FJÄLKINGE KYRKA

Fjälkinge romanska kyrka omfattar långhus, kor och absid samt ett västtorn som är bredare än långhuset. Murverket är av natursten. Det södra vapenhuset är murat i tegel med spetsbågemotiv i gaveln. Korsarmen mot norr har murverk av natursten.

Långhus, kor och absid har en låg vitkalkad sockel med avfasad överdel. Nykyrka och vapenhus saknar sockel. Tornets sockel är av huggen granit med ett avfasat nedre skift och ett övre vulstformat skift. Samtliga fasader är spritputsade och vitkalkade, undantaget vapenhusets södra gavel som är i rött tegel. Putsen följer och avslöjar det grova murverket. Långhuset och nykyrkan har trappstegsgavlar och samtliga byggnadskroppar undantaget tornet har profilerad, murad takgesims. Samtliga tak har skivtäckning av koppar.

Huvudentrén ligger i södra vapenhuset, på gavelfasaden som är mönstermurad i rött tegel med trepassformade nischer på ömse sida ytterporten. Gavelpartiet är dekorerat med liknande trepassmotiv och kröns av en trappstegsgavel. Vid västra respektive östra hörnet finns kraftiga, vitputsade och kalkskivetäckta stödmurar. Porten är en dubbel fyllningsdörr av ek med spröjsat överljus, och ryms i en stickbågeformad muröppning. Vapenhuset har delvis byggts framför ett romanskt fönster på långhusfasaden. Kyrkans övriga fönster är huvudsakligen av ek, rakslutna och indragna från fasaden i stickbågiga muröppningar. De har mitt- och korspost med fyra spröjsade lufter vardera. Glasen är tonade antikglas. Solbänkarna är klädda med kopparplåt. Nykyrkans norra gavelfasad har en panel-klädd dörr i en stickbågig muröppning och ett halvmåneformat, spröjsat fönster i nedre delen av gavelpartiet. Högst upp i gaveln finns ett ankarjärn och en nisch samt bokstäverna AFRS (Adolf Fredrik Rex Suecia) och årtalet 1763 i järn.

Tornet har avlånga, lodräta ljusinsläpp i tre våningsplan på norra respektive västra fasaderna. I höjd med klockvåningen är murverket något indraget och under detta indrag finns flera ankarjärn. Klockvåningen har två ljudöppningar både i väster och öster, och en vardera på norra respektive södra fasaden. De är alla murade med dubbla rundbågar som stöttas av en mittpelare av oputsad granit. Över ljudöppningarna finns en utskjutande fris i relief med dubbelt rundbågemotiv. Urtavlor sitter mellan ljudöppningarna åt väster samt i norra och södra gavelpartierna. I höjd med takfoten i väster och öster finns äldre, kvadratiska urtag i murverket som möjligtvis kan härledas till en äldre klockbock. Gavelpartierna kröns av vindflöjlar. På tornets västra gavel finns den numer igensatta romanska västporten. Portalen är raksluten, med ett välvt, rundbågigt och slätputsat tympanonfält. Den flankeras av fjärdedelskolonner med tärningskapitäl och repornament. Omfattningen är ursprungligen huggen i granit men utbytta delar är i sand- eller kalksten. Ingången till tornet är via en trappa och svart, panelklädd dörr på södra fasaden.

Kyrkan uppfördes med murar av gråsten under 1100-talet. Den omfattade långhus, kor och absid samt ett torn, bredare än långhuset, i väster. Den romanska västportalen, tornets sockel, ursprungliga ljudöppningar samt rundbågefriser är bevarade. En teori har varit att dagens kyrktorn skulle ha byggts intill en träkyrka och vara ca 50 år äldre än den övriga kyrkan. Byggnadsarkeologiska studier har dock visat att murarna i torn och långhus är murade i förband, alltså att de är sammanfogade på ett sätt som visar att de är byggda vid samma tidpunkt. Kyrkans torn verkar dessutom vila på långhusets västra gavel. Vapenhuset i söder byggdes på 1400-talet och en korsarm i norr byggdes 1763. Strax väster om kyrkan finns en större stenbyggnad, det så kallade porttornet, med oklar ursprunglig funktion. Byggnaden har daterats till medeltid, men inte närmare.

