Allmän karaktär
Målilla-Gårdveda kyrka och kyrkogård ligger i Målilla kyrkby, öster om Målilla stationssamhälle, utmed landsvägen mellan Målilla och Vetlanda. Kyrkogården är en på många sätt typisk landsortskyrkogård. Närmast kyrkan ligger de äldsta gravkvarteren som har kvar en del ålderdomliga drag. Under 1900-talet har flera utvidgningar av kyrkogården gjorts som tydligt kan avläsas. I söder utgör landsvägen mellan Målilla och Vetlanda en fast gräns. Därför är kyrkogården idag främst utlagd norr om kyrkan. Kyrkogårdsområdet sluttar mot norr. Norr om kyrkogården finns den gamla kyrkogårdsmuren kvar. Även muren mellan den del som tillkom på 1920-talet och 1983 års utvidgning finns kvar. På de äldre delarna av kyrkogården växte tidigare äldre lövträd och tujor. Flertalet av dessa har tagits bort p g a ålder. En del har ersatts med unga träd som ännu inte hunnit växa till sig.
Omgärdning
I väster: Söder om kyrkogårdens huvudingång i väster består omgärdningen av en kallmurad stenmur med huggen natursten. Norr om ingången finns en kallmurad halvmur och utanför den en hög granhäck. Längst i norr saknas en tydlig omgärdning. Här utgör häckarna som omgärdar gravkvarteren samt en bergknalle kyrkogårdens gräns.
I söder: I väster en stödmur som mot öster övergår i en halvmur. Muren är kallmurad av huggen natursten. Innanför muren finns en häck av höga syrener.
I öster: Längst i söder en kallmurad stenmur av kanthuggen natursten som övergår i stenmur av kvaderhuggen granit. I höjd med minneslunden ersätts denna av en hög, oklippt granhäck som i sin tur övergår i en häck av bergtall.
I norr: Häck av bergtall som mot väster blandas med häck av oxel. Bakom häcken en brant sluttning.
Ingångar
I väster: I höjd med kyrkans ingång i väster markerad av runda, putsade stolpar som avfärgats i vitt och ljust gult. De är täckta med kopparplåt och kröns av knoppar av koppar. Dubbla grindar av sirligt smide som målats i grått. Norr om denna finns en ingång som markeras av kvadratiska stolpar med spritputsade ytor avfärgade i gult med släta omfattningar i vitt. De täcks av kopparplåt. Grindarna är dubbla gråmålade smidesgrindar.
I söder: I höjd med kyrkans ingång i söder finns runda portstolpar och grindar lika de i väster. Väster om denna ingång finns en trappa av granit upp till kyrkogården.
I öster: Här finns flera ingångar till kyrkogården. De beskrivs i ordning från söder mot norr. I förlängningen av den gång som går söder om kyrkan finn en öppning i muren utan stolpar eller grind. I förlängningen av den gång som går mellan kvarter H och I finns en ingång som markeras av järnstolpar och dubbelgrind i smide. Stolpar och grind är målade i grått. I nordost en ingång för transporter till plats för sopcontainer. Den markeras av järnstolpar med dubbel grind. Stolpar och grindar är målade i grått.
Vegetation
Trädkrans: Rester av den trädkrans som en gång omgav de äldre delarna av kyrkogården finns kvar i öster. Här växer ett fåtal äldre lindar och lönnar.
Övrigt:
Utmed flera av gångarna finns alléer eller rester av gamla alléer. I väster finns en nyplanterad oxelallé utmed den gång som leder fram till kyrkans ingång i väster. Från denna kyrkans ingång går också gångar mot söder och norr. Utmed den södra gången finns gamla tujor som utgör resterna av en gammal allé. I norr finns dels äldre tujor, dels nyplanterade. I norr, utmed gränsen mellan 1960- och 1980-talet utvidgningar är lindar planterade. Inom den del som tillkom på 1980-talet växer flera björkar, oxlar både som enstaka träd och i allé, rönnar och hasselbuskar. I flera kvarter på hela kyrkogården är häckar planterade. De är i form av rygghäckar mellan rader av gravvårdar men också för att dela upp kvarteren i olika områden. Häckar av tuja, cortoneaster, måbär, oxel och spirea förekommer.
