommer berg i dagen på tre ställen. Nivåskillnader eller trädrader utmärker gränserna inom den äldre delen.
Bebyggelse och skog omger kyrkogården i norr, åker i öster, skog i söder och väg med skog, kyrkans förrådsbyggnader och prästgården i väster. En stenmur omgärdar hela kyrkogården. Samtidigt med kyrkobygget försågs huvudingången i väster med de murade och vitrappade portstolparna, vars grindar är tillverkade vid Uddeholms bruk 1829. Även ingången mitt för bårhuset är försedd med liknande portstolpar som fick sina grindar i bandjärn 1897.
Trädbeståndet på de äldre kyrkogårdsdelarna utgörs huvudsakligen av lind och lönn och häckarna av avenbok, måbär och oxbär. På 1942 års utvidgning förekommer lind, tall och cypress och vid gravkapellet en häck av förädlad gran. Kvartershäckarna består till största delen av häggmispel. Utvidgningen från 1959 är glest bevuxen med rönn, alm, oxel och asp. I sydvästra hörnet är trädbeståndet tätare och björk och tall bildar där en lund. Kvartershäckar av ek i öster löper i parallella bågformer. I sydöst finns en plantering av bl a slånbär och rosor. Fria gräsytor präglar i övrigt området. Huvudgångarna och samtliga gångar på senaste utvidgningen är asfalterade. De övriga är grusbelagda. Plattgångar finns i urngravsområdena. På kyrkogårdens äldre delar är gångarna raka, medan de på den yngre delen är svängda efter den oregelbundna topografin.
Begravningsplatsens äldre delar intill kyrkan utmärks i hög grad av monumentala gravvårdar och rymmer de äldsta gravarna från 1800-talet. Ett flertal gravplatser har återanvänts, men ca 20 grusgravar omgärdade med järnstaket, kätting eller häckar återstår. En av dem är familjen Ugglas grav med en natursten, flankerad av två pilträd och hägnad med järnstaket. På norra änden av 1942 års utvidgning ligger samlat ett 60-tal grusgravar, de flesta med familjegravshäckar.

KYRKOMILJÖN - Den nuvarande stenkyrkan som uppfördes 1783-85 ligger inte långt från Vänerns strand, intill den gamla landsvägen. Det lilla sockencentrat utgörs av traditionell bebyggelse från 1800 och 1900-talen med såväl bostadsbebyggelse i form av bland annat en fd klockarbostad, som byggnader med en mer officiell prägel. Sydost om kyrkan, i sluttningen mot öster, ligger ett putsat bårhus från 1900-talets mitt. Strax norr om kyrkogårdstomten ligger en ekonomibyggnad från 1990-talet samt en fd skolbyggnad, också den används nu som ekonomibyggnad. Längre norr ut ligger en byggnad från 1950-talet som uppfördes som kommunhus. Idag nyttjas den som församlingshem. På andra sidan om den fd landsvägen finns de gamla kyrkstallarna.

