Tåstarps kyrka

Tåstarps kyrka uppfördes under 1100- 1200-talet, kanske av munkarna vid Herrevads-kloster. Kyrkan gavs en typiskt romansk grundplan med långhus, ett lägre och smalare kor och en absid i öster. Kyrkan fick motstående portaler, högt sittande fönster i norr och söder, och sannolikt ett blytak. Ingen uppgift finns om ett medeltida torn. Kyrkan förlängdes västerut under 1400-1500-talet med en travé. Möjligen samtidigt, eller i olika utbyggnadsetapper, har långhuset täckts med kryssvalv och koret med ett stjärnvalv. Under 1400-talet anses kyrkan dessutom fått ett vapenhus i söder.

På 1600- och 1700-talen fanns fristående klockstaplar över hela Skåne, som med få undantag är bevarade till vår tid. I Tåstarp revs den år 1829 i samband med att tornet byggdes. Samtidigt revs vapenhuset, södra ingången murades igen och kyrkan fick en ny entré genom tornets västgavel. Fönsteröppningarna förstorades till dagens storlek, men gjordes segment- istället för rundbågigt täckta. Inte heller verkar de vitputsade lisenerna kring tornet, som syns på murmästare H.P. Berghs ritning från 1827 utförts, och förmodligen fick även den rundbågiga tornporten ett enklare utseende än vad som initialt var tänkt. 1840 ersattes blytäckningen över långhus- och kortaken med spån. Orgelläktaren tillkom allra senast 1853, i samband med att kyrkan fick sin första orgel.

1917 anlitas domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin för en interiör renovering. Han föreslår att gångarna läggs om med kalksten, som han oftast förordade, eller med tegel lika dåvarande golv. Församlingen väljer teglet, samtidigt som bänkkvarteren görs om med nya bänkar på ett brädgolv. Predikstolen renoveras och förses med ny trappa och fot. De målas, liksom bänkarna, altarringen och troligen även delar av altaruppsatsen och altarets framsida, antemensalet, i blåa toner.

1938 monteras ett mekaniskt tornur med fyra tavlor i den öppna tornlanterninen.

1943 tillverkas de nuvarande ytterdörrarna.

1951 beslutas att ta fram och konservera de överkalkade kalkmålningarna. Samtidigt tar domkyrkoarkitekt Eiler Graebe fram ett förslag till en ombyggnad av bänkarna.

1983 lagas absidens blytak genom att lösa plåtar popnitas och tätas. Troligen samtidigt byts undertakets glespanel mot en tät panel.

1995 görs en renovering under arkitekt Thorsten Davidssons ledning. Trappan mellan läktare och vapenhus rivs och ersätts av en trappa inifrån långhuset. En toalett inreds i vapenhuset. 1996 kalkas kyrkan om utvändigt, och tornet målas med silikat.

1998 beslutas att försöka åtgärda pågående vittring av valven, bl.a. rensas vinden från sot och skräp som möjligen ansett orsakat skadorna.

2006-07 görs en utvändig renovering, som bl.a. innefattar putslagning av fasaderna, målning av fönster och dörrar samt tjärning av spåntaket. 2009 noteras att tjärningen inte fäst, kanske eftersom spånen varit impregnerad med kreosot.
Under 2016 inleds en stor antikvarisk undersökning, som bl.a. innefattar en stor mur-verksundersökning, dendrokronologisk provtagning av taklaget och analys av puts-skikten på kyrkvinden. Församlingen har sedan flera år planerat för en renovering, där man bl.a. vill ta om hand om taklagen, och finna svar på problemet med de alltjämt vittrande valven. Beslut om åtgärder kommer tas efter att undersökningarna är färdiga, enligt plan under våren -17. Hittills (nov -16) har följande framkommit:
- Långhusets västra travé har tillkommit genom att den romanska kyrkans västmur rivits och kyrkan förlängts. Tidigare har man trott att utvidgningen gjorts på 1700-talet, men enligt vad som nu framkommit har tillbygget gjorts på 1400-1500- talet. Kyrkan kan möjligen ha expanderats samtidigt med valvslagningen av kyrkorummet.
- Under den antikvariska städningen fann man rester av tegel på vinden, bl.a. inmurat munk- och nunnetegel från 1350-1400 som avtäckning på långhusets murkrön. Det är möjligt att kyrkan vid denna tid varit täckt med tegel, åtminstone partiellt.
- Tidigare undersökningar av taklaget har påvisat vissa romanska delar, bl.a. har Barbro Sundnér daterat en inmurad sparrsax ovan öppningen mellan kor och absid till romansk tid. Efter de nya provtagningarna kan fastslås, att även stora delar av absid-taklaget är romanskt. Trots att vissa delar bytts ut är även dess konstruktion intakt. Det romanska taklaget ovan kyrkorummet är ombyggt, sannolikt på senmedeltiden i samband med att kyrkan utvidgades, och har sedan förstärks med tillskott av fur.
- Absidens blyplåt är ett lappverk av plåtar av olika åldrar. Den äldsta våden man hittat kan dateras till 1700-talet. Taket kommer gjutas om under hösten -16 och läggas på nytt underlag av papp och bräder.
- En möjlig orsak till att valven vittrar kan vara att spåntaket släpper igenom fukt, vilket påverkar saltkoncentrationerna med vittrande tegel som följd. Det har beslutats om att byta spånen mot någon annan taktäckning.