Kyrkans korvalv är från 1200-talet och vilar på svickelkolonnetter av en utformning som även återfinns i Rinkaby kyrka och liknar dem i Åhus kyrka. Det är möjligt att korvalvet och absiden bemålades vid samma tillfälle. Långhuset valvslogs på 1400-talet då även väggar och valv bemålades. Målningarna har tillskrivits Fjälkingegruppen som smyckat ett tiotal kyrkor i östra Skåne till exempel de närbelägna Gualöv och Kiaby kyrkor. Under 1400-talet byggdes vapenhus i söder och norr. I västtornet byggdes redan från början en påkostad portal av konstfullt behuggen sten. Sannolikt var västportalen avsedd för en stormansfamilj eller patronus och syd- och nordportalerna för övriga församlingsbor. Västportalen putsades över vid okänt tillfälle, det var under lång tid dold av ett fönster tills den återfanns i sam-band med en fasadrenovering på 1960-talet då omfattningen frilades. Tornets bottenrum har bildat en särskild avdelning i kyrkan, avskild från långhuset med dubbla valvbågar med kolonner och valvstenar av granit. Även detta rum kan ha varit avsett för en världslig patronus. En liknande förhall finns bl.a. i Färlövs kyrka. Fjälkinge har på grund av detaljer i stenarbetena tillskrivits stenhuggaren Carl Stenmästare som även tros vara ansvarig för bland andra Färlövs kyrka. Även dopfuntarna i de båda kyrkorna bär stora likheter med varandra. Vid 1960-talets restaurering hittades spår av sidoaltare och ett golv i långhusets östra del. Vid samma tillfälle påträffades helgonmålningar av bland annat S:t Olof över triumfbågen. Även i triumfbågen återfanns målningar som dock var så illa åtgångna att motivet inte kunde identifieras.

Vid 1600-talets införskaffades altaruppsats och predikstol. Det är möjligt att även bänkinredningen i vissa delar är från detta århundrade. En läktare byggdes i långhusets västra del under samma århundrade och förlängdes längs norra långhusmuren under 1700-talet. Bänkar i långhus och kor ändrades och målades på 1720-talet, vilket indikerar att de fanns där redan tidigare. Kyrkans räkenskaper visar att bänkarna i långhuset målades igen 1747, av Lambert Appelgren från Östra Tommarp. Bänkdörrarna målades med rocailler och gavlarna med stänkmålning.

1763 byggdes en nordlig korsarm med ett stickvalv av brädor som målades himmelsblått med stjärnor. Utbyggnaden smyckades med draperimålningar i blått, svart och gult och bänkarna fick liknande motiv som långhusets bänkar. När korsarmen byggdes revs det norra vapenhuset vid långhuset och ett litet vapenhus uppfördes i stället vid korsarmens norra gavel. Under 1780-talet togs en prästingång med överliggande fönster upp i korets östra vägg. År 1806 bygg-des en läktare i korsarmens norra del. Läktaren var uppdelad i två avdelningar, avskilda av en vägg och med tillträde från var sina trappor, för separata sittplatser för män och kvinnor. På 1820-talet revs långhusläktaren och en ny läktare byggdes i västra delen av långhuset för att rymma en läktarorgel.

Vid sekelskiftet 1700/1800 försågs kyrkan med urverk och urtavlor på tre av tornets fasader. Den muntliga traditionen säger att ingen urtavla sattes upp på tornets östra sida eftersom ingen bebyggelse fanns öster om kyrkan.

Under 1890-talet genomgick kyrkan en karaktärsomdanande inre renovering. Hela kyrkorummet målades invändigt med limfärg. Väggarna målades i marmorerad kvaderimitation i sandstensimiterande kulör och triumfbågen med stora blomsterslingor. Valven målades blå, vid okänd tidpunkt målades valven om i gulgrå kulör vilken de behöll till 1960-talet. Större delen av kyrkans takstolar byttes och ett nytt plåttak lades.

År 1900 fick vapenhuset en ny dörr, den gamla flyttades till porttornet.

På 1930-talet moderniserades kyrkorummet under ledning av arkitekt Leon Nilsson. Bland annat revs en trävägg mellan tornbottenrummet och långhuset så att de dubbla rundbågarna kom i dagern. Dopfunten försågs med en ny sockel av granit.

