BROMMA KYRKA

null, Bromma kyrka uppfördes med ett murverk av kalksten, så kallad Komstasten, under slutet av 1100-talet eller början av 1200-talet med långhus, lägre och sannolikt smalare kor med absid. Under 1300-talet uppfördes ett torn av marksten i väster. Sannolikt försågs kyrkorummet samtidigt med kryssvalv. Tornet påbyggdes i mitten av 1400-talet, takstolarna av ek har daterats genom dendrokronologi till tiden runt 1459. Troligen tillkom samtidigt ett kryssvalv i tornets bottenvåning. Ett vapenhus byggdes vid sydportalen under senmedeltiden.

Kyrkoherde Daniel Broome skrev i sin Pro memoria 1730 att I Bromma socken och Bussjö by har fordom stådt en herrgård, bebodd af gammal dansk familie och har ännu sitt murade grafställe i kyrkian. Kyrkan har ett stort antal gravhällar bevarade i kyrkans mittgång, men det är oklart vilken släkt som avses och var i kyrkan deras gravplats skulle varit placerad.

Mellan åren 18511852 ombyggdes kyrkan efter ritningar av bygg- och murmästare Magnus Cederholm från Hunneberga. Cederholm (d.1854) var enligt konsthistorikern Bo Grandien, en av de murmästare som Brunius personligen lärt upp i Lund. Cederholm ritade själv kyrkor i mästarens efterföljd. En av Cederholms kyrkor är Svenstorp i Skivarps församling. Carl Georg Brunius (17921869) var professor i grekiska vid Lunds universitet och även medeltidsspecialist. Han engagerade sig i ett flertal restaureringar av medeltida byggnader och kom att bli en av tidens främsta förespråkare för en medeltidsromantik. Bromma kyrkas östra del samt vapenhuset i söder revs. Ett nytt östparti med kor och korsarmar i norr och söder uppfördes. En sakristia inrättades i absiden och avskildes mot koret med ett skrank. Kyrkan försågs med ny inredning bestående av bänkar, altare och altarring, vilka målades i en för tiden typisk ekådring. På Cederholms ritning till utvidgning till kyrkan, daterad 1851, är kryssvalvet i tornets bottenvåning markerat. Sannolikt revs det i samband med att orgelläktaren uppfördes. Byggmästare Möller från Ystad avsynade bygget före återinvigningen i oktober 1852. Möller kan troligen avse byggmästare Hans Fredrik Möller, f 1825 i Svendborg i Danmark. 1856 installerades en ny orgel, byggd av Johan Lambert Larsson, Ystad. På ritningen från 1855 till orgelfasad och orgelläktare har läktarbarriären samma spegelindelning som ytterdörrarna.

I samband med den omfattande ny- och ombyggnaden konstaterades även skador på tornet. 1885 gjorde byggmästare Nils Linderot i Bussjö ritningar till ett nytt torn, liknande det i Stora Köpinge kyrka. Förslaget blev för dyrt och tornet reparerades istället av en byggmästare A Dahlqvist i Tomelilla.

1881 installerades två gjutjärnskaminer och 1883 fick korsarmarna gjutjärnsfönster och några år senare även resten av kyrkan, 1898 försågs absidfönstret med en glasmålning. Samtidigt lades ett nytt golv in, bänkarna byggdes om och 54 nya bänkgavlar införskaffades.
1909 överlämnades ett flertal inventarier till Lunds universitets historiska museum, däribland medeltida skulpturer, en kyrkklocka samt en kyrkkista.

1939 renoverades kyrkan i enlighet med ritningar utförda 1936 av domkyrkoarkitekt Eiler Graebe. Kyrkorummet fick ett nytt golv av tegel, gjutjärnskaminerna togs bort, koret gjordes om med en ny vägg mot sakristian och altaret flyttades åt väster. Predikstolen sänktes och bänkarna byggdes om. Samtlig inredning målades om i en grön marmorering med röda profiler av arkitekten och målarmästaren Ernst Holmqvist, Sövestad. 1948 utvidgades orgelläktaren åt öster.

1998 gjordes en del ombyggnader i sakristian och kalkmålningar togs fram i långhusets kryssvalv av konservator Lars Sandberg.

