GÅRDSTÅNGA KYRKA

Kyrkans planform utgörs av västtorn, rektangulärt långhus, smalare och lägre kor med halvrund absid i öster samt gravkor åt norr. Kyrkan vilar troligen på en traditionell kallmurad grund av natursten. Torn, långhus och kor saknar markerad sockel. Gravkapellet har markerad kimröksavfärgad sockel i sandsten medan absiden har skråkantad sockel som spritputsats och kalkats likt den övriga fasaden. Kyrkans medeltida byggnadsdelar, det vill säga tornets nedre del, långhuset, koret och absiden, är samtliga uppförda med gråsten och sandsten i jämna skift, vilka ramas in av hörnkedjor av kvaderhuggen sandsten.

Samtliga fasader är spritputsade och vitkalkade. Långhusmurarna bryts upp av vardera tre rundbågiga fönsteröppningar åt söder och norr. Även korets sydfasad är försedd med motsvarande fönster. I fasadernas övre partier finns ritsade markeringar för kyrkans romanska fönster. Fönstren utgörs av brunmålade gjutjärnsbågar som placerats i slätputsade nischer med tre mursprång. De blyspröjsade glasen har kantbård av flerfärgat glas samt mittparti av hamrat, transparent och ljusgult glas. Långhusets och korets fasader avslutas upptill av slätputsade gesimser i tre lätt utskjutande mursprång. Absidens prästingång i öster har brunmålad brädklädd dörr och småspröjsat överljus.

Gravkapellet i norr pryds av tre barockgavlar med enkla voluter i sidorna. Fasaderna är dekorerade med listverk, hörnkedjor och ornament i kimröksavfärgad natursten. På den norra och östra gaveln finns centralt placerade reliefer med ett kvinnoansikte som omges av växtornamentik och voluter. Ansiktet föreställer sannolikt Anna Brahe. Överst på den norra fasaden finns en relief föreställande släkterna Brahes och Sehesteds vapensköldar. Mitt på samma fasad finns ett spetsbågigt gjutjärnsfönster och strax under detta en trälucka som täcker öppningen ner till gravkammaren. Taket och gavelkrönen är avtäckta med skivtäckt kopparplåt. Takets mitt kröns av ett kors.

Tornet fick sitt medeltidsinspirerade utseende med trappstegsgavlar åt öst och väst vid restaureringen 18891890. Mitt på gavelröstena finns slätputsade nischer med murade blindkors. I samtliga väderstreck finns vardera två högsmala ljudöppningar placerade i rundbågiga och lätt indragna slätputsade murpartier. Torntrappan är förlagd i en mindre utbyggnad åt söder. Tornets fasader och tinnar avslutas upptill av tandsnittsgesimser. Taket är avtäckt med skivtäckt kopparplåt. På samtliga fasader finns ankarjärn vilka fäster i den inre träkonstruktionen och hjälper till att hålla samman murverket. På den norra fasaden bildar fyra av dessa årtalet 1622, det vill säga tiden för gravkorets uppförande. Tornet höjdes vid samma tid men det arbetet slutfördes sannolikt först kring 1630-talets mitt. Kyrkans huvudentré återfinns i tornets västfasad och utgörs av en rundbågig nisch med fyra mursprång. Den kassetterade och brunmålade kyrkporten har horisontell järnbeslagning vilken länkas samman med de rikt dekorerade gångjärnen.

Kyrkan nås via västportalen som leder in till vapenhuset i tornets bottenvåning. Kyrkportens insida är brunmålad och har kassetterade dörrblad. Ett välvt överljusfönster förser rummet med dagsljus. Golvet är belagt med kvadratiska grågula, röda och svarta klinkerplattor. Väggarna är putsade och kvadermålade med en röd linjebård i övergången till det vitmålade övre väggfältet. Mötet med taket markeras av en zickzack-mönstrad bård i rött och brunt. Taket är putsat och målat med ekpanelsimitation. Längs vapenhusets södra sida löper en svängd trätrappa till orgelläktaren. En pardörr med polykromt glas i dörrbladens övre delar leder in till kyrkorummet. Dörren kröns av överstycket till epitafiet från 1640-talet över Peder Stensen Sommer vars huvudparti hänger på den norra väggen.