Under 1960-talet genomfördes ännu en omfattande renovering under ledning av domkyrkoarkitekten Eiler Graebe. I början av årtiondet togs flera av de medeltida kalkmålningarna i valven fram. Utvändigt var de mest iögonfallande änd-ringarna att det södra vapenhusets gavel frilades från puts så att tegelmurverket blev synligt. Västportalen i tornet återupptäcktes. Portalomfattningen hade skadats när portalen ersatts av ett fönster under 1700- eller 1800-talet, bland annat var tympanonfältet försvunnet. Portalen reparerades och fönstret togs bort. Vapenhuset vid norra korsarmen revs. En prästingång med ett överljusfönster som tagits upp i absiden på 1700-talet sattes igen och ersattes med ett nytt, lägre beläget fönster. Samtidigt revs en skiljevägg mellan koret och absiden. Invändigt revs orgelläktaren i långhuset och tornbottenrummet gjordes om till dopkapell. Orgeln fick ny placering på läktaren i nykyrkan. En läktarunderbyggnad ordnades med sakristia och dold trappa till orgelläktaren. Korgolvet höjdes och samtliga golv lades om med kvadratiskt, rött tegel. Fönster med karmar och bågar av ek ersatte de äldre. Bänkinredningen förnyades i alla delar utom dörrarna och delar av gavlarna. På den äldre fasta inredningen, som bänkgavlar, altaruppsats och predikstol togs en äldre färgsättning fram. Arkeologiska fynd av mynt från 1300- och 1500-talen samt en blyugn belägen i tornrummets sydvästra hörn påträffades under arbetet. Blyugnen indikerar att kyrkan vid någon tidpunkt haft blytak.

1972 fick samtliga tak skivtäckning av koppar på ny underbrädning och ett nytt avvattningssystem av koppar.

I början av 2000-talet togs bänkar i långhusets nordöstra del bort, och senare även i norra korsarmen. Bänkgavlarna har monterats på järnställningar utmed korsarmens västra och östra väggar. Dopfunten har flyttats från tornbottenrummet till norra sidan av triumfbågen.

Interiör
Kyrkans huvudingång går via vapenhuset i söder. Ytterportens pardörrar är fyllningsdörrar av ek med ett organiskt spröjsat. Väggarna är huvudsakligen putsade och vitmålade, golvet är lagt med kvadratiska, röda tegelplattor. Längs väggarna åt norr, väster och öster finns låga, murade och vitputsade bänkar som sannolikt är ursprungliga. Murpartierna närmast kyrkorummet är tjockare än övriga. I vapenhusets södra del finns utrymmen för förvaring och wc bakom väggar av vitmålad träpanel. Innertaket består av det synliga bjälklaget som utgör golv till vindsvåningen. På östra väggen sitter en del av ett äldre, bemålat läktarskrank monterat. På norra väggen sitter ett epitafium, ett begravningsvapen, i anslutning till en ljusbärare. En dubbel bräddörr, sammanhållen av narar och bandgångjärn, leder via en raksluten muröppning in till kyrkorummet.

Långhuset täcks av två bemålade kryssvalv med tydligt spetsbågiga gördelbågar. Valvribborna är kvadratiska mot valvkappans mitt men avsmalnande och trepassformade nedåt och vilar på knippepelare i hörnen. Över triumfbågen finns spår av äldre bemålning. Även koret täcks av ett kryssvalv vars ribbor vilar på svickelkolonnetter ovanpå valvanfangen. I koret är endast valvribborna bemålade. I öster ansluter en absid med hjälmvalv utan bevarad bemålning. I dess östra vägg finns ett litet, högt placerat och rundbågigt fönster. Mellan norra och södra väggarna löper två dragbjälkar. Väster om långhuset öppnar dubbla, runda valvbågar upp mot det tunnvälvda tornbottenrummet. Valvbågarna är huggna i granit och vilar på kraftiga pelare med tärningsformad bas. Valvbågarna är inskrivna i en vid rundbågig omfattning av natursten.

I höjd med långhusets östra travé öppnar sig en nordlig, tunnvälvd korsarm med ett profilerat listverk mellan vägg och valv. Samtliga väggar är tunnputsade och vitkalkade. Dörr- och fönsteröppningar är stickbågeformade. I västra långhustravéns södra vägg finns en bevarad romansk fönsteröppning. På väggen under denna finns även ett konsekrationskors. I korets och absidens södra väggar finns bevarade nischer. I norra korväggen är ett begravningsvapen inmurat. I norra delen av korgolvet ligger en gravhäll liksom mitt framför altaret och mitt framför triumfbågen.

Tornbottenrummet har romanska fönster åt söder och norr. I rummets södra del är golvet av granit och förhöjt mot en raksluten muröppning med dörr som leder till torntrappan. I väster syns spår av den sedan tidigare igenmurade västporten. Golven i kyrkan är lagda med kvadratiska, röda tegelplattor, undantaget en del av nykyrkan som har brädgolv. Koret ligger två trappsteg över långhuset och nykyrkan och tornbottenrummet två trappsteg nedanför långhusgolvet.

