GREBO KYRKA

Grebo kyrka
Den äldsta kända kyrkan i Grebo var belägen ca 125 m SSV om den nuvarande i en
kraftigt sluttande backe ned mot Erlången.

Kyrkan var uppförd av gråsten med detaljer i tegel sannolikt under 1200-talet. Ruinen
undersöktes av Åke Nisbeth och Ingrid Swartling 195354.
Kyrkans dimensioner har varit små och den har blivit förlängd åtminstone en gång. I
samband med uppförandet av en ny kyrka revs den gamla och en del byggnadsmaterial
användes till den nya kyrkan.
I samband med detta överfördes också en del av kyrkans medeltida inventarier och en
del äldre gravstenar till den nya kyrkan.

Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands
länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är
hämtade från Lantmäteriets websida. En annan viktig källa är Åke Nisbeths bok från
1963 som behandlar kyrkorna i Grebo, Björsäter och Värna. Nisbeth redovisar bland
annat alla arkivhandlingar i kyrkans ägo som rör kyrkogårdens utveckling fram till 1963
och har dessutom låtit kartera både nya och gamla kyrkogården (Nisbeth 1963).
Kyrkogården är sannolikt från början anlagd på byn Lundbys mark. Namn med inslaget
Lund brukar ofta tolkas så att en hednisk offerlund funnits på platsen. I fallet Grebo är
denna tolkning mycket trolig. Det rika inventariet av fornlämningar visar att Grebo
varit en betydelsefull ort redan på järnåldern. Utgrävningar av ett gravfält där
villasamhället idag ligger gav 1934 fynd av rika vapengravar med tre fulla
uppsättningar. Både norr och söder om byn finns också omfattande stensträngssystem
och en stor fornborg.
Lämningarna är dock huvudsakligen från den äldre delen av järnåldern och någon
kontinuitet mellan de hedniska begravningsplatserna i Grebo och kyrkogårdarna går inte
att se.

Grebos ursprungliga kyrkogård låg kring den medeltida kyrkan strax SSV om den
nuvarande. Av denna anläggning finns idag stora delar av bogårdsmuren kvar i
ruinskick, men fortfarande fullt synlig kring kyrkoruinen. Denna har varit murad med
bruk och försedd med tak av trä.

På kyrkogårdens sydvästra del har en klockstapel stått på en plats där Nisbeth 1953
hittade grundmursrester (Nisbeth 1963 s 196). Denna revs och en ny byggdes vid
Klockaregården 1766.

Vid flyttningen av kyrkogården togs de flesta gravhällar med till den nya kyrkan,
undantaget 3 stycken. Dessa är idag knappast läsbara eller synliga ovan det höga
gräset1. Stenarna, särskilt den ännu intakta så kallade brudstenen behöver rengöras och
skyddas.

Både den medeltida kyrkan och dess kyrkogård är belägna i en mycket kraftig sluttning
mot nordväst och sjön Erlången. Grundförhållandena är sådana att knappast mer än en
mindre del någonsin kunnat användas för begravningar.

Nuvarande kyrkogården.
Grebo nuvarande kyrkogård är en nyanläggning från 1700-talet, samtida med den
nuvarande kyrkan. Arbetet med terrassmuren kring kyrkan påbörjades 1775 och hela
anläggningen stod klar 1787.
Kyrkogårdens utsträckning mot norr var ursprungligen mycket liten och kyrkogården
har utvidgats åt detta håll flera gånger. Första gången 1858 och andra gången 1889.
Resultatet av denna utvidgning är den som syns på Nisbeths karta ovan. Slutligen
tillkom den nya kyrkogården 1972. Utifrån skarvar i murarna och motsvarande
höjdförhållanden inne på kyrkogården har ett rekonstruktionsförsök av kyrkogårdens
storlek i de olika utbyggnadsfaserna gjorts.

Bild och text om muren i bifogat dokument!