Gångsystem
Gångarna används i flera fall för att avgränsa de olika kvarteren på kyrkogården. Samtliga gångar är belagda med fint grus. Två gångar utmärker sig som bredare och mer betydelsefulla för kyrkogårdens struktur. Det är dels den gång som går från en av kyrkogårdens ingångar i öster fram till kyrkans västra ingång, dels den gång i nordsydlig riktning som går framför kyrkans västra ingång. Den sistnämnda bildar en tydlig axel från vilken flera mindre gångar utgår. Gångsystemet i de äldre kvarteren söder och väster om kyrkan är rakt men inte alltid rätvinkligt. Det visar att detta område har en äldre struktur som inte har gått att ordna in i ett modernt gångsystem. Norr om kyrkan, i de områden som tillkom på 1940- och 60-talen är gångarna både raka och rätvinkliga. På det senast tillkomna området från 1980-talet finns en planlagd oregelbundenhet för att skapa variation i området.
Gravvårdstyper
Målilla-Gårdveda kyrkogård har en samling av gravvårdar som spänner från tidigt 1800-tal fram till idag. Flera av de äldsta gravvårdarna är mycket höga och påkostade. De har främst klassicistiska drag i form av symmetriska krön och typiska dekorelement som urnan. Hos några av gravvårdarna finns också nationalromantiska drag i form av oslipade ytor och asymetriska krön. Avsikten var att föra tankarna till förhistoriska gravmonument och runstenar. Under 1920-talet blev gravvårdarna lägre. Många kyrkogårdar införde en maxhöjd. De var ofta rektangulära. Ibland gjordes de mycket breda och sammanbyggdes då med stenramar som omgärdade gravplatsen. Några sådana exempel eller rester av dem kan man se på Målilla kyrkogård. Fortfarande var de klassicistiska influenserna tydliga men nu framförallt i form av kolonner och pilastrar. Denna typ av gravvårdar var vanlig in på 1950-talet och avlöstes då successivt av den typ av gravvårdar som varit den dominerande fram till 1990-talet nämligen den rektangulära gravvården med enkel dekor. Dekorelementen har varierat något under årtiondena. På 1960-talet var kors vanligast. Skogsdungar blev populära under 1970-talet och avlöstes på 1980-talet av olika former av blomsterslingor. Under senare år har man kunnat se en trend mot mer personligt utformade gravvårdar. Vårdarna är fortfarande låga men kan nu vara mer oregelbundna i formen. Dekoren har blivit personligare. Ibland ersätter den yrkestitlarna och berättar om något intresse som varit viktigt för den döde. Liggande gravvårdar förekommer främst på urnområden. Materialet är främst granit av olika slag men det finns också vårdar av gjutjärn, trä, marmor, sandsten och kalksten. Ett mindre antal gravplatser har kvar sin omgärdning i form av stenram, häck, gjutjärnsstaket eller pollare och kätting. Några av dessa gravplatser har också kvar sin grusbeläggning. Att ange den dödes yrkestitel är vanligast på gravvårdarna i den äldre kvarteren. Det samma gäller traditionen att ange från vilken gård eller by den döde kommer men detta i alla kvarter utom i området som tillkom på 1980-talet.