Den västra delen av kyrkorummet täcks av orgelläktaren som bärs upp av nio ekådrade träpelare. Undersidan är bemålad med ekimitation likt vapenhustaket och väggarna med kvadermålning. På den södra sidan står ett vitrinskåp med fyra träskulpturer vilka daterats till 1600-talet och sannolikt utförts av Jakob Kremberg. Golvet utmed sidorna är belagt med såpade furubrädor medan mittgången markeras av mönstrade terrazzoplattor i svart, grått och rött. Långhuset utgörs av tre kryssvälvda valvtravéer. Valvribbor och sköldbågar är enkelt kvaderindelade med bruna streck och vilar på pilastrar dekorerade med stuckfris. Valvkappornas schablonmåleri utgörs av stiliserade vinrankor i brunt mot en ljust grågul botten. I kappornas mitt finns medaljonger med textremsor med Saligprisningarna (del av Jesu undervisning i bergspredikan och slättpredikan). Kapporna ramas in av bladornamenterade bårder i rött, blått och gult. Även fönsternischerna är dekormålade med polykrom växtornamentik mot ljust gul botten.

Orgelläktaren är placerad i tornbågen åt väster och vilar på pelare med fasade hörn och kapitäl med prismatisk dekor. Läktarbarriären bärs upp av volutformade konsoler och en arkitrav bestående av tandsnitts- och äggstavsfriser. Pelare, konsoler och arkitrav är ekådrade medan läktarbarriären är snidad i ek. Barriären är sannolikt ett arbete av Jakob Kremberg och då troligen ett av de sista arbeten mästaren utförde i kyrkan. Sidorna i den genombrutna barriärens rundbågiga öppningar bildar formen av engagerade balusterdockor. Hermpilastrar bär upp en lätt förkroppad list avslutar barriären upptill.

Mittgången flankeras av den öppna bänkinredningen och leder fram till koret som är beläget två trappsteg högre än långhuset. Predikstolen är placerad på triumfbågväggens södra sida åt kyrkorummet. Mot triumfbågens norra sida återfinns dopfunten med tillhörande baldakin, snidade av Kremberg. Korgolvet är belagt med samma terrazzoplattor som mittgången. Valvet, som daterats till 1400-talet, målades vid restaureringen 1890 i blått efter förslag från Svante Thulin. Även här utgörs växtornamentiken av vinrankor. I valvkappornas mitt finns medaljonger med mansfigurer. Figuren i kappan över altaruppsatsen i öster förställer sannolikt Kristus.

Gravkoret som uppfördes i anslutning till kyrkans nordöstra del avskiljs från koret med ett kapellskrank som fyller hela gravkorets svagt spetsbågiga öppning. Den nedre delen av skranket har grunda herrskapsbänkar med gavlar som kröns av vapensköldar. Mittdelen utgörs av en pardörr. Formen på den genombrutna delen strax ovanför sittbänkarna påminner om den på orgelläktarens barriär, men är här mer skulpturalt artikulerad. Pilastrarnas hermer, ömsom kvinno- ömsom mansgestalter, lyfter alla på sina klädnader för att blotta lejonansikten. Ovanför arkaden, i höjd med hermernas huvuden, svävar bevingade puttiansikten. I mitten av valvöppningens övre bågfyllning syns livets och kunskapens träd slingra sig om varandra. Till vänster står Adam och Eva. I grenverket över dem klänger ormen, avbildad i kvinnokropp med fladdermusvingar som frestar Eva med ett äpple. Längst till vänster i bågfältet återges de sju dödssynderna inramade av vinranksringar. På den högra sidan om trädet, dygdens sida, återfinns en kalvariegrupp med den korsfäste Jesus samt de sörjande Maria och Johannes vid korsets fot. Längst ut återges de sju dygderna symboliserade av människogestalter i ringar av vinrankor.

Gravkoret fungerar idag som sakristia. Ett nygotiskt gjutjärnsfönster i den norra väggen förser rummet med dagsljus. Koret är välvt med ett kryssvalv vars ribbor vilar på profilerade knippepilastrar i alla hörn utom i det sydvästra hörnet där de bärs upp av konsoler. Väggar och valv är avfärgade i bruten vit kulör. Golvet utgörs av svarta och vita kalkstensplattor som lagts i ett oregelbundet schackmönster. Mot den östra väggen står ett epitafium av sand- och kalksten till minne till minne av den danske riksmarskalken och fältmarskalken Steen Maltesen Sehested. Konsthistorikern Anna-Maria Göransson drar i sin avhandling om Kremberg slutsatsen att han bör vara upphovsman även till detta epitafium, trots att det utförts i sten. På kapellskrankets baksida sitter kistplåtar från 1600- och 1700-talen vilka kan knytas till släkten Ramel.

Inredning och inventarier
Altaret som står bakom altaruppsatsen härrör från romansk tid. Altarskivan är tillverkad i kalksten och har en relikgömma i mitten. Den lätt avfasade framkanten är vitmålad. Altarskivan vilar på ett blockaltare av rött tegel.

Altarringen är femkantig och utgörs av balusterdockor med joniska kapitäl. Räckverket är ekådrat och har förgyllda trepass upptill. Hand- och knäfall är stoppade och klädda med vinröd sammet.