Långhuset har två sammanhängande och slutna bänkkvarter längs ytterväggarna. Längs väggarna i långhus och nykyrka sitter en bröstning i form av en träpanel med ramverk i en ljust beigegrå kulör, fyllningar i beige och en mörkare färgad överliggare. Större delen av östra långhustravén är en öppen golvyta. Söder om triumfbågen är predikstolen placerad och norr om triumfbågen står dopfunt med baldakin. Större delen av nykyrkan består av öppen golvyta. Bänkdörrar och gavlar från den äldre bänkinredningen har placerats på stativ längs med ytterväggarna. I norr finns en orgelläktare med centralt placerad orgel. Bakom orgeln, på norra väggen, finns ett halvmåneformat fönster. Läktaren vilar på åtta kannelerade pelare med profilerade kapitäl. Läktarfronten och en läktarunderbyggnad som bland annat rymmer sakristia, är målade i ljusgrå kulör. I linje med läktarbarriären, nere i nykyrkan, är skåp för textilförvaring placerade. Den norra entrén ryms idag i sakristian.

Ingången till västtornet ligger i en svagt stickbågig muröppning i södra fasaden. Till höger innanför torndörren finns en genomgång till tornbottenrummet. Till vänster leder en murad spiraltrappa upp till tornets övre våningar. I trapploppet finns smala, kilformade ljusinsläpp. Tornets kraftiga gråstensmurar är tunt slammade. Trappan mynnar i en raksluten dörröppning i det första våningsplanet där rummet är högrest, tunnvälvt och sporadiskt putsat. Golvet är en påfyllnad av sten och grus på bottenvåningens tunnvalv. Åt norr vetter en ljusöppning. I söder fortsätter trapploppet via en rundbågig muröppning. Trapploppet är välvt och trappstegen ojämna och grova i jämförelse med den nedre spiraltrappan. Även här finns små ljusgluggar. Det andra våningsplanet har ett golv av sten och grus. Åt norr är ett avbalkat rum med brädväggar där kyrkans mekaniska urverk är bevarat. Tak-bjälklaget är grovt och inmurat i väggarna. Längs östra och västra murarna finns stabiliserande träkonstruktioner. En äldre trästege leder till klockvåningen som är öppen upp i taknock, och domineras av klockbocken av fur. Ovanför klockbocken går en horisontell träkonstruktion till urtavlorna som är belägna i torngavlarna och åt väster. Ljudluckorna av trä ryms i stickbågiga muröppningar; en åt norr respektive söder och två åt väster respektive öster. Takstolarna är av furu.

Vinden över långhus och kor var inte tillgänglig vid besöket i kyrkan. Av tidigare undersökningar är det känt att takstolarna huvudsakligen är tillverkade av fur under 1800-talet. Spår på en av gavelväggarna över långhuset har väckt teorin att kyrkorummet ursprungligen kan ha varit täckt av ett tunnvalv. Valvkapporna täcks idag av isolering.

Inredning och inventarier
Kyrkans altaruppsats tillverkades i renässansstil och är daterad 1604, samma år som predikstolen. Hela uppsatsen är i trä med rik polykrom bemålning. Altaret utgörs av en ramverkskonstruktion. Framsidan är indelad i tre rundbågiga fält, åtskilda av snidade och kannelerade pilastrar. Fälten är målade med sirlig växtornamentik i ljus kulör på svart botten. Ett övre horisontellt listverk har ett liknande växtmönster i rött på ljus bakgrund. Altarskivan omges av en tandfris och en enkelt profilerad kant. Altaruppsatsen utgörs av flera textfält med ljus text på mörk botten, två inom rundbågiga och snidade ramverk med dekorativa brosk-verk på vardera sidan. En baldakin målad likt en stjärnhimmel böjer sig över altaret och stöttas av två snidade och polykromt bemålade kolonner på altarets främre del. Ovanpå baldakinen vilar Carl XI:s namnskiffer inom en ram omgiven av karyatider och broskverk, krönt av en tempelgavel med fialer. Carl XI:s namnskiffer är sekundärt och tillkom tidigast efter freden i Roskilde 1658.

Altarringen är tillverkad under 1700-talet. Den har svarvade balusterdockor, en överliggare av trä och ett stoppat knäfall klätt med ylletyg.

