VENA KYRKA

I Vena socken fanns en kyrka under medeltiden. När den byggdes är inte känt. Idag förvaras ett krucifix från högmedeltid i kyrkan. År 1670 höll biskop S. Enander en visitation i socknen och från detta år finns en beskrivning av den medeltida kyrkan. Koret och sakristian ska ha varit av sten medan långhuset var byggt i trä och klätt med spån. I mitten av 1700-talet började sockenborna planera för att bygga en ny kyrka. Befolkningsökningen hade då gjort att kyrkan hade blivit trång. Dessutom påtalade biskopen Petrus Filenius vid sin visitation 1768 att församlingen behövde bygga en ny kyrka. Murarmästaren Petter Wahlström från Mönsterås gjorde upp ritningar för en ny kyrka och man började köpa in material men projektet avstannade. En ny visitation av biskopen Jakob Axel Lindblom 1790 ledde till att arbetet återupptogs. Nya ritningar togs fram av stiftsmurmästaren Casper Seurling. Tanken var att placera den nya kyrkan en bit ifrån den gamla eftersom den nya kyrkan behövde bli betydligt större. Församlingen överklagade dock detta beslut och fick rätt. Nya ritningar fick tas fram, denna gång av arkitekten J. Wulff vid Överintendentsämbetet. År 1797 påbörjades arbetet som leddes av stiftsmurmästaren Casper Seurling.
Den nya kyrkan byggdes som ett skal utanpå den gamla kyrkan. Till murarna användes letsten d.v.s. ohuggen sten. Kalksten inköptes från Kristdala socken och för den betalade sockenborna med dagsverken på Hagelsrums gård. Vena kyrka är ett exempel på en nyklassicistisk kyrka med nygotiska inslag som några av överintendentsämbetets arkitekter prövade på 1790-talet. De nygotiska inslaget syns i lanterninen samt i dörrarna och fönstrens form. Kyrkan blev stor. Den ska när den stod klar ha rymt 1200 personer och varit den största landsortskyrkan i Linköpings stift. När väggarna och taket till den nya kyrkan stod klara revs den gamla kyrkan och arbete med att inreda den nya kyrkan kunde påbörjas. Redan i augusti 1798 stod den nya kyrkan klar. Invigningen, som gjordes av biskop J. A. Lindblom, kom dock att dröja till 1803.
I arbetet med kyrkans inredning var bl.a. bildhuggaren Jonas Berggren, Målilla, engagerad. Troligen var det dock hans gesäll Daniel Bergman som utförde arbetena. Han gjorde predikstolen samt den ursprungliga altaruppsatsen. Den bestod av ett förgyllt kors samt två skulpturer föreställande Tron och Hoppet. Berggren gjorde också kyrkans två nummertavlor. Orgeln beställde 1799 av orgelbyggaren Pehr Schiörlin, Linköping. Han ritade även orgelns fasad som utfördes av bildhuggaren A. Malmström från Västra Ny i Östergötland. Orgeln stod klar till kyrkans invigning 1803. Enligt en del källor ska orgeln ha byggts för Linköpings domkyrka men ansetts för liten och därför sålts till Vena socken. Flera renoveringar och ombyggnader av orgeln har gjorts. Den första 1853 utfördes av organisten Carl Ahlstedt. Den senaste gjorde 1940 av orgelbyggaren A. Magnusson, Göteborg. Verket utökades då med ett antal stämmor. Troligen flyttades också hela orgeln inklusive fasaden ca en meter längre bak på läktaren. Idag förvaras Schiörlins spelbord och det mesta av den ursprungliga mekaniken på sakristians vind.
Den första kända renoveringen av kyrkans interiör genomförde 1842. Då målades taket vitt. Även väggarna målades vita och försågs med en oljemålad träpanel. Altaruppsatsen kompletterades med två tavlor av fanjunkare G. Lindblom, Kalmar. De föreställer Kristi uppståndelse och korsnedtagningen.
I slutet av 1800-talet installerades värmekaminer. År 1894 belades tornet och sakristian med plåttak och 1905 fick även långhuset ett tak av svartmålade järnplåt. Det förefaller som att taken tidigare varit belagda med spån.
Under åren 1918-19 genomfördes en större renovering och ombyggnad av kyrkans interiör. Arbetena leddes av arkitekt G. Holmdahl. En ny bänkinredning installerades som till det yttre var lik den gamla. Den var sluten mot mittgången och öppen mot sidorna. Sittbänkarna förändrades dock för att bli bekvämare. Enligt arkitekten ska inte bänkinredningen ha varit från kyrkans tillblivelse tid. Nya bänkar tillverkades också för läktaren. Fönsterbågar och karmar lagades och nya innanfönster sattes in. Kyrkans vind isolerades. Innertaket och väggar målades i vitt. Dörrarna vid den södra ingången kläddes med stående, spontad panel. Målningen på altarbord, predikstol, läktarbarriär, orgelfasad och nummertavlor bättrades på. De två kaminerna som installerades i slutet av 1800-talet byttes mot modernare. På en ritning från 1918 ser man kaminernas skorstenar på var sida av långhuset. Troligen gjordes också något åt kyrkans golv. Enligt ett förslag skulle man lägga in ett nytt bjälklag och nytt golv men om detta gjordes är inte känt.