Vid utvidgningen 1889 framkom ett gravfynd från tidig järnålder. Fyndet bestod av en
komplett vapengrav i ett bronskärl. Bland annat en sköld av vilken bucklan och en del
beslag var bevarade samt ett tveeggat järnsvärd. Graven har daterats till mellan 100 och
200 e.Kr.

Kyrkogårdens grindar anskaffades successivt. Den södra ingången är ursprunglig även
om grindarna tillkom först 1815. Den östra ingången tillkom i samband med
utvidgningen 1858 och den västra tillkom först 1925, sedan redskapsboden utanför
muren uppförts. På den södra grindens stolpar finns runda stenklot och den ena kröns av
en timsten med årtalet 1776, den andra med en väderhane av järn.

Kyrkogården var redan från början planerad för trädkrans och planterad med lind, lönn
och rönn enligt uppgift från 1782 (Nisbeth 1963 s 207). Sju nya träd planterades 1852.
De äldre gravvårdarna i Grebo inventerades och ritades av, av Sune Ljungstedt 1987,
materialet finns i Östergötlands länsmuseums arkiv och ligger som bilaga i denna
rapport.

Inga medeltida gravvårdar finns bevarade bland de gravvårdar som överfördes till den
nya kyrkan. Däremot togs fem gravhällar från 1600- talet med och placerades i koret.
Äldst av dessa är en kalkstenshäll över Kristin Nilsdotter, död 1600. De kompletteras av
gravvården över porträttmålaren Johan Stålbom, död 1777. Denne har bland annat målat
kyrkans altartavla.

Den gravsten som ligger närmast i tid efter den nya kyrkans uppförande ligger märkligt
nog på den gamla kyrkogården. Denna vars text nu nästan är utplånad var rest över
änkepastorskan Cath Lindstedt, död 1786.

Från tidigt 1800-tal finns ett flertal gravvårdar bevarade. Bland dessa de norr om kyrkan
stående märkliga trekantsformade rosa kalkhällarna över prosten Scharff död 1826 och
rusthållaren Molander död 1830.

Från 1850 och framåt finns gravvårdar bevarade på ursprunglig plats. Äldst av dessa är
ett gjutet kors rest över Johanna Flink död 1850. Ytterligare ett järnkors, denna gång av
Åtvidabergstyp, finns till minnet av Petter Åstrand, död 1878. Vid västra ingången finns
också ett par gravstenar från 1800-talet. Catharina Waernmark, död 1860 och prosten
och kyrkoherden Johan Aimi? död 1865 (texten är mycket svårläst). Ytterligare ett par
sena 1800-talssvårdar finns innan antalet bevarade vårdar blir större, efter sekelskiftet
1900.

Närmast norr om tornet finns ett område där en del äldre vårdar bevarats. Här fanns
1935 ett par stora grusgravar som nu är borta.

Den gällande gravkartan är odaterad men bör komma från den omläggning av
kyrkogården som bör ha gjorts efter 1957. Istället för de system med grusgravar i
utkanterna och mindre gravar i mitten på öppna gräsmattor har kyrkogården försetts
med raka gravrader mellan rygghäckar i både kvarter C och D samt i viss mån i kvarter
A medan det smalare kvarter B fortfarande består av en öppen gräsmatta. Förmodligen
är det samtidigt med denna omändring som de flesta grusgravarna tagits bort.
Sedan gravkartan kom till har grusgången inne i kvarter A såtts igen och öppningar
gjorts i häcken och muren mot norr för att ansluta till den nya kyrkogården.
Den nya kyrkogården tillkom 1972 då större delen av ängen mellan kyrkogården och
skolan togs i anspråk. I östra delen ut mot vägen anlades en parkering. Innanför denna
och på den östra halvan planterades också rygghäckar i nordsydlig riktning för att
markera gravplatserna. Dessa har i begränsad utsträckning börjat tas i anspråk. Den
västra halvan av nya kyrkogården består av en stor öppen gräsmatta i avvaktan på
framtida användning.