2017 renoverades taket och bl. a östpartiets plåttak ommålades.

Kyrkan är orienterad i öst-västlig riktning med kor och absid eller koravslutning i öster, korsarmar i norr och söder samt torn i väster. Långhusets västra del är bevarat sedan den första byggnadsetappen på 1100- eller 1200-talet och är uppfört av kalksten med en synlig skråkantad sockel. Tornet, som är senmedeltida, är uppfört av marksten och tegel utan synlig sockel. Korsarmarna och koravslutningen i öster tillkom vid om- och nybyggnationen 18511852 och är uppförda av natursten och tegel utan synlig sockel. Fasaderna är spritputsade och avfärgade i vitt och avslutas upptill med en sågtandslist. På korsarmarnas gavelrösten finns en slätputsad blindering i form av ett kors. Kyrkan och tornet har sadeltak täckta med rött enkupigt tegel. Korets och absidens tak är belagda med rödmålad skivtäckt plåt med förskjutna falsar.

Tornet är något smalare än långhuset och den östra delen rider på långhusets västra gavel. Tornet har bevarade medeltida ljudöppningar med brunmålade träluckor och gavelröstena mot väster och öster är försedda med blinderingar och ett flertal dekorativt utformade och vitmålade ankarjärn. På södra sidan finns två smala rektangulära muröppningar och på tornets norra sida finns på övre delen ett antal fyrkantiga nischer eller hål i jämna skift med oklar ursprunglig funktion. Deras funktion kan eventuellt ha varit till ställningsbygge i samband med påbyggnaden av tornet.

Fönsteröppningarna, som tillkom 18511852 är rundbågiga i tre språng, slätputsade och målade i en grå täckande färg. De utgörs av tvådelade fönster med bred mittpost och lufter med rundbågiga gjutjärnsfönster från 1880-talet med diagonalspröjs och olikfärgat glas i de övre dekorativt utformade medaljongerna. Solbänkarna är av betong och gråmålade.

Kyrkans huvudingång är via tornet i väster och härstammar från ombyggnaden 18511852. Den består av en slätputsad, gråmålad tresprångig portal med pardörrar med gråmålat ramverk och brunmålade speglar med dekorativ utformning samt ett överljusfönster med färgat glas i blyspröjs. En del av en äldre gravhäll fungerar som tröskelsten. En ingång finns också i öster, med en enkeldörr med samma konstruktion och utformning som västportalens dörr. Dörren och det överliggande gjutjärnsfönstret omges av rundbågig nisch och nås via fyra trappsteg av granit.

Interiör
Kyrkans huvudentré är via tornet i väster och tornets bottenvåning utgör vapenhus. Kyrkorummet består av långhus, korsmitt med korsarmar samt en i öster inrättad sakristia.

Vapenhusets golv är sedan 1939 belagt med tegel med två infällda gravhällar. Den norra väggen är putsad och avfärgad i vitt, medan den södra har en mellanvägg av laserad furupanel och därbakom finns trappan till tornets övre våningar. Taket utgörs av ett plant gråmålat brädtak. I väster är entrédörrarnas insida med gråmålat ramverk och omålade speglar av ek. Mot kyrkorummet i öster finns en pardörr från 18511852 målad i grön marmorering med glasad överdel med färgat glas i blyspröjs.

Tornets övre våningar nås via en trätrappa längs vapenhuset södra sida. Tornets andra våning har brädgolv och på den norra muren syns spår efter det tidigare kryssvalvet. Mot söder finns en större rundbågig nisch med ett fönster i yttermuren innanför två smala muröppningar. Barbro Sundnér har i sin forskning om Ystadområdets medeltida kyrkor tolkat att ingången till tornets andra våning ursprungligen var direkt utifrån till andra våningen. Sannolikt kan nischen på södra sidan härstamma från en äldre ingång. En enkel trätrappa går vidare upp till en avsats till ingången till långhusvinden samt till tornets övre våning, klockvåningen. Delar av tornets takkonstruktion är bevarade sedan den uppfördes under senmedeltiden.

