ÖVEDS KYRKA

Interiör
Genom kyrkans huvudentré i väster nås det rektangulära vapenhuset. Golvet är på en mindre yta direkt innanför porten belagt med kalkstensplattor, i övrigt med kvadratisk rött tegel. Väggarna är liksom det plana innertaket slätputsade och vitkalkade. Kyrkportens insida utgörs av en enkel brädkonstruktion målad i grå oljefärg och försedd med bandgångjärn samt låskista i svartmålat smide. Mot norr och söder leder gråmålade ramverksdörrar med glasad överdel till läktartrappa respektive förråd. Kyrkrummet nås genom en pardörr i form av gråmålade ramverksdörrar vars övre del har frostat glas med rombisk spröjsning.

Kyrkorummet är utformat som en bred salskyrka. Golvet är belagt med samma kvadratiska tegel som i vapenhuset. Korets ett steg högre golv är belagt med kalkstensplattor i varierande format medan det i de stängda bänkkvarteren ligger såpskurade furugolv. Väggarna och det spegelvälvda taket är slätputsade och vitkalkade. Fönstrens innerbågar i trä är gråmålade och spröjslösa. I söder leder en gråmålad ramverksdörr med stående rektangulära fyllningar till sakristian. Strax öster om dörren återfinns predikstolen som nås från sakristian via en rundbågig murverksöppning. På motsvarande sida i norr återfinns herrskapskyrkan, som har en stickbågig murverksöppning mot kyrkorummet. Från herrskapskyrkan skjuter en tresidig läktarbarriär med svarvade balusterdockor ut i kyrkorummet, på vilken vilar två kolonner som bär upp ett tresidigt ljudtak. Läktarbarriär och ljudtak är målade i grå oljefärg med förgyllda detaljer. Orgelläktaren i väster upptar hela kyrkorummets bredd och vilar i bakkant på murade och vitputsade pilastrar. I framkant bärs den vid ytterväggarna upp av smala kannelerade och gråmålade pilastrar i trä, medan den vid mittgången vilar på två breda pelare i trä, även dessa kannelerade och gråmålade. Den slutna och gråmålade barriären är i söder och norr utformad som ramverk vars fyllningar pryds av förgyllda rombiska raster. På mittpartiet, som åtskiljs från sidopartierna av minnestavlor med svart botten och förgylld ram och text, återfinns tre förgyllda bevingade änglaansikten samt festonger. Barriärens överliggare är profilerad med förgylld godronnering. Orgelläktaren nås via två dörrar i västväggen, placerade i rundbågiga nischer. Dörrarna utgörs av gråmålade ramverksdörrar med tre fyllningar och kammarlås.

Sakristian har gråmålade brädgolv och vitputsade väggar och tak. Det sydöstra hörnet har en rundbågig altarnisch. Fönstrens innerbågar har samma utförande som i kyrkorummet och ytterdörrens inre dörrblad utgörs av en gråmålad ramverksdörr med tre fyllningar. Predikstolen nås via en trappa i lackad ek. Sakristian har fasta sittbänkar under fönstren och är i övrigt möblerad med skrivbord, stol och skåp för textilförvaring.

Herrskapskyrkan har samma utförande som sakristian gällande golv, väggar, tak, fönster och dörrar. Möbleringen utgörs av en gråmålad sittbänk med dynor med rött tyg samt fem karmstolar i rokokostil, målade i grått och klädda med rött tyg.

Från vapenhuset nås via en trappa i trä med gråmålat stolpräcke en övre våning med obehandlat brädgolv och vitputsade väggar. Från rummet, som upptas av orgelverket, leder de två dörrarna till orgelläktaren. I väster leder en enkel trätrappa vidare till klockvåningen, där kyrkvinden nås genom en mindre bräddörr. Takstolskonstruktionen är utförd i furu med dragare av stål mellan hanbanden. Valvet är isolerat.

Inredning och inventarier
Öveds kyrka bevarar i stor utsträckning ursprunglig inredning och inventarier. Om inte annat anges är nedanstående föremål samtida med kyrkan, tillverkade 175961 och ritade av Carl Hårleman eller Jean Eric Rehn.

