NÄSSJÖ GAMLA KYRKA

En arkeologisk undersökning som genomfördes i samband
med en restaurering på 1970-talet visade att den medeltida
stenkyrka som stod fram till 1790-talet föregåtts av en
äldre träkyrka. Den kyrkan antas blivit uppförd under
1100-talet och ersattes under 1200-talet av en stenkyrka.
Det finns få källor som berättar om Nässjös tidigkristna
historia men från den tiden återfinns idag dopfunten och
ett Mariaskåp, båda ingår i den nuvarande kyrkans
inventarier.
Ett nytt altarskåp tillkom under 1500-talet och 1601
införskaffades en predikstol vilken på senare tid
återmonterats i kyrkan. En tillbyggnad av kyrkan gjordes
1618 då ett vapenhus uppfördes. I mitten av 1600-talet
omputsades kyrkan och en ny större ombyggnad följde
under åren 1659-60 där en utvidgning gjordes,
fönsteröppningarna förstorades och en sakristia uppfördes.
Under 1700-talet gjordes mindre arbeten, 1735
renoverades predikstolen och 1769 skedde
renoveringsåtgärder i kyrkan, i vilken omfattning är oklart
men i slutet av 1700-talet befann sig kyrkan i dålig
kondition varför det beslutades att en ny kyrkobyggnad
skulle byggas.
Ritningarna till den nya kyrkan upprättades av arkitekt Olof Tempelman vid Överintendentsämbetet i
Stockholm. Sakristians läge flyttades från norr till söder då grundförhållandena visade sig vara dåliga.
Den nya kyrkan byggdes på samma plats som den medeltida stenkyrkan och delar av dess murverk kom
att återanvändas i det nya kyrkobygget, kyrkan uppfördes av murmästaren Magnus Sjöberg, Gränna.
Invigningen av den nya kyrkan skedde 1791 men dess inredande följde under de kommande åren. 1794
monterades altarpredikstolen och 1795 tillkom kyrkans orgel. Orgeln tillverkades av orgelbyggaren Pehr
Schiörlin, Norrköping som även gjorde ett första utkast till orgelfasaden som inte kom till utförande,
orgelfasaden ritades istället av Olof Tempelman och utfördes av Carl Fredrik Beurling. 1840 genomfördes en ombyggnad av
kyrkan då den ursprungliga
tornhuven ersattes med en
tornlanternin och långhustakets
spåntäckning ersattes med ett
tegeltak. Den första större
renoveringen av kyrkan gjordes
under perioden 1872-76 vilken
omfattade både kyrkans exteriör som
interiör. Utvändigt omputsades
kyrkan och avfärgades i vitt och
gulvitt. Invändigt lades ett nytt
trägolv ovanpå det ursprungliga
stengolvet och bänkarna glesades ur.
En renovering av orgeln skedde 1885
och gjordes av August Svensson,
Krakebo Barkeryd. Renoveringen
påverkade inte orgelfasaden på något År 1906 var det nära att kyrkan förstördes genom ett blixtnedslag, skadorna begränsades till lanterninen
som rekonstruerades. I samband med att järnvägen byggdes ut och drogs förbi Nässjö kom kyrkan att
ligga något avsides från den växande staden. En ny stadskyrka byggdes och stod klar 1909 och samtidigt
förklarades Nässjö gamla kyrka som ödekyrka. Församlingen hade tillstånd att riva kyrkan men detta
kom inte att genomföras, istället användes kyrkan sopradiskt under de följande åren. 1931 följde en
restaurering efter ett program som upprättades av Johannes Dahls Arkitektkontor AB, Tranås. Åtgärderna
omfattade en exteriör ommålning där kyrkan avfärgades i helvitt, lanterninen plåtskoddes och målades
vit. Invändigt gjordes också måleriarbeten då bänkarna, pelare, läktarbröstning och altarringen målades i
en pärlgrå kulör. Lagom till kyrkan 150 årsjubileum gjordes en mindre restaurering av kyrkan under ledning av arkitekt
Paul Boberg, Växjö. Utöver en allmön uppfräschning av kyrkan återfördes flera av de gamla inventarier
och inredningsdetaljer från den medeltida kyrkan. Den gamla 1600-talspredikstolen konserverades av
konservator Sven Wahlgren, Kalmar, och monterades på kyrkans norra långhusvägg. De bobergska
åtgärderna följdes av en mer genomgripande restaurering under åren 1948-50. Restaureringsprogrammet
upprättades av Johannes Dahls Arkitektkontor AB, Tranås, och omfattade både exteriöra och interiöra
arbeten. Utvändigt plockades kyrkans tegeltak ned och en ny spåntäckning gjordes, lanterninen kläddes
med kopparplåt och dess träräcke byttes mot ett dito av järn. Fasaderna putslagades och avfärgades. Inne
i kyrkan skedde en modernisering av kyrkan genom dess elektrifiering. Ett elektriskt värmesystem
installerades och de gamla kaminerna plockades bort. I samband med ledningsdragningarna för
värmesystemet plockades delar av golvet upp och ett en gravsten från 1678 över en medlem av släkten
Duker hittades då. Stenen plockades upp och ställdes upp ute på kyrkogården. En invändig ommålning
av kyrkorummet gjordes.