Långhuset består av tre travéer med kryssvalv, varav det östra utgörs av korsmitten från 18511852 års ombyggnad och de andra från valvslagningen på 1400-talet. Långhusets golv har samma tegelbeläggning som vapenhuset från 1939 samt fem gravhällar i mittgången. Väggarna och kryssvalven är vitputsade. I det mittersta kryssvalvet togs 1998 fragment av kalkmålningar fram. Fönsteröppningarna är, med undantag av de två fönstren i väster, försedda med innanfönster med bågar av vitmålat trä, sannolikt från renoveringen 1939.

Orgelläktaren i väster bärs upp av åttkantiga pelare med dekorativt utformade kapitäl målade i en grön marmorimitation. Taket består av ett gråmålat brädtak. I det nordvästra hörnet finns trappan till orgelläktaren. Orgelläktaren upptar den västra travén. Läktarbarriären utgörs av ett enkelt genombrutet räcke med nygotisk utformning i likhet med altarringens utformning. Den medeltida tornbågen är bevarad mellan tornets bottenvåning och långhuset, men döljs delvis av orgelläktaren.

Koret är beläget i korsmitten med samma ytskikt som långhus och korsarmar. I öster finns två mindre rundbågiga dörrar på ömse sidan om altaret, som leder till den i öster belägna sakristian.
Korsarmarna har samma ytskikt som långhus och korsmitt med två gravhällar i vardera mittgången. En kororgel är placerad i södra korsarmens nordvästra del.

Sakristian nås via den norra dörren i den östra väggen, som tillkom 1939 bakom altaret. Den södra leder från sakristian direkt upp till predikstolen. Sakristian har ett golv av brunbetsade brädor och i öster finns ett litet vindfång till porten i öster. För övrigt är ytskikten lika kyrkans övriga ytor.

Inredning och inventarier
Altaret är utfört i en träkonstruktion, sannolikt i samband med renoveringen 1939.
Altartavlan är tillskriven den flamländska konstnären Bartholomeus Spranger (15461611) och skänkt till kyrkan 1939.

Altarringen är halvrund, och ligger ett steg högre än korgolvet, med en genombruten barriär i likhet med orgelläktaren. Den är sannolikt omgjord 1939.

Dopfuntens cuppa av kalksten är medeltida, medan kalkstensfoten tillkom 1965.

Predikstolen är placerad i korets sydöstra hörn med uppgång från sakristian. Den tillkom vid ombyggnaden 18511852, men sänktes 1939. Den har en åttkantig korg med goticerande utformning med speglar med fyrpass och är målad i en marmorering med förgyllda detaljer och påskrift.

Bänkinredningen är sluten och består av två kvarter i långhuset och två i vardera korsarmen. Bänkkvarterens golv ligger något högre än mittgångarna och består av furubrädor. Bänkluckorna på den södra sidan har en annorlunda spegelindelning än resten av bänkinredningen och kan eventuellt delvis härröra från en äldre bänkinredning.

Orgelverket samt spelbord är tillverkade 1951 av A Magnussons Orgelbyggeri AB, Mölndal. Orgelfasaden härstammar från 1856 och är utförd av orgelbyggare Johan Lambert Larsson i Ystad. Larsson (18181877) var son till amatörorgelbyggaren Anders Larsson och tog examen 1840 och övertog därefter faderns verkstad. Han har tillverkat ett stort antal orglar till skånska kyrkor. Orgelfasaden är målad i grått med förgyllda dekorativa partier.

Kyrkan har två klockor, storklockan från 1693 är omgjuten 1929 av M & O Ohlssons klockgjuteri i Ystad och lillklockan är enligt inskription på latin omgjuten uthi Bromma anno 1693. Claus Laurent göt mig.

I triumfbågen hänger ett senmedeltida triumfkrucifix. Det renoverades och ommålades i samband med kyrkans om- och tillbyggnad 18511852.

Bland kyrkans äldre inventarier bör nämnas medeltida helgonbilder, en biskopsbild från 1200-talet och en pietà-grupp från 1400-talets förra del, som nu förvaras på Lunds universitets historiska museum. I koret finns även en del av en sannolikt medeltida kolonn av kalksten, vars ursprungliga placering är okänd.