Altaranordningen utgörs av ett blockaltare i trä målat i en ljust sandgul kulör med altarskiva av svart kalksten. Den förgyllda dekoren består av festonger med ett bakomliggande raster och en centralt placerad medaljong framställandes en kalk med Det allseende ögat. De avfasade hörnen bär bevingade änglahuvuden. På altaret står ett stort förgyllt latinskt kors och över korfönstret hänger en förgylld strålglans i trä med Det allseende ögat, en kerub samt grå moln, troligen i gips.

Ett dopaltare från 1947 är placerat mot långhusets norra vägg i anslutning till koret. Altaret i gråmålat trä med svart marmorskiva har profilerad sockel och överstycke. Utformningen är hämtad från predikstolen, med ramar av listverk som på framstycket pryds av ett änglahuvud och en festong i förgyllning. Ett samtida altare med snarlik utformning men utan förgylld dekor finns i sakristians rundbågiga nisch.

Altarbarriären i gråmålat trä upptar hela korets bredd och är uppbyggt av svarvade balustrar med profilerad överliggare samt knäfall klätt med ljust naturgarvat skinn. Mittpartiet är framskjutande och direkt söder och norr om detta finns grindar.

Predikstolen med baldakin hänger på långhusets södra vägg där den nås via en rundbågig muröppning från sakristian. Den tresidiga korgen har rektangulär planform med hörn avfasade i en hålkäl. Under- och överstycken är kraftigt profilerade. Sidorna pryds av festonger som infattas av ramar av listverk, även dessa med avfasade hörn. På framsidans överstycke finns ett bevingat änglahuvud. Den tresidiga baldakinen avlutas nedtill av en tofsförsedd lambrekäng medan det profilerade överstycket kröns av en kula med kors. I taket hänger en förgylld duva. Predikstolen och baldakinen är bemålade i samma ljusa sandgula kulör som altaret, med förgyllda detaljer.

Dopfunten i sandsten är kyrkans enda utpräglade rokokoföremål. Planformen är fyrsidig med konkava sidor, vilket övergår i en stiliserat klockformad fot där hörnen markeras av ribbor som nedtill avslutas med voluter medan sidorna pryds av huggen blad- och blomsterornamentik. Den runda och låga cuppan utgörs av ett profilerat listverk med huggen ornamentik.

Den slutna bänkinredningen i två kvarter på ömse sidor mittgången är enkelt utformad med dörrar, ryggstöd och bänkskärmar uppbyggda som ramverk med fyllningar. De numrerade dörrarna och de släta gavlarna har en enkelt profilerad överliggare. Bänkarna har fotstöd och psalmbokshållare. Orgelläktarens bänkkvarter är öppna men har i övrigt snarlik utformning. Långhusets kvarter kortades vid Eiler Græbes restaurering på 1940-talet för att tillskapa sidogångar utmed ytterväggarna. Bänkinredningen är målad i en blågrå kulör men var enligt kyrkans underhållsplan ursprungligen vinröd.

Kyrkorgeln tillverkades av den framstående orgelbyggaren Olof Schwan 1806 (årtalen 180609 förekommer i källorna). Den utgör en av endast sju bevarade orglar av Schwan och den enda i södra Sverige. Ursprungligen 10½ stämmor men har renoverats och i viss mån byggts om 185253 av E. H. Lysell, Färlöv, 1869 av Jöns Olsson Lundahl samt 1947 eller 1948 av Th. Frobenius & Co, Lyngby, Danmark. Den gråmålade orgelfasaden i klassicistiskt formspråk, ritad av arkitekten Olof Tempelman, är femdelad med tre tureller och två plana partier. Piporna är synliga och till största del ljudande. I turellerna, som har profilerade kapitäl, vilar piporna visuellt på förgyllda bladornamenterade konsoler. De yttre turellerna kröns av förgyllda brinnande oljelampor. På de plana partierna framställs dekor i form av lagerkransar, palmkvistar och musikinstrument.

