STORA KYRKAN

Kyrkan ligger på ett markavsnitt mellan Brunflovägen i norr och Rådhusgatan i söder. I väster finns Österängen, ett område som under andra världskriget fungerade som koloniområde och idag utgörs av öppna gräsytor. Från kyrkans entré i väster bjuds milsvid utsikt bort över Storsjön och Oviksfjällen. Wahlman menade att staden till stora delar vänt sig bort från vattnet och fjällen och att nya kyrkan genom en öppen placering skulle kunna dominera i stadsbilden och ha fri utsikt över landskapet. Fjällen och vattnet skulle bjudas in i staden.

Stora kyrkan är belägen mellan den gamla stadens rutnätsplan i norr och den nyare arbetare- och tjänstemannastadsdelen Odenslund i söder. Kyrkan ligger öppet på en sluttning ner mot Storsjön med utblickar in mot centrum i norr och Frösön i väster. Församlingshemmet från 1962 ligger söder om kyrkan och cirka en kilometer åt norr är den gamla kyrkan belägen. Den monumentala nya kyrkan dominerar stadsbilden genom sitt höga torn och är tillsammans med rådhuset och sjukhuset riktmärken i stadens siluett.

ÖSTERSUNDS NYA KYRKA (STORA KYRKAN)

FÖRSAMLING 1995 - ÖSTERSUND

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 177, 1900: 6866, 1995: 27498

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Församling utbruten ur Brunflo 1820. Norrlands artilleriregementes församling införlivat 1927.

LÄGE OCH OMGIVNING - Östersunds stad grundlades 1786. Från 1794 nyttjades en provisorisk kyrksal. Stadens första församlingskyrka påbörjades 1834, nu belägen i parkmiljö med få äldre gravar kvar. Nya kyrkan, invigd 1940, ligger i en park i en sluttning ned mot Storsjön, nära en kilometer söder om gamla kyrkan (se ÖSTERSUNDS GAMLA KYRKA). Söder om kyrkan ligger församlingshemmet från 1962. Småkyrkor har uppförts i stadsdelarna Marielund, 1969, arkitekt Tore Virke; Lugnvik, 1976, arkitekt Arne Muhr och Odensala, 1985, arkitekt Jörgen Grönvik.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - III: Östersunds nya kyrka, även kallad Stora kyrkan, uppfördes 1938-40 efter ritningar av arkitekten Lars Israël Wahlman. En ny kyrka hade diskuterats sedan 1890-talet och Wahlman hade arbetat med dess placering och andra förberedelser sedan 1916. Den murade kyrkan består av ett basilikalt, treskeppigt långhus, kor i öster med sakristia i norr och mindre rum i söder, torn i väster och vapenhus i sydväst och nordväst. Öster om södra sidoskeppet ligger ett litet dopkapell. Utrymmet under läktaren i väster kan avskiljas till en församlingssal. Våningen under kyrkan inrymde ursprungligen ett kolumbarium (1978 omgjort till förråd) med en större sal, som 1951 minskades.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Den monumentala kyrkan är uppförd i en historiserande och traditionaliserande modernism. Fasaderna har rött tegel på en granitsockel, taken är klädda med kopparplåt. Långhusets mittskepp och koret täcks av ett sammanhängande sadeltak, sidoskeppen av pulpettak. Sakristiorna och vapenhusen är mycket låga och täcks av plana tak. Fönstren är spetsbågiga, kleristoriefönstren runda. Kyrkan har ingångar i väster, genom tornets bottenvåning, i sydväst och nordväst genom vapenhusen och i sydost och nordost genom låga kolonnader. Portalen i väster har huggen omfattning i granit med skulpturfrisen Jämtlands kristnande av konstnären Olof Ahlberg. Invändigt täcks långhuset av trätak, sadeltak över mittskeppet, pulpettak över sidoskeppen. Koret har murade valv, liksom salen i läktarunderbyggnaden. Sidoskeppen avdelas av granitkolonner, övriga väggar täcks av ljusgrå puts. Blickfång i rummet utgör altarväggens stora fresk med motiv ur Jesu liknelser, målad av konstnären Hilding Linnqvist vid byggnadstiden. En altaruppsats, en låg skärm bakom altaret, med inskrift avlägsnades under 1970- eller -80-talet. Predikstolen med figurreliefer av Olof Ahlberg, den öppna bänkinredningen och orgelläktaren är från byggnadstiden. Orgelfasaden från 1990-talet efterliknar fritt den äldre.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.