Minneslund
Minneslunden är belägen öster om kvarter I och J samt norr om kvarter Z. Platsen omges i alla väderstreck, med undantag av en del i norr, av en hög tujahäck. I väster finns också den gamla kyrkmuren som byggdes när kyrkogården utvidgades på 1920-talet. In till minneslunden leder en gång med grovt stenmjöl. Även en mindre del av minneslunden är stensatt. Mönstret är lagt med hjälp av smågatsten och gravstenar som plockats bort från kyrkogården. Här finns bänkar, perennrabatt, ställ i svart smide för blomvaser och en liten damm med en stensatt kant. En bergsknalle går idag i områdets nordvästra hörn. En rabatt är anlagd på dess sydsida. I nordöstra hörnet av området växer en stor alm. Under hösten 2006 inköptes en ljusbärare med plats för ca 40 mindre gravljus.
Byggnader
Gravkapellet byggdes 1928 efter ritningar av Edv. Andersson, Stockholm. Under en period på 1940-50-talet var husets tak omgjort till ceremoniplats. Senast 1961 återfick det sitt ursprungliga utseende som det har kvar än idag. Fasaderna är dels av kvaderhuggen granit, dels av gråmålad stående träpanel. Taket är belagt med kopparplåt. Byggnaden har ett smalare, nedsänkt entré parti i norr. Dörrarna är klädda med kopparplåt. I söder finns ett lunettfönster, i öster och väster runda fönster och i norr fyra kvadratiska fönster. Gången ner till entrén är belagd med smågatsten med stödmurar av kvaderhuggen sten på sidorna. På var sida om gången finns perennrabatter.
Väster om kyrkogården ligger Kyrkans Hus. Det består av sockenstugan från 1808, samlingssalen från 1989-1990, vaktmästeriet från 1984 och pastorsexpeditionen från 2005. Eftersom de olika delarna är från olika tider har bygganderna olika stilar men samtliga har stående, rödmålad träpanel med vita foder och tak täkt med tegel.
Övrigt
Kyrkogården saknar en ordnad plats för gravvårdar som tagits bort från kyrkogården. De ligger idag samlade på en plats norr om vaktmästeriet, i förlängningen av den häck av bergtall som omgärdar kyrkogården i norr.
I Målilla fanns ett sanatorium. De flesta av patienterna som avled transporterades till hemsocknen. Den döde lades i en särskild trälåda och skickades i en speciell järnvägsvagn märkt med ett kors. Om det inte fanns möjligheter att transportera hem den döde begravdes de på Målilla kyrkogård. De lades då troligen i kyrkogårdens allmänna linje.
Beskrivning av enskilda kvarter/områden med kulturhistorisk bedömning
Kvarter A och B
Allmän karaktär
Kvarteren A och B är belägna i kyrkogårdens sydvästra hörn. I norr avgränsas båda kvarteren av den gång som leder fram till kyrkans ingång i väster och i söder av kyrkogårdsmuren. Kvarter A avgränsas även i väster av kyrkogårdsmuren och kvarter B avgränsas i öster av en mindre grusgång. En grusgång skiljer de båda kvarteren åt. Båda kvarteren delas också på mitten av grusgångar i öst-västlig riktning. En del mindre gångar i kvarteren har såtts in med gräs men deras sträckning kan ännu avläsas. Kvarteren A och B tillhör de äldsta på kyrkogården.
I norra delen av kvarter B står idag ett gjutjärnskors som visar platsen för Målilla gamla kyrka. Här finns även ett gjutjärnskors som visar platsen för familjen Drakes gravkor. Vi vet att i äldre tider var kyrkogårdarna framförallt utlagda söder om kyrkan. Det gör det troligt att de södra delarna av kvarter A och B brukades som kyrkogård redan när den första kyrkan i Målilla byggdes. Troligen fick de båda kvarteren mycket av sin utformning när den nya kyrkan stod klar på 1820-talet. Kvarteren har brukats kontinuerligt fram till idag. Delar av kvarteren har lagts om och här har man försökt att ordna dem på ett mer effektivt och modernt sätt. Det har dock inte alltid gått och flera av gravplatserna har en placering som idag kan synas ologisk. Det är dock detta som ger kvarteren dess karaktär.