Från 1913 finns handlingar som rör omgjutning av kyrkans klocka. Om det utfördes framgår dock inte. En omgjutning ska däremot ha gjorts 1940. Sex år senare installeras en ny klocka gjuten av Bröderna M.& E. Olsson, Ystad. Under åren 1954-55 genomfördes en större renovering av både interiör och exteriör. Denna leddes av stadsarkitekten i Kalmar Nils Carlgren. I koret gjordes flera förändringar. Mittfönstret sattes igen och det ursprungliga altarkorset byttes mot ett enklare. Piedestalerna som J. Berggrens skulpturer Tron och Hoppet var placerade på kortades av. Altaret och altarringen målades i grönt med lister i rött och guld. Koret gjordes något större genom att den första bänkraden togs bort. Samtidigt höjdes korgolvet med ett steg. Dopfunten flyttades till korets södra sida och nummertavlorna flyttades längre in i koret. Väggarna i koret målades i mörk färg, okänt vilken, medan övriga väggar målades om i vitt. Taket, som tidigare hade varit limfärgat skrapades nu rent och fernissades. El installerades och vattenburet värmesystem. Pannrum byggdes under sakristian. Torningången och den södra ingången försågs med vindfång. Det gamla golvet bröts upp och en betongplatta göts. I gångarna lades golv av kalksten och under bänkarna ett trägolv. Även vapenhuset fick ett nytt golv av kalksten. Bänkarnas ramstycken målades i en mörkt gråblå ton och sittbänkarna i ljust gråblå ton. Predikstolen målades i blått, vitt och guld. Sakristian renoverades och toalettrum installerades. Exteriört lagades och avfärgades fasadputsen. Två vita nyanser användes på väggarna respektive listverket. Fönsterbänkarna kläddes in med kopparplåt och samtliga ingångar försågs med nya trappor av granit. Ett förslag från arkitekt Carlgren att klä in lanterninen godkändes inte av Riksantikvarieämbetet. Inte heller genomfördes ett förslag om att utföra en del dekordetaljer från originalritningarna på lanterninen och tornets taklist. Kyrkan återinvigdes av biskop Torsten Ysander. Året efter installerades en ny dopfunt i kalksten som ritats av arkitekt Carlgren.
Arkitekt Nils Carlgren var även engagerade i renoveringen av kyrkan 1963. Då ommålades interiören på nytt efter att all gammal färg skrapats bort. Det förefaller dock som att färgsättningen från 1954 på det stora hela behölls. Predikstolen återfick dock sin ursprungliga färgsättning med svagt blå marmorering. Trägolven fernissades och dörrarna målades om. Målningsarbetena utfördes av målarmästare Bengt Nykvist, Norrköping. De båda
altarskulpturer konserverades av konservator Sven Wahlgren, Jönköping. Korfönstret som satt igen vid den förra renoveringen togs upp på nytt och försågs med gulfärgat glas. Exteriörtsågs taket över. Året därpå togs bänkarna på läktarens södra sida bort.
År 1969 installerades en kororgel ritad av arkitekten Torsten Leon-Nilsson och tillverkad av Västbo Orgelbyggeri. För att kunna göra detta fick man ta bort några av de främre bänkraderna. Man tog även bort bänkar under läktaren.
Kyrkans exteriör renoverades 1971. Arbetet leddes av arkitekt Ture Jangvik och byggmästare Gunnar Johansson, Värnamo. Fasaderna blästrades, putsades och målades med KEIM-färg. Även fönster, dörrar och lanternin målades. Takets sågs över. Ture Jangvik var även involverad i den renovering av kyrkans interiör som gjordes 1980. Då målades vägar, altarring och läktarbröstning i samma kulörer som tidigare. Bänkinredningen och inredningen i koret bättringsmålades. Även förgyllningar påbättrades. På läktaren sattes ett skyddsräcke upp.
År 1987 ersattes det vattenburna värmesystemet från 1954 med elvärme. Två år senare byttes kyrkans svartmålade plåttak mot kopparplåt. Ingången i söder handikappanpassades. Man gjorde också en grundlig renovering av kyrkans 198 år gamla fönster. Den gjordes av glaskonstnären Winfried Baier. Interiört byggdes en läktarunderbyggnad med toaletter, andaktsrum och mottagningsrum. Man byggde även en ny trappa till läktaren från långhuset. Läktarbröstning, predikstol och altarmålningar konserverades 1988-1989.
År 2004 gavs tillstånd att installera en bergvärmepump. Det innebar att man tog upp hål i sakristians vägg. Församlingen påbörjade också en diskussion om att återställa Schölins orgel. En fond inrättades för ändamålet.
Genom att bänkar har glesats ut finns idag plats för ungefär hälften så många besökare som ursprungligen fanns.