BRANDSTORPS KYRKA

1626 flyttades ett medeltida träkapell från byn Häldesholm till denna plats. 1687 klagade häradshövdingen Tyres Gunnarsson över att kapellet gynnades på bekostnad av sockenkyrkorna i Daretorp och Velinga. Olägenheterna skylldes på överjägmästare Adolf Hård, boende på säteriet Skämningsfors i Brandstorp. Konsistoriet i Skara fann dock att behovet av kapellet i dessa avlägsna bygder var berättigat, men att dess skick var eländigt. Efter erhållen kollekt och bidrag från den driftige Hård kunde en korskyrka uppföras 1697. Under korgolvet lät familjen Hård inrätta en gravkammare. Byggmästare var Anders Bengtsson från Jönköping. 1700 tillfogades ett vapenhus i väster och 1754 en sakristia i öster. En predikstol skars av Johan Ullberg d.ä. 1702. 1748 smyckades väggar och tak med målningar av jönköpingsmästaren Johan Kinnerus. Följande år färdigställdes en altaruppsats, sannolikt av Johan Ullberg d.y. 1774 togs en port upp i södra korsarmen. 1792 uppfördes en läktare för en då införskaffad orgel.
1877-78 genomgick kyrkan en modernisering. Spåntäckningen utbyttes. Fasadernas röda färg byttes mot gul. En ytterport på sakristian togs upp. Alla fönster förstorades. Hängrännor och stuprör uppsattes. Norra och södra korsarmarna försågs med läktare och en ny öppen bänkinredning tillkom. Väggarnas dekor, predikstol och altaruppsats övermålades med vit färg. 1888 installerades en kamin i norra korsarmen. En ny orgel, byggd av J A Åberg i Karlskrona, uppsattes. Fasaden ritades av arkitekt Ludvig Hawerman.
1923 genomfördes en restaurering efter ritningar av arkitekt Erik Fant. Initiativtagare var baron Hans von Essen på Alvasjö. Byggmästare var Gustav Andersson och målarmästare Filip Månsson från Stockholm. Korsarmsläktarna revs, ytterfönstren fick antikglas för att dämpa den starka dagern, innanfönster insattes, en ny sluten bänkinredning tillverkades efter äldre förebild, nya golv inlades, långhusets dörrar utbyttes, gravkoret fick cementgolv, sakristian fick ny inredning, exteriören fick ny spåntäckning och rödfärgades åter. Konservatorsarbetena inbegrep borttagning av övermålning på predikstol, altaruppsats och väggar samt komplettering av deras ursprungliga färger. Takmålningarna och begravningsvapnen rengjordes och färgen fästes. Konservator var Ch. Ehrnsten. 1931 installerades elektrisk uppvärmning och belysning.
1944 installerades ett nytt orgelverk av H Lindegren, Göteborg. För att ge plats åt kör så flyttades orgeln bakåt och verket byggdes delvis in på vapenhusets vind. 1963 restaurerades J A Hårds baner av konservator Olle Hellström, vilken även rengjorde takmålningarna. Exteriör och interiör ommålades, sistnämnda med delvis ny färgsättning i harmoni med målningarna. 1978 isolerades vinden. 1984 omtjärades taken.
1993-1995 genomfördes större underhållsarbeten. Den kraftiga uppvärmningen med el hade under sent 70-tal börjat yttra sig i att takets limfärgspartier flagnade och alla inventarier hade allvarliga uttorkningsskador. De omfattande konserveringsarbetena leddes av Anna Billing-Wetterlindh och innefattade fästning och rengöring av takens limmåleri samt färgfästning på altaruppsats, predikstol, begravningsvapen, dopfunt och läktarbröst med sammanhängande rengöring. Interiörens färgsättning bättringsmålades. Sakristians rötskadade golv utbyttes och ett nytt textilskåp insattes, ritat av ATRIO arkitekter Västervik AB. 1999-2000 utbyttes kyrkans rötskadade bottensyllar och svampangripna golvpartier i söder åtgärdades.

BRANDSTORPS KYRKA - Den timrade kyrkan från 1697 har planen av ett grekiskt kors där det rakslutna koret är inrymt i den östra armen. Det smalare vapenhuset i väster tillkom 1700 och den smalare sakristian i öster 1754.
FASAD - Kyrkan vilar på en låg sockel av gråsten i starkt skiftande storlekar. De slätbilade timmerväggarna är klädda med sågade och rödfärgade spån, vilka även täcker den utkragande syllen. Vapenhus och sakristia är klädda med rödfärgad locklistpanel. Förstnämnda har breda knutfoder och vattenbräda.
FÖNSTER - Alla fönster har bågar och spröjs av vitmålat trä i lufter från 1877 då flertalet av fönstren fick sin nuvarande storlek. De gråmålade profilerade fodren är samtida. Långhus och kor har stora rektangulära fönster med korspost. De fyra lufterna är öppningsbara. De två nedre som svarar mot fönstrens ursprungliga storlek har åtta rutor var och de två övre sex var. Alla rutor är av svagt färgat antikglas från 1923. Över porten i södra korsarmen är ett rektangulärt fönster med mittpost och två lufter vilka har tio rutor antikglas var. Detta fönster sitter i samma foder som porten. I vapenhuset sitter två kvadratiska fönster med enkla lufter innehållande nio rutor av blåst glas. Under takskägget ovan västporten är ett liggande fönster med två lufter som har fyra blåsta glasrutor var. Sakristian har i öster ett rektangulärt fönster med mittpost och två lufter med tre blåsta glasrutor var. I korets sockel är två liggande fönster med enkla lufter innehållande tre rutor.
PORT - Den kvadratiska västporten härrör från 1700 och är klädd med en tjärad fiskbenspanel. Låsplattan är rombisk och skall liksom dörrvredet härröra från 1754. Fodret är brett, profilerat och gråmålat. Sydporten i korsarmen är en rak dörr från 1774 med tjärad fiskbenspanel. Fodret är gråmålat och profilerat. Framför båda portarna är sandstenstrappor, den västra med initialerna I P S inhuggna. Sakristiporten är en rak dörr från 1923 med rombisk tjärad panel, smideshandtag och gångjärnsband samt sentida trätrappa.
TAK - Över långhus och kor reser sig ett valmat brant korstak med nedtill svängt takfall. En fyrsidig takryttare är placerad över korsmitten och kröns av en åttasidig spira med likaså svängt takfall. I toppen är en förgylld kula och en tupp från 1950. Sakristian har ett valmat sadeltak, även detta med svängt fall. Vapenhusets valmade sadeltak är flackt. Alla takfall inklusive takryttarens väggar täcks av tjärade sågade spån. Alla har även hängrännor av koppar med stuprören diskret placerade i byggnadens innervinklar.