MARIESTADS FÄNGELSE

Dagens fängelse ersatte Mariestads första fängelse invigt 1749, "Skaraborgs läns häkte". Detta låg på kungsgården Marieholms mark och var en stenbyggnad i två våningar med två fastbyggda flyglar omgiven av en tegeltäckt mur. Fängelset blev redan under tidigt 1800-tal trångbott och förslag på utbyggnad väcktes redan 1809.

Under 1830-talet började nya humanistiska idéer för hur fångvård i fängelser skulle bedrivas slå igenom. Istället för förvaring i gemensamma celler med många fångar i väntan på något kroppsstraff eller straffarbete skulle fångarna arbeta under dagen och låsas in i enskilda celler om natten. Idéerna kom från USA och var inspirerade av Philadelphiasystemet resp Auburnsystemet efter två för det tidiga 1800-talet helt nyskapande fängelser där cellerna placerades i långa rader längs ytterväggarna i så kallade cellflyglar, med ett öppet ljusschakt mellan cellraderna med en balkongbrygga i varje våningsplan. Vid 1840 och 1841 års riksdag avsattes stora summor pengar för att bygga nya fängelser av Philadelphiatyp runt om i Sveriges residensstäder. Åren 1842 till 1881 byggdes 44 nya cellfängelser i landet.

Mariestad fängelse uppfördes åren 1842-49 efter ritningar av arkitekten Carl Fredrik Hjelm. Murverket i källaren och östra delen av de nedre våningarna är rester av det gamla fängelset från 1749. Det nya fängelset inrymde 90 så kallade ljusa celler, tre stycken halvmörka och tre mörka. Därtill två tuberkulosceller med stora fönster och två vaktrum. Rättsalar hade också inretts för rådstugurätten i Mariestad samt för häradsrätten i Hova, Hasslerör, Valla och Binnebergs tingslag. På tredje våningen fanns en bostadslägenhet på fem rum och på andra våningen en sexrumslägenhet, dessa var avsedda för fängelsepersonalen. Fängelset var då snövitt till färgen och kallades i folkmun för vita duvan.

1853 var fängelset överfullt och man tvingades inreda västra vinden till ett gemensamt fångrum. Fram till 1902 hyste fängelset både kvinnor och män. Detta år totalförstördes tredje våningen, som var kvinnornas avdelning, samt vinden av en eldsvåda. Ingen skadades allvarligt men efter branden har fängelset inhyst enbart manliga fångar. Vid reparationerna som följde av branden drog man in ledningar för vatten och avlopp. Ett nytt vindsbjälklag och tak krävdes naturligtvis också.

I början av 1900-talet svängde synen på cellstraff i total ensamhet då fångarna ofta blev psykiskt sjuka av den långa isoleringen. 1917 blev fängelset landets första jordbruksanstalt där fångarna om dagarna fick arbeta utanför murarna. Samma år inreddes tingssalen på översta våningen till kyrksal för fångarna. Tidigare hade prästen predikat från cellflygelns galleribalkong och fångarna fick sitta i cellerna och lyssna med dörren på glänt. Den första kyrksalen var provisoriskt inredd men 1925 invigdes den nuvarande kyrksalen ritad av hovintendenten Gustaf Lindgren med målerier av konstnären H Düring.

Moderniseringar under 1900-talet:
Omkring 1917 ändrades direktörsvåningen till expedition och köket förbättrades. I slutet av tjugotalet byggdes en ny spiraltrappa i cellängans mitt. 1946 skapades ett antal dagrum genom att några celler slogs ihop. Två ytterligare trappor och två duschrum skapades av lika många celler. På tredje våningen lades mittschaktet igen med ett golv. 1947 byggdes tre celler om till en läkarmottagning. 1948-49 förstorades cellfönstren. 1958 flyttades förhandlingarna från tingssalen som därefter användes som sammanträdesrum. Under 1970-talet lades resten av ljusschakten successivt igen. 1971 överfördes häktet till polishuset och en ombyggnad av matsal, kök, spiraltrappa och förråd genomfördes. 1973 byggdes ett motionsrum på vinden åt väster, medan ett förråd inreddes på vinden åt öster. 1974 inreddes ett antal besöksrum. 1977 delades tingssalen i mindre sammanträdesrum och en expedition. 1978 inrättades tvättrum och wc. Tvättmaskiner installerades i samtliga tre våningar. 1982 fick personalen nya utrymmen på vinden. 1996 tog man bort bänkarna i kyrksalen då denna började användas som sammanträdeslokal.

Källor:
Christina Jonsson "Mariestads fängelse 1848-1998, en 150-årig historia" Utgiven av: Kriminalvårdsmyndigheten Mariestad med stöd av Specialfastigheter Sverige AB
Skyddsföreskrifter, Riksantikvarieämbetet, 1992-03-31. Beteckning 2496/92
Samt muntliga uppgifter.