KYRKOGÅRDEN - Begravningsplatsens äldsta delar är samtida med kyrkan och ligger omedelbart söder om den. Flera utvidgningar av kyrkogården föregick den första dokumenterade utvidgningen som gjordes 1873 åt söder. De båda nästföljande gjordes i samma riktning åren 1895 och 1918. I öster lades mark till 1942 och i söder och sydöst ett större område 1959. På denna utvidgning ligger i västra och östra hörnen två urngravsområden, det senare med ett stenkors och katafalk för jordfästning utomhus.
Kyrkogården, som har en oregelbunden form, ligger söder och sydost om kyrkan med den högst belägna delen närmast kyrkan. Marken sluttar starkt från väster till öster med en höjdskillnad av ca 15 meter. 1942 års utvidgning är terrasserad och mellan den och den äldre delen finns den gamla kyrkogårdsmuren kvar. En stödmur bildar gräns mot 1959 års utvidgning, som ligger avsevärt lägre. Här förekommer berg i dagen på tre ställen. Nivåskillnader eller trädrader utmärker gränserna inom den äldre delen.
Bebyggelse och skog omger kyrkogården i norr, åker i öster, skog i söder och väg med skog, kyrkans förrådsbyggnader och prästgården i väster. En stenmur omgärdar hela kyrkogården. Samtidigt med kyrkobygget försågs huvudingången i väster med de murade och vitrappade portstolparna, vars grindar är tillverkade vid Uddeholms bruk 1829. Även ingången mitt för bårhuset är försedd med liknande portstolpar som fick sina grindar i bandjärn 1897.
Trädbeståndet på de äldre kyrkogårdsdelarna utgörs huvudsakligen av lind och lönn och häckarna av avenbok, måbär och oxbär. På 1942 års utvidgning förekommer lind, tall och cypress och vid gravkapellet en häck av förädlad gran. Kvartershäckarna består till största delen av häggmispel. Utvidgningen från 1959 är glest bevuxen med rönn, alm, oxel och asp. I sydvästra hörnet är trädbeståndet tätare och björk och tall bildar där en lund. Kvartershäckar av ek i öster löper i parallella bågformer. I sydöst finns en plantering av bl a slånbär och rosor. Fria gräsytor präglar i övrigt området. Huvudgångarna och samtliga gångar på senaste utvidgningen är asfalterade. De övriga är grusbelagda. Plattgångar finns i urngravsområdena. På kyrkogårdens äldre delar är gångarna raka, medan de på den yngre delen är svängda efter den oregelbundna topografin.
Begravningsplatsens äldre delar intill kyrkan utmärks i hög grad av monumentala gravvårdar och rymmer de äldsta gravarna från 1800-talet. Ett flertal gravplatser har återanvänts, men ca 20 grusgravar omgärdade med järnstaket, kätting eller häckar återstår. En av dem är familjen Ugglas grav med en natursten, flankerad av två pilträd och hägnad med järnstaket. På norra änden av 1942 års utvidgning ligger samlat ett 60-tal grusgravar, de flesta med familjegravshäckar.

KYRKOMILJÖN - Den nuvarande stenkyrkan som uppfördes 1783-85 och ligger inte långt från Vänerns strand, intill den gamla landsvägen. Det lilla sockencentrat utgörs av traditionell bebyggelse från 1800 och 1900-talen med såväl bostadsbebyggelse i form av bland annat en fd klockarbostad, som byggnader med en mer officiell prägel. Sydost om kyrkan, i sluttningen mot öster, ligger ett putsat bårhus från 1900-talets mitt. Strax norr om kyrkogårdstomten ligger en ekonomibyggnad från 1990-talet samt en fd skolbyggnad, också den används nu som ekonomibyggnad. Längre norr ut ligger en byggnad från 1950-talet som uppfördes som kommunhus. Idag nyttjas den som församlingshem. På andra sidan om den fd landsvägen finns de gamla kyrkstallarna.

