HOPPETS OCH LJUSETS KAPELL

Byggnadskomplexets fasader är inte placerade i raka väderstreck utan som helhet något vridet åt nordöst, men för tydlighetens skull används i det följande raka väderstreck.
Byggnadskomplexet har fem byggnadsvolymer: de två parallella kapellen, däremellan en böjd, arkadförsedd suterrängbyggnad med två våningar åt nordöst, varifrån en tvåvånings kontorsbyggnad är tillbyggd åt öster, samt ett krematorium i en lång, låg länga åt norr med hög skorsten. Ljusets kapell står i den nästan vinkelrätt böjda längans västra ända och det ungefär dubbelt så stora Hoppets kapell i den södra. I stort sett skiljer endast storleken de kubiska kapellen åt. Hela anläggningen är enhetligt utformad i en stram, lätt avläsbar, modernistisk arkitektur med stark grafisk verkan med sina vita väggar, mörka tak och fönsteröppningar samt svarta stenklädnader om portar, socklar och kapellens lisener. Ljusets kapell har ingång åt söder och fönster åt väster, medan Hoppets kapell har tvärtom. En plåtklädd gång med kistmottagning under ett långt utskjutande plant skärmtak, med hög plåtklädd sarg på fyra fyrkantiga stolpar, löper mellan suterrängbyggnaden och kyrkogårdsförvaltningens tvåvåningshus i öster.
FASAD - Kalkslammade tegelfasader i munkförband med lodräta band som smala lisener av mörk Fjäråsgnejs. Hörnen är fasade och stenklädda. Arkadens pelare är fyrkantiga, klädda med skrovlig Fjäråsgnejs med utkragande hörn. Bjälklaget är likadant. I västra arkadväggen sitter en mönstergjuten vattengivare i form av en fågelhals. Plåtväggen åt nordost är bandtäckt och har ett svagt böjt tak.
FÖNSTER - Kapellen har dels ett takhögt fönster från 1990 indelat av tjocka, omålade ekposter i tre fält med nio rutor med en stor kvadrat i mitten, dels två kvadratiska originalfönster indelade av fyra lodräta spröjsar till lika stora rutor. Arkadgångens fönster är stående, rektangulära enluftsfönster i lackade träsnickerier med plåtbleck i två etager. Förbindelsedelen har likadana fönster, fast gråmålade snickerier, symmetriskt placerade åt nordöst. Två fönster på övervåningen och tre under dem på nedervåningen, samt dörrglaset, har likadana blyspröjsade rutor i flera färger. Kontorsbyggnadens fönster är liknande men sitter i par med tegeltrymå i vertikala axlar och vita snickerier. Plåtgångens nedervåning mellan dessa byggnader har stora rutor hela vägen upptill i aluminiumvägg.
PORT - Kapellen har en gemensam entré centrerad i förbindelselängan i en liten utbyggd del av brunt aluminium med en tvåbladig, smal dörr från 1980 troligen av glas i aluminiumram med rektangulära trycken. Hoppets kapell har en utbyggd entréomfattning klädd med släta gnejsskivor och plåtklätt sadeltak, en något utstående stenomfattning runt den raka, kvadratiska öppningen och ett inhugget smalt kors däröver. Dörren är ursprunglig och sitter indragen och har två blad klädda med kopparplåt och vertikala handtag. Ljusets kapell har likadan form på utbyggnaden runt porten men den är jämnbred med en profilering och ett vinkelbrutet valv med dito dörr, som i övrigt är likadan som Hoppets. Kontorshuset har en originalport i tuktad stenomfattning av omålat trä med en stor ruta och stående panel nedtill. Ovanför sitter ett skärmtak från väggen av plåt på en träram. Åt öster finns en likadan port med sidoljus. Tre recenta dörrar av grå aluminium finns åt norr i suterrängvåningen.
TAK - Kapellens tak har en hög huv med mycket flackt pyramidtak, dolt från marken. Takfoten viks upp till kantiga hängrännor runtom med fyrkantiga stuprör i hörnen. Alla tak är klädda med ärgad skivtäckt kopparplåt i storformat med förskjutna hakfalsar. Förbindelsegångens tak sluttar flackt åt nordöst och har två takfall åt kapellgården med ett brant, lätt sluttande, plåtklätt parti däremellan, med inslag av nyare plåtar. Krematorielängan har sadeltak. Kontorshuset har en låg sarg som döljer takformen. Hängrännor och stuprör är av kopparplåt.

Kapellkrematoriet invigdes den 25 mars 1956 efter ritningar av arkitekt Åke Porne. Redan 1929 utarbetades ritningar till ett krematorium i Trollhättan av länsarkitekt Berglund på uppdrag av stadens eldbegängelseförening. Vänersborgs önskan samma år om årligt bidrag till sitt blivande krematorium avslogs av stadsfullmäktige, som ansåg att Trollhättan borde ha ett eget krematorium. Inget hände förrän 1936 med en motion i kyrkofullmäktige om en allsidig utredning om ett kapellkrematorium och så skedde. Arkitekt Otar Hökerberg vid Kungl. Byggnadsstyrelsen utarbetade dessa ritningar och förslaget var klart 1939. Motstånd restes och trots att kyrkofullmäktige våren 1941 beslutade att byggnaden skulle uppföras kom inte arbetet igång. 1942 anslogs medel och ritningarna blev fastställda av byggnadsstyrelsen men andra världskriget kom emellan och först 1951 återupptogs frågan. Året därpå bestämdes platsen och arkitekt Åke Porne fick göra ett tredje förslag och slutligen var alla tillstånd givna och arbetet påbörjades 17 oktober 1954. Fördröjningen ansågs av de drivande ändå ha medfört flera fördelar: anläggningen kunde anpassas bättre efter folkmängdsutvecklingen, erfarenheter från andra kapellkrematorier kunde utnyttjas och placeringen blev ändamålsenligare med sitt höga, fria läge. Anläggningen blev tre gånger så stor som den först planerade och fem gånger så dyr. Ett minnesskrin murades in 7 februari 1955 i en av väggarna i Hoppets kapell. Av tidningen Ny tid betecknades byggnaden som Trollhättans "första moderna monumentalbyggnad".
