NÄSSJÖ KYRKA (NÄSSJÖ STADSKYRKA)

Vid invigningen och fram till 1926 användes i nya kyrkan det gamla altarkorset från gamla
kyrkan, ett typiskt klassiserande enkelt kors med svepeduk hängande över sig. På grund av
förseningen väntade man med att måla koret och detta färdigställdes istället under 1910.
Konstnären Knut Lindblom i Stockholm gjorde ett för kyrkans stil passande nygotiskt måleri med tre änglar i helfigur ovanför de tre fönsteröppningarna. Nedre delen av väggarna i koret
närmast golvet försågs med draperimålningar och triumfbågen försågs med en riklig dekor och
en dekorbård med texten Kristus har älskat församlingen och utgifvit sig sjelf för henne.
1926 genomgår kyrkan de första omfattande förändringarna. Den nygotik som redan vid
uppförandet var något omodern försökte man nu ytterligare mildra genom att måla över all
dekor i koret. Dessutom tyckte man att korets färgsättning illa passade med den övriga
färgsättning med ljusgula väggfält och röda tegelbågar och inredning. Istället målades en mer
tidsenlig stiliserad blomsterdekor i marmorerade fält i en mjukare och varmare färgskala som bättre harmonierade med övriga kyrkorummet. Det mittersta korfönstret murades igen och det
nyklassicistiska korset ersattes av ett nytillverkat altarskåp med tre målningar. Över den
mittersta målades över det igenmurade fönstret ett stort grekiskt kors inskrivet i en cirkel. Mitt
över triumfbågen placerades på medeltida sätt en tvärbalk med det medeltida krucifix som
tidigare suttit i Nässjös gamla kyrka. Andra ändringar som gjordes omfattade ommålning av den
ekgula bänkinredningen (till en brun-grön-svart marmorering), predikstolen fick ett ljudtak
liksom dopfunten en baldakin.
1946 gjordes ett omfattande restaureringsprogram för kyrkan. Enligt planerna skulle kyrkan
bland annat målas om, korets fönster muras igen och två nya halvfönster tas upp i norr och
söder. Programmet genomfördes aldrig i sin helhet och omfattningen är osäker troligen
begränsades arbetena till någon form av ljusare ommålning av långhusets valv.
1958 byttes den ursprungliga orgeln ut mot en ny och modern, tillverkad av orgelbyggaren
Hammarberg, med fasad ritad av arkitekt Torsten Leon Nilsson. Den nya orgeln har 30 stämmor
och sammanlagt 1800 pipor.
Nästa renoveringsprogram som upprättades 1961 blev mer genomgripande och utfördes
också i sin helhet. Korets mittfönster togs nu upp och i de tre fönstren sattes nya glasmålningar
in, i en teknik med hugget arkitekturglas i s. k. glashällsteknik. De är utförda av konstnär Elis
Lundqvist, Huskvarna som för övrigt anses som den som införde tekniken till Sverige på 1950-
talet. Det gamla altaret med triptyken av Gunnar Erik Ström flyttas upp på orgelläktaren och
ersättes i koret av ett murat altare, koret målas ljusare men dekoren från 1926 behålls. Ändringar under 1900-talets senare del omfattar främst en ny kororgel (1962) och ändringar
av utrymmen i anslutning till vapenhuset och sakristian. 1971 flyttades den gamla medeltida
dopfunten tillbaka till Nässjö gamla kyrka och ersattes av en nytillverkad. 2000 genomgick
kyrkan igen en invändig restaurering som nu syftade till att återgå till ursprunglig färgsättningen
i så stor omfattning som möjligt. I bevarade och orörda skrubbar hittades en del ytor som inte
målats över, båda vad gäller snickerier och väggytor. Ett nytt altare sattes också upp i kyrkan
vid denna restaurering, kyrkans fjärde sedan dess invigning. Problem med söndervittrat
fasadtegel gjorde sig påmint redan under 1930-talet, och återigen 2003 då främst delar av tornet
murades om.

Nässjö nya kyrka är en enskeppig salskyrka i
nygotisk stil, uppförd i sydväst-nordostlig
riktning på en höjd norr om Nässjö centrum.
Kyrkan har två torn i väster, ett mindre i
nordvästra hörnet som leder upp till orgelläktaren
och ett större resligt torn i sydvästra hörnet med
en spetsig spira. I öster finns kor med
utbyggnader i norr för sakristia och i söder för ett
mindre kapell, det s.k. Marcuskapellet. Fasaderna
är murade i kryssförband med rött fasadtegel från
Börringe tegelbruk, senare kompletterade med
frostbeständigt tegel från Minnesberg. Det
högresta sadeltaket är lagt med skiffer, medan
tornspirorna är klädda med kopparplåt. Kyrkan är
uppförd i vad som kallas baltisk tegelgotik, men
skiljer sig främst i västpartiet från de tidigare
versionerna. Västpartiet är uppdelat i tre delar; ett
lägre torn i norr, ett gavelparti med dubbla
trappstegsgalar i mitten och ett högt torn med
ljudlouckor i söder. Huvudingång finns i
mittpartiet samt i det södra tornets södra fasad,
idag används huvudsakligen den södra ingången i
tornet pga av drag när den västra ingången hålls öppen. Fasaderna artikuleras stiltypiskt med
strävpelare på långsidorna (täckta med skiffer), trappstegsgavlar, spetsbågsmotiv i fönster- och
dörrvalv, profiltegel i valv och listverk, rundbågsmotiv i friser. Kyrkan vilar på en sockel av
släthuggen röd granit. Exteriören är välbevarad och har inte genomgått några större
förändringar. Ändringar rör främst underhåll i samband med takomläggning då skiffer på
sakristian och markuskapellet ersatts av plåt, samt en del utbyte av söndervittrat tegel.