Rängs kyrka

Rängs medeltida kyrka uppfördes sannolikt under senare delen av 1100-talet. Mycket av vår kunskap om kyrkan kommer från Carl Georg Brunius uppmätning 1845, som vittnade om en i grunden typiskt romansk kyrka med långhus och lägre kor. Murarnavar byggda av gråsten med sandsten i de rundbågiga dörr- och fönsteromfattningarna. Koret var täckt av ett tegelmurat tunnvalv, kanske influerat av det stora valvet i Lunds Domkyrka. Teglet kom till Skåne runt sekelskiftet 1100- 1200, och användes under 1200-talet bl.a. i Gislövs, Skanörs, Dalköpinges och Falsterbos helgedomar. Koret hade en femsidig avslutning med stjärnvalv, som enligt Brunius hypotes borde ha ersatt en absid vid något tillfälle. I långhuset fanns ett sekundärt valvsystem med sex valv, vars ribbor vilade på ytterväggspilastrar och tre mittpelare. Kanske var valven av helstenstegel, vilket gjorde dem mycket tunga, och i kombination med det rätt breda långhuset blev det nödvändigt med dubbla valv. Långhuset hade alltså formen av en tvåskeppig hallkyrka. Till kyrkorummet hade man fogat ett västtorn och ett vapenhus mot norr. Genom en målning från 1779 som bevarats till vår tid, vet man numer att kyrkan även har haft ett vapenhus mot söder. Man tror att det revs omkring 1840.

I källmaterialet finns olika uppgifter kring, hur kyrkan som Brunius beskrev den hade växt fram. Vissa menar, att korombyggnaden och valvslagningen gjordes på 1300-talet, men dessa åtgärder skulle även kunna härröra från en gotisering i en eller flera etapper på 1400-talet. I samband med denna omformades långhusets östsida till en trappstegsgavel. Även tornet och vapenhusen lär ha byggts under senmedeltiden.
Enligt Karl-Magnus Melin och Petter Jansson, som inventerat timret i Rängs kyrka, finns vissa delar i tornets nuvarande bjälkverk, som lär ha återvunnits från en klockstapel. Urtagen i timren har likheter med de som finns på kvarvarande klockstaplar i t.ex. Norra Mellby, Perstorp och Brönnestad, vilket gör det sannolikt att Räng fick sin stapel runt sekelskiftet 1400-1500. I bjälkverket finns även två bindbjälkar av tidigromansk typ, som tros komma från 1100-talet och kyrkans första takstol. Bjälkarnas utseende tyder på, att takstolen haft snedstöttor och en styrplanka mellan ramarna.

Mot slutet av 1800-talet var Rängs kyrka i behov av ombyggnad. Räng växte snabbt, likt de flesta skånska landsortsbyar, och om tidens praxis att 2/3 av församlingen skulle rymmas i kyrkorummet skulle efterlevas, var man tvungna att utvidga kyrkorummet. Kyrkan hade fukt- och mögelproblem, och kyrkorummet ansågs opraktiskt då många bänkplatser hade begränsad sikt bakom valvens mittpelare. 1868 tog kyrkoherdarna
kontakt med Helgo Zettervall, som bl.a. var domkyrkoarkitekt i Lund och 1882-87 överintendent vid Överintendentsämbetet, för att ta fram ett ombyggnadsförslag. Han tänkte sig först att utöka det befintliga kyrkorummet med korsarmar mot norr och söder. Förslaget föll inte i god jord hos församlingen, som önskade en billigare men även mer genomgripande ombyggnad. Zettervall återkom 1875 med en ny idé, som innebar att medeltidskyrkan nära på utraderades till förmån för ett helt nygotiskt kyrkorum. För att få mer plats lät han riva det romanska koret och förlängde långhuset fram till den gotiska koravslutningen. Trappmotivet från gamla långhusgaveln återuppfördes på den nya. Det norra vapenhuset och långhusets valv raserades för att skapa ett kyrkorum där prästen syntes överallt. På yttermurarna ställdes en tredingtakstol. Taket dekormålades av Svante Thulin, som var inblandad bl.a. i Zettervalls Allhelgonakyrka i Lund, Domkyrkan i samma stad (nu avlägsnade motiv) och Carl Hårlemans Sofia Albertina i Landskrona. Stora, spetsbågiga fönster sattes in istället för de romanska gluggfönstren. Även vapenhuset och strävpelarna revs. Inte heller den fasta inredningen hade Zettervall något till övers för, utan han tog bort såväl altaret, predikstolen som dopfunten. De förstnämnda brukar räknas till två av renässansbildhuggaren
Daniel Thomisens bästa verk. Som hans främsta arbete brukar man räkna predikstolen i S:t Petri kyrka i Malmö. Inventarierna som togs bort i Räng kyrka finns idag på Historiska museet i Lund. Den nya inredningen ritades av Zettervall själv i gotisk stil och ekådrades på tidstypiskt vis. Ombyggnaden utfördes 1880-81.