I sin ursprungsform bestod byggnadskomplexet av det mindre Ljusets kapell i norr, förbundet med det ungefär dubbelt så stora Hoppets kapell i sydöst via den böjda, arkadförsedda förbindelsedelen (något större vinkel än 90 grader). Allt är byggt i suterräng med två våningar åt norr och öster, men kapellens nedervåning saknar fönster. Från Ljusets kapell utgår en låg, långsmal krematoriedel åt nordöst med en våning. Mellan kapellen anlades i väster en samlingsplats och i vinkeln vid krematoriet nordöst en ekonomigård. Byggnadskomplexets fasader är inte placerade i raka väderstreck utan som helhet något vridet åt nordöst.
Ledorden för såväl planlösning som utformning var största möjliga enkelhet och klarhet, samt en viss kärvhet hos arkitekturen, "för att få krematoriets karaktär att samverka med enkelheten och kärvheten hos det omgivande landskapet". Därav har kapellen och klockstapeln samma arkitektoniska utformning. De branta taksargerna skulle förstärka intrycket av tyngd och massivitet. Den kvadratiska och slutna formen var avsedd för att interiört framhäva den tyngdpunkt kring vilken ceremonien försiggår, det vill säga den centralt placerade katafalken, runt vilken bänkarna grupperades för uppslutning kring den dödes stoft.
Taket i Hoppets kapell gjordes av ohyvlad, syrablekt furu och väggarna av rödtegel, golvet och katafalken av grå kalksten. 18 höga kandelabrar från AB Böhlmarks Lampfabrik i Stockholm placerades i anslutning till bänkkvarteren på cirka en meters avstånd från väggarna. De var av mattförnicklad metall med tre rörformade lampor att matt, vitt glas och engagerade i golvet för att lämna väggar och tak fria och låta de hela ytorna ge en lugn inramning. Bänkar, väntrumssoffor, kistvagnar med mera tillverkades av Ernst Bergholm, Västervik. Silversmeden Bertil Berggren, Stockholm ritade och utförde såväl sandfat, mullskovlar som en ljusstake av nysilver i mycket tidstypisk, spenslig utformning. Antependier komponerades och utfördes av textilkonstnärinnan Sofia Widén, Falun. Över altaret monterades en stor, skulpterad, modern Kristusgestalt av Ivar Lindecrantz. Bland annat kommenterades den med med att den var "enkel och välgörande fri från effektsökeri och schablon"och den invigande biskopen Sven Danell ansåg att den utstrålade maningen "Upplyft edra hjärtan". I folkmun kom skulpturen ibland att kallas "simhopparen" eftersom han syntes stå beredd att kasta sig ned mot kisthissens hål. Gardiner, möbler med mera till övriga utrymmen anskaffades från Nordiska Kompaniet i Stockholm. Hoppets kapell rymde som nytt 162 sittande personer, samt omkring 100 stående. I kisthissarna fanns dold belysning som lyste upp kistan vid sänkningen. I ett separat rum i nordöst, vars östfasad breddades med en mjuk sväng åt norr, stod orgeln och norr om det var en sakristia.
Ljusets kapell skilde sig i material endast genom att ha putsade väggar med lampetter. Stolarna var av teak med snörflätade sitsar till 40 personer. Orgeln stod även här i ett separat rum i nordöst, intill en sakristia. Från entrén i den böjda förbindelsen mellan kapellen var ett väntrum åt väster och en kranshall åt söder. Urnutlämnings- (nu sakristia) och visningsrummet, rakt under på bottenplan, fick vardera två målade glasfönster av Bertil Berggren. Suterrängvåningen hade bland annat kistmottagning, bisättningsavdelning, smyckningsrum och personalutrymmen.
1978 byggdes en tvåvånings kontorsbyggnad i öster som förbands med den böjda suterrängbyggnaden via en avvikande mörk länga med dörr och fönster åt söder och kistmottagning åt norr. Sakristian till Hoppets kapell togs bort och en ny gemensam kisthiss placerades här istället för i respektive kapell. Kranshallen byggdes om till väntrum för Hoppets kapell, dess pelarrad gjordes om till vägg och fönster togs upp åt arkaden utanför. Ett litet rum för exempelvis små sällskap eller icke kristna ceremonier inreddes i bottenvåningen. 1980 kompletterades altarskulpturen i Hoppets kapell med vävnader. 1990 vidgades ett fönster i vardera kapellet vid altarväggen till takhöga fönster. Hoppets kapell renoverades kraftigt. Dörren till arkaden murades igen och en digitalorgel sattes in i kapellet. Golvarmaturen ersattes med en stor, nedhängande takring som är sex meter i diameter, "Birgittakronan" från Hans-Agne Jakobsson. En bänkrad togs bort och alla bänkar riktades framåt. Taket laserades med äggoljetempera och fick en ny list. Orgelrummet ska bli kontor 2002 och man har satt in en ogenomsiktlig plexiglasskiva i öppningen till kapellet för att få in något av ljuset från det rummet. Ljusets kapell renoveras hösten 2002. Taket har målats blått med äggoljetempera och entrén har fått ett vindfång av glas. Orgeln är avlägsnad, okänt när, och rummet har slagits samman med före detta sakristian. Idag inryms den enda sakristian i det gamla urnutlämningsrummet.