KYRKOGÅRDEN - Begravningsplatsens äldsta delar är samtida med kyrkan och ligger omedelbart söder om den. Flera utvidgningar av kyrkogården föregick den första dokumenterade utvidgningen som gjordes 1873 åt söder. De båda nästföljande gjordes i samma riktning åren 1895 och 1918. I öster lades mark till 1942 och i söder och sydöst ett större område 1959. På denna utvidgning ligger i västra och östra hörnen två urngravsområden, det senare med ett stenkors och katafalk för jordfästning utomhus.
Kyrkogården, som har en oregelbunden form, ligger söder och sydost om kyrkan med den högst belägna delen närmast kyrkan. Marken sluttar starkt från väster till öster med en höjdskillnad av ca 15 meter. 1942 års utvidgning är terrasserad och mellan den och den äldre delen finns den gamla kyrkogårdsmuren kvar. En stödmur bildar gräns mot 1959 års utvidgning, som ligger avsevärt lägre. Här förekommer berg i dagen på tre ställen. Nivåskillnader eller trädrader utmärker gränserna inom den äldre delen.
Bebyggelse och skog omger kyrkogården i norr, åker i öster, skog i söder och väg med skog, kyrkans förrådsbyggnader och prästgården i väster. En stenmur omgärdar hela kyrkogården. Samtidigt med kyrkobygget försågs huvudingången i väster med de murade och vitrappade portstolparna, vars grindar är tillverkade vid Uddeholms bruk 1829. Även ingången mitt för bårhuset är försedd med liknande portstolpar som fick sina grindar i bandjärn 1897.
Trädbeståndet på de äldre kyrkogårdsdelarna utgörs huvudsakligen av lind och lönn och häckarna av avenbok, måbär och oxbär. På 1942 års utvidgning förekommer lind, tall och cypress och vid gravkapellet en häck av förädlad gran. Kvartershäckarna består till största delen av häggmispel. Utvidgningen från 1959 är glest bevuxen med rönn, alm, oxel och asp. I sydvästra hörnet är trädbeståndet tätare och björk och tall bildar där en lund. Kvartershäckar av ek i öster löper i parallella bågformer. I sydöst finns en plantering av bl a slånbär och rosor. Fria gräsytor präglar i övrigt området. Huvudgångarna och samtliga gångar på senaste utvidgningen är asfalterade. De övriga är grusbelagda. Plattgångar finns i urngravsområdena. På kyrkogårdens äldre delar är gångarna raka, medan de på den yngre delen är svängda efter den oregelbundna topografin.
Begravningsplatsens äldre delar intill kyrkan utmärks i hög grad av monumentala gravvårdar och rymmer de äldsta gravarna från 1800-talet. Ett flertal gravplatser har återanvänts, men ca 20 grusgravar omgärdade med järnstaket, kätting eller häckar återstår. En av dem är familjen Ugglas grav med en natursten, flankerad av två pilträd och hägnad med järnstaket. På norra änden av 1942 års utvidgning ligger samlat ett 60-tal grusgravar, de flesta med familjegravshäckar.

KYRKOMILJÖN - Den nuvarande stenkyrkan som uppfördes 1783-85 ligger inte långt från Vänerns strand, intill den gamla landsvägen. Det lilla sockencentrat utgörs av traditionell bebyggelse från 1800 och 1900-talen med såväl bostadsbebyggelse i form av bland annat en fd klockarbostad, som byggnader med en mer officiell prägel. Sydost om kyrkan, i sluttningen mot öster, ligger ett putsat bårhus från 1900-talets mitt. Strax norr om kyrkogårdstomten ligger en ekonomibyggnad från 1990-talet samt en fd skolbyggnad, också den används nu som ekonomibyggnad. Längre norr ut ligger en byggnad från 1950-talet som uppfördes som kommunhus. Idag nyttjas den som församlingshem. På andra sidan om den fd landsvägen finns de gamla kyrkstallarna.