Kyrkobyggnaden består av ett trekvadratiskt långhus, ett smalare och lägre kor, avslutat i öster med en halvrund absid, och ett västtorn med lanterninhuv. Kyrkan är troligen grundlagd på en kallmur av natursten. De spritputsade och kalkade fasaderna ansluter till mark utan markerad sockel. Runt kyrkan syns några grundstenar, i norr offerstenen som tros funnits på platsen under hednisk tid. Murarna är gjorda av gråsten lagd i ojämna skift. Någon murverksundersökning har inte gjorts, men resterna av den romanska sydportalen frilades 1951, dock utan att dokumenteras. På vinden finns spår efter romanska fönsteröppningar på både norra och södra sidan.

Fönsteröppningarna från 1829 har tegelomfattningar. Tornet har synligt gråstensmurverk i oregelbundna skift med utdragna fogar. Omfattningarna kring muröppningarna är slätputsade. Tornmurarna avdelas av två längsgående, vitmålade bandjärn. Fönster- och dörröppningarna är raka, vitputsade och segmentbågigt täckta. Fönstren är gjorda av vitmålat trä, indelade med mitt- och tvärpost i småspröjsade lufter. Solbänkarna är av zinkplåt. På insidan finns extrabågar av trä skruvade mot karmarna. I tornet finns i tre väderstreck ett rundfönster i trä med radiell spröjsning, och ovan tornporten ett lunettfönster med spröjsade lufter. Därtill finns kopplade, rundbågiga ljudöppningar med ljudluckor av vitmålad träpanel i alla väderstreck. Ytterdörrarna i tornet och absiden, gjorda 1943, är klädda med diagonalställd ekpanel. Tornporten är en raktäckt pardörr, medan absiddörren är rundbågig med rombformad glasöppning.

Absidens hjälmtak täckts av blyplåt på underlag av råspont och papp. Långhusets och korets sadeltak är täckta med tjärade furuspån från 1840 som spikats på träpanel. Den något utkragande takfoten har ett tjärat underslag. Murarna saknar gesims, kanske kan en förkroppning anas på korfasaderna. Kor- och långhusgavlarnas trapptinnar är avtäckta med tegelpannor. Torntaket är ett avskuret, flackt tälttak, inbrädat och täckt med enkelfalsad koppar i skivtäckning med halvförskjutna hakfalsar. På taket står en lanternin, klädd med brun locklistpanel och avslutad av en karnisformad kopparhuv.

Från huvudentrén i tornets västra fasad kommer man in i ett litet vapenhus/vindfång, som avgränsas från långhuset med en vitmålad plankvägg. På ömse sidor finns toalett resp. förråd och elcentral bakom vita plankväggar. Dörren mot kyrkorummet är en äldre, grå ramverksdörr med blyspröjsade glasöppningar, övriga två är yngre och efterliknar fyllningsdörrar. Golvet är täckt av rött, fogat tegel, möjligen från Graebes tid, och undertaket till tornvåningen och orgelläktaren är klätt med målad träpanel.

Den östra delen av tornets bottenvåning är integrerad med långhuset. Längst i väster har några rader tagits bort i bänkkvarteren, vilket gett plats åt ett kyrktorg med bl.a. ett exponeringsskåp för kyrkans lösa inventarier. På norra sidan finns en L-formad, vitmålad trätrappa till läktaren och tornets övre våningar. Läktaren vilar på avfasade, kvadratiska, gråmålade pelare och pilastrar med listkapitäl. Läktarbarriären, som är sammanbyggd med orgelfasaden, är uppbyggd av ramverk, marmorerat i en gulbeige ton. Mittpartiet är lätt framskjutet och dekorerat med en förgylld harpa och trumpet.

