ÖSTRA KARABY KYRKA

Kyrkobyggnaden
Östra Karaby kyrka uppfördes under romansk tid, de flesta byggnadsarkeologiska spåren pekar mot en tidpunkt kring sent 1100-tal eller tidigt 1200-tal. På 1200- eller 1300-talet valvslogs det två valvtravéer långa långhuset och något århundrade senare försågs även koret med valv.

Från sent 1600-tal och framåt finns bevarade skriftliga källor som ger en bild av att kyrkan skötts väl och underhållits löpande. Till stor del rör kyrkans räkenskaper under 1700-talet underhåll av tak, murverk och klockstapeln, som nyuppfördes 1713. En ny predikstol installerades 1719 och året därpå ny bänkinredning. 1728 sägs vapenhuset ånyo ha uppmurats. Troligen har hela vapenhuset nybyggts detta år med nya murar, takstolar och yttertak. 1749 överfördes en altaruppsats från Reslövs kyrka som på
1630-talet hade skänkts av Tage Ottesen Thott på Näs (senare Trollenäs). Vid seklets mitt målades stora delar av interiören och den fasta inredningen om av målaren Christoffer Fischer. Utöver detta tillkom eller förändrades kyrkans fönsteröppningar vid flera tillfällen under 1700-talet.

1827 rymde inte längre kyrkan den ökande församlingen. Vapenhuset utnyttjades för åhörare och vissa sägs till och med fått följa gudstjänsten från utsidan stående vid fönstren. Eftersom en utvidgning av kyrkan ansågs för dyr lät man i långhusets västra del uppföra en läktare som rymde 60 personer, ett välbehövligt tillskott till kyrkbänkarnas 100 platser. 1835 målades kyrkans invändiga snickerier om i ljus perlfärg (ljusgrå oljefärg) och predikstolens bibelord förgylldes.

1841 upprättade domkyrkoarkitekten C.G. Brunius en beskrivning av kyrkan som då sades vara i stort behov av underhåll. Mest alarmerande var att västmuren hade lossnat från sidomurarna till följd av en illa genomförd fönsterupptagning 25 år tidigare. Brunius ansåg att muren i sin helhet behövde rivas och ommuras, och föreslog att man i samband med detta kunde passa på att förlänga långhuset med 15 alnar åt väster. Denna ombyggnad kom också att genomföras 1846 efter ritningar av Brunius själv. Förutom förlängningen av kyrkan fick långhuset nya och större fönsteröppningar, något som enligt Brunius förslag även skulle skett i koret men av okänd anledning aldrig utfördes. Ombyggnaden medförde också att läktaren från 1827 revs.

I början av 1870-talet genomförs interiöra renoveringsarbeten, bland annat lär golven ha lagts om. De största förändringarna skedde i koret, där den gamla altaruppsatsen såldes på auktion och ersattes av ett förgyllt träkors. En smidd altarring tillkom och i öster upptogs ett igenmurat korfönster. 1890 installerades kakelugn i kyrkan och året därpå tillverkades ny ytterdörr. 1904 lades gult tegelgolv i långhuset och gula mönsterplattor i koret. Yttertaken täcktes med bästa engelsk skiffer av fabrikör C.J. Hansson. Taken var innan dess spåntäckta, men hade under 1700-talet haft tegel på öppen läkt och delvis även blytak.

Vid en större restaurering 1947 under ledning av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe borttogs det gamla altarbordet av trä och under detta påträffades ett medeltida stenaltare som restaurerades och försågs med ny skiva i kalksten. Konstnären Eric Alsmark fick i uppdrag att ta fram ett förslag för ny altartavla. Byggnadsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet motsatte sig emellertid förslaget på grund av att det skulle medföra att korfönstret sattes igen. Förslaget omarbetades för att istället anpassas för en glasmålning.
Korfönstret kom dock att förminskas då Græbe ansåg att det befintliga fönstret hade fel dimensioner. Fler förändringar skedde i koret, bland annat avlägsnandes en panelbänk från östra fasaden och golvnivån innanför altarringen sänktes till samma som i övriga koret. Två år efter dessa arbeten, 1949, avlägsnades den uttjänta kakelugnen och elektrisk uppvärmning installerades.

1964 genomfördes nästa större restaureringsarbete efter förslag upprättat av arkitekt Aina Berggren två år tidigare. I koret framtogs, konserverades och retuscherades kalkmålningar från 1400-talet av konservator Hans Erlandsson. Bänkarna och orgelfasaden renoverades och predikstolen återfick sin rokokoutsmyckning från 1700-talet. Dopfuntens sekundära målning avlägsnades. 1967 byggdes orgeln om och nytt golv lades under den. Nya sittdynor och en altarmatta skänktes till kyrkan.

1974 målades kyrkans fasader och kyrkogårdsmuren om med plastfärg, vilket redan tre år senare hade lett till omfattande fuktskador i murverk och puts. Den täta plastfärgen avlägsnades, men trots att detta arbete skedde så skonsamt som möjligt behövde halva kyrkan förses med ny puts. 1981 skedde en restaurering efter förslag av byggmästare Nils Pehrsson, Stävie. Bland annat försåg kyrkans fönster med innerbågar i furu med planglas och interiören rengjordes och ommålades. 2006 lades golven om i långhus och vapenhus. Teglet och plattorna återanvändes och lades om på samma plats. Tre år senare installerades brand- och inbrottslarm.

Exteriör
Kyrkans planform utgörs av långhus, lägre och smalare rakavslutat kor i öster samt vapenhus i norr. Murverken består sannolikt av gråsten med inslag av kvaderhuggen sandsten. I vapenhusets murverk, som uppfördes på 1700-talet, finns inslag av tegel och gavelröstet från 1800-talets förlängning är utfört helt i tegel.

Fasaderna är spritputsade och målade med vit silikatfärg medan sadeltaken är avtäckta med skiffer. Plåtarbeten är utförda i galvad plåt frånsett hängrännorna som är av rödmålad plåt. Långhusets västgavel och vapenhusets norrgavel är murade med trappsteg och gotiska blinderingar. Vid takfoten avslutas långhusets och korets fasader med en gesims i ett utkragande och putsat tegelskift som sannolikt tillkommit vid 1800-talets restaurering. Takfoten är brädklädd med profilerade takfotstassar. På långhusets östgavel, söder om anslutningen till koret, saknas gesims. I korets sydvästra hörn finns en kraftig strävpelare avtäckt med skiffer. Västgavelns båda hörn har dubbla strävpelare utförda med trappsteg i två nivåer och avtäckning i kalksten. I långhusets fasader, undantaget den östra, syns ankarslutar i järn. Långhusets rundbågiga fönsteröppningar, tre i söder, två i norr och ett i väster, tillkom 1846 och har omfattningar i rött tegel som i tre språng. Fönsterbänkarna i cement är svartmålade. Gjutjärnsbågarna sattes in 1884 och har diagonal spröjsindelning. Koret har mindre stickbågiga fönsteröppningar utan omfattningar i norr och söder. Den nuvarande mindre rundbågiga öppningen i öster ersatte 1947 en större fönsteröppning från 1871. Glaset har målningar av konstnären Eric Alsmark. I vapenhusets västra fasad finns en rundbågig fönsteröppning utan omfattningar med båge och spröjs i järn. Kyrkans enda ingång är placerad i vapenhusets norrgavel. Den kalkvittade omfattningen är rundbågig och profilerad med hålkäl och rundstav. Rundbågen är igenmurad upptill, varför dörröppningen och dörrbladet, en brunlaserad fyllningsdörr i trä, är stickbågiga.