Altaruppsatsen snidades i ek 1612 och var ett av de första arbeten Jakob Kremberg utförde för Gårdstånga kyrka. Predellans inskription berättar att altaruppsatsen bekostats av Anna Brahe, och tavlan omges av de Braheska och Sehestedska vapen. Fotpartiet har en rektangulär inskriptionstavla med nattvardens instiftelseord. Huvudpartiets målning (osignerad) omges av en kraftig rullverksram och återger nattvardens instiftande. Fyra kolonner med korintiska kapitäl bär upp överstyckets bjälklag. Mellan kolonnerna på ömse sidor om tavlan står Petrus och Paulus. Sidorna anslutas med rikt utsirade flyglar vilka pryds av Christian IV:s och hans hustrus vapen. Överstycket utgörs av en rullverkskartusch med oval inskriptionstavla som kröns av tre trumpetblåsande änglar. Kartuschen flankeras av evangelisterna Markus och Lukas som vilar mot sina respektive attribut, lejonet och oxen.

Dopfunten med tillhörande baldakin och handdukshållare tillkom kyrkan 1621 och är snidad i ek av Jakob Kremberg. Funten är åttkantig och bärs upp av en karyatid och sju atlanter. Cuppans åtta reliefer återger syndafloden, Israeliternas räddning ur röda havet, omskärelsen, Jesu dop, Johannesdopet, det kristna dopet, Naaman tvår sig i Jordanfloden från sin spetälska samt besegrandet av ondskan. Cuppan avslutas upptill av ett listverk bestående av äggstavs- och tandsnittsfriser. Ovanför funten hänger baldakinen i en rikt skulpterad ekkonsol. Baldakinen har formen av en åttkantig kupol med rundbågiga nischer med puttifigurer som håller olika pinoredskap. Överstycket bärs upp av åtta hermer föreställande dygder. Överst står Kristus hållandes i världsklotet, som bildar länk mellan baldakin och konsol. Kronan på predikstolen i Lunds domkyrka anses vara förebilden för baldakinens utformning. Mittavlan i handdukshängaren som är placerad på väggen mellan funten och baldakinen föreställer Kristi dop. Det rikt utsirade överstycket bärs upp av en karyatid och en atlant. Sidorna flankeras av utsirade flyglar.

Orgeln tillverkades 1956 i Köpenhamn av orgelbyggaren Wilhelm Hemmersam. Orgelhuset är tillverkat av rödmålad kryssfanér. Fasaden är indelad i tre sektioner med träpipor i de yttre och metallpipor (återanvända från den tidigare orgeln) i den mittersta sektionen. Spelbordet är vänt från kyrkorummet och har två manualer och pedal.

Bänkinredningen tillverkades sannolikt av Jakob Kremberg omkring 1621 i samband med herrskapsbänkarna i koret. Kvarteren var ursprungligen stängda. Vid okänd tidpunkt, möjligen i samband med restaureringen 188990, avlägsnades bänkdörrarna vars utseende är okänt. Kvarteren består av ådringsmålade bänkar placerade på trägolv. Bänkgavlarna har enkel utformning med dubbla kannelerade pilastrar och arkitrav med tandsnittsfris. Ryggstöden består av ramverk med enkelt profilerade fyllningar. Bänkinredningen var tidigare målad i gråblå kimrökskulör men är idag ekådrad. Herrskapsbänkarna i koret har motsvarande grundform men är avsevärt rikare utsmyckade (se interiör).

Predikstolen med tillhörande trappa och baldakin snidades i ek av Jakob Kremberg 160912. Den sexsidiga korgen är fäst i triumfbågens sydvästra sida och nås från koret via en tillhörande trappa. På predikstolsdörrens överstycke syns arken med lagens tavlor, vilken vilar på döden och djävulen. De fyra evangelisterna symboliseras av sina respektive attribut och överst kröns arken av Kristi kors. Dörren flankeras av skulpturer föreställande Moses med lagtavlorna till vänster och Johannes döparen med lammet till höger. Predikstolskorgens fem relieffälten delas in av kraftfulla skulpturer föreställande de fyra evangelisterna samt Petrus och Paulus. Reliefbilderna skildrar Moses utdelande av det heliga ljuset, Jesajas syn i templet, pingstundret, livsträdet samt Johannes och de sju ljusen. Över korgen hänger en sexsidig baldakin med bemålade vapensköldar och över predikstolstrappan en kartusch föreställande besegrandet av ondskan.

Den stora kyrkklockan göts i malm av Andreas Wetterholtz i Malmö 1741. Klockans slagring och övre del pryds av akantusfriser och sidorna av textfält. Lilla kyrkklockan göts i malm 1963. Klockans övre del, midja och slagring är dekorerade med textband.