1992 tillkom minneslunden i nya kyrkogårdens nordvästra hörn med utsikt över sjön.

FÖRSAMLING 1995 - GREBO

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 946, 1900: 1145, 1995: 1421

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger 10 km nordväst om Åtvidaberg på en höjd i lövskogslandskapet med utsikt över dalbygden, villasamhället Grebo och sjön Ärlången. Runt kyrkan finns församlingsgård, klockargård (nu hembygdsgård), skola samt dagis i en f.d. skola och ålderdomshem. Här finns välbevarade kyrkstallar samt en ödekyrkogård, med ruinerna av den gamla medeltidskyrkan. F.d. prästgården (Stentomta) ligger strax invid kyrkan.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: belägen på annan plats (GREBO KYRKORUIN). Medeltidskyrkan grävdes ut 1953-54. Kyrkan var uppförd huvudsakligen av gråsten, troligen under 1200-talet, och bestod av ett rektangulärt långhus och smalare absidkor. En sakristia på korets nordsida hade tillkommit senare under medeltiden, osäkert när. Kyrkan förlängdes i väster vid någon senare tidpunkt, även detta sannolikt under medeltiden. Den gamla sydportalen murades igen och en ny upptogs längre västerut. Ett liggtimrat vapenhus har funnits framför den senare portalen.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande kyrkan i övergångsstil mellan rokoko och nyklassicism uppfördes i marksten 1772-73 av byggmästarna Måns Månsson och Petter Andersson. Ritning har ej påträffats. Den är en enskeppig salkyrka med rakt avslutad korvägg i öster, sakristia på korets nordsida och torn i väster.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - En välbevarade gustaviansk kyrka. Exteriören är vitputsad. Långhus, kor och sakristia har yttre mansardtak, tornet täcks av en huv med lanternin. Taktäckningsmaterialet är spån. Huvudingången i väster, via tornets bottenvåning. En sidoingång till koret finns på sydsidan. Innertaket är ett flackt trätunnvalv. Då kyrkan byggdes utrustades den med läktare. Kyrkorummet har inte förändrats nämnvärt i senare tid bortsett från ändringar i färgsättning av vissa senare restaurerade inventarier, och framstår därför i ursprungligt skick även vad inredningen angår. Altaruppsatsen är gjord av Johan Stålbom 1773, predikstolen med nedgång direkt till sakristian tillverkades av målare Wickman 1779-80. Orgelfasaden är den ursprungliga som byggdes av Pehr Schiörlin från 1785 och ritades av Jakob Wulff, medan orgelverket förnyades av Olof Hammarberg 1926.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - En dopfunt från 1686 överfördes till den nya kyrkan.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.

Nuvarande Grebo kyrka uppfördes 1772-1773 som en enskeppig salskyrka med
rakslutet kor, sakristia i norr och torn i väster. Kyrkans uppfördes i en tidstypisk
övergångsstil mellan rokoko och nyklassicism av murarmästare Måns Månsson och
byggmästare Petter Andersson från Linköping. Fasaderna vitputsade och det valmade
taket spåntäkt. Tornet avslutas med en karnissvängd huv med en åttkantig, dekorativt
målad lanternin, vilken sannolikt inspirerats av byggmästare Petter Frimodigs tornspiror
från 1700-talets mitt.

Kyrkans huvudportal finns på tornets västsida, dessutom finns en korport och en ingång
i sakristians västra mur.

Vid kyrkans östgavel fanns mellan åren 1778 och 1860 två sammanbyggda gravkor av
tegel. De byggdes för majoren Johan Gripenwaldt på Dala säteri och kyrkoherden
Christer Larsson Lindbom. Den senare initiativtagaren och eldsjälen bakom bygget av
den nya kyrkan.

