ÖSTRA NÖBBELÖVS KYRKA

Kyrkobyggnaden fick sin nuvarande form vid ombyggnaderna 1896. Av den romanska kyrkan kvarstår endast långhusets östra delar. Långhuset västra tredjedel är enligt källmaterialet från 1896 när kyrkans medeltida västparti revs och ersattes av en ny travé med samma bredd som långhuset och ett nytt västtorn. Skiljelinjen mellan det romanska långhuset och den tillbyggda västdelen ligger två meter väster om det mittersta fönstret i södra och norra sidorna. Det nuvarande västtornet har kvadratisk planform och är smalare än långhuset med mindre, kvadratiska trapptorn vid norra och södra sidorna. Kyrkans östparti bestående av tvärskeppet och en absidformad sakristia är från 1850.

Kyrkans romanska murverk är uppbyggt av huggna kalkstensblock lagda i jämna skift. Två romanska fönsteröppningar är ännu synliga som rundbågiga murnischer i långhusets fasader. Fönsteröppningarna sitter högt upp på norra och södra murarna, ungefär mellan det östra och mellersta fönsteröppningarna från 1800-talet. Ytterligare ett romanskt fönster har funnits mot norr. Av långhusets ursprungliga portalöppningar är endast nedre delen av nordportalen bevarad under putsen. Portalen är belägen under norra långhusmurens mellersta fönsteröppning. Kyrkans 1800-talsdelar består till största delen av gråsten medan tornet, långhusets västra del och samtliga trappgavlar från slutet av 1800-talet är uppförda i tegel.

Samtliga fasader är putsade och målade med undantag av vissa naturstensdetaljer. Fasadytorna är spritputsade och gulmålade medan fönsteromfattningar, listverk och blinderingar är slätputsade och vitmålade. Långhusets romanska del har en ursprunglig, skråkantad sockel av kalksten vilken är putsad och gråmålad. En sockel av samma utseende fortsätter längs den tillbyggda västförlängningen samt runt tvärskeppet och absiden. Tornet och trapptornen har en hög sockel av grå granit. En takgesims i form av ett tresprångigt listverk löper längs långhusets och tvärskeppets långsidor. Mitt emellan fönsteröppningarna i södra gavelsidan finns en kvadratisk murnisch där en minnestavla över kyrkans ombyggnad 1850 troligtvis kan ha suttit tidigare.

Kyrkans fönsteröppningar är från 1896 då de gjordes enhetliga med murade omfattningar i tre språng och rundbågsformade valv av huggen kalksten. Fönster-öppningarna är ordnade så att de är centrerade i kyrkorummets valvtravéer. Fönsterbågarna är från samma tid och består av svartmålat gjutjärn med spröjsindelat klarglas och en bård av gult glas. Utöver fönsteröppningarna till kyrkorummet finns fönsteröppningar till tornet, trapptornen och i tvärskeppets gavelsidor. Öppningarnas form varierar något men de är huvudsakligen rundbågsavtäckta med slätputsade och vitmålade språng och valvbågar i kalksten. Solbänkarna är avtäckta av tjärmålad kalksten. I tornet västra sida, över ingångsportalen i tornets västra sida finns ett stort rosettfönster med en rund kalkstensomfattning. Ljudöppningarna i tornets tredje våningsplan är utförda som dubbla rundbågsformade öppningar med valv av kalksten. I öppningarna sitter brunmålade ljudluckor av brädor med små halvrunda överljusfönster.

Samtliga gavelsidor på kyrkan, dvs. koret, tvärskeppet, västtornets fyra sidor och de lägre trapptornen avslutas med murade trappstegsgavlar. Gavlarna är murade med blinderingar i olika rundbågsformer. I tornet och tvärskeppets gavelrösten finns också dubbla smala fönsteröppningar med en rundbågsomfattning. Öppningarna i tvärskeppets gavelrösten flankeras av runda fyrpassblinderingar. Över tornets dubbla vindsfönster finns runda blinderingar. I den södra av dessa sitter ett tornur.

