NORBERGS KYRKA

null, Kyrkan uppfördes troligen under 1300-talet, från början som kapell bestående av långhus, vapenhus och sakristia. År 1422 bildade Norberg egen socken och kapellet blev kyrka med egen präst. Under senare hälften av 1400-talet ersattes kyrkorummet tidigare trätak med två murade stjärnvalv. Det östra utformades mer avancerat - sturevalv - det västra något enklare. (Medeltida måleri finns inte bevarat och rester av sådana har heller inte påträffats vid sentida restaureringar)

Om tornet uppmurades på 1600-talet eller tidigare är oklart, men 1694-98 restes tornspira av byggaren Carl Hansson från Hedemora. Samtidigt öppnades en västportal i tornet och kyrkorummet utökades med en läktare. Två år senare uppsattes en ny altartavla och antagligen skedde även i övrigt en förnyelse av inredningen. Sakristian blev 1709 utbyggd mot norr.

Ett blixtnedslag 1727 orsakade en svår brand, då tornspiran förstördes och tornets övre mur ramponerades. Långhusets murar skadades också, liksom en stor del av inredningen, men valven höll.
Vid återuppbyggnaden fick tornet bara en låg huv. Kyrkorummet återställdes successivt under följande
30 år. Kvar från den tiden är altarbordet i rokokostil och predikstolen i senbarock, tillverkad av
Gustaf Precht i Stockholm. För övrigt utrustades tornet med ett urverk från Stjärnsund 1734.

Vid visitation 1850 påtalades att kyrkan var för liten i förhållande till folkmängden. I många år diskuterades utbyggnad innan förslagsritningar blev färdigställda av arkitekt H T Holmgren 1881.
Av de föreslagna åtgärderna kom dock bara en inre renovering till stånd år 1888. Befintligt tegelgolv och gravhällar togs upp, samt underliggande jord och lämningar. Nya brädgolv på ventilerad trossbotten blev lagda och istället för 1700-talets slutna bänkinredning i barockstil byggdes öppna, ekådrade bänkrader. Valv och väggar fick genom skrapning och vattrivning tunnare putsytor.

Kyrkans utvidgning blev uppskjuten till 1903-04, då ett nytt projekt fanns utarbetat av arkitekt Gustaf Pettersson vid Överintendentsämbetet. Långhuset utvidgades mot öster genom tillbyggnad av kvadratiskt, något lägre och smalare kor. Tornets mur påbyggdes och den gamla huven ersattes med en smäcker spira av 1600-talstyp, liknande den som finns på Romfartuna kyrka. Arkitekt Petterssons intention var att all fasadputs skulle knackas ned och kyrkans ytterväggar i fortsättningen bara fogstrykas.
För att de nya murverken skulle harmoniera med de gamla användes natursten, som togs från tidigare kyrkogårdsmurar. Dock visade sig föreslagen nedknackning dyrbar och församlingen valde mot arkitektens vilja att behålla och komplettera fasadputsen. Även tillkommande murverk putsades för likformighetens skull. Påkostade fönster med blyinfattat katedralglas tillverkades av glasmästeriet Neumann & Vogel i Stockholm. För fönstrens infästning gjordes tegelmurade falsar/friser, vilka skänker särprägel åt fasaderna. Yttertakens gamla spåntäckning ersattes med skiffer och kopparbeslagningar, sedan takstolarna förstärkts.

Det förstorade kyrkorummets valv och väggar fick en tjockare puts, som underlag för dekormålningar av konstnären Edvard Berg. Bänkinredningen från 1888 behölls men färgsattes enligt Bergs förslag i rödbrun nyans. Kyrkorummets befintliga orgelläktare revs och en ny orgelläktare byggdes i tornrummet efter murgenombrott. Ett nytt kryssvalv slogs över läktaren. Det tillbyggda koret inreddes med 1700-talets altare, upplyst av ett korfönster med målning av H Lindquist. För kyrkans uppvärmning installerades en kokseldad kalorifer i källaren under koret.

Nästa stora inre förnyelse genomfördes 1977-78, efter handlingar upprättade av arkitekt Claes Laurent. Då byggdes en bänkinredning med bekvämare sitsar och slutna ryggar, fast 1888 års gavlar bibehölls. Valvens och väggarnas kraftigt nedsmutsade målningar rengjordes, frånsett pilastrarnas målade band som togs bort. Läktaren byggdes ut mot öster, försågs med nytt skrank och två snidade pelare. Nytt orgelverk byggdes, med bibehållande av 1842 års fasad. Fönstren försågs med nya, tätare innerbågar, med hänsyn till den luftburna värme som samtidigt installerades för att få mindre nedsmutsning i kyrkorummet. Värmekällan placerades i källaren under koret och varmluften fördes ut i de gamla kaloriferkanalerna, som varit ur bruk sedan 1913. (Kaloriferen visade sig snart ineffektiv och ersattes med lågtrycksånga 1913, i sin tur ersatt med elvärme 1941).