Kyrkan har en ovanligt enhetlig och välbevarad karaktär, såväl exeriört som interiört,
och står som en god representant för det sena 1700-talets kyrkor i stiftet. Bevarade
originaldetaljer, såsom blyspröjsade fönster, takets klockbockskonstruktioner med mera
utgör värdefulla historiska dokument.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN

Den gamla kyrkogården består av fyra kvarter AD, belägna SV, SÖ, NÖ respektive
NV om kyrkan.

Den nya kyrkogården ligger norr om den gamla och endast en mindre
del, belägen norr om kvarter C, har hunnit tas i anspråk.

Allmän karaktär
Karaktärsskapande är den välbevarade 1700-talsmiljön i söder med kyrkstall,
avancerade och vackra smidesjärnsgrindar med mera. Kyrkogården sönderfaller i tre
delar. Längst i söder finns den gamla 1700-talskyrkogården markerad av trädkrans och
mur beväxt med syrén. Denna har ursprungligen varit liten och bara omfattat någon
enstaka gravrad i norr. I mitten ligger den första utvidgningen mot norr (huvuddelen av
kv C och D), präglad av raka gravrader mellan höga häckar. Lång kyrkogårdsmur
beväxt med hagtornshäck. Norr om denna så den modernt präglade nya delen med
minneslund längst i väster.

Omgärdning
Gamla delen
Västra muren: Kyrkogårdsmur bestående av en äldre del i söder och yngre utbyggnader
i två faser mot norr. Skarvar synliga på två ställen. Den äldsta delen består av 1,0 0,2
m stor huggen och tillpassad sten i 3-5 varv. Höjden är 0,8 1,8 m, lägst vid västra
grinden på grund av naturlig höjdskillnad. Insidan i höjdliv med kyrkogården ca 0,3 m
över denna. Det sydvästra hörnet är avfasat. Den yngre muren utgör de sista 30 metrarna
mur mot norr. Den är byggd i likartad teknik och skarven mellan 1858 och 1889 års
utbyggnads syns mest genom att den går över en terasskant samt att det yngsta
murpartiet är markant lägre. Muren består av sprängd sten med dimensioner av 1,50,2
m stor och är byggd i 13 skift med en höjd av 0,31,0 m. Den yngsta muren sluttar ned
till den lägre nivån. På utsidan av häcken sitter på den nya muren 6 metalldubbar som
antagligen hållit ett nu borttaget staket. I söder och fram till och en kortare sträcka förbi
västra grinden är muren beväxt med en ca 2 m hög syren. Norr om syrenen finns istället
en välklippt ca 0,6 m hög hagtornshäck.
Norra muren: Muren är av den yngsta typen i väster, sten av samma dimensioner som
denna. Den är låg och knappt synlig över markytan ställvis. Höjd ca 0,20,1 m. På
murens insida finns en välklippt ca 0,8 m hög hagtornshäck. 11 dubbar till ett eventuellt
borttaget staket står i muren.
Östra muren: På östra muren syns en delning i ett äldre och ett yngre parti. Skillnaden
mellan de två yngst faserna är inte lika tydligt avläsbar som i västra muren. Från norr
kan den yngre muren ses fram till östra grinden och ytterligare ca 12 m mot söder innan
skarven kommer. Den yngre muren består av samma slags sten med samma
dimensioner som den yngre delen på den västra muren. Höjden är 0,40,7 m, lägst i
norr, eftersom samma slags sluttning finns som i väster. Den äldre muren är av samma
karaktär som den äldre västra, den är 11,5 m hög. Det sydöstra hörnet är avfasat ut mot
vägkorsningen utanför. I korsvägen i sydöst finns ett antal inslagna ringar för att binda
hästar. Den yngre mursträckan har en 0,8 m hög hagtornshäck på insidan av muren
medan den äldre har en 1,5 m hög syrénhäck på murkrönet.
Södra muren: Hela muren på södra sidan är av den äldre typen. Den är mellan 1,5 och 2
m hög. Insidan består av en grässlänt och höjdskillnaden mellan mur och kyrkogård är
ca 0,30,5 m. Muren kröns av en 1,5 m hög syrénhäck.