Ingång till kyrkan är dels genom västportalen i tornet och sydportalen. Västportalen är huvudentré är utförd i rundbågsstil med omfattning i flera mursprång av huggen kalksten. Det inre mursprånget består av kolonnetter som bär upp en arkivolt med rundstavsprofil. Arkivolten är behuggen med en flätdekor. Ingångs-öppningen är rektangulär med en halvrund tympanonsten över. Tympanonstenen är behuggen med en inskrift runt en halv blomrosett. Sydportalen består av en rundbågig muröppning med samma utseende som kyrkorummets fönsteröppningar. Dörren är rakt avslutad med en fönsterbåge över. En prästingång med liknande utseende som sydportalen finns till sakristian och en mindre ingång finns till det norra trapptornet. Kyrkans ytterdörrar är utvändigt täckta med en brunmålad träpanel med dekorativt utformade svartmålade beslag i renässans eller barockstil.

Kyrkans yttertak täcks av gråmålad galvaniserad stålplåt. Långhuset, trapptornen och tvärskeppet täcks av sadeltak och absiden har ett kägelformat tak. Tornet kröns av en spetsig pyramidformad spira med ett krönkors av järnsmide. I varje hörn av tornspirans anslutning till trappgavlarna finns dekorativa drakformade vattenutkastare.

Interiör
Kyrkans interiör är uppdelad i kyrkorum i långhus och tvärskepp, kor i korsmitten, sakristia i absiden och vapenhus/förhall i tornets bottenvåning. Huvudentrén i väster leder direkt in till vapenhuset. Golvet i vapenhuset är lagt med kalkstensplattor, väggarna är putsade och vitmålade med en gråmålad sockel nederst. Taket är målat i pärlgrått och består av synliga bjälkar med mellanliggande tak täckt av en diagonallagd pärlspontspanel. Ingång till långhuset är i väster och i vapenhusets norra och södra sida finns stickbågiga ingångar till sidotornen. Dörrarna mot söder och väster består av spegeldörrar, varav den senare är en pardörr. Över ingången till långhuset sitter en svart minnestavla med gulmålad inskription: År 1896 under H.M:T Konung Oscar II:s 4:de regeringsår ombyggdes detta torn och närmaste del af långhuset med dess hvalv. Kyrkan i öfrigt förskönades. Överlag har kyrkans snickerier och den fasta inredningen ett rikt utförande i 1800-talets blandstilar med influenser från nygotik, barock och renässans. Dörrtrycken och beslag är utförda i nybarock. Snickerierna och den fasta inredningen såsom bänkar, läktare och dörrar är genomgående målade i ljusa färger av grönt och grått eller vitt.

Kyrkorummet är möblerat med bänkar från 1896. Bänkarna är ordnade längs sidorna med mittgångar i långhus och tvärskepp. Golvet i gångstråken är lagt med diagonallagda kvadratiska cementplattor i vitt och svart och i bänkkvarteren av gråmålade brädor. Väggar och valv är putsade och vitmålade. Långhuset är valvslaget med tre valvtravéer kryssvalv från 1896 medan tvärskeppet är indelat i sex valvkappor från 1850. Tvärskeppets valv är ordnade i två skepp med kraftiga valvpelare i mitten. Valven i långhuset och tvärskeppet har likadan uppbyggnad förutom att valven är något högre i långhuset än i tvärskeppet. Valven utgår från tresprångiga pilastrar med spetsbågiga gördel- och sköldbågar slagna med följdskift. Valvribborna har fyrkantig genomskärning. Kragbanden är profilerade med en vulst nederst, en snedfasprofil och ett utkragande skift överst.