Gårdstånga kyrka uppfördes vid slutet av 1100-talet med långhus, lägre och smalare kor samt en avslutande halvrund absid i öster. Läget invid Kävlingeåns norra strand hade sannolikt även tidigare fungerat som kultplats. De högt placerade romanska fönstren på de södra och norra murarna var placerade i sandstensomfattningar. I den norra långhusmuren fanns kvinnornas portal och i den södra männens. Sydportalen fungerade fram till 1800-talet som kyrkans huvudingång. Sannolikt tillkom tornets bottenvåning redan under senmedeltiden även om tornbygget färdigställdes först vid 1600-talets början.

Under 1400-talet valvslogs kyrkorummet med kryssvalv i tegel. Senare, sannolikt kring medeltidens slut, tillfogades ett vapenhus framför sydportalen. Grundmurar till detta samt till en motsvarande utbyggnad på den norra sidan påträffades vid en utgrävning på 1970-talet. Strax öster om det norra vapenhuset återfanns grundmurar till vad som tolkats som en sakristia.

Vid 1600-talets början lät Anna Brahe, innehavare av Hviderups och Löberöds slott, uppföra ett gravkor i barockstil för sin make riks- och fältmarskalken Steen Maltesen Sehested, som efter strider i Kalmarkriget avlidit på Kalmar slott 1611. För kyrkans inredning tillkallade Brahe den framstående träsnidaren Jacob Kremberg från Lund. Kremberg och hans verkstad utförde 16091628 ny inredning till kyrkan i form av altaruppsats, predikstol med baldakin, dopfunt med baldakin, kapellskrank, bänkinredning och läktare. Under seklets slut eller möjligen av början av 1700-talet revs det norra vapenhuset.

1708 slog åskan ner i tornspiran varpå en ny restes som stod färdig 1724. Spirornas utseende är okänt, men en teckning från 1883 visar att kyrkan då var täckt med ett tälttak med två överlappande takfall där det övre hade brantare lutning än det undre. Under 1700-talet togs även en ny öppning upp i absiden som ingång för prästen och absidens väggar försågs med draperimålningar. En beskrivning av kyrkan från 1747 gör gällande att kyrkan var täckt med bly på samtliga takfall, undantaget spiran som till hälften var täckt med tegel och den övriga hälften med bly.

Under 1800-talet blev kyrkan för trång för den växande församlingen. Till skillnad från många andra sockenkyrkor under detta sekel varken revs eller byggdes Gårdstånga kyrka om. Istället anordnades sittplatser i gravkoret, och trots den närmast obefintliga sikten från gravkoret till koret behölls Krembergs skrank intakt.

18891890 genomfördes omfattande restaureringsarbeten i Gårdstånga kyrka. Tornet byggdes om och det tvådelade pyramidala taket ersattes av murade trappstegsgavlar och ett sadeltak. De små romanska fönstren murades igen och nya större fönsteröppningar togs upp, vilka försågs med gjutjärnsbågar och polykromt glas. Nya valv slogs i långhuset som pryddes med kalkmålningar. Målningarna har tillskrivit Svante Thulin i Lund, men enligt dåvarande kyrkoherde Anders Malmströms anteckningar ska de ha utförts av målarmästare Asp från Malmö. En teori som framlagts är att Thulin skar schablonerna medan Asp utförde själva arbetet. Krembergs träsnideriers ursprungliga bemålning avlägsnades i enlighet med tidens vurm för så kallad materialäkthet. Huvudarkitekt för ombyggnaden var Ludvig Petersson från Stockholm, medan malmöarkitekten John Smedberg ansvarade för restaurering av altare, dopfunt, predikstol och valvmålningar.

I början av 1940-talet restaurerades kyrkorummet återigen. Valvens målningar rengjordes och växtslingorna i triumfbågen och den ornamenterade kantbården i korvalvets kappor överkalkas. Under 1950-talet målades väggarnas kvadermålning över med en bröstning i brun oljefärg med övre väggfält i grågul limfärg. En ny orgelfasad installerades, ritad av Torsten Leon-Nilsson. Tornets tak av rödmålad plåt ersattes under 1960-talet av kopparplåt.

I mitten av 1990-talet beslutades att kyrkan skulle restaureras till det skick den hade efter ombyggnaden 188990. Under ledning av arkitekt Wiggo Marsvik från Lund återställdes väggarnas kvadermålning och den övermålade schablonmålningen på triumfbågens undersida. Konservator Magnus Wihlborg, som utförde arbetena, frilade och rekonstruerade delvis draperimålningen från 1700-talet i absiden och på korets södra vägg.