Trädkrans finns strax utanför muren i öster och söder och består av sedvanliga trädsorter
blandade om varandra. I öst finns 3 lindar, 2 almar och en lönn. I söder står 2 lönnar, en
lind och en alm.

Nya delen
Väster: Mot branten i väster växer en 0,91,1 m hög rosenhäck, strax innanför denna
finns tre unga björkar.
Norr: I gränsen mot betesmarken finns en rosenhäck som är ca 1 m hög. I nordväst med
något uppehåll mellan beståenden. I gränsen också 7 lindar och en hög spetsig tuja.
Öster: Mot parkeringen löper en ca 1,5 m hög pinjetallshäck planterad ovanpå en mur
av 0,5 x 1 m stora sprängda stenar i 12 skift. Muren är 0,50,8 m hög. På utsidan av
pinjetallshäcken växer en rad av 6 unga rönnar.
Söder: I söder sammanfaller begränsningen med gamla kyrkogårdens nordmur.

Ingångar
Södra, östra och västra
ingångarna är alla försedda med
vackra smidesjärngrindar som
vid inventeringstillfället var
intagna för vintern. (bilden
tagen vid en senare
komplettering).
De södra och östra grindarna är
snarlika medan den västra och
något yngre grinden (bilden till
vänster) är försedd med
avancerat konstsmide, med
rosor i överstycket och
krusiduller nedanför.
Väster: Västra ingången är tillkommen i samband med tillkomsten av den kombinerade
redskapsboden/personalutrymmet/besökstoaletten utanför västra muren år 1925.
Grindstolpar saknas och grinden är infäst i stenar i själva muren. Vacker smidespargrind
(bild ovan) med ornament av rosor och snirklar. Tre gjutna trappsteg leder upp till
kyrkogården.
Öster: Grinden tillkom vid kyrkogårdsutvidgningen 1858. Grindstolparna består av
enkelt tillpassade gråstenar från muren. Grinden är en rikt ornerad smidespargrind som
motsvarar den i södra ingången. Ornamenten ligger i fem nivåer. Överst finns en båge
som kröns av runda figurer med utdragna spetsar. Under detta smala band med löpande
hundmönster, därefter uppdragna spetsar, stående keltiska peltor och underst enkla
ringar.

Förutom östra huvudingången finns i NÖ av gamla kyrkogården en utgång genom en
öppning genom häcken i östra grusgångens förlängning. En likadan öppning finns från
parkeringen och in på nya kyrkogården.
Söder: I söder finns den ursprungliga ingången till kyrkogården anlagd samtidigt med
denna. Likadan grind som i östra ingången, tillkommen något senare (1815). Enkla
grindstolpar av tillpassad gråsten. Dessa är krönta av stenklot med smidda järnfigurer.
Den västra grindstolpen kröns av en timsten med årtalet 1776 medan den östra kröns av
en tuppfigur (väderhane).

Vegetation
Förutom den under omgärdning beskrivna finns följande:
I kvarter A finns 5 nordsydliga system av hagtornshäck mellan gravraderna. I kvarter B
endast en kortare häck runt brunnen och 3 krikonträd innanför östra ingången. Kvarter C
innehåller 4 nordsydliga system av häckar mellan gravraderna medan kvarter D har 6
likadana. Två mindre vårdträd (alm) växer i södra delen av kvarter D medan två höga
träd av samma sort växer innanför västra ingången.

På nya kyrkogården finns i den östra delen 5 östvästliga häcksystem mellan gravraderna
och i gränsen mot gamla kyrkogården i västra delen en berså av två tujor med en
stenläggning mellan.

Gångsystem
Samtliga gångar är av naturgrus. På gamla kyrkogården löper gångarna mellan de tre
grindarna i söder, väster och öster samman vid kyrkan och bildar en triangelformad
omfattning av denna med grusplan framför västtornet och nordöst om sakristian. En
kringgående grusgång längs med kyrkmuren omfattar kvarter C och D som också
separeras av en nordsydlig grusgång.