I långhusets västra valvtravé har orgeln sin placering på en läktare. En orgelläktare i nygotisk stil byggdes redan på 1850-talet till en Fogelbergsorgel. När kyrkan renoverades om 1896 fick kyrkan en ny läktare i renässansstil vilken byggdes om och förlängdes något 1938. Läktaren består av ett träbjälklag som bärs upp av två rader med vardera fyra träpelare. Pelarnas övre delar är kolonnformade med rikt skurna kapitäl med blommor och blad. Barriären är rakt avslutad mot väster och uppbyggd av kolonnetter indelade mellan fyra pilastrar och ett profilerat listverk i ovankant och underkant. Läktarbarriären är gråmarmorerad med detaljer i guld medan bjälklaget och de bärande delarna är ljust gråmålade. Den nuvarande orgeln är från 1938 medan fasaden är från den gamla Fogelbergsorgeln och ritades av C. G. Blom i mitten av1800-talet.

I långhusets mellersta valvtravé är sydportalen belägen vilken gjordes om och breddades 1896. Portalöppningen har dubbla pardörrar, en ytter- och en innerdörr. Innerdörren är indelad i långsmala spegelfyllningar med en rombisk fyllning i mitten, fyrpassdekor och omgiven av träram med tandsnittslistverk. Liksom vid västporta-len leder en trappa ned till kyrkans lägre golvnivå från entréöppningen. Ovanför portalen hänger ett Carl XI:s vapen i trä från 1689 vilket täcker ett överljusfönster.

Koret är beläget i tvärskeppets mittersta valvtravé. Altaret och altaruppsatsen står i valvöppningen till sakristian i öster. Valvbågen, som motsvarar tribunbågen i en medeltida kyrka, har svagt spetsbågig form utan markerade vederlag. Vid altaruppsatsens sidor skärmas koret av från sakristian genom korskrank av trä som når ungefär halvvägs upp i valvbågen. Skranket består av gråmålade brädor med ett utanpåliggande träsnideri upptill i barockstil i form av akantusblad. Akantussnideriet kan möjligen vara återanvänt från en äldre inventarie då det rimligen inte tillhör 1850 års stildräkt. Framför altaruppsatsen är golvet förhöjt i ett altargolv lagt med viktoriaplattor i brunt. Altargolvet ramas in av en bred U-formad altarring med räcke av kraftiga balusterdockor i barockstil. Söder om valvbågen till sakristian står predikstolen uppställd på en hög pelarfot. Trappuppgång till predikstolen nås från sakristian via en muröppning söder om tribunbågen. Kyrkans dopfunt från 1100-talet är placerad i korsmittens norra del, väster om altarringen.

Golvet i sakristian ligger på samma nivå som i koret och består också av viktoriaplattor med ett blommönster i brunt och gult. Taket utgörs av ett hjälmvalv med dekorativa valvstrålar som möts i valvkrönet och utgår från fönsteröppningarnas ovankant. Väggarna är putsade och vitmålade. Sakristian har en enhetlig och enkel tidstypisk inredning från 1800-talets mitt som består av altaret, altartavlans baksida och ett gråmålat golvskåp. Intill prästingången i öster, sitter en minnestavla av kalksten vilken berättar om kyrkans ombyggnad 1849. Minnestavlan kan tidigare ha suttit i tvärskeppets södra fasad.

Norra sidotornet nås numera endast från vapenhuset sedan en ytterdörr i norra fasaden har satts igen invändigt. Sidotornets bottenvåning fungerar som elcentral och täcks av ett bremervalv. Från bottenplan leder en trappa ned till ett pannrum under marken norr om sidotornet. En trätrappa leder vidare till det övre våningsplanet som numera rymmer expansionskärl och skorsten från pannrummet.

Tornets andra och tredje våningsplan nås från en spindeltrappa av kalksten i södra trapptornet. I öster är tornets andra våningsplan öppet mot långhuset genom ett spetsbågigt valv. I valvöppningen står orgelfasaden och en trappa leder ned från torndelen till orgelläktaren. Tornvåningens östra del är avskild från den västra genom en träinbyggnad som också döljer ett högt tunnvalv av tegel. Den västra torndelen är däremot öppet mot tegelvalvet. Västra delen rymmer en äldre klockringningsanordning.