Långhuset består av tre travéer. Valven är likartat utförda som spetsbågiga, vit-kalkade kryssvalv med fyrsidiga ribbor, som vilar på tresprångiga pilastar med två raka kragband och däremellan ett rakt led. Valven i öster pryds av gotiska, ornamentala dekorationer i form av rödblåa band och bågfriser längs ribborna och repstavar runt sköld- och gördelbågarna. I mittvalvets kappor syns ett blommotiv och två grotesker, vars munnar även är skvallerhål. Ovanför triumfbågen anas rester av en figurativ scen, och på norrväggen spår efter en inskriptionsslinga som brutits när fönstren förstorats. Där märks även två i putsen inristade konsekrationskors, som har daterats till romansk tid. Långhuset är inrett med slutna bänkar på ömse sidor av en mittgång, täckt av rött tegel från 1917. Teglet är lagt på flatan i fiskbensmönster utan bruk i fogarna mellan stenarna. Bänkkvarteren står på ett brädgolv. Dopfunten står längst fram i långhuset på norra sidan, predikstolen på den södra. Triumfbågen är putsad och rundbågig med en skulpterad gesims vid vederlagen. Ovan triumfbågen hänger ett gotiskt krucifix och på södra sidan en nummertavla från Wåhlins renovering.

Långhusets golv fortsätter in i koret, som till största delen upptas av altaruppsatsen. Koret täcks av ett stjärnvalv, som vilar på gråblåa, kvaderindelade pilastrar. Dessa är något annorlunda utformade än motsvarande i långhuset med ett mindre avstånd mellan kragbanden. Valvribborna är tunna, med en nedre fyrkantig profil som övergår i en övre rund, och prydda av röda bårdlinjer. Kormålningarna har av Knud Banning förts till Mörarpsgruppen, som lär ha utfört samma motiv i kyrkan där. I valvkapporna sitter några järnringar, där man hängde upp de romanska rökelsekaren, och infällda i korväggarna två nischer, som kan vara sakramentsnischer från samma tid.

Absiden, som fungerar som sakristia, har golv av nålfiltsmatta på ett gjutet underlag, kanske från Graebes renovering. Väggar och hjälmvalv är vitkalkade och odekorerade. I rummet står diverse lösa möbler, och på altaruppsatsens baksida ett litet altarbord.

Från trappan i långhuset kommer man till tornets andra våning och orgelläktaren. Bakom en gipsvägg finns en dörr mot trappan till tornets översta våningar. Det tredje planet, som används för förvaring, och klockvåningen har brädgolv, putsade väggar och ovanförliggande bjälklag av furubalkar i två nivåer. Murarna styvas av ett krysstag som avslutas i fasadernas ankarjärn. Högst upp i tornlanterninen finns ett plan för ur-verket. Tornets tälttak bärs av en furustomme med remstycken, tassar, stödben och sparrar. Lanterninstommen består av en hjärtstock med anslutande sparrar.

Kyrkvinden nås via stege och en utvändig lucka. Det från vinden synliga murverket har flera partier med äldre putsrester, möjligen medeltida (undersökning pågår under hösten -16). Mellan kor och långhus finns en tegelomfattad öppning, kanske samtida med valven, med ristade fogar. Taklaget över kyrkorummet är sannolikt i huvudsak senmedeltida av ek med inslag både av romanska partier och senare förstärkningar av fur. Konstruktionen är en s.k. långstol med sparrar på murremmar, stödben, tassar/ bindarbjälkar och ett hanband. Därtill finns en längsgående konstruktion, rest på bindarbjälkarna, med kungar, långband och diagonalsträvor. Från koret leder en trång, sannolikt ursprunglig öppning till absiden. Ovan öppningen finns i gavelröstet en in-murad sparrsax av ek. Även absidens ektaklag, byggt av sparrar, knäbockar och mur-remmar, är delvis romanskt med konstruktionen intakt trots att vissa delar bytts ut.

