Öjaby kyrka

Öjaby kyrka är belägen vid den västra stranden av Helgasjöns sydspets, intill den gamla landsvägen mellan Växjö och Jönköping och i hjärtat av Öjaby samhälle. Den omges av kyrkogården som efter 1940-talets utvidgning sträcker sig ända ner till vattnet.

Stenkyrkan uppfördes under 1400-talet, men har troligen haft en föregångare innan dess. Församlingen nämns redan år 1273 som Öaby, kanske stod då en stavkyrka på platsen.
Sakristian tillkom vid 1600-talets mitt och strax därefter ett vapenhus av trä. Det senare ersattes av ett vapenhus i sten år 1779.
I mitten av 1800-talet fanns planer på att Öjaby församling tillsammans med grannförsamlingen i Härlöv skulle bygga en ny kyrka, men Öjaby valde att behålla sin gamla kyrka.

Den 29 mars 1906 eldhärjades kyrkan. Branden startade i ett uthus till den närbelägna skolan men spreds med vinden även till kyrkan. En hel del inventarier hann räddas, men kvar efter eldsvådan stod bara de medeltida murarna. Det kyrkorum som sedan återskapades fick en prägel av jugend och nationalromantik, men har under senare år omgestaltats.

Exteriöra förändringar

Öjaby kyrka uppfördes som en enkel rektangulär salkyrka under den senare delen av 1400-talet. Vapenhuset i väster byggdes till och stod färdigt år 1779. Innan dess hade kyrkan troligen ett vapenhus av trä, uppfört under andra hälften av 1600-talet. Sakristian tillkom ungefär samtidigt.
Fram till slutet av 1800-talet hade kyrkan spåntak, vilket då täcktes med tegelpannor.
Fönstrens storlek och placering har växlat under åren. 1719 togs ett nytt fönster upp, troligen i nordmuren. 1817 fick kyrkan ytterligare ett fönster, troligen i sydväggens sydvästra del.

Efter branden 1906 återstod bara stenmurarna av kyrkan. Murarna till sakristia och vapenhus höjdes, samtidigt som fönstren fick den storlek och utformning som de har idag. Nya tak uppfördes och täcktes med tegelpannor. Den yttre förändringen blev alltså ganska påtaglig för att vara en restaurering.

Vid källarnedgången byggdes 1907 en utbyggd portal med sadeltak. Denna revs vid restaureringen 1942 och ersattes av ett utsprång med liggande träluckor. 1975 togs dessa bort och ersattes av en öppen trappa ner till källarportens valv.

Interiöra förändringar

Den 11 juni 1896 slog blixten ner i kyrkan och antände golvet. Elden släcktes men vattenbegjutningen gjorde det nödvändigt att byta ut golvet.

År 1906 ödelades kyrkan av en omfattande brand, endast murarna stod kvar. Efter detta fick all inredning nytillverkas och restaureringen leddes av arkitekt Axel Lindegren.
Innertaket var tidigare plant, men gjordes nu brutet. Cementplatta gjöts och på det lades golv av polerad kalksten i gångar och kor. I sakristian lades nytt trägolv. Växjöbladet beskrev den 11 december kyrkans nya färgsättning:
Taket är måladt i mättad crèmefärg och dekoreradt med fyra friser. Väggarna äro hållna i en mycket varm gul kalkfärg. Under taklisten är målad en fotsbred fris, som löper rundt hela väggen, med stiliserande ornament med växtmotiv. Altare och predikstol äro nygjorda i 1600-talets stil, marmorerade och förgyllda; läktarbarriär och altarrund äro hållna i samma stil. Kyrkans dörrar och bänkar äro målade i röd täckande färg. Vapenhusets och sakristians tak och väggar äro målade i samma färg som kyrkan, med det undantag att sakristians dörr är i grönt. Nummertaflorna äro hvita med röda siffror; omramningen står i arkitektoniskt hänseende i öfverensstämmelse med altaret och predikstolen. Öfver altaret äro på väggen målade fyra änglar med ett språkband, å hvilket läses: >>Ära vare Gud i höjden>>. Mellan predikstolen och baldakinen läses inramandet i ornamenter IHS, från hvilka bokstäfver förgyllda strålar utgå åt höger och vänster.
Altaruppsatsen räddades undan elden men ansågs vid tiden för stor och dominerande för koret. Den beskars hårt och omgestaltades därmed fullständigt, även om flertalet av de äldre figurerna återanvändes.