Tornets tredje våning utgör klockvåning med en klockstol av fur för kyrkans två klockor. Från klockvåningen finns en enkel trästege upp till tornspiran på fjärde våningen. Tornspirans takstolskonstruktion är troligen från 1896 och uppbyggd av furu. Från klockvåningen nås också kyrkvinden över långhus, tvärskepp och absid. På kyrkvinden kan bland annat kyrkans romanska murverk studeras. Långhusets taklag bör vara från 1896 i långhusdelen, liksom valven, medan valv och taklag i de östra delarna kan vara från 1850-talet. Taklaget är av fur. I den romanska delen av långhuset finns de romanska fönsteröppningarna bevarade som murnischer mellan andra och tredje valvtravéen. Ett murbrott syns mellan första och andra valvtravén i långhuset. Murverket från 1896 är av kalksten liksom i de romanska delarna. Delvis kan det vara återanvänt från det romanska tornet.

Inredning och inventarier
Altare
Kyrkans altare är utfört i ramverkskonstruktion av svartmålat trä med släta fyllningar. Altaret är sannolikt från 1936 då ritning till nytt altare upprättades.

Altaruppsats
Altaruppsatsen är från 1736 utförd av skulpterat trä i rokokostil av Matthias Stenberg och ommålad 1869 i marmorering, guld, brunt, blått och ljust grått av målare J. Nilsson. Altaruppsatsens är tredelad med en hög sockel, ett mittparti och ett krön. Mittpartiet består av ett krucifix som står mot en blåmålad rundbågsnisch. Nischen flankeras av pilastrar och kolonner samt statyer av evangelisterna. Pelarna och pilastrarna bär upp ett kraftigt listverk, möjligen senare kompletterat med en nygotisk dekor. Krönpartiet har formen av en halv rundel med akantusdekor och en strålsol i mitten.

Altarring
Altarringen tros vara från 1800-talets mitt och består av ett brett, rakt mittparti med rundade hörn och sidor i rät vinkel mot framsidan. Altarringen är uppbyggd av en slät sockel med stoppat med tygklätt knäfall i gulbeige färg, kraftiga svarvade gråmarmorerade balusterdockor och en tygklädd överliggare. Altarringens marmorering utfördes sannolikt 1869 av målare J. Nilsson.

Predikstol
Kyrkans predikstol är av skulpterat trä och tillverkad någon gång under 1600-talets första del och ommålad 1869 av målare J. Nilsson. Predikstolen har en smal, profilerad pelarfot som står på en kalkstensplatta inlagd i golvet. Korgen har fyra sidor åtskilda av karyatider på utkragande socklar. Sidorna är uppbyggda av rundbågsnischer med skulpturer av evangelisterna. Korgen kröns av ett profilerat listverk dekorerat med spetsbågsgallerverk som förefaller vara ett komplement från 1800-talet. Predikstolens bemålning är utförd i brun och ljusgrå marmorering med detaljer i guld.

Dopfunt
Dopfunten i gotländsk sandsten tillhör en grupp stenfuntar som tros vara utförda av samme mästare, kallad Trydemästaren. Utifrån stilhistoriska jämförelser dateras hans verk till 1100-talets andra hälft. Cuppan är cylinderformad och rikligt dekorerad av bildmotiv i låg relief. Motiven är indelade i en bågarkad på vridna kolonner med änglar emellan. Motiven innanför valvbågarna föreställer skapandet av mannen och kvinnan, syndafallet, utdrivandet ur paradiset, arbetet efter syndafallet och möjligen Jesus i samtal med Nikodemus. Cuppans vinklade undersida är dekorerad med ormslingor i relief, evangelisterna och möjligen aspisryttaren. Foten består av en kraftig vulstform med fyra djurhuvuden huggna i hög relief och står på en rund, senare tillkommen, fotplatta. Djuren är framställda med ödleliknande djur i gapen och mellanliggande dekor av ormslingor. Cuppan är försedd med avrinningshål.