1939 byggs ett nedgrävt pannrum på korets södra sida och centralvärme installeras.
1958 ommålas interiören efter förslag av domkyrkoarkitekten Eiler Graebe. Golvet i mittgången läggs om, och det ordnas med en ny nedgång till källaren. 1963 låter Graebe sätta in antikglas i korfönstren.
1966-67 ersätts den galvade stålplåten på södra takfallet med dubbelfalsad kopparplåt. Året därpå ersätts cementplattorna i bänkkvarteren med kalkstensplattor.
1996 görs en utvändig renovering av Creacon Consult. Fasaderna putslagas och målas med kc-färg, socklar och trappor med silikat. Solbänkarna förses med droppbleck.
2007 byggs kyrkbacken ut. Året därpå handikappanpassas huvudentrén med plattor av kalksten framför västportalen.
2010 målas kyrkan och kyrkogårdsmurarna. 2012 ommålas kyrkans fasader, socklar, räcken och snickerier av Bröderna Nilssons måleri i Tomelilla.
2011 tas oljepannan bort och ersätts med grundvattenvärmepump.som

Interiör
Från huvudentrén i tornet kommer man in i vapenhuset. På golvet ligger gamla kalkstenshällar av okänd ålder. Som tak finns ett murat valv, vitmålat likt ytterväggarna. De beigea valvribborna, med en fyrkantig profil som övergår i ett runt tvärsnitt mot hörnpilastrarna, pryds av målade dekorer (från 1881?) i form av röda bårder och växtgirlander som följer ribborna. På norra väggen hänger till vänster ett gravminne över
prosten Pehr Magnus Lovén, Nils Lovéns (Nicolovius) far, till höger ett över Henrik Hagman. I mitten finns ett rikt skulpterat epitafium över Petrus Wankif, som var gift med Henriks dotter och föregick Per Lovén, Nils farfar, på posten som kyrkoherde. Genom en ekådrad pardörr från 1881, uppbyggd av ramverk och speglar med andreaskors, kommer man in i långhuset under orgelläktaren. Dess undersida, som består
av träbjälkar och fält av träpanel, bärs upp av brunmålade pelare. Läktaren nås via en trätrappa, vars steg klätts med en röd heltäckningsmatta med plastlister. Läktarräcket mot långhuset är en låg balustrad med spetsbågar, som bär upp en förkroppad gesims.

Kyrkorummet är rymligt, högt och mycket rikt bemålat. Väggarna har nederst ett gråmålat fält som når till fönsterbänkarna, därovan ett parti med gulmålade, blomsterdekorerade kvadrar och målade fogar i grått. Kvadermålningen avslutas av en beige bård med röda linjer, som tillsammans med en båge av målade kvadrar följer med runt de spetsbågiga fönsteröppningarna. Dess insidor är dekorerade med växtrankor i rött och blått mot ockrafärgad botten innanför en grön fris. Ovanför kvadermålningen finns ett parti med franska liljor mot en blågrå botten, som avslutas av en kraftigt förkroppad, rikt bemålad gesims mot tredingtaket. Det är uppbyggt med diagonalställd panel mellan sparrarna, som bryter genom taklisten och vilar på dekorativa konsoler. Alla vägg- och takmålningar är gestaltade 1881 av Svante Thulin. Långhuset är inrett med två slutna bänkkvarter i ek kring en mittgång, belagd med mönstersatta cementplattor från 1881 i grått och svart. I bänkkvarteren ligger röda kalkstensplattor från 1968. Dopfunten står längst fram mot koret på sydsidan, predikstolen vid den norra, på en yta täckt av kvadratiska, svarta granitplattor (1958?). Övrig möblering i långhuset består av kororgel, piano och längst västra väggen ett stort skåp från 1881 målat i ekimitation. På väggarna hänger bronslampetter och i taket en praktfull bronskrona.

