Örtofta kyrka

En romansk kyrkobyggnad i sandsten uppfördes i Örtofta redan under 1100- eller 1200-talet. Kyrkan låg där den nuvarande kyrkan ligger men var betydligt mindre med långhus med smalare rakslutat kor åt öster. Korets östra vägg slutade strax innan den nuvarande kortrappans början. Under senare medeltid tillkom tornet och ett vapenhus intill långhusets södra sida. Av den medeltida kyrkan återstår idag enbart grundmurarna och delar av tornet. Vid en arkeologisk undersökning 1953 påträffades en sandstenskvader
med ett stenhuggarmärke som tillhörde Mästaren med korstriangeln. Stenen är idag placerad utomhus vid långhusets nordvästra hörn.

Årtalet 1639 som än idag står skrivet på den västra tornfasaden markerar tidpunkten för en ombyggnad, vilken troligen rörde höjning av tornet.

Den 30 november 1862 invigs Örtofta kyrka efter ett års intensiv ombyggnad. Det medeltida långhuset, koret och vapenhuset revs och ersattes av ett avsevärt större långhus och en polygonal absid i öster i en blandning av nyklassicistisk och nyromansk stil. Arkitekt var Abraham Pettersson (18241866) vid Överintendentsämbetet.

1927 införskaffade församlingen den stora altartavlan föreställande da Vincis Den sista nattvarden, utförd av konstnären Anders Waldur från Vallkärra. Den nya altartavlan finansierades av medel som frigjorts i och med patronatsrättens upphörande 1922. Till en början hängde altartavlan på sakristians vägg, vilket emellertid mydigheterna ansåg skämma kyrkorummet. Domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin uppdrogs därför att rita ett nytt altare och omfattning till den nya altartavlan. 1930 restaurerades kyrkan efter Wåhlins ritningar och altartavlan placerades i en omfattning av gråmålat trä med förgyllda detaljer som ställdes på ett nytt altare av svart granit. Den draperimålade träväggen som tidigare avgränsat sakristian från koret revs och altarringen kortades.

1953 restaurerades kyrkan under ledning av dåvarande domkyrkoarkitekt Eiler Græbe, efter kraftigt angrepp av husbock i torn- och takkonstruktioner. Tornet försågs med nya bjälklag i betong. Bjälklaget som utgör vapenhusets innertak göts med släta gjutformar och lätt profilerade balkar medan de två övre bjälklagen göts med brädformar och prefabricerade betongplan. En ny klockstol i stål tillverkades, samtliga taklag nygjordes och taken lades om. Tunnvalvet över långhuset förenklades och isolerades. I kyrkorummet lades trägolv under bänkkvarteren och under bänkarna installerades elvärme. De gamla järnkaminerna togs bort och nya bänkar tillverkades i dess ställe. Kyrkan putslagades och avfärgades både ut- och invändigt. Troligen var det då den nuvarande väggfärgen tillkom. Utvändigt togs tornets hörnspiror bort och torntakets skiffer ersattes med kopparplåt. Sannolikt byttes även västportalens dörr ut.

1966 putslagades exteriören. Troligen avfärgades fasaderna då gula med vita omfattningar, kyrkan hade dock redan tidigare vita fönsteromfattningar med mörkare avfärgad fasadputs.

En ny spiraltrappa ersatte 1986 den gamla trappan i vapenhuset som gått längs den norra muren. I samband med detta installerades även toalett, kapprum och förrådsutrymme längs vapenhusets södra vägg.

2002 lades skiffertaken om på ny läkt och papp.

Kyrkan nås via tornets västportal som leder in till vapenhuset. Kyrkporten är tillverkad i mörkbetsad ek med tre fyllningar i varje dörrblad. Mot den södra väggen finns en panelvägg med dörrar till kapprum och toaletter som byggdes 1986. Golvet är belagt med kvadratiskt handslaget tegel och väggarna är vitmålade. I det nordvästra hörnet finns en modern spiraltrappa som förbinder vapenhuset med klockvåning och vindar. En småspröjsad pardörr med lunettformat överljus leder in till kyrkorummet.

Kyrkorummet har rektangulär planform och är välvt med reveterat tunnvalv. En vitputsad list markerar övergången mellan valv och de putsade väggarna som är limfärgsmålade i terracottaröd kulör. Långhusmurarna bryts upp av vardera fyra rundbågiga fönster. Den öppna bänkinredningen från 1862 är placerad på lätt upphöjda grönlaserade furugolv på ömse sidor mittgången. Golvet är i mittgången under orgelläktaren belagt med svarta stenhällar i komstadkalksten. I resten av mittgången ligger oktagonala
victoriaplattor i ljusgul kulör med små svarta kvadrater i hörnen.

Koret är en förlängning av långhuset och markeras dels genom en nivåhöjning om två trappsteg i svart komstadkalksten, dels genom att bänkraderna välvts kring altare och altarring. Även två bedjande änglar som placerats på volutformade konsoler på väggarna markerar övergången från långhus till kor. Korgolvet är belagt med samma victoriaplattor som mittgången och domineras av den stora altartavlan, en kopia av
da Vincis Nattvarden, vilket täcker hela större delen av valvöppningen mot sakristian. Tribunbågen pryds av texten ÄRA VARE GUD I HÖJDEN OCH FRID PÅ JORDEN. Den medeltida dopfunten är placerad framför fönstret i söder och predikstolen i korets nordöstra hörn.