Bänkinredning
Kyrkbänkarna är från slutet av 1896 och består av öppna bänkar utförda i nygotik/nyromansk stil målade i ljust grönt och grått. Bänkarna bör ursprungligen ha varit ekådrade och den nuvarande färgsättningen tillkom 1955-56. Gavelsidorna har rundade krön och armstöd samt är dekorerade med försänkta blom- och fyrpassdekor inom cirklar. Nederdelen är genombruten med en dubbel rundbåge och med en liten kolonnett i framkant. Bänkarnas ryggstycken samt fram- och bakskärmar är utförda med spegelfyllningar. Bänkskärmarna är rikligt dekorerade med fyrpassdekor och ett profilerat och snidat ramverk runt släta spegelfyllningar.

Orgel
Den nuvarande orgeln är pneumatisk och tillverkades 1938 av M J & H Lindegren i Göteborg. Orgelfasaden ritades av C. G. Blom 1853 till en orgel byggd 1862 av Sven Fogelberg i Lund. Fasaden är utförd i nygotik med synliga pipfält i tre sektioner, ett högre mittparti och lägre sidopartier. Pipfälten omfattas upptill av flerpassbågar. Sidopartierna avslutas med trekantsgavlar och mittfältet av en kölbåge med krabbor i ovankant. Mellan pipfälten finns fialer. Piporna är numera stumma men nitton i mittfältet och fem respektive sex i sidofälten har varit ljudande i den föregående orgeln. Orgelfasadens nedre del består av ett spetsbågigt ramverk. Spelbordet är fristående framför fasaden och liksom orgelhuset från 1938. Fasaden är målad i ljusgrått med detaljer i klarblått och förgyllning och orgelhuset och spelbordet är målade i ljusgrått.

Klockor
I tornet hänger två kyrkklockor av malm. Lilla klockan är från 1767 och stora klockan från 1896.

Övrigt
Över södra ingången till långhuset hänger ett Carl XI:s vapen av bemålat trä med årtalet 1689. I kyrkan har tidigare funnits en rad värdefulla föremål som numera förvaras på annan plats. En träskulptur av ek daterad till 1400-talet föreställande Anna själv tredje har tidigare stått i kyrkan. I skulpturens hjässa finns ett hål där reliker kan ha förvarats. Ett votivskepp från 1895 hängde tidigare i långhuset. På Lunds historiska museum förvaras ett senromanskt rökelsekar av malm som ännu på 1800-talet fanns kvar i kyrkan.

Den medeltida kyrkan i Östra Nöbbelöv uppfördes sannolikt någon gång under 1100-talet och byggdes enligt en planform som är typisk för trakten med brett tvärrektangulär västtorn, långhus samt lägre och smalare kor med absid. Murarna var uppförda av huggen kalksten med kvaderstensliknande hörnkedjor och skråkantad sockel. Kalkstenen kan ha brutits lokalt då berget går i dagen på flera ställen i socknen. Senare under medeltiden raserades tornets övre våningar. Det gamla tornet inkorporerades i långhuset som dess förlängning mot väster. Väster om det gamla tornet byggdes därefter ett nytt fyrkantigt torn av kalksten och tegel. På 1400-talet slogs kryssvalv av tegel inne i långhuset, dess västförlängning och i koret. Vid något tillfälle, troligtvis under sen medeltid, byggdes också vapenhus framför sydportalen.

Under 1800-talets första hälft besöktes kyrkan av domkyrkoarkitekten Carl Georg Brunius som också redogör för kyrkans utseende. Sydportalen fanns ännu kvar innanför ett tillbyggt vapenhus vid långhusets södra sida. Portalöppningen var rundbågsformad med konsoler under en slät tympanonsten. Brunius noterar också att långhuset hade haft två rundbågsformade fönster på långhusets norra sida, en mot söder samt en fönsteröppning på korets norra sida och en i absiden mot öster. Triumfbågen hade skråkantade vederlag. En piscina i form av en liten kolonnett med urholkat kapitäl fanns i absidens södra sida. Det äldsta tornets bottenvåning täcktes av ett korsvalv och i dess södra sida fanns ännu en ingång som tidigare lett till tornets övre våningar. Det senare tornet hade ingång från söder till nedre våningen men saknade förbindelse med långhuset. En murtrappa med ingång i söder ledde upp till tornets övre våningar.

