GAMMALKILS KYRKA

Historiken kompletterad vid inventeringen 2004:
KYRKOBYGGNADEN
Den medeltida kyrkan, som var uppförd av kalksten på 1100- eller 1200-talet revs i samband med att den nuvarande kyrkan uppfördes 1799-1802. Den var belägen något norr om den nuvarande kyrkan. Gammalkils medeltidskyrka ansågs som många andra kyrkor i slutet av 1700-talet vara för liten för den växande befolkningen. Vid en besiktning framkom det att den var i för dåligt skick att bygga till, så en nybyggnation föreslogs. Flera ritningsförslag upprättades innan församlingen och Överintendentsämbetet var eniga. Den slutgiltiga ritningen utarbetades av arkitekterna K B Westman och Jacob Wulff vid Överintendentsämbetet efter förebilder från Svennevads kyrka i Närke enligt församlingens önskemål. Kyrkan uppfördes mellan åren 1799 till 1801 av byggmästaren Erik Fredberg i Örebro.

Den nya kyrkan fick en för sin tid typisk utformning i en enkel nyklassicistisk stil med långsträckt långhus, ett svagt brutet tak och med ett lågt kraftigt torn med en karnisformad huv. Kyrkan uppfördes av marksten med ett rektangulärt långhus med halvrunt kor i öster och indraget torn i väster. Vapenhuset i tornets bottenvåning flankeras av två mindre rum. I det södra mynnar trappan till läktaren. Det norra rummet nås endast genom en port utifrån på nordsidan och har haft funktionen som bl a bårhus och vedbod, men används nu som elcentral. Sakristian är traditionellt placerad på norra sidan. Fasaderna är spritputsade med slätputsade omfattningar och avfärgade i en gråvit ton. Kyrkan var ursprungligen färgsatt med rosa puts och fönster och portar i grön umbra. Taken har varit spåntäckta, men är sedan 1970-talet helt belagda med kopparplåt. Huvudingången är förlagd till tornets västsida. Ytterligare en ingång finns centralt placerad på sydsidan. De rundbågiga fönsteröppningarna är symmetriskt placerade med ålderdomliga bågar med en ovanlig konstruktion av träram med järnspröjsar.

Interiören är mycket välbevarad och präglas av byggnadstidens ideal med ett ljust och luftigt kyrkorum med trätunnvalv. Även inredningen härstammar från 1800-talets första år och är utförd av skickliga hantverkare och mästare från länet. Predikstolen, som har uppgång från sakristian, är tillverkad 1802 av bildhuggaren Carl Fredrik Beurling. Beurling har även utfört altaret, som är av trä och pryds med gustavianska ornament i form av ett kors, en kalk och en vindruvsklase. Beurling (1755-1853) var verksam i Norrköping och har tillverkat ett 10-tal predikstolar i länet. Han anlitades även till andra inredningsarbeten i kyrkorna, som te x i detta fallet nummertavlorna och överstycket till dörren till sakristian. Han har sannolikt även utfört fasaden till Pehr Schiörlins orgel från 1806. Orgeln tillhör ett av Schiörlins förnämsta verk. Orgelbyggare Per Schiörlin (1736-1815) var lärljunge till Linköpings stifts förste orgelbyggare Jonas Wistenius. Schiörlin övertog hans verkstad 1777 och har tillverkat ett 70-tal orglar i länet. Koret domineras av Per Hörbergs altartavla, som framställer Jesu samtal med Nikodemus om natten. Han har på ett mycket effektfullt sätt skurit ut motivets ljuslågor ur duken och infogat bemålade glasbitar som släpper igenom ljuset från bakomliggande fönster. Målaren, tecknaren, grafikern och skulptören Per Hörberg (1746-1816) var sin tids mest anlitade kyrkomålare. Han har målat 87 altartavlor varav 57 i Östergötland. Han har även utfört målningsdekorationer på altarringen och läktarbarriären. Målningarna på altarringen är indelade i nio scener och utförda i grisaille, dvs i gråtoner. Läktarbarriärens tre målningar föreställer Intågandet i Jerusalem, Utdrivandet av månglarna i templet samt Vägen till Golgata. Den slutna bänkinredningen i fyra kvarter liksom korbänkarna är även ursprungliga, sittbänkarna har dock moderniserats vid en renovering 1949-50. På läktarens norra sida finns gradänger och bänkar bevarade.

Sakristian har ett plant tak med målningar utförda av målarmästare Sven Gustavsson Stoltz i Vadstena. Dessa målades ursprungligen 1751-1752 till den gamla kyrkan. Troligen var de placerade i den tillbyggda nykyrkan från 1734. En del av brädorna från det gamla taket har även återanvänts i korbänkarna. De bemålade brädorna lossades vid renoveringen 1950 och placerades i tornkammaren.

År 1932 fick arkitekten Erik Fant i Stockholm i uppdrag att utarbeta förslag till en renovering av kyrkan. Det dröjde dock ända till 1950 innan en renovering kom till stånd. Kyrkorummet färgsattes då i grått och guld. Vid nästa renovering, som utfördes 1993, var målsättningen
"att bevara den färgsättning och gestaltning kyrkan fick 1950 av Fant och som präglas av en stram klassicism med en färgskala i grått och guld."

Kalkstensgolvet är delvis ursprungligt och i koret finns gravhällar från 1600-talet samt en medeltida altarskiva. Dopfunten av kalksten är tillverkad så sent som 1954 hos Styrenius stenhuggeri i Västervik. Värt att notera är även att det på föremålen är skrivet vem som har skänkt dem och vilket år de skänktes.