På den nya kyrkogården har den mittersta och den västligaste av gamla kyrkogårdens
grusgångar dragits ut till den nya kyrkogårdens nordbegränsning. En grusgång löper
också längs med norra respektive södra omgärdningen så att en rektangel bildas.

Gravvårdstyper
Kvarteren S om kyrkan (A och B) innehåller båda huvudsakligen äldre vårdar från ca
18701930, uppblandade med vårdar från ca 196070. Ett par äldre nästan oläsliga
kalkstensvårdar, ett par höga granitkors, ett par särskilda små barngravar, ett par
järnkors av Åtvidstyp och ett gjutet bronskors av Bersbotyp. Direkt N om kyrkan står
några äldre höga vårdar utanför häcksystemen. Bland dessa två pyramidformade
kalkstenar från mitten av 1800-talet. I Kv C finns rester av en allmän linje, blandat med
yngre bredare vårdar men också ett välbevarat Åtvidskors från 1879. Kv D innehåller
huvudsakligen yngre vårdar men bland dessa ingår också ett par träkors och ett ljust
granitkors (1879). Den nya delen är ännu glest belagd och innehåller endast
standardbetonade yngre gravvårdar. Under en enkel natursten ligger den förre moderate
kommunikationsministern i Torbjörn Fälldins första borgliga regering, stadsrådet Bo
Turesson.
Den nya kyrkogården innehåller endast yngre breda vårdar. En enstaka med titel.

Minneslund
Minneslunden anlades 1992 i den nya kyrkogårdens nordvästra hörn. Den består av en
rektangulär stensättning av gatsten med en fond av ett naturligt rött granitblock i vilken
en vers från Dan Anderssons Omkring tiggar´n från Luossa huggits in. Kring blocket
finns en avgränsning av mindre natursten kring en rabatt med krypande tujor och
blommor. Avgränsningen in mot kyrkogården består av en rabatt med tujor och
chersmin.

Byggnader
En redskapsbod från 1925 använd också som personalutrymme och besökartoalett
ligger direkt utanför västra ingången. Byggnaden är rektangulär och har tjärpapptak.
Väggarna är panelade och vitmålade. Garageport finns mot söder, personalingång mot
väster och toalett mot norr.

En lång kyrkstallslänga som ursprungligen också innehållit dass mm ligger sydväst om
kyrkogården. Den står på kanten till branten mot väster. Den långa smala längan är
vitmålad och har 10 portar och två dörrar med överfångsfönster. Den är försedd med
tjärpapptak.

BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER

Kvarter A Gravplats nr A1-152
Kvarteret omfattar gravplats nr A1152 och ligger sydväst om kyrkan.

Allmän karaktär
Ursprunglig del av kyrkogården präglad av rygghäckar och omgärdningens mur, träd
och syrénhäck. Gravvårdarna uppvisar en ganska harmonisk blandning av gammalt och
nytt.

Omgärdning
Kvarteret omgärdas av kyrkomur och häck i söder och väster och av grusgång i norr och
öster. För beskrivning av omgärdning och gångar se allmänna beskrivningen.

Ingångar
Kvarteret ligger mellan den södra och västra ingången. Se allmänna beskrivningen av
dessa.

Vegetation
Förutom syrenhäcken i omgärdningen finns system av rygghäckar inne i kvarteret.
Dessa består av fem nordsydligt löpande häckar. Från väster räknat först en 0,7 m hög
hagtornshäck, därefter en 0,6 m hög oxbärshäck och tre stycken 0,8 m höga
hagtornshäckar. En grav längst i norr är omgiven av en låg berberishäck. Som vårdträd
står två höga almar innanför västra grinden.

Gångsystem
Kvarteret avgränsas av grusgången mellan södra och västra grinden i norr och öster. En
på gravkartan makerad grusgång inne i kvarteret är igensådd sedan länge och inte
synlig.