En ökande befolkning gjorde att den gamla kyrkan blev för liten vid 1800-talets mitt och 1849 påbörjades en ombyggnad av kyrkan efter Brunius ritningar. Det medeltida koret och absiden revs och ersattes av ett tvåskeppigt, valvslaget tvärskepp samt en absidformad sakristia i öster. Både de gamla delarna och de nya fick stora, dekorativt utformade fönsteröppningar. Samtidigt revs också vapenhuset vid långhusets södra sida och en ny ingång gjordes i den romanska torndelen mot söder. Sydportalen sattes igen. År 1896 genomgick kyrkan ytterligare en omfattande ombyggnad under ledning av arkitekt Helgo Zettervall. Kyrkans västavslutning förändrades genom att tornet och den kvarvarande romanska torndelen revs och ersattes av en ny västförlängning och ett nytt högt, spirkrönt torn med kvadratisk planform. Fönsteröppningarna gjordes om med omfattningar i natursten och nya fönsterbågar i gjutjärn. Fasaderna putsades och målades i guldockra och yttertaken täcktes med målad stålplåt. Invändigt revs de kvarvarande medeltida valven i långhusdelen och ersattes av nya kryssvalv. Väggar och valv vitmålades. Under 1935 genomgick kyrkan en yttre renovering. Orgelläktaren byggdes om 1938 efter ritningar av arkitekt Iwar Ingvarsson. Orgelläktaren stängdes av från andra tornvåningens västra del med en vägg och snickerier kompletterades. En ny orgel tillkom. I samband med grävningsarbeten på platsen för det romanska tornet påträffades fyra gravar från 1200-talet eller 1100-talets slut. Gravarna bestod av stenkistor av kalkstensflis med lockhällar och två av stenkistorna var dubbelgravar med gemensam långsida. I dubbelgraven låg skeletten efter en 25-30 årig man samt en 30-40 årig kvinna. De andra skeletten tillhörde en 70-årig man samt en 50-årig kvinna. Undersökningar gjordes av intendent Harald Olsson från Skånes hembygdsförbund i Lund.

Elektrisk belysning installerades i kyrkan år 1944. Nästa inre renovering skedde 1955-1956 under ledning av dåvarande domkyrkoarkitekten i Lund, Eiler Græbe. Kyrkans väggar målades om och bänkarna målades i grågrön nyans. Norr om tornet byggdes ett pannrum med ingång från norra sidotornet. En medeltida träskulptur restaurerades av konservator Oswald Owald och placerades i koret. Kyrkan målades möjligen om med en plastbaserad färg något som senare leder till omfattande problem med fukt och mögel.

År 1993 genomfördes en utvändig renovering av kyrkan då cementhaltigt putsbruk togs ned för att komma till rätta med putsnedfall utvändigt. Samtliga fasaderna putsades om med kalkbruk och målades med kalkfärg. Taket på absiden lades om och resterande tak renoverades. I samband med putsnedtagningen genomfördes en murverksdokumentation av Helen Lilja vid Länsmuseet Kristianstad. Bland annat konstaterades att den medeltida nordportalens omfattning delvis fanns bevarad medan sydportalen hade förstörts i sin helhet på 1800-talet vid upptagning av den nuvarande portalöppningen i söder. 1993 års putsrenovering blev felaktigt utförd med putsavfall redan första året. Under 1996 upptäcktes mögel inne i kyrkan och 1997 bestämde församlingen att kyrkan skulle stängas på obestämd tid. Kyrkan har därefter genomgått en omfattande yttre renovering 2017 efter arbetshandlingar av Senn arkitekter AB. Invändigt har ingen renovering skett sedan 1950-talets renovering. Under senare år har församlingen utrett möjligheten att ta kyrka i bruk igen i form av en kulturkyrka.