Gravvårdstyper
Intrycket av de båda kvarteren domineras av de höga stående gravvårdarna från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Den äldsta gravvården i kvarter A är från 1887 och i kvarter B från 1886. Åldersmässigt är de båda kvarteren blandade. Majoriteten av gravvårdarna är dock från mitten av1900-talet och därefter. De är låga och rektangulära till sin utformning. En del av dessa vårdar har kvar sin ursprungliga omgärdning medan man vid andra kan se rester av omgärdningen eller ana sig till att den funnits p g a gravvårdens utformning. Den vanligaste formen av omgärdning är stenram men det finns också buxbomshäckar, pollare och kätting samt gjutjärnsstaket. En sammanhängande rad med omgärdade gravplatser belagda med grus finns i västra delen av kvarter A. En av dessa gravplatser är belagd med kalkstensplattor. Materialet i gravvårdarna är främst grå och svart granit men även röd förekommer. Förutom granitvårdar finns två gjutjärnskors, tre urnor av gjutjärn, två gravvårdar av sandsten och en gammal smidesvård. Den sistnämnda står uppställd som dekoration i nordöstra hörnet av kvarter B. Att ange den dödes yrkestitel är relativt vanligt i de båda kvarteren. Det är framförallt titlar från de övre samhällsskiktet t.ex. godsägare, friherre, fabrikör och lantbrukare. Socknens historia som bruksort och plats för sanatorium märks genom titlarna smedmästare och sjukhusintendent. Yrkestitlar som idag är helt bort är rusthållare, orgeltrampare och ringare. Att ange från vilken gård eller by den döde kommer är relativt vanligt.
Övrigt
I kvarter B finns två minnesvårdar i form av järnkors. Det ena markerar platsen där altaret i Målilla gamla kyrka ska ha stått och det andra platsen för familjen Drake af Hagelsrums gravkor.
Kvarter C och D
Allmän karaktär
Kvarteren C och D ligger rakt söder om kyrkan. De avgränsas i norr av kyrkan med undantag av nordöstra delen av kvarter D som sträcker sig öster om kyrkan. I söder är kyrkogårdsmuren gräns liksom i östra delen av kvarter D. I väster utgör en gång gräns mellan kvarter C och B. Mellan de båda kvarteren går en gång från kyrkogårdens ingång i söder till kyrkans södra ingång. De båda kvarteren tillkom troligen åren efter att den nya kyrkan stod klar men har under 1900-talet lagts om. Idag är gravvårdarna placerade i ryggställda rader vända mor öster eller väster med häckar av tuja, cortoneaster eller liguster emellan. En del gravvårdar är också placerade i rader utmed kyrkogårdsmuren i söder och öster.
Gravvårdstyper
Även i kvarteren C och D är det de höga stående gravvårdarna som man först ser när man tittar ut över området. Här sticker de upp som utropstecken över rygghäckarnas enhetliga höjd. Den äldsta gravvården i området är från 1812. Det är familjen Hults gravplats omgärdad av gjutjärnsstaket i sydvästra delen av kvarter C. I kvarter D är den äldsta gravvården från 1828. Det är en sandstensvård som står öster om kyrkan. Båda kvarteren har brukats kontinuerligt fram till idag men gravvårdar från 1900-talets andra hälft dominerar. Majoriteten av gravvårdarna är av svart eller grå granit men även röd förekommer. Förutom granit finns två gjutjärnskors, en urna av gjutjärn, en trävård, en av kalksten, tre sandstensvårdar och åtta marmorvårdar. Två gravplatser i kvarter C är omgärdade av gjutjärnsstaket och en i kvarter D av stenram. I östra delen av kvarter D finns också en gravplats omgärdad av stenmur. Yrkestitlar är vanligast i kvarter D. Här finns titlar som hemmansägare, kyrkoherde, vagnmakare, kronojägare, filare, distingtionskorpral samt båtsman. På ungefär hälften av gravvårdarna anges från vilken gård eller by den döde kommer.