Kyrkan har två kyrkklockor i malm, varav den äldsta från 1578 bör härstamma från den medeltida kyrkan. Klockan bär inskriptionen VINDICEBUS FLAMIS SIBI QUI SOLA CONTRARIA DELET. IPSA QUE JUSTA REGULA SOLA MANET. SI DEUS PRO NOBIS, QUIS CONTRA NOS. ANNO DOMINI 1578. G X N M B A samt initialerna LS HB AN PM PJ och diverse bomärken. Den yngre klockan göts 1806 av Johan H. Fries i Kristianstad och bär inskriptionen ÅR 1806 BLEF DENNA KLOCKA AF TVÄNNE GAMLA OMSTÖPT DÅ RIKSRÅDET M: M BARON MALTE RAMEL FÖRSAMLINGENS HERRSKAP OCH MAGISTER LARS MOLIN KYRCKOHERDE. På andra sidan finns inskriften; GLORIA IN EXCELSIS DEO PS. 72:5. GIUTEN I CHRISTIANSTAD AF JOHAN H. FRIES NO 9. Båda klockorna har sedan 1990 elektrisk drivning.

Av kyrkans övriga inventarier av särskilt kulturhistoriskt intresse bör nämnas ett epitafium i italiensk marmor över Hans Ramel och dennes maka Amalia Beata Lewenhaupt utfört av skulptören Erik Gustaf Göthe på tidigt 1800-tal. Epitafiet är placerat på långhusets södra vägg i anslutning till koret och under det står en sarkofag i marmor. I herrskapskyrkan finns ett processionskrucifix i vitmetall som är ett krigsbyte från Prag 1648. Krucifixet är i privat ägo och deponerat till kyrkan av Hans Otto Ramel, Övedskloster.

Kyrkans planform utgår från det latinska korset. Korsstammen i form av mittskeppet är påtagligt bred och inrymmer vapenhus, långhus och fullbrett kor med tresidig avslutning, medan korsarmarna i förhållande till mittskeppet är korta och smala och snarare har karaktär av sidokapell. Här inryms i söder sakristia och i norr herrskapskyrka med underliggande gravkor. Kyrkan vilar på en grund av fogad natursten, sannolikt ingår material från den medeltida kyrkan i grundläggningen. Kyrkans underhållsplan saknar uppgift om material i murverken. På de ställen där murverk kan skönjas genom putsen är de utförda av obearbetad natursten, som också här i någon utsträckning bör ha återanvänts från den föregående kyrkan.

Exteriörens huvudmotiv är västgaveln, gestaltad i starkt stiliserad italiensk barock. Den är uppbyggd kring en mittrisalit bestående av en två våningar hög bandrusticerad rundbåge som bär upp en fronton med slätputsat gavelfält, profilerat listverk i övedssandsten samt ett centralt placerat rundfönster i gråmålat trä med radiell spröjsning. Fönstrets omfattning är liksom den gördelgesims som löper i höjd med takfoten och rundbågens anfang utförd i övedssandsten. De indragna delarna av fasaden som flankerar mittrisaliten är under gördelgesimsen bandrusticerade likt rundbågen, med vardera en rektangulär stående blindering. Ovan gesimsen svänger fasaderna in mot frontonen i en hålkäl, en förenklad variant av de voluter som vanligen användes i romerska barockkyrkors västgavlar för att dölja nivåskillnaden mellan mitt- och sidoskepp. Det centrala slätputsade fasadpartiet innanför rundbågen upptas av den stramt utformade västportalen med smala och enkla lisener som bär upp en profilerad arkitrav på vilken vilar en volutprydd kartusch med Hans Ramels och hans hustru Amalia Beata Lewenhaupts dubbelvapen. Portalen är utförd i sandsten, av vilka stora delar av stenarna i lisenerna och portens omfattning är utbytt. Kyrkporten utgörs av en pardörr med smala och höga kopparklädda dörrblad. Ovanför västportalen sitter ett rundbågigt gråmålat treluftsfönster i trä, bestående av två höga, smala och småspröjsade bågar samt en överliggande lunettformad båge med radiell spröjsning. Samtliga fasaddelar är vitkalkade utom sockeln som utgörs av ljust rödmålade plattor av övedssandsten.