Långhuset övergår i koret genom triumfbågen, som består av tre sammanflätade spetsbågar. Närmst långhuset finns två beigea bågar, som utgår från samma väggpilastrar med doriska kapitäl. Ytan mellan bågarna pryds av växtslingor mot gråblå botten och en medaljong med lammet och segerfanan mot röd bakgrund. Den nedre bågens insida är smyckad med blomsterslingor och pinjekottar i grönt, rött och brunt mot en ockrafärgad botten. Närmst koret vidgar sig kapitälen och bär upp ännu en båge, dekorerad med lister i beige och blått. En granittrappa leder till koret, vars golv är täckt av gråa och svarta cementplattor. Framför altaret står en femsidig altarring. Under dess matta ligger ett schackrutigt golv av granit och marmor. Bakom altaruppsatsen finns en liten sakristia med skrivplats och stolar. Koret täcks av ett sexkappigt valv med ribbor, som vilar på slanka pilastrar med doriska kapitäl. Kapporna är rikt utsmyckade med växtslingor i guld mot en indigofärgad bakgrund, röda lister som följer ribborna och en bildframställning i var ribba med bl.a. Jesus och apostlarna [4].

Tornets övre våningar nås utifrån via en dörr på vapenhusets norrsida. En tegeltrappa leder upp ovanför valvet till första tornbjälklaget. Dess golv är brädtäckt, väggarna är av tegel och slammad natursten. I taket finns ett bjälkverk i två nivåer med bjälkar i nord-sydlig riktning. De nedre bjälkarna är återvunna; två av dem har förmodligen fungerat som bindbjälkar i kyrkans första romanska takstol. Via en rak trätrappa nås klockvåningen, utformad likt planet nedanför. I klockbocken av ek hänger två klockor. Överst i tornet finns ett vindsplan, öppet mot takstolen med sparrar, tass och ståndare på två lejder. Vinden ovanför långhus och kor har inte gått att besiktiga p.g.a. dålig tillgänglighet, men ska enligt uppgift ha ett sentida taklag av fur från 1881.

Inredning och inventarier
Altaret, av brunlaserade plank framför en trästomme, är från 1800-talet.
Altaruppsatsen från 1880-talet är tredelad med ett förhöjt mittparti, krönt av ett krucifix med Kristus på ett klöverbladskors. Altaruppsatsen i nygotisk stil är uppbyggd med ett bakstycke av ek, och framför detta en kolonnad med spetsbågar i rött och guld, som bär ett förkroppat entablement. Innanför spetsbågarna finns blåa klöverblad. I altaruppsatsens ytterkanter finns vimperger avslutade av fialer med krabbor.

Altarringen från 1880-talet är femsidig och tillverkad av ek. Räcket i nygotisk stil är utformat med förgyllda kolonner och spetsbågar, som bär en förkroppad överliggare. Både denna och knäfallet är klädda med röd sammet som fästs med möbelspik.

Dopfunten av ljusgrå sandsten införskaffades 1885. Den består av en avfasad basplatta, ett runt skaft och en åttasidig cuppa med profilerat krön. På skålens sidor finns geometriska mönster, där ett andreaskors och ett grekiskt kors sammanflätats, och medaljonger med olika figurer; lammet och segerfanan, en duva, ett ringkors och året 1885.

Predikstolen från 1880-talet i nygotisk stil har en sexsidig, vägghängd och ekådrad korg. Dess fält pryds av spetsbågiga blinderingar med klöverbladsdekor. Mellan fälten finns pilastrar som bär upp en förkroppad överliggare. Korgen står på en pelarfot med bas, pelarskaft med kopplade kolonner och akantuskapitäl. De målade detaljerna går i rött, blått, grönt och guld. Till korgen leder en rak trappa med balusterräcke av spetsbågar. Räcket avslutas mot korgolvet av en vimperg med en krabbkrönt fial överst.

Bänkinredningen från 1880-talet är gjord av ekådrat trä med nygotisk dekor i form av spetsbågar och andreaskors. De två kvarteren är slutna med dörrar mot mittgången och galler som skydd framför ytterväggarnas sektionsradiatorer. Gavlar, dörrar och skärmar avslutas av profilerade socklar och överliggare dekorerade i rött och grönt. I sitsarna av hela bräder ligger lösa dynor klädda med ett rött tyg.

Orgeln är tillverkad 1968 av Troels Krohns Orgelbyggeri i Hilleröd, Danmark, och renoverad och omdisponerad 2003 av Tostareds kyrkorgelfabrik. Orgelfasaden från 1880-talet är tredelad med öppna pipfält, som skiljs av pilastrar med triangeltak. Pipfälten omgärdas av kolonnetter som bär spetsbågar i rött, blått, grönt och guld med klöverblad inskrivna. Det mittersta pipfältet är förhöjt och avslutas av ett entablement dekorerat med voluter och klöverbladskors. Spelbordet är integrerat i fasaden. Orgeln har 24 stämmor fördelade på två manualer och pedal. Bland de 1500 piporna kommer ca 500 från 1880-talets Rasmus Nilsson- orgel. Kororgeln är tillverkad 1974 av Troels Krohns Orgelbyggeri i Hilleröd, Danmark. Den
har 6 stämmor och 1 manual. Fasaden är sluten med öppningsbara luckor.

