KOPPARBERGS TINGSHUS

TINGS- OCH RÅDHUSINVENTERINGEN, BYGGNADSHISTORIK OCH BESKRIVNING - Tingshuset är en falurödfärgad timmerbyggnad på stensockel, uppförd i en våning med inredd vindsvåning. Huset är T-format och tingssalen har placerats i stapeln, som skjuter ut på baksidan. I gatufasaden kragar vindsvåningen ut, vilande på svarvade spiralvridna träkolonetter på plintar, och under den bildas en öppen veranda som vetter mot gatan. Verandans golv är utförd av natursten liksom trappan som leder upp till den. Huvudentrén är placerad i verandans mitt. Dörren är en pardörr med blyinfattat glas i överdelen. Fasaden är klädd med fjällpanel och det brutna sadeltaket är klätt med svartbetsad fjällpanel. Två kopparplåttäckta takkupor finns i takfallet åt gatan och två mot baksidan. Från hustakets mitt höjer sig ett torn som delvis täckts med plåt, delvis med panel. Dekorativa inslag är de förgyllda kloten. Tornet innehåller ett klockspel och en urtavla i varje väderstreck.

På gatufasaden finns två kartouscher med årtalen 1758 respektive 1893. Fönstren i mittparti och tingssal är blyinfattade, de senare med inslag av färgat glas.

En stor pardörr leder in till tingssalen från foajén, och i salen syns ytterligare fyra dörrar varav en utgör en blinddörr vars dörrfoder placerats med tanke på symmetri. Salen används idag (1998) som samlingssal. Den har fönster i tre av det rektangulärt formade rummets väggar. Salens väggar är försedda med bröstningspanel och fälten ovan panelen är dekorerade med kronor, girlanger och motiv som ger associationer till bergsbruk. Deviser med uppbyggliga budskap har målats (se övrigt). Möblerna från 1800-talet är bevarade än idag.

I Riksantikvarieämbetets arkiv, ATA, finns exteriörbilder arkiverade från inventeringen 1971.

KÄLLA: Tings- och rådhusinventeringen 1998-05-13, År 1640 fick Ljusnarsberg en egen tingsplats. Det blev grovstugan som
hade byggts år 1642, året efter att bergslaget fått sitt bergsprivilegium.

Bergmästaren Heijke meddelar år 1744 att gruvstugan är i ett mycket
dåligt skick, men det dröjer till 1757 innan man påbörjar en renovering eller
snarare ombyggnad- som var klar 1758. Det var sannolikt en
genomgripande ombyggnad, eftersom den då började kallas för
"Rådhus". Kartmaterial från 1790-talet visar en byggnad med samma
planform som dagens tingshus, vilken tyder på att den utskjutande delen
mot öster redan då hade funktionen som möteslokal.

Bergmästaren Heijke meddelar år 1744 att gruvstugan är i ett mycket
dåligt skick, men det dröjer till 1757 innan man påbörjar en renovering eller
snarare ombyggnad- som var klar 1758. Det var sannolikt en
genomgripande ombyggnad, eftersom den då började kallas för
"Rådhus". Kartmaterial från 1790-talet visar en byggnad med samma
planform som dagens tingshus, vilken tyder på att den utskjutande delen
mot öster redan då: hade funktionen som möteslokal.
Byggnadens utseende på 1870-talet finns dokumenterat genom ett
fotografi. Den har ingen fasadpanel, men taket är spåntäckt och tornet
har också samma utseende som idag.
Årtalen1758 och 1893 finns i två medaljonger på västra fasaden. Det är
de två viktiga åren i byggnadens historia. Den fick sitt nuvarande
utseende vid en ombyggnad som slutfördes år 1893. Den byggdes om
för att användas som tingshus och den nya tingssalen inreddes i
nationalromantisk stil med dekorationer i form av schablonmönster och
språkband. Tiden som tingshus blev kort, eftersom verksamheten
flyttades till Lindesberg. Tingshuset blev då kommunalhus och det
används fortfarande av kommunen tillsammans med det nya
kommunalhuset som byggdes under 1980-talet.

Det var arkitekten Fritz Ecketi (1852-1920) som svarade får den
originella arkitektoniska gestaltningen i nationalromantisk stil. Han
svarade också för ritningarna till den stora ombyggnaden av
Ljusnarsbergs kyrka som gjordes samtidigt. Eckert var arkitekt vid
Överintendentsämbetet och blev intendent där år 1904. Bland kända
byggnader han ritat kan nämnas Curmanska villan och Kungliga
Hovstallet i Stockholm. Han ritade också flera nya kyrkor och svarade
för åtskilliga kyrkorestaureringar. Byggnadens exteriör och tingssalen är
idag i allt väsentligt oförändrade sedan 1890-talets ombyggnad.