Golvet i långhus och kor består av smala lackade ljusa furubräder. Korgolvet är förhöjt och en avfasad ramp i samma material lutar upp till det endast svagt förhöjda korgolvet. Väggarna i kyrkorummet är putsade och på fyra ställen finns breda svagt utskjutande pilastrar som går upp i den putsade, tämligen neutrala och svagt utkragande enfärgade taklisten. Pilastrarna, placerade mellan fönstren, övergår i gördelbågarna i taket. Utmed väggarna löper en målad bröstning i täckande grå kulör och däröver är färgsättningen svagare, mer flammig i grått vilket ger tydlig stenkänsla. Taklisten är något ljusare och markerar tydligt de svängda hörnen framme i koret. Skrapade spegeldörrar i original flankerar altaruppsatsen. Pardörrarna sitter i stickbågöppningar som omfattas av markerade fält där lunettfönster tidigare satt. Över kyrkorummet välver sig ett tunnvalv klätt med spontade, ohyvlade och laserade bräder mellan släta gördelbågar. Takkronorna som sitter i dubbla rader och alla är av traditionellt snitt sitter i försänkningar, något som avslöjar en påbyggnad.
Sydportalens dörr kröns av ett stickbågigt överstycke. I vindfånget sitter ett spröjsat överljus i ytterväggen och kalkstensgolvet är rutmönstrat i rött och grått. Innerdörren är färgsatt som västentrén in i kyrkan men ger här ett mer avpassat intryck. Kyrkorummet får ljus från fyra fönster på norrsidan samt tre i söder. Fönstren är ospröjsade 13- luftsfönster med klart glas, i ytterbågarna vackert blåst, av samma modell som i Rätan och Klövsjö. Fönstrena utgör djupa nischer som kan ha huggits ur för de kraftfulla maffiga radiatorerna som väl följer rummets karaktär. Fönsterbänkarna utgörs av tunn polerad gustakalksten.
Bänkinredningen är av öppen typ med bänkarna glest placerade mellan bred mittgång liksom sidogångar. Bänkarna har rejäla rektangulära gavlar som ger en halvöppen karaktär. De står i två kvarter utan uppehåll för sydportalen vilket idag visar dess obefintliga betydelse. Såväl gavlar som ryggstöd är byggda som ramverk med avsaknad av profiler. Ramarna och sittbänkarna är strukna i blågrått med tydliga penseldrag medan ryggstöden är ådrings- och stänkmålade i gråblått mot rödbrunbeige botten. Gavlarna är gulvita med ljus marmorering i rödbrunt och grått. Det stora avståndet mellan varje bänk gör att ryggstöden är tydligt synliga. Bänkskärmar finns framme vid den främsta bänkraden. De är uppbyggda av den första bänkinredningens dörrar med trepassformade fyllningar likt i Klövsjö och Rätan. Ramverken är mattförgyllda, resten av skärmarna är målade diskret grå. Två kyrkvärds- eller korbänkar finns, en på varedera sidan, ställda i motsatt riktning gentemot övriga bänkar. Dessa är slutna och har de äldre bänkarnas dörrar och samma form och färgsättning likt skärmarna. Intill korbänkarna står nummertavlor med riktig förgyllning tillverkade år 1802 av Jonas Edler. De är rektangulära och har ros- och rocailleskärningar på samtliga sidor. Tavlorna står på svarvade och kannelerade, förgyllda och marmorerade kolonnlika piedestaler.