Vid restaureringen 1942 under ledning av arkitekt Paul Boberg målades den inre dekorativa målningen över. Frismålningarna bedömdes sakna konstnärligt värde.

Restaureringen 1975 sattes igång innan Riksantikvarien fått uttala sig och fick godkännas i efterhand. I nu föreliggande förslag kommer framför allt ny läktarbarriär, bänkarnas färgbehandling och altarring att bryta mot rummets hittillsvarande enhetliga karaktär, framhöll ämbetet i sin skrivelse till församlingen.
I oktober samma år skrev Kronobergaren: Tore Klarén heter arkitekten i sammanhanget, han har lyckats synnerligen bra. De många färgerna är borta, kyrkorummet går nu i vitt och trävitt.

Då orgelverket byttes ut 1977 gjordes en förenkling av fasaden, trots att riksantikvarieämbetet motsatt sig detta.

Öjaby kyrka är en enskeppig salkyrka uppförd av sten och orienterad i en öst-västlig riktning. Den består av ett långskepp utan utifrån synlig kormarkering och åt väster ett mindre vapenhus. Mot norr är sakristian tillbyggd i rät vinkel mot långskeppets kor.

Vapenhuset är lägre än långhuset och har ett högrest sadeltak. Till formen är byggnadskroppen närmast kvadratisk.
En trappsten av släthuggen granit ligger framför vapenhusets port i väster, vilken är kyrkans huvudentré och enda egentliga ingång till kyrkorummet. Porten är av mörkt betsad ek av modern modell och formad efter det rundbågevalv den sitter i. På den södra sidan sitter ett litet spröjsat fönster i ett stickbågevalv.

Långhuset är rektangulärt till formen och har ett mycket högrest sadeltak för sin storlek. Byggnaden har tre stora fönster i rundbågevalv på den södra sidan och två motsvarande på den norra. Där det tredje skulle ha suttit finns istället sakristians utbyggnad. På den västra gavelfasaden sitter ett svart järnsmitt ankarslut vid respektive takfot, samt ovanför vapenhusets taknock en gallerförsedd ventilationsglugg. På den östra gaveln sitter två likadana ankarslut samt en motsvarande ventilationsglugg med nätgaller. Mitt på gaveln leder en trappa av träsyllar ner till en låg källarport av modern modell. Trappan har svartmålade järnräcken och är försedd med en gallermatta av järn.

Sakristians västra vägg ligger i liv med långskeppets gavelvägg utan synlig skarv. På denna finns ett mindre fönster i ett stickbågevalv. Mot norr sitter ett liknande fönster och ovanför det en mindre ventilationsglugg försedd med nätgaller. På sakristians östra sida finns dess separata ingång. En trappa i huggen granit om fyra steg med räcken i svartmålat järn leder upp till porten. Denna är utförd i mörkt betsat trä och sitter i en stickbågeformad öppning. Ovanför denna finns en armatur av stansad kopparplåt.

Hela kyrkans fasad är slätputsad och kalkavfärgad vit. Längs hela byggnaden löper en decimeterhög sockel som också slätputsats men målats i svart. Utmed hela östra väggen, både långskeppets gavel och sakristians långsida, växer en hög häck direkt mot fasaden.

Både vapenhusets, långskeppets och sakristians tak är täckta med rundfasade spån. Vindskivor och takfotens listverk är av svartmålat trä. Samtliga hängrännor och stuprör är av kopparplåt. Vapenhusets taknock krön av en kyrktupp i plåt och långhusets tak av två smidda järnkors.

Fönstren har brunmålade ytterbågar av trä. De större är indelade i sex mindre lufter, varav de fyra nedre är rektangulära till formen och de två övre tillsammans bildar rundbågens halvcirkel. Solbänkarna är utförda av kraftigt dimensionerad huggen granit.