Kyrkans övriga fasader är frånsett den tresidiga koravslutningen spritputsade och vitkalkade med rödmålat sockelparti. Utmed takfoten löper en slätputsad profilerad gesims. Koravslutningen, där de snedställda partierna åt syd- och nordöst är svagt rundade, är utformad med samma slätputsade bandrustik som i västgaveln samt större slätputsade partier kring fönstren. Under fönstren finns även liggande rektangulära blinderingar. I korsarmarnas norrfasader finns kvadratiska blinderingar vars utformning och placering saknar uppenbar koppling till helhetsgestaltningen. Möjligen har här tidigare suttit minnestavlor eller liknande. Norra korsarmens sockel har gallerförsedda muröppningar mot det underliggande gravkoret. Runt hela kyrkan finns ett flertal äldre gravhällar uppställda mot fasaderna, i något fall på en murad sockel.

Kyrkans fönster sitter i djupa slätputsade nischer och är utformade likt det rundbågiga fönstret i västgaveln. Mittskeppets norr- och sydfasader har ett fönster väster om korsarmarna och två öster om. Den västra delen som inrymmer vapenhuset saknar fönster åt norr och söder. Koravslutningen har tre fönster, ett i varje fasad.

Korsarmarnas fönster följer samma mönster men är en ruta lägre än övriga fönster. Sakristian har fönster åt väster och söder medan herrskapskyrkan har fönster åt väster och öster. I korsarmarnas västfasader finns även ingångar som nås via stensatta trappor. Dörrbladen är klädda med profilerad panel i två på varandra stående koncentriska kvadrater målade med svartpigmenterad oljelasyr. Gångjärnen är handsmidda utanpåliggande plattgångjärn av 1700-talstyp.

Kyrkan har en intrikat takutformning. Mittskeppet täcks av ett brutet sadeltak som i väster övergår i svängd form anpassad efter västgaveln. Här finns vardera en takkupa i söder respektive norr, vilka fungerar som ljudluckor. Även koravslutningen har brutna takfall, där de snedställda partierna i syd- och nordöst är lätt konvexa, medan korsarmarna täcks av brutna tälttak. Västpartiet inklusive takkupor samt de konkava takfallen i koravslutningen täcks i sin helhet av rödmålad förzinkad plåt i skivtäckning. Övriga byggnadsdelar har plåttäckning i de övre takfallen medan de undre är avtäckta med enkupigt brunsvart glaserat tegel. Korsarmarnas tak kröns av dekorativa kopparhuvar medan västgaveln kröns av ett latinskt kors av ärgad kopparplåt. Fot- och hängrännor är utförda i rödmålad förzinkad plåt.

Öveds kyrka invigdes 1761, några år innan slottsbygget påbörjades, och är en av de endast fyra kyrkor som nyuppfördes i Skåne under 1700-talet. För ritningarna till kyrkan liksom generalplanen för Övedskloster stod en av samtidens mest tongivande arkitekter, överintendenten Carl Hårleman, bland mycket annat känd för färdigställandet av Stockholms slott och för att ha infört rokokon i Sverige. I sina profana byggnader tog Hårleman under slutet av sin karriär tydligt avstamp i den nya franska stilen, vilket emellertid inte kom till samma uttryck gällande sakrala byggnader. Här följde han istället vanligen två huvudspår, i de större projekten den romerska barockkyrkan, alternativt den traditionella svenska tornförsedda lantortskyrkan med bred sal och tresidigt avslutat kor. I Öveds kyrka ser vi en kombination av dessa traditioner, där interiören följer de nyklassicistiska ideal och pietistiska strömningar som var norm för svenska kyrkorum under 1700-talet, medan exteriören med sin karaktäristiska västgavel har tydlig prägel av återhållsam italiensk senbarock. Här gör sig emellertid även rokokon påmind, inte minst i de brutna och svängda takformerna som arkitekten i kombination med västgavelns utformning använder för att skapa illusionen av en treskeppig kyrka. Hårleman avled 1753, samma år som Hans Ramel förvärvade Övedskloster och sex år innan kyrkobyggandet påbörjades. Övedsklosterkomplexet var det projekt som närmast uteslutande upptog Hårlemans sista tid i livet. Enligt traditionen var det Jean Eric Rehn som färdigställde kyrkan och även ses som sannolik upphovsman till den fasta inredningen.