Orgelläktaren i väster tillkom i samband med kyrkans nyuppförande 1862 och upptar långhusets hela bredd. Läktaren är oljefärgsmålad i ljust rosa och grått och vilar i mitten på fyra kolonner som placerats kring mittgångens sidor. Kolonnskaften är fasade och kapitälen ornerade med listverk och förgyllda rosetter. Barriären har välvda sidor och är dekorerad med förgyllt listverk och ornament.

Inredning och inventarier
Altaret tillverkades 1930 i belgisk svart granit efter ritningar av Theodor Wåhlin. Framsidan är dekorerad med cirklar och fyra strålknippen.

Altartavlan målades av Anders Waldur från Vallkärra 1927 och placerades i kyrkan vid när altaret installerades 1930. Predellan flankeras av två voluter och pryds av ett textfält med förgyllda bokstäver. Oljemålningen är en reproduktion av Leonardo da Vincis Nattvarden. Predellan och ramen är målade med grå oljefärg med förgyllda accenter.

Altarringen utgörs av en halvrund balustrad tillverkad i lackad ek. Knäfallet har klädsel av röd sammet.

Dopfunten är placerad under ett fönster i korets södra del och tillverkades på 1100-talet i sandsten av den skånske stenhuggaren Mårten stenmästare. Cuppan är dekorerad med palmettmotiv, repstav och liljor. Överst finns runor med orden Martin mik giarde: Mårten gjorde mig. Foten är kvadratisk med skulpturer i hörnen föreställande två människor, en vädur och ett lejon samt ett lejon som biter över ett manshuvud. Örttoftafunten är den minsta av Mårtens funtar.

Orgeln byggdes av Olsen och Lundahl 1863 och byggdes om 1936 av A Mårtenssons orgelfabrik i Lund. Orgeln har 13 stämmor fördelade på två manualer och pedal. Orgelfasaden är utformad efter det så kallade palladianska motivet som utgörs av en bågförsedd öppning flankerad av två rektangulära öppningar. Överstycket är dekorerat med förgyllda änglahuvuden och stjärnor. Överst kröns fasaden av en lyra och förgyllda voluter.

Bänkinredningen består av öppna bänkar, 15 i långhuset och tre svängda bänkar i koret. Bänkgavlarna är dekorerade med latinska kors och pilformiga grekiska kors placerade i cirklar upptill, båda utförda i försänkt relief. Bänkinredningen ritades av Abraham Pettersson och är bevarade sedan kyrkans nyuppförande 1862.

Predikstolen tillverkades 1862 efter ritningar av Abraham Pettersson och är placerad i korets nordöstra hörn. En svängd trappa med räcke av svarvade ekspjälor leder upp till korgen från koret. Korgen är åttkantig och fyllningarna dekorerade med förgyllda ornament och listverk. Upptill avslutas korgen av en eklist och nedåt av en knopp. Bokstödets konsoler har barockform och härrör sannolikt från en äldre predikstol. Baldakinen följer korgens åttkantiga form och pryds av akroterion i hörnen och överst av ett förgyllt kors. Både predikstol och baldakin är målade i ljusgrå och ljust rosa oljefärg med förgyllda detaljer.

Stora kyrkklockan göts i malm 1949 och är dekorerad med textfris upptill.

Lilla kyrkklockan omgöts i Malmö 1802 av Lars Olofsson och är dekorerad med växtslingor.

Kyrkan vilar sannolikt på en kallmurad naturstensgrund. Ett antal grundstenar sticker upp ur jorden vid tornet, i övrigt saknar kyrkan markerad sockel utom vid västportalen som har kvaderhuggen sandstenssockel. Kyrkans murar är uppförda med natursten med inslag av tegel som spritputsats och avfärgats med ljusgul kalkfärg. Fönsteromfattningarna är slätputsade och vitkalkade. Långhusets sadeltak och det polygonala absidtaket är avtäckta med skiffer medan tornhuven och spiran är klädda med
kopparplåt.

Tornets nedre del domineras av den basilikalt utformade västportalen i oputsat gult tegel. Över ingången sitter ett runt fönster och strax över portalen en minnessten över den stora ombyggnaden 1862. Klockvåningen har två ljudöppningar åt öster och väster och en åt norr och söder. Luckorna består av liggande grönmålade brädor. Västfasadens ankarslutar bildar årtalet 1639, tidpunkten för en tidigare ombyggnaden av tornet.

Ankarslutarna på södra fasaden är formade som initialer för dåvarande godsherren på Örtofta, Henrik Ramel och hans första två hustrur, Brita Lunge och Margareta Skeel. På fasaderna finns också enklare utformade ankarslutar av barocktyp. En putsad list med oputsade utkragande tegel markerar takfoten.

Långhusets södra och norra fasader upptas av vardera fyra rundbågiga fönster med solbänkar av svartmålad plåt. Fönstren är placerade i slätputsade nischer med tre mursprång och har tre lufter, två stående bågar och ett lunettfönster upptill. Bågarna är målade med grå oljefärg och är försedda med blyinfattat antikglas i rombiskt mönster. Fasaderna avslutas upptill av en kornisch bestående av en putsad list med rytmiskt utplacerad tegeldekor.

Det trapetsoida koret i öster är integrerat i långhuset. En liten halvmåneformad trappa leder upp till den centralt placerade prästingången. Ovanför dörren sitter ett runt fönster.