Under de följande 20 åren skedde mindre arbeten av underhållskaraktär, bland annat avfärgades
fasaderna i slutet av 1960-talet och fick då den gula kulör som kyrkan har idag. 1971 skedde ännu en
större restaurering, även denna gång var det Johannes Dahls Arkitektkontor som stod för programhandlingarna.
Restaureringen omfattade kyrkan invändigt och var tämligen omfattande. Golvet plockades upp
och en arkeologisk undersökning genomfördes. Undersökningen visade att den medeltida stenkyrkan haft rakslutet kor och att grunden samt delar av det östra och västra murverket från denna återanvändes när
den nuvarande kyrkan byggdes 1791. Vidare hittades spår efter ytterligare en kyrkobyggnad som
uppskattades varit byggd under 1100-talet. Ett nytt golv lades på betongvalv och i vapenhuset
installerades toalett och städutrymmen. Bänkinredningen genomgick en färgundersökning där det
hittades flera färgskikt på bänkdörrarna. Ett av lagren hade en svart och gul färgställning och
uppskattades vara från 1600-talet vilket då skulle tyda på att bänkinredningen åtminstone till delar
återanvänts när kyrkan byggdes. Bänkarna ommålades i en grå färgställning som överensstämde med den
1700-talsbemålning som också framträdde vid färgundersökningen. Genom krav på brandmyndigheterna
genomfördes en ombyggnad av bänkkvarteren, ursprungligen hade dessa löpt ända mot ytterväggarna
men nu gjordes sidogångar längs ytterväggarna. En invändig ommålning gjordes och delar av
inventarierna konserverades och den medeltida dopfunten som överförts till Nässjö stadskyrka
återbördades nu till kyrkan. En invändig ommålning gjordes och kyrkvinden isolerades, samtidigt
upptogs en ny muröppning mellan tornet och kyrkvinden. Året efter återfördes ett äldre altarskåp från
Anneforskapellet till kyrkan, skåpet hade ursprungligen stått i den medeltida kyrkan.
I början av 1980-talet installerades ett nytt värmesystem och på 1990-talet renoverades kyrkans
blyinfattade fönster efter program av Glaskonst Winfried Baier, Tranås, kring samma tid rekonstruerades
Shiörlinorgeln som behandlats ganska hårt under åren. Den senaste restaureringen skedde 2002 då en
invändig rengöring av kyrkan gjordes. Taket ommålades i sin nuvarande färgställning. Entréportarna
samt dörren mellan vapenhuset och kyrkorummet målades om. De lösa och fasta inventarierna
konserverades av konservatorer på Jönköpings läns museum och i tornet installerades ett nytt urverk.

Kyrkobyggnaden har en östvästlig orientering med
sakristia i öster och ett lanterninförsett torn i väster.
Entréer finns i tornets sydsida samt i söder till koret.
Stommen är uppförd i sten där delar av den medeltida
kyrkans murverk ingår. Fasaderna är spritputsade med
slätputsade omfattningar väggytorna har en gul
avfärgning med vita omfattningar. Långhusets och
sakristians takytor är belagda med spån, sakristian har en
karnisformad taklutning och långhuset ett sadeltak med
tämligen brant takresning. Kyrkans fönster har
rundbågform med fyra lufter. Glasningen är utförd med
blyinfattning och fönstersnickerierna är brunmålade.
Kyrkan har två entréer, en tornentré mot väster samt en
mot söder till koret. Båda portar utgörs av panelklädda
bräddörrar som är tjärade. Även ljudluckorna ärbehandlade lika som portarn. Lanterninen är plåtinklädd och vitmålad och kröns med ett förgyllt krucifix,
åt varje väderstreck sitter en urtavla.