Hanebo kyrka

Den symmetriska planen är konventionell med 1876-års torn i väster, det medeltida långhuset i mitten och 1770-talets korsarmar, rakt avslutade kor och femsidiga sakristia i öster. 1963-års tillbyggnad ansluter till sakristians norra sida med separat ingång från kyrkogården och nedgång till källaren. Övriga ingångar till kyrkan finns i tornet samt via vindfånget i södra korsarmen. Från vapenhuset går en trappa upp till läktaren och vidare upp i tornet.

Kyrkans huvudsakliga byggnadsetapper redovisas tydligt i dess exteriör. Tornet är utformat i nyrenässansstil med detaljer i vitt mot en slät puts i ljust gult. Utsmyckningarna består av rusticerade hörnkedjor, en tempelgavel kring entrén, arkadformade ljudluckor och en takfot försedd med ett tandsnitt. Taket har urtavlor i samtliga väderstreck och är tillsammans med den åttakantiga högresta spiran kopparklädd. Spetsen kröns av ett förgyllt kors. Långhusets oputsade väggar avslöjar den ursprungliga kyrkans storlek, tidigare fönsteromfattningar och det medeltida vapenhusets placering. Den putsade takfoten har en enkel profil som fortsätter runt hela kyrkan. Korsarmarna, koret, sakristian och sakristians tillbyggnad har slätputsade fasader avfärgade i en beige nyans. Kyrkans grund är av natursten och det valmade sadeltaket spåntäckt och smyckat med en förgylld tupp. De höga rundbågiga fönstren är blyspröjsade och målade i grågrönt med kopparklädda fönsterbänkar. Portarna är likaså kopparklädda och dekorerade med kors och byggnadsetappernas årtal i relief, den södra med årtalet 1778 och den västra med 1876. För en ökad tillgänglighet finns en ramp vid den södra entrén.

Kyrkorummet uppvisar liksom exteriören en mängd spår från olika tider, tolkade och presenterade främst av arkitekterna Lundberg och Hjalmarsson på 1950-talet. Golvet är belagt med trä i bänkkvarteren och röd sandsten i gångarna och det förhöjda koret. Väggarna är putsade och avfärgade vita bortsett från vissa begränsade partier med framtagna och tämligen hårt renoverade medeltida målningar. Långhusets stjärnvalv samt korsarmarnas och korets tunnvalv är likaså putsade och avfärgade vita. Vindfånget vid södra entrén har en omålad ram av furu med dörrar i mörkt rött lika dörrarna till vapenhuset. De jämnt fördelade och symmetriskt placerade fönstren är målade i en grågrön kulör.

Koret domineras av den stora altartavlan med ram av förgyllda änglahuvuden och dekorationer mot en marmorerad botten i grått och grönt. Motivet är Jesus i örtagården och tavlan målades av Hanebosonen S. A. Blombergsson 1837. Bredvid leder en dörr in till sakristian och framför står altarbordet och den genombrutna altarringen, även den från 1956-års renovering. Från koret nås även den åttakantiga predikstolen. Denna tillverkades 1662 men fick sin baldakin först 1718. Stilen är renässans och barock och huvudmotivet evangelisterna omgivna av sina symboler och arkitektoniska detaljer som kolonner, maskaroner, språkband med mera. Baldakinens huvudmotiv är den krönande tranan som matar sina ungar med sitt eget blod. Färgsättningen i blått, grått och guld är från 1710 talet och togs fram på 1950 talet. På andra sidan koret, i södra korsarmen, står kororgeln från 1978. Formen är tydligt modern med enkla klassiserande detaljer och en färgsättning som följer predikstolen, altartavlan och altarringen.

Det medeltida långhuset med sina stjärnvalv och väggmålningar kontrasterar mot korsarmarnas släta och vita tunnvalv. De båda delarna binds samman av 1956 års slutna bänkinredning med gavlar och ramar av lackad furu, stänkmålade dörrspeglar och blå sitsar. Delar av bänkinredningen har tagits bort i sen tid för att göra plats åt kororgeln samt klädavhängning, bänkar och bord innanför västra entrén. Läktaren avviker från den övriga fasta inredningen med sin bibehållna utformning från 1902. Samhörigheten med orgelfasaden är tydlig i skrankets pilastrar, speglar och färgsättning i ljust grått med förgyllda detaljer. Det nuvarande orgelverket installerades 1972 men dess fasad är, som läktaren, kvar sedan 1902-års kyrkorenovering. Denna är typisk för tiden med en effektfull stilblandning i detaljer och komposition. Den neutrala ljusgrå bottenfärgen tillåter de många förgyllda detaljerna att framträda och rama in de synliga piporna. I övrigt är läktaren helt anpassad för kören med gradänger på båda sidor av orgeln. Här finns också ett skåp för liggande textilförvaring.

Sakristian ombyggdes kraftigt vid 1902- respektive 1956 års renovering. Taket sänktes, vinden inreddes, rum för toalett och garderob skapades och källaren omdisponerades. De gamla omålade dörrarna till bänkinredningen monterades på väggarna och ett omålat trätak sattes upp. I sakristian finns ett mindre altare samt bord och stolar.

Vapenhuset är ljust och enkelt inrett med golv av kalksten, vita putsade eller panelklädda väggar samt vit takpanel. Dörrarna är målade i mörkt rött medan fönstren är grågröna lika kyrkorummet. Mot entrén finns ett vindfång med överljusfönster och längs norra sidan en toalett samt trappan som leder upp till tornrummen och läktaren. Det nedre tornrummet är inrett som vapenhuset med väggar av puts och trä och panelklätt tak. Färgsättningen går i vitt på väggar och tak med röda dörrar mot trapporna och gröna mot läktaren. Rummet används som omklädningsrum för kören med plats för körkåpor och klädavhängning. Det övre tornrummet är oinrett bortsett från den ej längre använda manuella klockringningen av samma slag som i grannkyrkan Segersta. Här finns också ingången till långhusvinden. Nästa våning är klockplanet med de kraftiga klockbockarna, dubbla ljudluckor i alla väderstreck och de två klockorna. Den lilla omgöts senast 1876 i Sundsvall och den stora 1768 i Sundborn. Längst upp i tornet, i nivå över takfoten, står det alltjämt fungerande urverket, tillverkat i Mora 1877.