Den inre renoveringen 1977-78 följdes upp med en yttre 1979. De 80-åriga skiffertaken reparerades och fasaderna blev till stor del nyputsade. De ströks med kalkfärg som fick en liten tillsats järnvitriol för att ge en något hårdare yta.

Textilförvaringen flyttades 1996 från sakristian till ett rum en trappa upp i tornet. I gengäld kunde en liten gudstjänstlokal iordningställas i den rymliga sakristians norra travé.

För mer detaljerad historik se händelser samt bifogad PDF.

Källor och litteratur

Otryckta källor

Riksantikvarieämbetets antikvarisk-topografiska arkiv (ATA):
Ihrfors, Eric: Westmannia sacra, handskrift färdigställd 1899-1902, baserad på församlingsarkivens handlingar från äldsta tid fram till omkring 1900.
Äldre fotografier

Norbergs församlingsarkiv (NF):
O I a: 1 (handlingar från 1881-99)
O I a: 2 (Handlingar angående kyrkans restaurering 1902-05)

Västerås stifts arkiv (VS):
Västerås domkapitel E IV a, 59b; Inventariebeskrivningarna 1707 och 1801
Västerås domkapitel E IV b, 78; Inventariebeskrivningarna 1846 och 1899

Litteratur

Ahlberg, Hakon och Björklund, Staffan: Västmanlands kyrkor i ord och bild - Förlag: Staffan Björklund 2000
Boëthius, J Th: Norbergs kyrka och gravkapell/Julbok för Västerås stift 1905, s 93-100/
Boström, Erik: Medeltida kalkmålningar i Västmanlands län en inventering
/Västmanlands museums årsskrift nr 62, Västerås 1984/
Drakenberg, Sven: Norbergs kyrka och dess prästerskap/Norbergsboken, en sockenbeskrivning - Förlag Norbergs kommun 1974, s 205-217/
Kumlien, Kjell: Stomme och stoff till gruvbygdens historia/Norberg genom 600 år Studier i en gruvbygds historia - Norbergs gruvförvaltning genom Kjell Kumlien 1958, s 57-91/
Lannergård, Lars-Göran: Norbergs kyrka - Västerås stifts kyrkobeskrivningskommitté 1995
Lannergård, Lars-Göran: Norbergs kyrka - Västerås stifts kyrkobeskrivningskommitté 2003
Lenngren, Kersti: Norbergs bergslags gamla centrum/Tidernas kyrkplatser, tolv kyrkomiljöer i Västmanlands län Västmanlands läns museum 1998, s 63-67/

Kyrkan består till största delen av natursten, har västtorn och ett långhus som i öster är förlängt med ett något lägre och smalare kor. De brant sluttande yttertaken är sedan 1904 skiffertäckta. En skorsten klädd med blyplåt och järnsmide sitter över långhusets östra gavel.

Mot söder finns vapenhus med flackare sadeltak, mot norr en långsträckt sakristia med halvvalmat takfall.
Sakristian byggdes 1709 ut till nuvarande avlånga form. Väggfälten och grundmurar ovan mark är slagna med grov kalkspritputs. Muröppningarna är rundbågiga och slätputsade. Tegelfriser/falsar omger fönstren, vilka utförts i smidesjärn med blyinfattade rutor av ljusgult och mörkare gult katedralglas.
Fönstren med blyinfattat s k katedralglas konstruerades 1903-04 av Neumann & Vogel. Tegelfriserna fungerar som falsar, i vilka de smidda bågarna är infällda.

I korfönstren förekommer även gröna rutor och det större fönstret i östra gaveln har en glasmålning bakom nytillverkat skyddsglas. I södra och västra sidans portaler sitter portar i ek med smidesornament. Sakristian har mindre, gallerförsedda gjutjärnsfönster, inmurade gravhällar och en dörr av ek.

Västtornets fasader är prydda med flera blinderingar och horisontella tegelband. Vardera sidan har två rundbågiga ljudluckor. Överst är en spetsig skifferklädd tornspira, åttakantig på fyrsidig bas. Tornspiran byggdes 1903-04 efter ritningar av Gustaf Pettersson, med typiska 1600-talsspiror som förlaga.
På västtornet sitter också urtavlor från är från 1937-38.

Huvudingång är i tornets vapenhus som har grått polerat kalkstensgolv, slätputsade väggar och putsat tak
med målad dekoration. Vindfångsdörren mellan vapenhus och kyrkorum är från 1903-04.