FRÄNNINGE KYRKA

Fränninge kyrka uppfördes troligen i slutet av 1100-talet som en romansk stenkyrka med långhus, lägre och smalare kor samt troligen även halvrund absid i öster. Möjligen fanns redan från början ett fullbrett torn i väster, alternativt tillkom detta senare under medeltiden, liksom vapenhus vid syd- och nordportalerna. Vid slutet av medeltiden valvslogs långhuset med sex kryssvalv, delvis vilande på mittpelare. Även koret försågs med ett kryssvalv. På 1500-talet ska tornet ha brunnit varpå de övre delarna revs och en förlängning av långhuset åt väster åstadkoms genom en inkorporering av tornets nedre våning och uppförande av ett nytt västtorn. Det råder viss osäkerhet kring när det nya tornet faktiskt tillkom, men vid professor C.G. Brunius beskrivning av kyrkan 1850 var det uppfört.

Brunius upprättar 1847 och 1861 ritningar för ombyggnad av kyrkan som genomförs 186768. Kyrkans östra del rivs och ersätts av nytt kor med breda korsarmar i söder och norr samt halvrund absid i öster. I det medeltida långhuset rivs valven med mittpelare och ersätts av kryssvalv, vilket även slås i de nyuppförda byggnadsdelarna. Större fönster, gemensamt korstak över långhus och korsarmar samt ny inredning tillkommer. På en projekteringskarta för kyrkogårdens utvidgande vid samma tidpunkt har kyrkan kvar sitt medeltida vapenhus i söder, vilket om kartan stämmer även rivs nu. Kartan visar, liksom skifteskartan från 1835, en kyrka med fullbrett kor och rundad koravslutning, vilket skulle kunna indikera att östra delen byggts om tidigare, möjligen i samband med de senmedeltida valvslagningarna.

1907 beläggs torntaket med tegel och 1914 installeras ny orgel tillverkad av Hammarbergs Orgelbyggeri i Göteborg. 1927 ansöker församlingen om att byta plåttaken från 1868 till tegel, eller eternit eller annat tjänligt taktäckningsmaterial. Tillstånd beviljas från Kungl. Byggnadsstyrelsen att byta taktäckning till vanligt rött, enkupigt, oglaserat tegel.

1941 genomförs en omfattande restaurering under ledning av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe. Arbetena föregås av byggnadsarkeologiska undersökningar där bland annat kyrkans medeltida syd- och nordportaler samt de två äldsta golven av kullersten respektive tegel påträffas. Kyrkan förses med vattenburen värme och el dras in.

Interiör
Genom kyrkans huvudentré i väster nås det rektangulära vapenhuset i tornets bottenvåning som är ovanligt spatiöst med påtaglig takhöjd. Golvet är belagt med rektangulärt rött/brunt/svart handslaget tegel men upptas även av sju äldre gravhällar. Väggarnas puts följer naturstensmurverkens ojämnheter och är liksom det slätputsade taket vitkalkat. Mot kyrkorummet finns två pardörrar placerade i två höga spetsbågiga nischer som är spår av kyrkans senmedeltida valvslagning med mittpelare och indikerar att en tidigare lägre tornvåning bör ha haft spetsbågiga murverksöppningar mot långhuset. Pardörrarna utgörs av rakt avslutade och rödmålade ramverksdörrar med fem liggande fyllningar per dörrblad. Ytterportens insida har snarlik utformning men är utförd i oljad ek. Överljuset saknar innerbåge. Rummet är möblerat med två äldre järnbeslagna kistor, än äldre kyrkklocka samt två svängda sittbänkar. På norra väggen hänger en officersvärja från 1700-talet.