KYRKOGÅRDEN - Begravningsplatsens äldsta delar är samtida med kyrkan och ligger omedelbart söder om den. Flera utvidgningar av kyrkogården föregick den första dokumenterade utvidgningen som gjordes 1873 åt söder. De båda nästföljande gjordes i samma riktning åren 1895 och 1918. I öster lades mark till 1942 och i söder och sydöst ett större område 1959. På denna utvidgning ligger i västra och östra hörnen två urngravsområden, det senare med ett stenkors och katafalk för jordfästning utomhus.
Kyrkogården, som har en oregelbunden form, ligger söder och sydost om kyrkan med den högst belägna delen närmast kyrkan. Marken sluttar starkt från väster till öster med en höjdskillnad av ca 15 meter. 1942 års utvidgning är terrasserad och mellan den och den äldre delen finns den gamla kyrkogårdsmuren kvar. En stödmur bildar gräns mot 1959 års utvidgning, som ligger avsevärt lägre. Här förekommer berg i dagen på tre ställen. Nivåskillnader eller trädrader utmärker gränserna inom den äldre delen.
Bebyggelse och skog omger kyrkogården i norr, åker i öster, skog i söder och väg med skog, kyrkans förrådsbyggnader och prästgården i väster. En stenmur omgärdar hela kyrkogården. Samtidigt med kyrkobygget försågs huvudingången i väster med de murade och vitrappade portstolparna, vars grindar är tillverkade vid Uddeholms bruk 1829. Även ingången mitt för bårhuset är försedd med liknande portstolpar som fick sina grindar i bandjärn 1897.
Trädbeståndet på de äldre kyrkogårdsdelarna utgörs huvudsakligen av lind och lönn och häckarna av avenbok, måbär och oxbär. På 1942 års utvidgning förekommer lind, tall och cypress och vid gravkapellet en häck av förädlad gran. Kvartershäckarna består till största delen av häggmispel. Utvidgningen från 1959 är glest bevuxen med rönn, alm, oxel och asp. I sydvästra hörnet är trädbeståndet tätare och björk och tall bildar där en lund. Kvartershäckar av ek i öster löper i parallella bågformer. I sydöst finns en plantering av bl a slånbär och rosor. Fria gräsytor präglar i övrigt området. Huvudgångarna och samtliga gångar på senaste utvidgningen är asfalterade. De övriga är grusbelagda. Plattgångar finns i urngravsområdena. På kyrkogårdens äldre delar är gångarna raka, medan de på den yngre delen är svängda efter den oregelbundna topografin.
Begravningsplatsens äldre delar intill kyrkan utmärks i hög grad av monumentala gravvårdar och rymmer de äldsta gravarna från 1800-talet. Ett flertal gravplatser har återanvänts, men ca 20 grusgravar omgärdade med järnstaket, kätting eller häckar återstår. En av dem är familjen Ugglas grav med en natursten, flankerad av två pilträd och hägnad med järnstaket. På norra änden av 1942 års utvidgning ligger samlat ett 60-tal grusgravar, de flesta med familjegravshäckar.

KYRKOMILJÖN - Den nuvarande stenkyrkan som uppfördes 1783-85 ligger inte långt från Vänerns strand, intill den gamla landsvägen. Det lilla sockencentrat utgörs av traditionell bebyggelse från 1800 och 1900-talen med såväl bostadsbebyggelse i form av bland annat en fd klockarbostad, som byggnader med en mer officiell prägel. Sydost om kyrkan, i sluttningen mot öster, ligger ett putsat bårhus från 1900-talets mitt. Strax norr om kyrkogårdstomten ligger en ekonomibyggnad från 1990-talet samt en fd skolbyggnad, också den används nu som ekonomibyggnad. Längre norr ut ligger en byggnad från 1950-talet som uppfördes som kommunhus. Idag nyttjas den som församlingshem. På andra sidan om den fd landsvägen finns de gamla kyrkstallarna.