Gravvårdstyper
Kvarteret innehåller en relativt stor andel höga smala gravvårdar från tiden mellan år
1900 och 1930 ganska jämt blandade med yngre breda vårdar. Bland de särskilt
utmärkande vårdarna ingår två från 1800-talet längst i nordväst, en av dessa är den näst
äldsta på plats stående vården, rest över Catharina Waernmark, död 1860. Båda är
mycket svårlästa. Vidare finns kyrkogårdens enda bevarade grusgrav innanför en
berberishäck i samma område. Dessutom ett gjutjärnskors av Åtvidabergstyp och ett
högt vackert granitkors. Ett par barngravar med speciella små gravvårdar finns också.

Kvarter B Gravplats nr B1-112
Kvarteret omfattar gravplats nr B1112 och ligger sydöst om kyrkan.

Allmän karaktär
Smalt öppet kvarter öster om kyrkan. Raka rader på gräsmatta utan häcksystem. Öppen
ljus karaktär delvis skapad av omgärdningen.

Omgärdning
Kvarteret omgärdas av kyrkomur och häck i söder och öster och av grusgång i norr och
väster. För beskrivning av omgärdning och gångar se allmänna beskrivningen.

Ingångar
Kvarteret ligger mellan den södra och östra ingången. Se allmänna beskrivningen av
dessa.

Vegetation
Förutom syrén och hagtornshäcken i omgärdningen finns endast en 0,8 m hög
oxbärshäck i fyrkant kring brunnen.

Gångsystem
Gången mellan södra och östra ingången ligger nord och väst om kvarteret.

Gravvårdstyper
Stor andel höga smala vårdar från ca 19001930 blandat med några äldre stenar och
många yngre breda vårdar. Bland de speciella stenarna finns en vacker kalksten i
nygotik rest över prästen Normelli 1851, vilken också är en av kyrkogårdens äldsta
vårdar på ursprunglig plats. I övrigt finns flera äldre liggare, bland annat en i vit marmor
från 1899. Ett gjutet bronskors från Bersbo, ett högt granitkors och en hög bautasten
finns också.

Övrigt
Kalkstensbrunn av rosa plattor. Utsidan sjuhörnig, insidan rund.

Kvarter C Gravplats nr C1-221
Kvarteret omfattar gravplats nr C1221 och ligger nordväst om kyrkan.

Allmän karaktär
Öppet och rymligt kvarter med karaktär av häckar och gräsmatta. Kvarteret innehåller
rester efter en allmän linje.

Omgärdning
Kvarteret omgärdas av kyrkomur och häck i norr och öster och av grusgång i söder och
väster. För beskrivning av omgärdning och gångar se allmänna beskrivningen.

Ingångar
Längst i nordväst finns en ingång till den nya kyrkogården via en öppning i häcken över
kyrkogårdsmuren. En likadan ingång finns i kvarterets nordöstra hörn, denna gång mot
parkeringen. Öster om kvarteret finns den östra grinden.

Vegetation
Förutom hagtornshäcken i omgärdningen och trädkransen finns fyra system av
rygghäckar inne i kvarteret. Dessa består av från väster två 0,8 m höga idegranshäckar,
därefter en 0,5 m hög oxbärshäck och slutligen en 0,6 m hög tujahäck.
Innanför östra grinden finns två unga krikonträd.

Gångsystem
Kvarteret omges av grusgångar på alla sidor.

Gravvårdstyper
I kvarterets östra del finns en del små gravstenar av linjekaraktär kvar blandade med
yngre breda vårdar. Ett gjutjärnskors av Åtvidabergstyp med bevarad namnplatta från
1878 står i kvarteret. Ett högt granitkors finns också.

Kvarter D Gravplats nr D1-266
Kvarteret omfattar gravplats nr D1266 och ligger nordväst om kyrkan.

