ÖRNSKÖLDSVIKS TINGSRÄTT

TINGS- OCH RÅDHUSINVENTERINGEN, BYGGNADSHISTORIK OCH BESKRIVNING - Tingsrätten är belägen i den västra delen av staden, på en höjd ovanför idrottsplatsen och busstationen. Västerut har man utsikt över hoppbacken och Paradiskullen på andra sidan dalgången och österut ligger staden. Tomten sluttar svagt mot Lasarettsgatan och präglas av en böljande gräsmatta glest bevuxen av högresta björkar. Huset ligger ett stycke från gatan och är uppfört i tre till fyra våningar suterräng, med fasader av grå betongskivor under ett platt tak. Planen är nästintill kvadratisk, oregelbunden med byggnadskroppar som omsluter en mindre atriumgård. Besökare som närmar sig huset från staden möts av en högrest betongbyggnad med stora fönsterpartier som sträcker sig i band, några indragna i fasaden andra helt i murlivet. Entrésidan åt norr är mer sluten och på husets västra sida präglas fasaden av en altan med dubbel takhöjd som är liksom utskuren murverket och öppnar sig som ett mörkt hål i byggnadens tredje våning. Ytterligare en artikulering av denna fasad är den smala balkong med släta betongfronter, som skjuter ut från fjärde våningen likt en kraftig balk.

En smal port öppnas mot den fönsteromgärdade innergården där huvudentréerna är belägna. Lägenheterna, som upptar hela tredje våning, har separata entréer. Innergården är stensatt med betongplattor varav några har spruckit av ålder. Ingången till expeditionen ligger rakt framför portgången medan dörren till väntrummet och tingssalen ligger på andra våning och nås via en stramt utformad trappa med släta betongsidor och kurviga ledare av aluminium. Dörren är tvådelad, av borstat aluminium och det ena bladet helt glasat. Väntrummet är högt och luftigt med stora fönsterpartier. Golvet är lagt med klinkers. Alla offentliga utrymmen har en golvbeläggning av klinker eller blankpolerade betongplattor medan tjänsterummen har linoleummattor. Från väntrummet leder en smal korridor till tingssalen. Mot innergården är korridoren glasad, i den andra väggen öppnar sig dörrar till häktet samt advokaternas och åklagarnas rum.

Den stora tingssalen är rektangulär till formen och disponerad i öst-västlig längdriktning med fönsterband i den norra väggen och ett stort, högt placerat fönster i den södra respektive den östra väggen. Utan karm och synlig båge ser det östra fönstret ut att vara skuret direkt ur murverket, liksom en vacker och iögonfallande tavla. Salens väggar är vitmålade med grå akustikplattor bakom rätten vid den norra kortsidan. Rätten sitter på ett podium, vid ett svängt träbord med täckt front. Samtliga möbler är original. Framför sig har de vittnesbåset och parternas bord, tillsammans bildar de en triangel. Lösa åhörarstolar står uppradade mot den andra kortsidan. Skrank saknas.

Bakom rätten leder en dörr till överläggningsrummet som är möblerat med ett stort bord och porträtt av de tidigare lagmännen och häradshövdingarna. Originalarmatur i form av rymdfarkoster hänger över bordet. Från rummet kan man gå ut på en balkong. Personalrummet, enligt obekräftad uppgift tidigare nämndens rum, ligger intill. Det är också ett mycket luftigt rum, präglat av sina stora fönsterpartier och en fantastisk eldstad bestående av ett enkelt tegelfundament med en pipa av blankpolerad stål eller aluminium. Den mindre tingssalen ligger i byggnadens västra del. Den är möblerad på samma sätt som den större salen men upplevs som trång i jämförelse.

Kontorsutrymmena är placerade på första våningen utefter en luftig korridor som vetter mot innergården. Mellan våningarna leder en iögonfallande smal trappa med grönlackerat plåträcke.

Byggnaden i sig har genomgått få förändringar. Vad gäller exteriören har man satt in en grind av smidesjärn i porten eftersom innergården kvällstid förvandlades till en festplats. Interiört innebar fuktproblem i fönsterskarvar att några fönsterpartier byttes. Därmed ersattes den sannolikt ursprungliga brandgula blymönjan med en aprikosrosa kulör. I den stora tingssalen har en björkfanérskiva med infälld armatur hängts över rättens bord för att förbättra akustiken och ljusförhållandena. I lunchrummet, slutligen, hade man under en period bekymmer med mask i takplattorna vilka därför byttes ut.

I Örnsköldsvik 100 år 1894-1994 skriver Håkan Heldner att huset har kritiserats av många för sin grå dysterhet. När det regnar blir betongen randig och betongen upplevs som changerad.

I riksantikvarieämbetets arkiv, ATA, finns fyra exteriörbilder arkiverade från inventeringen 1971.

KÄLLA: Tings- och rådhusinventeringen 2003-10-16, "Örnsköldsvik 100 år : 1894-1994" red. Ove Lundberg och Karl-Eric Axenström, Örnsköldsvik : Örnsköldsviks kommun, 1993