Predikstolen är vägghängd i norr och sitter bakom de tre främsta bänkraderna. Predikstolen av Jonas Edler färdigställdes 1801. Den har en skir gråmarmorering på trappa och kropp. Undersidan av korgen är ej marmorerad och avslutas nedåt med en pinjekotte. Guldockraräfflor löper ned till kotten. Korgen har buktig rokokoform med speglar närmast koret innehållande; vinranka, kalk och svärd, i mitten; kors, bok och kaveldun (sädesax) och ut mot församlingen; nummertavlor, åskpilar och moln. Korgen pryds dessutom av akantus, ros- och lager- samt druvsniderier. Ett änglahuvud sitter som podium. Till korgen har riktigt bladguld använts. Trappans speglar är odekorerade. Ljudtaket har en speciell mångkantig form och kröns av ett kors. Ljudtaket är turkost, med gråmarmorerat listverk och har gyllene tofsar samt en nedhängande gyllene duva. Ett djuprött förkroppat draperi vilar på två grå och förgyllda konsoler. Därunder finns ett fält med målad skenarkitektur i form av kupoler och balustrader. Ett blått längre draperi veckar sig utmed predikstolen och slutar under korgen.
Altaruppsatsen utförd 1799- 1801 av Jonas Edler har som centralmotiv ett fanbärande lamm vilande på förbundsarken. Motivet bärs av ett podium flankerat av voluter samt kristen symbolik som nummertavlor, törnekrona m. m. Allt placerat i en öppning mot en bakgrund av målad brun skenarkitektur mot blå himmel. Öppningen är hög och rektangulär och flankeras av parställda kolonner med joniska kapitäl med hängande lagerfestonger vilka bär entablementets framspringande sidor. Det odekorerade entablementet bär upp ett absidialt kassettak i rundbåge som flankeras av två magnifika förgyllda blomsterurnor. Rundbågen kröns av en strålsol med jahveöga i dovt moln. Altaret är framspringande ur bakgrunden och har en oprofilerad fyllning med grå gracil marmorering likt sidopartierna. Altaruppsatsen omges av ett målat skenperspektiv, med blått draperi och puttis från 1803 av Per Sundin. Det utgörs nedtill av ett djuprött stänkmålat underrede krönt av ett högt postament med rundbågenischer. Kolonnrader, joniska likt uppsatsen, bär upp ett entablement vartill taklisten utnyttjats. Ovanpå entablementet står attikor som bär en rundbåge med kassettak. Draperiet är ej så framträdande och hålls undan av nio puttis. Skenperspektivet är kalkmåleri, hela denna absidialt svagt välvda korvägg är putsad.
Altarringen är bred och svängd, sluten som i Klövsjö och har likt där en profil som rokokobalustrad. Den är ljust marmorerad i grått och rött och har kornblå ylletyg uppå och på knäfall. Likt i Klövsjö har den ljust grå stående panel på insidan.
I koret står bl. a. en sexkantig, täckt dopfunt med spiralvridna kolonner och plattskärningsteknik. Den är låg och blir väldigt liten i sammanhanget. Den är daterad 1706 och attribueras till Gregorius Raaf. Sidoaltaret är rött och hela arrangemanget en motvikt till predikstolen. Altaret är uppbyggt av stående bräder och pryds under den krönande gesimsen av en fransimitationsmåleri i guld. Skivan från 1964 är blåröd. Uppsatsen är magnifik och har en lyckad placering. Den har en otrolig marmorering, kraftfull och polykrom i de jämtländska rokokofärgerna blått och rött men även grön och röd marmorering mot ljus botten. Den är arkitektoniskt uppbyggd med ett postamentparti där predellamålningen saknas och där ett litet sentida krucifix, stående på altaret, passar in. Ovan postamentet reser sig pilastrar med sniderier i fälten. Pilastrar med kompositakapitäl bär det enorma entablementet. Altartavlan är infattad och beskriver Jesus på korset. Två vitmålade och rikt draperade kvinnogestalter hållande kalk respektiva ankare flankerar altartavlan. Ovanpå entablementet står i ytterkant två barnänglar med horn. Mellan dessa sittter en av moln dold strålsol, varur en vitmålad Herre med utsträckta armar tittar fram.