Byggnaden är uppförd 1842-49 efter ritningar av arkitekten Carl Fredrik Hjelm. Fängelset tillhör den stora typen T-formade fängelser, och innehåller 90 ljusa och 6 mörka celler samt två vaktceller. I källaren och östra delen av de nedre våningarna ingår murverk från ett äldre fängelse uppfört 1749.
I slutet av 1800-talet uppfördes en spiraltrappa mitt i cellängan. 1902 skadades vinden och delar av övervåningen vid en brand. 1925 tillkom kyrksalen efter ritningar av arkitekt Gustaf Lindgren. På 1940-talet förstorades cellfönstret. 1980 inreddes personallokaler på administrationsdelens vind.
Exteriören har genomgått relativt små förändringar, främst märks en ny entrétrappa och ett vaktfönster. Invändigt är administrationsdelens nedre våningar och celldelens båda övre våningar välbevarade med stora delar av äldre inredning kvar. Kyrksalen är även mycket väl bevarad.

KÄLLA: Skyddsföreskrifter, Riksantikvarieämbetet, 1992-03-31. Beteckning 2496/92

Administrationsflygeln, den kortare utskjutande byggnadskroppen:

Bottenvåningen:
Idag inrymmer bottenvåningen reception, vaktlokaler mm. De första åren fanns här vaktlokal, mottagningsavdelning med bad för nyanlända fångar samt ett kök. Här lär också tidigare ha funnits en bostad för personal.

Andra våningen:
Här låg från början fängelsedirektörens sexrumslägenhet. Omkring 1917 byggdes direktörsbostaden om till expedition. Direktörens kontor är dock ett av byggnadens mest bevarade rum med gamla bokhyllor och ett "brännvinsskåp" inbyggda i väggarna.

Tredje våningen
Här fanns från början tingssal och en bostadslägenhet med fem rum. 1853 började tingssalen även användas till kyrksal för fångarna. 1958 flyttades förhandlingarna från tingssalen som därefter användes som sammanträdesrum. 1977 delades tingssalen i mindre sammanträdesrum och en expedition.

Vindsvåningen
Den södra delen inreddes 1982 till personallokaler med pentry. Här var tidigare oinredd vind. I mitten av byggnaden där flyglarna möts ligger kyrksalen från 1925 ritad av Gustaf Lindgren med dekorationsmålerier av H Düring. Innertaket har synliga takstolar som stöds av pilastrar av trä, allt målat för att likna ädelträ, detsamma gäller dörrarna som har fyra eller åtta speglar. I ena änden av rummet finns ett litet kor med fönster och altare. Över rummets mitt höjer sig en sexsidig takkupa vars väggar är dekorerade med målerier nedtill och består av småspröjsade fönster upptill. 1996 tog man bort bänkarna i kyrksalen då denna började användas som sammanträdeslokal. Två av bänkarna står idag kvar på ömse sidor av sammanträdesbordet.

Cellflyglarna

I flyglarna på ömse sidor om administrationsflygeln inryms celler på båda långsidorna. Där cellflyglarna möts finns en spiraltrappa av järn från slutet av tjugotalet. Mellan cellerna längs byggnadens mitt fanns ursprungligen inget golv utan en balkong med räcke löpte utmed raderna av celler. På tredje våningen lades golv in redan 1946 och resten av de öppna schakten lades successivt igen under 1970-talet. På cellflyglarnas gavlar finns stora fönster som ursprungligen kunde släppa in ljus till hela byggnaden innan ljusschaktet i mitten lades igen.

Cellerna består av ett litet rum med kortsidan mot ytterväggen. Cellerna har sedan 1948-49 normalstora fönster men tidigare fanns bara ett litet gallerförsett fönster placerat högt upp på väggen så att fången inte kunde se ut. Celldörrarna har ändrats och fått nya lås och ytskikt men inanför dessa förefaller dörrbladen vara de ursprungliga. I dörröppningarna finns fortfarande beslag från tiden före kyrksalen då prästen höll gudstjänst från galleribalkongen och fångarna fick sitta i cellerna och lyssna med dörren upphakad på glänt.

Av de ursprungliga drygt 90 cellerna har idag åtskilliga blivit ombyggda. 1946 skapades ett antal dagrum genom att några celler slogs ihop. Två ytterligare trappor och två duschrum skapades av lika många celler. 1974 inreddes ett antal besöksrum och 1978 inrättades tvättrum och wc.

Bottenvåningen:
Eftersom man hade tingsförättningar i huset fungerade fängelset också som häkte. Häktets celler var förlagda till bottenvåningen. 1947 byggdes tre av cellerna om till en läkarmottagning på västra cellflygelns norra sida. När häktet överfördes till polishuset 1971 byggde man om häktets lokaler i den östra flygeln till matsal och kök, den gamla cellindelningen är fortfarande lätt att se, en cell används som köksförråd. I anslutning till matsalens östra del finns spiraltrappan från 1946 som leder till andra våningen.

Andra och tredje våningen består huvudsakligen av celler.

Vinden
Den ursprungliga vinden som sedan 1853 inrymt ett gemensamt fångrum eldhärjades 1902 och är alltså återuppbyggd vid den tiden. Här fanns sedan bara kallvind. 1973 inreddes ett motionsrum i den västra delen och ett förråd i den östra delen. På vinden fanns förrådet för fångarnas kläder innan det förlades till den sydöstra sidobyggnaden.

Sverker Larsson, länsstyrelsen Västra Götaland.

Källor:
Christina Jonsson "Mariestads fängelse 1848-1998, en 150-årig historia" Utgiven av: Kriminalvårdsmyndigheten Mariestad med stöd av Specialfastigheter Sverige AB.
Samt muntliga uppgifter.