Övrigt
Titeln distinktionskorpral stavas på gravvården Dest. korpral. Fram till 1858 var det en titel som man erhöll efter att ha avlagt underofficersutbildning. Mellan 1858 och 1915 motsvarade titeln den högsta korpralsgraden men under den här tiden utnämndes ett antal lämpliga korpraler till den högre titeln. Ingen särskild examen krävdes. Titeln försvann 1915 och ersattes då med titeln furir.
Kvarter E-J
Allmän karaktär
Kvarteren är belägna norr och nordväst om kyrkan. Området delas av den gång som går från kyrkans västra ingång och norrut. Gången kantas av tujor. Väster om gången ligger kvarteren E, F samt G. Det sistnämnda kvarteret består av två rader med gravvårdar som bildar en vinkel. Detta kvarter ramar in området i väster och norr. Öster om gången ligger kvarteren H, I och J. Kvarter J har här samma utformning och funktion som kvarter G. Området väster om gången är större än det östra. Kvarter E består av två delar. Den äldsta delen längst i söder är troligen samtida med kyrkan. Här är gravvårdarna oregelbundet uppställda. Den norra delen har en tydlig struktur med ryggställda gravvårdar och häck av cortoneaster som bildar en ram runt kvarteret i väster, norr och öster. Dessa gravplatser anlades som köpegravplatser. Där innanför är gravvårdarna placerade i rader vända mot öster. Även kvarter H har en ryggställd ram efter samma princip som i kvarter E men innan för denna är gravvårdarna ryggställda
med häckar emellan. Häckmaterialet i kvarter H är tuja. I kvarter F är en rad med gravvårdar i kvarterets södra del vända mot söder. Innan för denna rad är gravvårdarna ryggställda och vända mot öster eller väster. Kvarter I har även det en rad med gravvårdar i söder. Övriga gravvårdar är placerade i rader och vända mot öster eller väster. De inre delarna av kvarteren E, F, H och I har genomgått en omläggning men man kan ännu se spåren av linjegravsområden i de fyra kvarteren. I kvarter G och J växer björkar. Frånsett de södra delarna av kvarter E ger området ett enhetligt och ordnat intryck.
Gravvårdstyper
De sex kvarteren domineras av gravvårdar från perioden 1920-1960. De är framförallt låga och rektangulära till karaktären med många av de dekorelement som var vanliga under den här tiden. I några fall kan man genom gravvårdarnas utformning ana att de en gång haft någon form av omgärdning. Här finns också ett mindre antal höga stående gravvårdar från 1900-talets början samt gravvårdar från 2000-talet. Den äldsta gravvården är från 1812 vilket är den äldsta gravvården på Målilla kyrkogård. Den finns i sydöstra delen av kvarter E. Om denna ligger på sin ursprungliga plats eller har flyttats är inte känt. De äldsta resterna av linjegravsområde är från 1922 och finns i kvarter H. Från 1928 fortsätter linjen i kvarter F, 1936 i kvarter I och 1941 i kvarter E. Linjen upphör där 1952. Linjegravvårdarna är små och enkla men har samma utformning och dekorelement som gravvårdar på köpta gravplatser från samma tid. I några fall kan man se att gravvårdar över makar som avlidit vid olika tillfällen och därmed fått sina gravplatser på olika platser i linjen har flyttats samman. I kvarter J har den östra delen använts särskilt för barngravar. Gravvårdarna är främst av grå granit men även svart och röd förekommer. Fyra gravvårdar är av gjutjärn, fyra av sandsten, en av marmor, och en vitmålad trävård. I sydöstra delen av kvarter E står en smidesvård, lik den i kvarter B, uppställd. Tre gravplatser är omgärdade av stenram och belagda med grus, två omgärdas av gjutjärnsstaket och en av tujahäck. Den sistnämnda samt en av gravplatserna med gjutjärnsstaket är belagda med grus. Yrkestitlar förekommer i samtliga kvarter men är vanligast i kvarter E. Den vanligaste är hemmansägare men här finns också titlar som regementsskrivare, åkeriägare, gjutare, trädgårdsmästare, syssloman, grenadiär och tandläkare. På omkring hälften av gravvårdarna är angivet från vilken gård eller by den döde kommer.