Kyrkorummet rummet utgörs av det fyra travéer långa långhuset, koret om en travé samt de båda korsarmarna om två travéer vardera. Golven är belagda med grå kvadratisk och rektangulär kalksten. Bänkkvarteren står på upphöjda och rödmålade brädgolv. I mittgången finns två mönsterinslag av äldre handslaget rött tegel och i koret, som liksom korsarmarna har en golvnivå två steg högre än långhuset, ligger två äldre gravhällar. Väggar och valv är i huvudsak vitkalkade. Samtliga travéer är slagna med ribbvalv som tillkom vid ombyggnaden 186768 och vilar på knippepilastrar med enkelt profilerade kapitäl. Valvkapporna har skvallerhål placerade relativt högt upp i svicklarna. Sköld- och gördelbågar är rundbågiga. I långhusets vägg mot väster syns motsvarande spetsbågiga nischer som beskrivits för vapenhuset och under långhusväggarnas andra fönster från väster är de romanska syd- och nordportalerna frilagda som oputsade nischer. Fönstrens innerbågar som är av järn och följer ytterbågarnas i indelning har klarglas och är monterade med tunna trälister.

Långhuset och de båda korsarmarna har två slutna bänkkvarter vardera, separerade av mittgångar. I koret skjuter altarringen ut från absiden och predikstolen är placerad vid den nordöstra pilastern. I sydväst står den romanska dopfunten bredvid en gips av Bertel Thorvaldsens Den uppståndne Kristus. Vid norra korsarmens entré finns en inbyggnad i blågrå pärlspont. Dörrbladens insidor utgörs av rödmålade ramverksdörrar med fem liggande fyllningar per dörrblad.

Orgelläktaren upptar hela västra travéen och vilar i murverken samt på två rödmålade pelare med kvadratisk planform och enkelt profilerade kapitäl. Det utskjutande mittpartiet, som är närmast lika brett som hela läktaren, har barriär av raka svarvade balusterdockor med förgyllda tallrikar vid basen, gördeln och kapitälet, vilka indelas av rödmålade stolpar. Den profilerade överliggaren är färgsatt i grått, förgyllning, rött och svart. Undersidan är indelad i fält fyllda med gråmålad pärlspont. Läktaren nås via en svängd trätrappa i norr som har en vitputsad underbyggnad.

Den halvrunda absiden har golvnivå ett steg högre än koret och är i söder belagt med rött handslaget formtegel och två större gravhällar med mellanliggande gult och rött tegel. Golvets västra del är täckt med röd heltäckningsmatta. Väggarna och hjälmvalvet är slätputsade och vitkalkade. Prästingångens inre dörrblad har samma utförande som i korsarmarna medan det yttre dörrbladets insida är utfört i oljad ek. Absiden fungerar som sakristia bakom altaruppsatsen, med plats för textilförvaring, säkerhetsskåp och ett mindre skrivbord med stol.

Inredning och inventarier
Altaret utgörs av ett blockaltare i hyvlat gråmålat trä som tillkom vid domkyrkoarkitekt Eiler Græbes restaurering 1941.

Altaruppsatsen är samtida med altaret och utgörs av en modernistiskt utformad triptyk med målningar av konstnären Per Siegård. Predellan i ljusare träslag pryds av ett skuret hjulkors. Den halvrunda altarringen i trä är uppbyggd av svarvade gråmarmorerade balusterdockor med förgyllda detaljer. Den profilerade överliggaren är målad i mörkare grå kulör liksom knäfallet som är klätt med blått tyg. Ett fotografi från 1929 visar en nygotisk altarring, vilket bör betyda att nuvarande altarring tillkom 1941.

Predikstolen i polykromt bemålad trä är ett renässansarbete från 1622. Korgen har sexsidig plan och dess fyra synliga sidor pryds av skurna framställningar av de fyra evangelisterna med respektive attribut i rektangulära ramar med flätband. Hörnen markeras av kolonnetter med tallrikskapitäl och attisk bas vilande på maskaronförsedda konsoler. Överstycket har förgylld text på latin på svart botten och avslutas upptill med kymation- och tandsnittsfris. I korgens underkant hänger skuren broskornamentik med svarta medaljonger av vilka tre bär de förgyllda texterna 1622, NIELS PEDERSØN och I P. Det rundade fältindelade understycket har skuren ornamentik och avslutas med en knopp. Färgställningen går i grönt, rött, ljusgrått och svart med bronserade och förgyllda detaljer. Trappan med barriär i form av ett enkelt ramverk med fyllningar och profilerad överliggare har anslutande färgsättning men är en sentida addering, möjligen 1941.