Mellan läktarunderbyggnad och långhus sitter en skinnskodd reslig pardörr som ger ett modernt intryck med rosagrå ramverk och vita fyllningar. Läktarunderbyggnaden från 1960- talet har en slätpanelad vägg av ohyvlade stående bräder in mot kyrkorummet i varierad bredd i enlighet med restaureringsprogrammet. I respektive hörn finns skrubbar dolda av knappt synliga dörrar bestående av upptagningar i panelen. Panelen har en varmgrå lasering och avslutas nedtill av en vitaktig grov golvlist. Utmed väggen i norr står en stor skulptur i vitlimmat trä, föreställande Jesus som konung med korsglobsregalie i handen. Utrymmet under läktaren är annars öppet, där den bakre bänkraden börjar i läktarens framkant. Läktaren är ursprunglig bärs av sammanlagt sex kolonner på trummor, kompletterade 1909- 10, samt en pilaster utmed var yttervägg. Dessa är liksom kolonnerna vackert marmorerade i grågröna toner samt nedtill kannelerade och förgyllda. Samtliga är av toskansk ordning med förgyllda kapitäl. Läktartaket har ett ljust bemålat brädtak i original. Läktarfronten har fyllningar av trepasstyp mellan förgyllda kolonnetter i likhet med korbänkarna. Bemålningen har en enkel ljus karaktär i grått, vitt och guld.
Läktargolvet täcks av en grå filtmatta. Uppe på läktaren står delvis urglesade bänkrader med 1909 års öppna vackra bänkar, målade i tjockt grått. De står placerade på gradänger. På södersidan har de till stor del ersatts av lösa stolar. Orgeln är maffig och har stort utrymme framför, det moderna omålade spelbordet är infällt. Fasaden följer Tempelmans ritning från 1807, förverkligad först 1814. Den har två framspringande rundade delar med pipor. En strålsol med jahveöga kröner i mitten. Mittpå fronten finns ett målat fält med blomsterranka, lyra och horn samt puttihuvuden och en drapering. Ovanpå draperingen finns en målad inskription; LOFVER HERRAN HALLELLVIAH! Orgeln pryds delvis av riktig förgyllning. Läktarbarriären är ej höjd och helt gråmålad inåt. Dagsljuset på läktaren kommer från övre delen av de bakre fönstren i långhuset samt även från fönster på västväggen. Bakom orgeln leder en pardörr i original inom stickbågig öppning ut till balkongen i vapenhuset. För furukänslan i vapenhuset har dörren renskrapats ut mot vapenhuset. På balkong och i trappa ligger äldre breda bräder i mörk furu.
Sakristian är belägen i det nordöstra hörnet av kyrkan och är dagsljusbelyst från två håll. Här ligger samma moderna typ av golv som i kyrkorummet och en på 1960- talet tillkommen innervägg avgränsar utrymmet mot mitten, d.v.s. mot söder. Väggen har samma utseende som övriga 1960-talsväggar. Innertaket på ca 3,5 meters höjd är ett barskrapat originalbrädtak med en kraftig hålkälslist utmed väggarna. Rummet är möblerat med ett par skåp, ett piano och ett skrivbord, samt ett litet furualtare. I sakritian hänger också Carl Hofverbergs kända prästparporträtt. Ingångsdörren är på insidan kopparbeslagen och det har tidigare funnits fönsterluckor i rummet. Fönstren är rakt avslutade uppåt och har sentida kalkstensfönsterbänkar. Dörren i söder in till nästa rum utgörs av ett utsnitt i panelen. I sakristiehallen söder om sakristian härstammar golv samt innertak från 1960-talet, det senare gråmålat. En spegeldörr på östgaveln leder ut till ett vindfång. I vindfånget är golvet i betong och ytterdörren är uppglasad. I sakristiehallen finns flera förvaringsskåp och förbindelse med trapphuset upp till museet samt ett arkiv i söder.