Kvarter K-P
Allmän karaktär
Kvarteren K-P är belägna i kyrkogårdens nordvästra del. Området ligger lägre än de tidigare beskrivna områdena. För att binda samman de olika delarna har gången som går norrut från kyrkans västra ingång gjorts långsluttande i gränsen mellan 1920-talets och 1950-talets utvidgningar. I gränsen mellan de båda områdena ligger också bårhuset. Liksom kvarteren E-J delas området i en östlig och en västlig halva. I väster ligger kvarteren K, M och O medan kvarteren L, N och P ligger i öster. De tre sistnämnda är till ytan ca ½ av det västliga området. Kvarteren är ordnade så att häckar skärmar ytterkanterna i två eller tre riktningar. Mot denna häck kan gravvårdar vara placerade, vända ut från kvarteret. Även inne i kvarteren kan gravvårdar vara ryggställda mot häcken men de är framförallt placerade i rader vända mot öster på områdets västra del och mot väster på områdets östra del. Häckarna är tuja eller cortoneaster. I västra delen av kvarter M och östra delen av kvarter N är platser avsatta för urnor. Förutom häckarna är växtligheten sparsam. I västra delen av kvarter K växer en knuthamlad lind och i östra delen av samma kvarter finns en rhododendron.
Gravvårdstyper
Området anlades på 1950-talet. De äldsta gravvårdarna från 1953 finns i kvarteren K och L. Därefter har kvarteren successivt tagits i bruk. Det yngsta kvarteret är kvarter P vars äldsta gravvård är från 1982. Gravvårdarna är typiska för den här tiden. De äldsta vårdarna har kvar en del dekorelement typiska för 1930- och 40-talets vårdar. Med tiden blir dock gravvårdarna alltmer enhetliga och dekoren alltmer sparsam och förenklad. Materialet är främst grå granit men även röd och svart förekommer. Fem gravvårdar är av marmor, en av smide och en av trä. Bland urngravvårdarna i kvarter N är samtliga liggande utom en. Att ange den dödes yrkestitel är ovanligt. De titlar som finns är t.ex. byggmästare, grundläggare, pastor och lärare i italienska. Från vilken by eller gård den döde kommer anges på mindre än hälften av gravvårdarna.
Kvarter R-Z
Allmän karaktär
Kvarteren anlades 1983 och ligger i kyrkogårdens nordöstra del. Gravplatser har tagits i bruk i kvarteren R, S, U, X och Y. Kvarteren är oregelbundna till formen. De avgränsas av grusgångar och i två eller tre riktningar av låga måbärshäckar. I några av kvarteren är oxlar planterade tillsammans med måbärshäckar vid servicestationerna. I kvarter X växer också ett antal björkar. Kvarter Y är ett urnkvarter anlagt som en skogsdunge med björkar, rönnar och hasselbuskar.
Gravvårdstyper
Den äldsta gravvården är från 1988 och finns i kvarter R. Kvarteren har därefter tagits i bruk utan någon särskild ordning. Gravvårdarna är låga och stående. De är antingen rektangulära till formen eller asymmetriska. Flera är blankpolerade med enkel dekor. Vanliga typer av dekor är blommor och kors. Flertalet av urngravplatserna i kvarter Y har liggande gravvårdar. I området finns en yrkestitel angiven, boktryckare i kvarter U. På majoriteten av gravvårdarna anges inte från vilken by eller gård den döde kommer.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