Inredning och inventarier
Altaret 4 , består av en murad, kalkad medeltida del och en åldringsmålad krönskiva, möjligen samtida med antemensalet, uppbyggd av två sammanlänkade bräder. Altaret renoverades under 2006. I samband med arbetena upptäcktes en relikgömma under altarskivan. I gömman låg en medeltida relikask av bly, som nu tagits till vara och ställs ut i monterskåpet längst ner i långhuset. Framför altaret finns ett antemensale, byggt av breda plank. Antemensalet är indelat i två bildfält, avskilda av kannelerade, vita pilastrar. Bildfälten är uppbyggda som speglar, omgivna av sirliga portiker. Dess rundbågar vilar på pilastrar med beslagsvingar och pryds av blåmålade akantusslingor. I speglarnas mitt finns ett guldmålat kors med lagerkrans, resp. ett ankare med ett hjärta. Enligt konservatorn Herman Andersson bör antemensalet dateras till tidigt 1600-tal. Färgsättning och motiv har däremot förändrats med tiden; speglarnas guld-dekorer är sekundära, och under de idag synliga färgskikten finns andra bottenfärger. Troligen har antemensalet målats om bl.a. i samband med Wåhlins renovering 1917.

Altaruppsatsen av trä är utförd under tidigt 1600-tal. Nederst finns en predella med två texttavlor, den ena förkunnandes att altartavlan målats år 1776. Möjligen är färg-skikten oförändrade sedan dess. I uppsatsens mitt finns, skilda av korintiska kolonner, två fält med bilder innanför rundbågiga portiker. Motiven föreställer episoden i Getsemane och Korsfästningen. På uppsatsens sidor och krön finns beslagsvingar, och på entablementet en ädikula med en målning av Kristus med segerfanan.

Altarringen är halvcirkelformad med räcke och grindar av figursågade, marmorerade bräder. Knäfall och överliggare är klädda med ett gråvitt tyg. Altarringens ålder är okänd, men den syns på kort tagna inför Wåhlins renovering 1917.

Dopfunten av sandsten har en attisk bas prydd med två människo- och vädursansikten, ett runt skaft och en rund, slät cuppa. Dopfunten dateras till 1100- 1200-talet.

Predikstolen av polykrom ek är, enligt en inskrift på korgen, byggd 1619. Dagens färgsättning är från 1776 och justerad 1917 vid Wåhlins renovering. Vid detta tillfälle flyttades predikstolen till långhusets östra travé. Den fick en ny, rak, blåmålad och tät trappa, och korgen fästes på en pelarfot. Korgens sidor, skilda av karayatider, är upp-byggda med varsin texttavla och därovan ett bildfält inramat av en förgylld, rundbågig portik. I speglarna finns Christian IV:s namnchiffer och skulpturer av evangelisterna. Ovanför korgen hänger en sexkantig baldakin, målad i gråblått med utskurna dekorer.

Bänkinredningen är ritad av Theodor Wåhlin 1917, och ersatte då en befintlig sluten inredning. Hans bänkar var öppna, med gavlarna uppbyggda av två speglar, och avslutade av trekantsgavlar. Sitsarna gjordes av plank, som lades på volutformade konsoler. Bänkarna byggdes om 1951 av Eiler Graebe, som valde att återgå till den slutna kvartersformen. Wåhlins gavlar togs till vara och kompletterades med ramverksdörrar med marmorerade speglar, inramade med röda och blå lister.

Orgeln, byggd 1978 av Mårtenssons orgelfabrik i Lund, har 12 stämmor. Orgelfasaden från 1853 är klassicistiskt uppbyggd med tre öppna pipfält skilda av släta, vita pilastrar med detaljer i guld. På det raka entablementet står en halvcirkel, prydd med strålglans på blå spegelbotten. Vid rundbågens sidor finns förgyllda harpor omgivna av voluter. Orgelfasaden togs bort 1932, då kyrkan införskaffade en Frobeniusorgel, men är sedan köpet av den nuvarande orgeln återmonterad på läktarbarriären.

Lillklockan är gjuten 1833 av E N Fries i Jönköping. Storklockan är omgjuten 1775 av Andreas Wetterholtz i Malmö. Klockorna pryds av palmettfriser och inskriptioner.

Övrigt
Gravminnen, i trä från 1800-talets mitt, utförda med bruten topp och sockel. På gravminnena står de dödes namn och boställen.
Triumfkrucifix, i ek med armar i annat lövträ, från senmedeltiden. Enligt Lena Liepe kan det handla om ett 1200-talsarbete som omarbetats, kanske under sena 1400-talet.
Urverk, från 1938 tillverkat av G W Linderoth, Stockholm, med fyra urtavlor. 2011 ersattes den helmekaniska styrningen med fyra elektriska urverk med radiostyrning.