Storklockan av malm är gjuten 1780. Dess krön pryds av två bårder med ett textband emellan. Slagringen är dekorerad med en växtbård och på mantelytan finns texter och figurer. Lillklockan av malm är från 1590 och smyckad med blombårder och textband.

Övrigt
Ljuskrona av brons, från 1879, som hänger i långhusets mittgång. Ljuskronan består av en mittstång och två hjul med genombruten dekor. På det nedre hjulet, som hålls upp av volutformade ljusarmar som utgår från mittstången, står sex kandelabrar med fem ljus vardera. Kronan är kompletterad med elektriskt ljus.

Nämnas bör även den gamla altaruppsatsen och predikstolen, som togs bort vid den Zettervallska restaureringen och har förts till Lunds Universitets Historiska Museum. De snidades runt 1600 av Daniel Thomisen, som räknas som den främsta bildhuggaren i Skåne vid denna tid, i enhetlig renässansstil. Altaruppsatsen är av additionstyp med fyra målningar och ett baldakintak krönt av en ädikula. Predikstolen pryds av bilder på evangelisterna. Över korgen hänger ett baldakintak. På Lunds Universitets Historiska Museum förvaras ytterligare några föremål som tillhört Rängs medeltidskyrka. Dit hör en Mariabild från 1225-1250, som av Hans Wåhlin bedömts som unik i medeltida träskulptur, och en Anna-själv-tredje-bild från 1400-talets mitt. Maria står vid sidan om sin mor Anna, som har Jesus i famnen.

Kyrkobyggnaden består av ett enskeppigt långhus, ett något lägre kor och västtorn. Långhusets västra del är från sent 1100-tal, den östra från 1881. Koravslutningen förmodas vara från 1300-talet medan tornet är senmedeltida. En betongtrappa vid långhusetsbsödra sida leder ner till pannrummet från 1939.

Kyrkofasaderna är vita, spritputsade och avfärgade med kc-färg. Det romanska murverket är gjort av gråsten med sandsten i omfattningarna, övriga delar av tegel. Längst ned löper en skråkantad, gråmålad sockel. Alla gavlar är utformade som trappstegsgavlar med tinnarna avtäckta med kopparplåt. Kor- och torngavlarna pryds av vitputsade, små cirkulära och höga spetsbågiga blinderingar. Korets sidor skiljs av hörnlisener och väggpilastrar, som sammanbinds av en enkel taklist i två grunda språng. Ytterväggarna möter taken genom en tvåsprångig, slätputsad gesims.

Till kyrkan hör fyra dörrar, som går till tornets övre plan, pannrummet, vapenhuset och koret. Torndörren av okänd ålder är rundbågig och uppbyggd av brunmålade bräder och narar. Källardörren är en nyligen insatt, gråmålad lamelldörr. Huvudentrén i väster är utformad med slätputsade, spetsbågiga språng kring en pardörr från 1881 klädd med stående, brunmålad fasspontpanel. Dörrbladen pryds av svarta, smidda
gångjärn och ett äldre mässingstrycke med långskylt. Ovanför dörren finns ett slätputsat ovanstycke uppburet av två konsoler och en gammal armatur med råglas i en svartmålad järnram. Kordörren är låg, sannolikt samtida med västporten, och klädd med stående, brunmålad fasspontpanel. Torn- och kordörrarna nås från granittrappor. Till pannrummet leder ett enkelt trapplopp i betong.

Kyrkorummet belyses av fyra fönsteraxlar i långhuset och fem smalare korfönster, vapenhuset av ett fönster mot söder. Alla fönsteröppningar är spetsbågiga, slätputsade och tresprångiga med solbänkar av gråmålat gjutjärn kompletterade med droppbleck av grå plåt. Järnfönstren är från 1881 och uppbyggda med en yttre fris av rektangulära rutor. Därinnanför finns kantställda, kvadratiska lufter av antikglas, i koret indelade i
vardera fyra smårutor med färgade glas i blyinfattning. Innerfönster saknas. I tornet finns rundbågiga ljudöppningar med luckor av brun träpanel mot söder, väster och norr. Luckorna sitter i slätputsade, spetsbågiga nischer med solbänkar av cement.

Alla tak är sadeltak klädda med ärgad kopparplåt. Plåten är lagd i skivtäckning med markerade vertikala hakfalsar och tvärfalsarna förskjutna sinsemellan. Avvattningen med stuprör och halvrunda hängrännor är gjord av brunlackerad plåt.