Den romanska dopfunten i bemålad sandsten är samtida med kyrkan och utgör därmed dess äldsta inventarium. Den runda cuppan pryds av rundbågefris och repstav. Cuppan har en stor skada med materialbortfall på ena sidan. Urholkningen är grund och saknar uttömningshål. Foten är utformad som en attisk bas med hörntappar och kvadratisk sockel.

Den slutna bänkinredningen i trä är sannolikt samtida med kyrkans ombyggnad på 1860-talet. Gavlar och dörrar är uppbyggda av blågrå ramverk med enkelt marmorerade fyllningar och ömsom röd- och gulmålade profiler samt svartmålad profilerad överliggare. Ryggstöden utgörs av ramverk med liggande fyllningar, vilka liksom psalmbokshållarna är målade i ljusare grå kulör medan fotstöden är rödmålade.

Kyrkorgeln med 14 stämmor fördelade på två manualer och bas tillverkades av Olof Hammarbergs Orgelbyggeri i Göteborg 1964 och ska ha skänkts till församlingen av direktör Anders Persson, Hörby. Orgelfasaden i mörkbetsad furu med rödmålade accenter har modernistiskt formspråk uppbyggt av rektangulära former och öppet pipverk. Utrymmena över piporna upptas av abstrakt snidad träornamentik, troligen signerad holländaren Joop Seldenthuis, som under några år på 1960-talet arbetade för Hammarberg.

Kyrkan har tre kyrkklockan är i malm. Den äldsta är gjuten eller möjligen omgjuten 1744 av Andreas Wetterholtz i Malmö och bär inskriptioner, akanturornamentik och mansgestalter med svärd. En klocka gjuten år 1800 av Lars Ohlsson i Malmö står sedan 1974 i vapenhuset. Klockan är rikt dekorerad med bland annat bladornamentik, bibelord från Psaltaren samt inskriptioner över dess tillkomst. Denna klocka ersattes av en klocka gjuten av Bröckner-Ohlssons gjuteri i Ystad som bland annat pryds av Maria och Jesusbarnet samt bibelord.

Bland kyrkans övriga inventarier av kulturhistoriskt intresse bör särskilt nämnas ett triumfkrucifix med relikgömmor från tiden kring år 1500 samt ett antal gravstenar från 1600- och 1700-talen.

Kyrkans planform utgörs av långhus, fullbrett kor med korsarmar i söder och norr, halvrund absid i öster samt rektangulärt fullbrett torn i väster. Källare finns under södra delen av norra korsarmen med utvändig nedgång vid dess västra sida. Grundläggningen utgörs troligen av kallmurad natursten. En utskjutande skråkantad och spritputsad sockel löper runt hela kyrkan utom på tornet, där sockeln endast markeras med samma avfärgning i kimrök som sockeln på övriga byggnadsdelar. Sockelns höjd varierar runt kyrkan till följd av topografin.

Murverken är enligt Brunius beskrivning 1850 uppförda av kalksten, sandsten och gråsten med omfattningar av huggen kalksten, medan tornet ska vara uppfört i gråsten med omfattningar av tegel. Kyrkans underhållsplan saknar uppgift om i vilket material de 186768 tillkomna korsarmarna, absiden och fönsteromfattningarna är utförda i. Samtliga fasader är spritputsade och avfärgade i vitt, sannolikt till största del med kalkcementfärg. Omfattningar och listverk är slätputsade. Långhus, kor och korstak täcks av ett gemensamt korstak, tornet av ett valmat sadeltak och absiden med ett hjälmtak. Samtliga takfall är avtäckta med enkupigt rött tegel frånsett absiden som har takbeläggning av enkelfalsad plåt med svagt förskjutna tvärfalsar. Torntaket kröns av ett klöverbladskors i plåt eller järn och absiden av en vindflöjel i form av en kyrktupp i plåt.