KYRKOGÅRDEN - Begravningsplatsens äldsta delar är samtida med kyrkan och ligger omedelbart söder om den. Flera utvidgningar av kyrkogården föregick den första dokumenterade utvidgningen som gjordes 1873 åt söder. De båda nästföljande gjordes i samma riktning åren 1895 och 1918. I öster lades mark till 1942 och i söder och sydöst ett större område 1959. På denna utvidgning ligger i västra och östra hörnen två urngravsområden, det senare med ett stenkors och katafalk för jordfästning utomhus.
Kyrkogården, som har en oregelbunden form, ligger söder och sydost om kyrkan med den högst belägna delen närmast kyrkan. Marken sluttar starkt från väster till öster med en höjdskillnad av ca 15 meter. 1942 års utvidgning är terrasserad och mellan den och den äldre delen finns den gamla kyrkogårdsmuren kvar. En stödmur bildar gräns mot 1959 års utvidgning, som ligger avsevärt lägre. Här förekommer berg i dagen på tre ställen. Nivåskillnader eller trädrader utmärker gränserna inom den äldre delen.
Bebyggelse och skog omger kyrkogården i norr, åker i öster, skog i söder och väg med skog, kyrkans förrådsbyggnader och prästgården i väster. En stenmur omgärdar hela kyrkogården. Samtidigt med kyrkobygget försågs huvudingången i väster med de murade och vitrappade portstolparna, vars grindar är tillverkade vid Uddeholms bruk 1829. Även ingången mitt för bårhuset är försedd med liknande portstolpar som fick sina grindar i bandjärn 1897.
Trädbeståndet på de äldre kyrkogårdsdelarna utgörs huvudsakligen av lind och lönn och häckarna av avenbok, måbär och oxbär. På 1942 års utvidgning förekommer lind, tall och cypress och vid gravkapellet en häck av förädlad gran. Kvartershäckarna består till största delen av häggmispel. Utvidgningen från 1959 är glest bevuxen med rönn, alm, oxel och asp. I sydvästra hörnet är trädbeståndet tätare och björk och tall bildar där en lund. Kvartershäckar av ek i öster löper i parallella bågformer. I sydöst finns en plantering av bl a slånbär och rosor. Fria gräsytor präglar i övrigt området. Huvudgångarna och samtliga gångar på senaste utvidgningen är asfalterade. De övriga är grusbelagda. Plattgångar finns i urngravsområdena. På kyrkogårdens äldre delar är gångarna raka, medan de på den yngre delen är svängda efter den oregelbundna topografin.
Begravningsplatsens äldre delar intill kyrkan utmärks i hög grad av monumentala gravvårdar och rymmer de äldsta gravarna från 1800-talet. Ett flertal gravplatser har återanvänts, men ca 20 grusgravar omgärdade med järnstaket, kätting eller häckar återstår. En av dem är familjen Ugglas grav med en natursten, flankerad av två pilträd och hägnad med järnstaket. På norra änden av 1942 års utvidgning ligger samlat ett 60-tal grusgravar, de flesta med familjegravshäckar.

KYRKOMILJÖN - Den nuvarande stenkyrkan som uppfördes 1783-85 ligger inte långt från Vänerns strand, intill den gamla landsvägen. Det lilla sockencentrat utgörs av traditionell bebyggelse från 1800 och 1900-talen med såväl bostadsbebyggelse i form av bland annat en fd klockarbostad, som byggnader med en mer officiell prägel. Sydost om kyrkan, i sluttningen mot öster, ligger ett putsat bårhus från 1900-talets mitt. Strax norr om kyrkogårdstomten ligger en ekonomibyggnad från 1990-talet samt en fd skolbyggnad, också den används nu som ekonomibyggnad. Längre norr ut ligger en byggnad från 1950-talet som uppfördes som kommunhus. Idag nyttjas den som församlingshem. På andra sidan om den fd landsvägen finns de gamla kyrkstallarna.

KYRKOGÅRDEN - Begravningsplatsens äldsta delar är samtida med kyrkan och ligger omedelbart söder om den. Flera utvidgningar av kyrkogården föregick den första dokumenterade utvidgningen som gjordes 1873 åt söder. De båda nästföljande gjordes i samma riktning åren 1895 och 1918. I öster lades mark till 1942 och i söder och sydöst ett större område 1959. På denna utvidgning ligger i västra och östra hörnen två urngravsområden, det senare med ett stenkors och katafalk för jordfästning utomhus.
Kyrkogården, som har en oregelbunden form, ligger söder och sydost om kyrkan med den högst belägna delen närmast kyrkan. Marken sluttar starkt från väster till öster med en höjdskillnad av ca 15 meter. 1942 års utvidgning är terrasserad och mellan den och den äldre delen finns den gamla kyrkogårdsmuren kvar. En stödmur bildar gräns mot 1959 års utvidgning, som ligger avsevärt lägre. Här förekommer berg i dagen på tre ställen. Nivåskillnader eller trädrader utmärker gränserna inom den äldre delen.
Bebyggelse och skog omger kyrkogården i norr, åker i öster, skog i söder och väg med skog, kyrkans förrådsbyggnader och prästgården i väster. En stenmur omgärdar hela kyrkogården. Samtidigt med kyrkobygget försågs huvudingången i väster med de murade och vitrappade portstolparna, vars grindar är tillverkade vid Uddeholms bruk 1829. Även ingången mitt för bårhuset är försedd med liknande portstolpar som fick sina grindar i bandjärn 1897.
Trädbeståndet på de äldre kyrkogårdsdelarna utgörs huvudsakligen av lind och lönn och häckarna av avenbok, måbär och oxbär. På 1942 års utvidgning förekommer lind, tall och cypress och vid gravkapellet en häck av förädlad gran. Kvartershäckarna består till största delen av häggmispel. Utvidgningen från 1959 är glest bevuxen med rönn, alm, oxel och asp. I sydvästra hörnet är trädbeståndet tätare och björk och tall bildar där en lund. Kvartershäckar av ek i öster löper i parallella bågformer. I sydöst finns en plantering av bl a slånbär och rosor. Fria gräsytor präglar i övrigt området. Huvudgångarna och samtliga gångar på senaste utvidgningen är asfalterade. De övriga är grusbelagda. Plattgångar finns i urngravsområdena. På kyrkogårdens äldre delar är gångarna raka, medan de på den yngre delen är svängda efter den oregelbundna topografin.
Begravningsplatsens äldre delar intill kyrkan utmärks i hög grad av monumentala gravvårdar och rymmer de äldsta gravarna från 1800-talet. Ett flertal gravplatser har återanvänts, men ca 20 grusgravar omgärdade med järnstaket, kätting eller häckar återstår. En av dem är familjen Ugglas grav med en natursten, flankerad av två pilträd och hägnad med järnstaket. På norra änden av 1942 års utvidgning ligger samlat ett 60-tal grusgravar, de flesta med familjegravshäckar.