I trapphuset under kyrkomuséet finns ett äldre golv bevarat under trappan som löper upp längs sydväggen med ett vilplan just i fönstret. Samtliga väggar är putsade och fönstret med enkla bågar gör utrymmet flödande ljust. På västväggen syns lunettfönstret som sattes igen på 1960- talet. Det är ett intressant rum där en hel del om kyrkans konstruktion kan anas i entresolplanet. En inskriptionstavla utanför kyrkomuséet en trappa upp anger att det öppnade 1996. Rummet är naket med putsade vita väggar och säger en del om kyrkans byggnadsteknik. Dagsljus kommer in genom överdelen av tre fönster, på öst- och norrvägg. Golvet är original medan innertakets bräder är sentida. I muséet visas äldre mått, byggnadsverktyg från byggtiden, inventarier från den äldre kyrkan, bl. a. altarring, bänkskärmar och bänkkrön, brandsläckningsverktyg, lampetter, katafalk.
Vapenhuset är ett tomt och kalt rum med 1960-talsinslag som ett grått, tydligt modernt kalkstensgolv, en väggfast sittbänk i furu samt ett elskåp i furu inbyggt i väggen. Utrymmet har en avskalad karaktär med vitputsade nakna släta väggar. Vapenhuset har mycket högt i tak efter att ett våningsbjälklag avlägsnats på 1960-talet. Brädtaket, cirka åtta meter upp är blottlagt och visar spår av att en stege tidigare gått upp på norrväggen. En vacker armatur hänger ned från taket och fyra stiliga lampetter sitter utmed väggarna. Taklampan i genombrutet järnbleck tillverkades av konstsmeden Axel Stridsberg 1927 efter ritningar av arkitekt Ivar Ståhl, Stockholm. En röd matta mellan entré och vindfång utgöt enda färgklicken. Läktarunderbyggnad nås via pardörrar målade i olika mörka grå nyanser vad gäller ramverk och speglar. Dörrarna är av äldre modell men färgsättning samt ett stort ospröjsat överljus bidrar till ett modernare intryck. I vapenhuset kommer ljus från det stora rundfönstret på tornets västvägg. Det är omålat vilket tyder på att det ej var tänkt att synas. Uppe på östväggen i den forna våningshöjden har en balkong uppförts med de första bänkdörrarna som bröstning. Balkongen har tydlig prägel att vara byggd av äldre, renskrapat virke. Från balkongen går utmed söderväggen en smal trappstege av modernt furuvirke upp till nästa plan i tornet. Ytterdörrarna är tillverkade på 1960- talet och har en omålad insida i furu som harmonierar med resten. Porten kröns av ett stort, ospröjsat överljusfönster som förstärker det moderna.
I läktarunderbyggnaden ligger ett smalt furugolv likt inne i kyrkan och utrymmet fungerar som kapprum och som uppställning för bokbord. Pardörrarna följer även på den här sidan utseendet i vapenhuset. Västväggen är ljust gråputsad medan övriga väggar är klädda med gråmålad slätpanel av stående sågat virke. Taket i normal höjd är klätt med bräder likt väggarna. Två dörrar, en i norr och en i söder leder till läktartrapp respektive toalett och brudkammare. Dörrarna är ambitiöst tillverkade ramverksdörrar av vaxfernissad furu. I utrymmet finns också 1960-tals klädhängare av ek. WC och brudkammare nås via en liten hall som har golv belagt med plastmatta och rosarollade väggar. Brudkammaren nås via en slät fabrikstillverkad furufanérdörr. Golvet härinne utgörs av samma plastmatta som i hallen. Väggarna är klädda med stående slätpanel i varierande bredd i ljust grå ton. Brädtaket är målat himmelsblått med moln. Rummet är enkelt möblerat med två stolar och ett bord. Innanför dörren i norr finns en genombruten dörr av samma modell, detta för att ej hindra tillförsel av luft till orgeln. Väggarna i utrymmet består likt i läktarunderbyggnaden av murverk i väster och panel i öster. Trappan har ett gediget 1960- talsutförande. Efter vilplanet löper ett ljusgrått balusterräcke utmed trappen som även återkommer mot de bakre läktarbänkarna.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
