LJUNGARUMS KYRKA

Kyrkan har en rektangulärt långhus och tresidigt kor. Långhuset
och sakristian är uppförd i sten där sakristian och långhusets
norra vägg är av medeltida ursprung och övriga delar utbyggda
år 1746. Det åt väster belägna vapenhuset uppfördes 1830 av trä
och i två våningar. Takytorna är belagda med enkupigt lertegel
och fasaderna är spritputsade med släta hörn och omfattningar.
Vapenhuset har en oljemålad locklistpanel. Kyrkans fönster har
en rektangulär form och är utvidgade vid flera tillfällen.
Invändigt har inredningen främst tillkommit från 1800- och
1900-talen men det finns även exempel på äldre detaljer som är
bevarade. Det nuvarande uttrycket är främst ett resultat av den
senaste restaureringen som genomfördes 1984 efter program av arkitekt Tomas Svensson på företaget
ATRIO.

De äldsta delarna i den nuvarande kyrkobyggnaden uppfördes sannolikt någon gång kring 1200-talets
mitt men då området haft en betydande ställning redan innan dess är det inte omöjligt att denna föregåtts
av en tidigare träkyrka. Den ursprungliga stenkyrkan hade en rektangulär planform och rektangulärt kor
och på 1400-talet valvslogs kyrkan med två kryssvalv och under 1600-talet togs fönster upp i den norra
fasaden. 1746 gjordes en stor utvidgning av kyrkan där långhuset förlängdes med omkring 3,5 meter och
koret förlängdes samtidigt som det fick en tresidig form. Vid ombyggnaden återanvändes delar av
takkonstruktionen.
Ett par år efter att kyrkan byggts om gjordes ytterligare en ombyggnad där ett vapenhus uppfördes mot
söder, vapenhuset byggdes av trä och kläddes med spån. Invändigt tillkom omkring samma tid en ny
altaruppsats, denna utfördes med figural med akantus- och fruktornamentik och bemålades. 1796 togs två
nya fönsteröppningar i den västra fasaden och tegeltaket lades om, invändigt tillkom den västra läktaren.
1830 gjordes en ny omfattande ombyggnad som berörde både exteriöra och interiöra förändringar.
Utvändigt flyttades huvudentrén till västgaveln och ett nytt vapenhus byggdes i två våningar även denna
gång utfördes det av trä och kläddes med ljusmålad locklistpanel och belades med tegel. Det gamla
vapenhuset revs och den ingången minskades till en fönsteröppning. Invändigt byggdes den västra
läktaren om och den gamla predikstolen och altaret revs ut och ersattes med nya i en nyklassicistisk stil.
Sex år senare installerades kyrkans första orgel vilken tillverkades av Söderling i Göteborg.
1880 ersattes den slutna bänkinredningen med en öppen dito av en modell som var vanligt
förekommande i kyrkorummen kring denna tid. En ingång i södra korväggen murades igen och kyrkan
fick ny uppvärmning genom att två kaminer installerades i sakristian och långhuset. I koret gjordes ett
dekorativ måleri i form av en kolonnuppställning. Kyrkans orgel från 1836 ersattes 1900 med en ny
orgel. Orgeln ritades av Fredrik Sundbärg och verket tillverkades av Åkerman & Lund. Samma år
monterades pärlspåntpanel i kyrkans tak, panelen vitmålades sedan. Under de följande decennierna
gjordes tekniska installationer som elektrisk belysning.
En ny omfattande invändig restaurering genomfördes 1938. Restaureringen utformades av Jönköpings
stadsarkitekt Göran Pauli som var en flitig restaureringsarkitekt.
Bland de åtgärder som genomfördes var att kalkmålningar från
medeltiden och 1600-talet togs fram och konserverades, samtidigt
täcktes korets 1800-talsmålningar över med papper. Den öppna
bänkinredningen ersattes med en sluten inredning och
pärlspåntpanelen i taket plockades ner och den ursprungliga
träpanelen blottlades åter. Ett nytt värmesystem installerades
varvid golvet plockades upp och möjliggjorde en undersökning av
de resterna av de medeltida murarna. En total invändig
ommålning genomfördes och en del konservatorsarbeten gjordes
på inredning och inventarier. Syftet med restaureringen syftade
till att återskapa ett äldre utseende i kyrkan och de tillägg som
gjordes under det sena 1800-talet värderades vid tillfället mycket
lågt. Ett par år efter att arbetena färdigställts lånades Svarttorps
kyrkas gamla altaruppsats, uppsatsen tillverkades i början av
1700-talet och låg vid tillfället undanlagd i Svarttorp. Innan den
sattes upp i Ljungarums kyrka restaurerades och konserverades
uppsatsen av konservator Sven Wahlgren.
Fram till 1974 gjordes, med undantag från att orgelverket ersattes
med ett nytt tillverkat av orgelbyggare Troels Krohn, enbart
arbeten av underhållskaraktär. Sedan följde en exteriör restaurering efter program av Ingmar Holmström
Restaureringsteknik. Vid restaureringen putslagades fasaderna och avfärgades med kalkfärg, sockeln
målades med silikatfärg. De utvändiga snickerierna rengjordes och målades med oljefärg och takytorna
lades om. Den utvändiga restaureringen följdes tio år senare av en invändig, denna utformades av
arkitekt Tomas Svensson på ATRIO. Bland åtgärderna som genomfördes var installationen av ett nytt
värmesystem samt gjordes en läktarinbyggnad där förvaringsutrymmen för textilier, förberedelserum
m.m. anordnades. Den nyklassicistiska predikstolen ersattes med en nyritad dito som avsågs stämma
bättre med den i barock formade altaruppsatsen, predikstolen ritades av Tomas Svensson och för
utsmyckningen stod konstnären Zage Johansson. Den gamla altarringen byttes mot en ny delbar ring där
den gamla altarringen fungerade som inspiration vid utformningen. Vidare gjordes en invändig
ommålning av kyrkan och en del konservatorsarbeten på inredning, inventarier och den arkitekturbundna
utsmyckningen.
Den senaste större restaureringen gjordes 1993 då fasaderna putslagades och solbänkar, vindskivor
korrigerades varefter kyrkan ommålades. Invändigt åtgärdades den medeltida
dopfunten i slutet av 1990-talet då fot, skaft och cuppan sammanfogades med
en genomgående järnstång.