FÖRSAMLING 1995 – ED

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1057, 1900: 2436, 1995: 2358

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger vid Vänern söder om Grums på en höjdsträckning i gränszonen mellan skog och odlad mark. Den nuvarande stenkyrkan från 1780-talet har föregåtts av två äldre träkyrkor på gården Kyrkbyns ägor.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Belägen på annan plats (EDS KYRKPLATS). Medeltidskyrkan var uppförd av trä, men i övrigt av okänd utformning. Denna nedtogs 1704, men hade då länge stått som ödekyrka. Efterträdaren uppfördes troligen i nära anslutning till ödekyrkan.

II: Ny träkyrka uppfördes troligen på 1500-talet. Den var byggd av timmer och hade spåntäckt tak med ett litet klocktorn. Ingången var genom vapenhuset i väster. Vid östväggen uppfördes omkring 1730 en sakristia. I kyrkorummet fanns en västläktare, som utvidgades 1758. Altaruppsats och predikstol finns bevarade i den nuvarande kyrkan. Efter det att den nuvarande kyrkan invigts på annan plats såldes den gamla på auktion år 1788.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - III: Den befintliga sten kyrkan är uppförd 1783-85 med Sven Hertz som byggmästare och består av ett rektangulärt långhus med tresidigt avslutat korparti, utbyggd sakristia i öster samt västtorn.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans planform och exteriör är karakteristisk för byggnadstiden, även om vissa förändringar skett. Murarna är vitputsade såväl ut- som invändigt och genombryts av rundbågiga fönsteröppningar. Det valmade spåntaket belades med skiffer 1833. Tornet fick sin nuvarande överbyggnad år 1819. Ingången är i väster. Kyrkorummet täcks av ett trätunnvalv med profilerad taklist. Kyrkans inre genomgick en omfattande restaurering 1902, varvid innertaket kläddes med panel, altaruppsatsen byttes ut och öppna bänkar installerades. Vid den därpå följande restaureringen 1938-39, utförd efter förslag av länsarkitekt Conny Nyquist, var målsättningen att återskapa kyrkorummets utformning före sekelskiftets förändringar. Vid detta tillfälle tillkom den nuvarande bänkinredningen. Vid restaureringen 1983, med Lars-Erik Havstad som arkitekt, gjordes bl.a. en läktarunderbyggnad. Till de äldre inslagen i kyrkorummet hör altaruppsatsen från 1723-25, förändrad och förstorad av Erik Grund på 1780-talet, och predikstolen från 1700-talets början, sannolikt utförd av Nils Falk.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000.