Exteriören är än idag i det närmast oförändrad med ett mittskepp bestående av vapenhus, långhus, fullbrett tresidigt avslutat kor samt kapelliknande korsarmar som i söder fungerar som sakristia och i norr som herrskapskyrka med gravkor. De första förändringar interiört skedde 180609 under ledning av arkitekt Olof Tempelman, då läktaren i väster byggdes ut åt öster och försågs med ny barriär. Arbetena föranleddes av installationen av en ny orgel byggd av den framstående orgelbyggaren Olof Schwan. Kring 1800-talets mitt försågs öppningen mellan herrskapskyrka och kyrkorum med en läktare med utskjutande barriär och en baldakin vilandes på kolonner. Runt sekelskiftet 1900 installerades vedkaminer för uppvärmning av kyrkan på södra respektive norra långhusväggarna samt i herrskapskyrkan och sakristian.

1922 genomför domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin en invändig restaurering där en tidigare arkadöppning i väster sätts igen till förmån för underbyggnader under orgelläktaren. Kyrkorummet vitkalkas, möjligen är det först vid detta tillfälle som väggarnas ursprungliga färgsättningen i rosa försvinner. Det äldre tegelgolvet återställs, från vilket utförande är oklart, och nytt trägolv på gjuten betong tillkommer i bänkkvarteren. Sakristian och herrskapskyrkan får nya ytterportar i äldre stil, möjligen efter de ursprungliga förlagorna. Ritningarna visar även förslag till källare under sakristian med kaloriferanläggning, vilket aldrig kom att utföras.

Kyrkans fönster förses 1942 med innerfönster ritade av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe, vilken i slutet av 1940-talet även ansvarar för en större invändig restaurering. Bänkkvarteren kortas för att skapa sidogångar utmed ytterväggarna, där kaminer och murstockar avlägsnas till förmån för installation av värmeledning med vägghängda sektionsradiatorer. Ett dopaltare tillkommer i anslutning till koret och korfönstret sätts enligt kyrkans underhållsplan igen. Fotografier från 1929 visar emellertid att korfönstret redan då är igensatt. Sannolikt är det de två fönster mellan läktarunderbyggnaden och kyrkorummet som syns på ett fotografi från 1939 som sätts igen vid detta tillfälle. I samband med grävningarna för värmesystemet påträffas delar av den medeltida kyrkan liksom ett flertal hällar och kistor i röd övedssandsten.
1982 kompletteras taket exteriört. Närmare beskrivning saknas men i samband med arbetena avlägsnas takkuporna på korets och östra sakristians tak. 1990 genomförs interiör restaurering efter program av Barup & Edström arkitektkontor AB med rekonstruktion av ursprunglig färgsättning på altare, predikstol och bänkkvarter. Altarringens knäfall kläs om i naturgarvat skinn medan förgyllda inredningsdetaljer och epitafiet över Hans Ramel med hustru konserveras. Tegelgolvet rensas från cement, kompletteras partiellt och läggs om i kalkbruk. Därtill installeras nytt värmesystem med konvektorer under bänkraderna samt elektrisk klockringning och lucköppning. 1996 konserveras västportalen och vapentavlans natursten av Mats Johansson, Dalby Stenhuggeri.

Barup & Edström projekterar utvändiga restaureringar som utförs 2001 och 2003, då bland annat plåttak, kupor och ljudluckor täcks om med förzinkad plåt, koppardetaljer renoveras och tegeltaken kompletteras. Fasaderna rengörs, putslagas och vitkalkas, fönster målas om och naturstenspartier på västfasaden som inte omfattades av 1996 års arbeten konserveras.