Allmän karaktär
Inom kvarteret finns en tydlig uppdelning av en äldre och en yngre del. Den
ursprungliga kyrkogårdens utsträckning syns tydligt närmast kyrkan genom att den är
belägen på en terrass högre än de utvidgade delarna. Denna del har också sina egna
häcksystem. I denna del står de flesta äldre och mer påkostade gravvårdarna. I övrigt
präglas kvarteret av raka gravrader med långa rygghäckar.

Omgärdning
Kvarteret omgärdas av kyrkomur och häck i norr och väster och av grusgång i söder och
öster. För beskrivning av omgärdning och gångar se allmänna beskrivningen.

Ingångar
Den västra grinden ligger sydväst om kvarteret. På ömse sidor om kvarteret finns i norr
enklare utgångar genom öppningar i häcken över nordmuren utgångar till nya
kyrkogården.

Vegetation
Förutom syrén och hagtornshäcken i omgärdningen finns system av 6 rygghäckar inne i
kvarteret. Dessa består av: på den lägre norra delen, från väster. 2 st ca 0,8 m höga
tujahäckar, därefter en 0,5 m hög oxbärshäck samt 2 0,8 m höga idegranshäckar. I den
äldre högre delen finns en kort 0,7 m hög idegranshäck.
Längst i söder står också två höga almar som vårdträd innanför västra ingången.

Gångsystem
Kvarteret omges av grusgångar på alla sidor.

Gravvårdstyper
Den äldre högre delen innehåller nästan uteslutande äldre höga smala vårdar, med
undantag av vården över statsrådet Turesson som är en enkel natursten. Flera av
vårdarna är resta redan under 1800-talet. Även i den västligaste raden finns flera smala
höga vårdar som måste ha stått vid de grusgravar som funnits här.
Till de intressantare vårdarna hör ett vackert träkors, ett gjutjärnskors från 1850 och en
grav i form av en öppen bok. Några barngravar med små gravstenar finns också. Längst
i norr står ett ljust granitkors rest 1864.

Nya kyrkogården

Kvarterets gravar är onumrerade då gravkarta inte finns.

Allmän karaktär
Modernt öppet område. Till största delen oanvänt med karaktär av stor öppen gräsmatta.

Omgärdning
Väster: Mot branten i väster växer en 0,91,1m hög rosenhäck, strax innanför denna
finns tre unga björkar.
Norr: I gränsen mot betesmarken finns en rosenhäck som är ca 1 m hög. I nordväst med
något uppehåll mellan beståenden. I gränsen också 7 lindar och en hög spetsig tuja.
Öster: Mot parkeringen löper en ca 1,5 m hög pinjetallshäck planterad ovanpå en mur
av 0,5 x 1 m stora sprängda stenar i 12 skift. Muren är 0,50,8m hög. På utsidan av
pinjetallhäcken växer en rad av 6 unga rönnar.
Söder: I söder sammanfaller begränsningen med gamla kyrkogårdens nordmur.

Ingångar
Mot gamla kyrkogården finns två öppningar över häcken och kyrkogårdsmuren i den
västra respektive gången mellan kvarter C och D:s förlängningar. En likadan öppning
finns ut mot parkeringen i sydöst.

Vegetation
Förutom vad som beskrivits ovan i omgärdningen finns system av rygghäckar inne i den
östra ianspråktagna delen av kvarteret. Dessa består av fyra ca 0,7 m höga tujahäckar
löpande i östvästlig riktning. Den mittersta ingången till gamla kyrkogården flankeras
av två höga smala tujor och en hög gammal lönn, väster om dessa finns en berså med
två korta höga tujor flankerande en stenläggning. I slänten ned mot väster växer tre unga
björkar.

Gångsystem
På den nya kyrkogården har den mittersta och den västligaste av gamla kyrkogårdens
grusgångar dragits ut till den nya kyrkogårdens nordbegränsning. En grusgång löper
också längs med norra respektive södra omgärdningen så att en rektangel bildas.

Gravvårdstyper
Endast yngre breda låga vårdar. En vård med titel.

Övrigt
Minneslund i nordvästra hörnet.