Haga kyrka

Haga kyrka tillhör den talrika gruppen små medeltidskyrkor i Uppland.
Sannolikt växte kyrkan fram successivt under medeltiden till den byggnad vi ser idag med undantag för det senare rivna vapenhuset. Troligen har kyrkan haft en föregångare i trä.
Kyrkan har en enskeppig plan bestående av ett rektangulärt långhus, ett smalare kor med rak avslutning och mot norr en sakristia samt i väster ett smalare tillbyggt parti. Kyrkan är uppförd av gråsten i form av utvald marksten möjligen med tuktade hörnstenar och med murbruk som bindemedel. Västfasadens gavelröste är murat i tegel med blinderingar. Samtliga valv, bågar samt dörr- och fönsteromfattningar är murade i tegel.

Vid undersökningar 1974 har konstaterats att den tunnvälvda sakristian är den äldsta delen av kyrkan. Den var möjligen i sitt första skede fogad till en träkyrka. Koret byggs som nästa etapp och först därefter tillfogas långhuset. Som en sista utvidgning av kyrkan under 1400-talet bör den västra delen ha kommit till, ursprungligen ämnad som torn men aldrig fullbordad.

När sakristian och koret är äldre än kyrkan i övrigt har stenkyrkan tillkommit i etapper, vilket antyder en utdragen byggnadstid. Sannolikt är att den byggts ett stycke in på 1300-talet. Fasta dateringar är svåra att göra. Sakristian och koret kan dateras till tiden före 1300-talets mitt, sakristian tidigast till 1200-talets slut, medan långhuset har tillfogats under 1300-talets senare del. Triumfbågen mot koret är vidgad. Samtliga muröppningar är sekundära med undantag för en närmast stickbågig ingång till sakristian Valven är sekundära och typen av kryssvalv med helstensribbor avsmalnande nedåt pekar mot 1400-talet. Kyrkan har medeltida takstolar som i långhuset är bevarade i ursprungligt skick.

De äldsta inventarierna är en romansk dopfunt av sandsten och ett rökelsekar, båda daterade till 1200-tal och äldre än den nuvarande kyrkan. Vid 1400-talets slut får kyrkan sitt högaltarskåp. Sedan 1930-talet är det åter placerat i koret.

Under prosten Olaus Tibelius tid som församlingens kyrkoherde 1752-76, vars porträtt hänger i sakristian, anskaffas nytt altare, altarring och altarprydnad samt predikstol och timglas. Predikstol bekostas av församlingen och tillverkas av bildhuggaren Magnus Granlund. Ljusplåtar inskaffas. Kyrkan får ny, sluten bänkinredning och delar av bänkinredningen från 1600-talet sparas.

På 1780-talet genomgår kyrkan en reparation. Det medeltida vapenhuset rivs och kyrkans ingång flyttas till ny portal i väster. Även sakristian repareras och får ett nytt fönster i norr. Orgelläktaren byggs i väster och tegelgolv läggs i kyrkan. Under samma århundrade tillkommer två gravstenar i korgolvet, den ena över ägaren till Torslunda gård.

1831 restaureras kyrkan åter.

År 1932 genomgår kyrkan en invändig restaurering under ledning av arkitekt Erik Fant. De n innebär en viss återgång till en äldre karaktär där det medeltida altarskåpet med predella åter placeras mot korets östvägg och två nytillverkade pyramider, efter förebild från 1700-talet, placeras på bänkskärmar mot koret. Fönster i koret får antikglas. Bänkarna görs bekvämare. Pardörren mellan långhus och vapenhus tillkommer och även trappan i vapenhuset. Elektricitet installeras i kyrkan.

1970 tas nuvarande orgeln i bruk, byggd 1968 för Mariakyrkan i Sigtuna.

1975 görs en omfattande invändig restaurering även den under ledning av arkitekt Jerk Alton. All puts på väggar och valv knackas ner. Inredning och inventarier renoveras. Altarskåpet konserveras av konservator Gösta Lindström. Dekormålningen med blommor mot ljus bakgrund på läktarbarriären och äldre målning i predikstolstaket tas fram. Altare och altarskåp sänks. Inredningen får en ljusare färgställning som svarar mot äldre, framtagna färgprover.