Predikstolen är från 1604, placerad i långhusets sydöstra hörn intill triumfbågen. Predikstolskorgen har en rikt snidad korg med fyra sidor mot kyrkorummet. Varje sida har ett centralt motiv av en evangelist eller en evangelistsymbol inom ett rundbågigt ramverk med bland annat flätbandsornamentik. Sidorna skiljs åt av originellt kannelerade pilastrar. Pilastrar och bildmotiv vilar på en bas, ett entablement, av dubbla bildfält med blomsterslingor och maskaroner, stiliserade ansikten. Bland maskaronerna finns två detaljerade och individuellt snidade profilporträtt som skiljer sig markant från de stiliserade ansiktena och möjligtvis avbildar faktiska personer som skulle kunna vara konstnären eller beställaren. Ned-till slutar korgen med en droppform och en knopp. Korgen avslutas upptill av ännu ett entablement med textfält och fint snidade detaljer. Predikstolen har ett rektangulärt och svagt böjt ljudtak, en baldakin, som sitter samman med korgen med en väggplatta försedd med en oljemålning. Baldakinens undersida är blåmålad med spår av vita stjärnor. Från dess mitt är en duva av trä nedpendlad. Översidan kröns av tre tempelgavlar med central placerade maskaroner på ett entablement med huvudsakligen blomstermotiv. Trappan avskärmas mot kyrkorummet av ett skrank som nedtill utgörs av en ramverkskonstruktion och upptill av ett gallerverk av trä. Predikstolen är målad i flera relativt dova kulörer; bland andra röda, gröna, bruna och blå.

Dopfunten av granit är daterad till sent 1100-tal. Cuppan är skålformad med huggna motiv av lejon och bevingade drakar i låg relief och en tydligt markerad halvstav längs mynningskanten. Funten har uttömningshål. Till funten hör ett dopfat i mässing. Foten är av krysshamrad granit och gjord efter ritningar av arkitekt Leon Nilsson på 1930-talet. Dopfunten är placerad vid triumfbågens norra sida och kröns av en baldakin som hänger från en fristående järnställning. Dopfuntsbaldakinen är ett rikt snidat träarbete, sexsidig med ett listverk, fialer och kartuscher. Baldakinen smalnar av uppåt. Mitt på undersidan är en förgylld akantus som sannolikt tidigare haft en duva nedpendlad. Bemålningen är polykrom i röda, gröna, bruna och blå kulörer likt predikstolen.

Bänkinredningen utgörs av två slutna kvarter, huvudsakligen i långhusets västra travé. Bänkarna står på trägolv och har en bröstningspanel mot kyrkans ytterväggar. Bänkarna är numrerade och dörrarna har dekorativ rocaillebemålning i huvudsakligen blått och vitt på röd botten. Gavlarna har dubbla, kannelerade pilastrar, vars äldre bemålning i en polykrom marmorering delvis har åter-ställts. Invändigt är bänkkvarteren moderniserade i sitsar, ryggstöd och psalmbokshyllor under 1900-talet. Bänkarna ska ha ändrats i långhus och kor på 1720-talet och bänkdörrarna ska ha målats 1747. Denna bemålning var under lång tid övermålad och återställdes av konservator på 1960-talet.

På 1820-talet byggdes en ny läktare i västra delen av långhuset och en orgel installerades. Orgeln tillverkades av Pehr Zacharias Strand i Stockholm. År 1900 införskaffades en ny orgel, tillverkad av A Setterqvist och son i Örebro. Under 1960-talet revs läktaren i långhuset och orgeln flyttades till den norra läktaren i nykyrkan. 1969 installerades en mekanisk orgel tillverkad av A Mårtensson orgelfabrik i Lund, orgelfronten är dock den ursprungliga. Orgelfronten har en klassicistisk uppbyggnad med ett markerat mittparti där orgelpiporna ramas in av en rundbåge vars sidor utgörs av pilastrar med förgyllda kapitäl. Ett förgyllt blomstermotiv med ett kors kröner mittpartiet. På var sida flankeras mittpartiet av toureller, tornliknande halvrunda former, som också rymmer orgelpipor. Orgelhuset är sannolikt samtida med orgeln från 1969.

Storklockan är gjuten av G O Fredriksson i Kristianstad 1852. På klockan finns följande text Omgjuten år 1852 af C/G:C Fredrikson i Christianstad då voro Magister C:J Schaar kyrkoherde samt åboarne Nils Nilsson och Hans Rasmusson Kyrkovärdar. No 32. Lofve Gud i hans helgedom Dav. Ps. 150 V. 1. Lillklockan är av samma gjutare, tillverkad 1836.