Kyrkans huvudentré i västtornet nås via en fem steg hög trappa av granit med svartmålade och gummiklädda smidesräcken. Portalen utgörs av en rakt avslutad helfransk pardörr i oljad ek med liggande rektangulära fyllningar, vilken sitter i en rundbågig murverksöppning med omfattning i fyra språng. Det lunettformade överljuset i oljad ek har blyspröjsat polykromt antikglas, där spröjsningen bildar bokstäverna alfa och omega, samt en centralt sittande och framskjutande lykta. Tornets fasadgestaltning är i övrigt sparsmakad. Västfasadens murverk kragar in något i höjd med klockvåningen, språnget är avtäckt med rött enkupigt tegel. Klockvåningen har en rundbågig ljudöppning med djupt sittande ljudlucka av brunmålad stående panel i samtliga väderstreck utom öster. I fasaderna syns ett flertal svartmålade ankarslutar med varierande utformning och i det sydvästra hörnet sitter två kraftiga hörnjärn. I söder finns en tillbyggnad för torntrappa som nås via en stickbågig mindre dörr av stående ekpanel. Tillbyggnaden är utformad snarlik en kraftig strävpelare där övre delen är indragen och båda takfallen är avtäckta med rött enkupigt tegel. I övre trapploppet finns i väster ett mindre rektangulärt småspröjsat och vitmålat träfönster med sex glas. Ett liknande fönster med fyra glas sitter i tornfasaden någon meter ovanför tillbyggnaden. Direkt öster om tillbyggnaden står en äldre gravsten fastklamrad i fasaden. Samtliga tornfasader ansluter till taket genom en enkel vitmålad takfotsbräda.

Långhuset har fyra höga och rundbågiga fönster i söder respektive, vars omfattningar har tre språng. De svartmålade järnbågarna är indelade i två högsmala rundbågar med blyspröjsat polykromt antikglas. Spröjsningen bildar i övre delen ett fyrpass och två mantuanska kors, medan nedre delen är diagonalställd. Vid sydfasadens andra fönster från väster är den romanska sydportalens position markerad genom en ritsning i putsen. I motsvarande läge på norrsidan syns spår av nordportalen i form av trappsteg vid sockeln. Vid takfoten löper en profilerad gesims som återfinns på samtliga byggnadsdelar utom tornet.

De båda korsarmarna är identiskt utformade, med två fönster lika långhusets i vardera väst- och östfasad. Gavelfasaderna har en centralt placerad rakt avslutad ramverksdörr i ek med fem liggande speglar. Trycke och nyckelskylt är i mässing. Ovanför dörren finns ett rundbågigt fönster lika långhuset, flankerat av lägre sittande högsmala rundbågiga fönster med gestaltning enligt samma princip som övriga fönster. Dörr- och fönsteromfattningarna har tre språng och hela entrépartiet inklusive fönster markeras i fasaden med slätputsat rundbågigt parti. I gavelröstet återfinns två rundbågiga blindfönster med vitmålad diagonalställd spröjsning och omfattning i två språng. Över dessa sitter ett cirkulärt korsspröjsat och vitmålat fönster i trä med klarglas och omfattning i två språng.

Den halvrunda absiden har ett rundbågigt fönster likt långhusets i sydväst respektive sydost. Rakt i öster nås prästingången via en gjuten betongtrappa. Det rakt avslutade dörrbladet är klätt med stående lister med sågtandad profil varvat med slät stående panel. Trycke och nyckelskylt är i mässing. Ovanför dörren finns en oputsad balk i granit och ovan denna finns en slätputsad yta med en fastklamrad minnessten med inskriptionen KORKYRKAN UPPBYGGD ÅR 1868 I KONUNG CARL D XVs 9D REGERINGSÅR AF BYGGM. N. SJÖBERG. Överst sitter ett mindre rundbågigt överljus med gestaltning och material likt kyrkans övriga fönster. Hela entrépartiet sitter i en tvåsprångig omfattning.