Genarps kyrka

Genarps kyrka uppfördes 159093 som patronatskyrka och gravkor åt den danska riksmarskalken på Hack Holgersen Ulfstand (153594), vars slott Häckeberga ligger strax sydost om Genarp. Ulfstand var högt ansedd inom det danska hovet och blev vid nitton års ålder utsedd till fältherre och ledare för den Skånska adelsfanan. Ulfstand var även lärare åt den unge prins Christian (15771648) som efter faderns död (Fredrik II) kröntes till kung av Danmark vid en ålder av 11 år. Hack Ulfstand trädde då in som Christian IV:s förmyndare.

Under 1580-talet spenderade släkten Ulfstand alltmer tid på sitt gods Häckeberga varför det ansågs nödvändigt att låta bygga en praktfull helgedom som gravplats åt sig och sina hustrur. 1589 dog hans första hustru Pernilla Göye och det var troligen det direkta behovet av en värdig gravplats åt henne som ledde till att kyrkobyggandet inleddes året därpå. Hack Ulfstands andra fru, Anna Parsberg, avled 1592. Själv gick riksmarskalken ur tiden 1594. Troligen fick han aldrig se den ståtliga kyrkobyggnaden i sin fulla prakt innan han begravdes i gravvalvet under koret. Kvarlevorna efter Ulfstand och hans hustrur flyttades emellertid till mindre ståndsmässiga placeringar i kyrkan då senare godsherrar vid Häckeberga tagit plats i korets gravvalv.

När Genarps kyrka restes revs en liten medeltida kyrka som låg på ungefär samma plats. Vid en restaurering på 1930-talet påträffades foten från en dopfunt som troligen hört till den medeltida kyrkan. Kunskapen om den tidigare kyrkan är idag närmast
obefintlig.

Altaranordningen i koret tillkom 1787.

Altarbordet är i trä och har en draperimålad dekor. Inne i altaret finns den stenskiva som tros ha varit kyrkans ursprungliga altare.

Altaruppsatsen skänktes av släkten Silverskiöld på Häckeberga slott. I altaruppsatsen ingår delar från en tidigare altaruppsats eller möjligen ett skrank mellan långhus och kor. Altarmålningen föreställer scener från Getsemane.

Altarringen tillkom sannolikt vid samma tidpunkt som altaruppsatsen och består av en låg gråmålad balustrad.

Dopfunten är från 1200-talet och är tillverkad i höörsandsten. Ingeborg Ulfstand, den sista ägaren till Häckeberga slott, införskaffade dopfunten till Genarps kyrka. Sannolikt flyttades den från Allhelgonaklostret i Lund 1646. Den består av två delar, en kvadratisk attisk bas och en palmettdekorerad rund cuppa med en bågfris upptill. Stilmässigt hör den samman med en grupp kallad Genarpsgruppen.

Predikstol med tillhörande baldakin är utformad i renässansstil och är bevarad sedan kyrkans uppförande. I samband med tillkomsten av herrskapsläktaren flyttades predikstolen 1699 från sin plats på långhusets sydöstra kolonn till sin nuvarande placering på den andra kolonnen från öster i mittskeppets norra sida. Vid restaureringen 1787 målades predikstolen och baldakinen i grå marmorering för att stilmässigt bindas samman med den då nytillkomna altarordningen. Predikstolens korg är dekorerad med förgyllda skulpturer föreställande de fyra evangelisterna Matteus, Markus, Lukas och Johannes, apostlarna Paulus och Petrus, samt deras respektive attribut. Sockeln bär Hack Ulfstands och hans hustrurs fäderne- och mödernevapen placerade mellan änglaansikten. Under predikstolen sitter en grinande varg, vilken förmodligen anspelar på namnet på kyrkans patronus och byggherre, Ulfstand.

Herrskapsbänkarna som återfinns på sin ursprungliga plats, längst fram i långhusets bänkkvarter, härrör från kyrkans uppförande och är aningen högre än de bakomvarande bänkarna. De är rikt snidade, tillverkade i ek och bär Hack och hans hustrurs vapensköldar samt årtalet 1593. Den hantverksmässiga likheten med predikstolen talar för att de utförda av samma verkstad. Utsidorna har en klassicerande uppbyggnad, och bär byggherrens och hans hustrurs vapensköldar. Bänkarna har dubbla säten så att herrskapet antingen kunde sitta vänt mot altaret eller mot predikstolen, ett förhållande som är betecknande för den lutherska predikan.

Orgeln återfinns på orgelläktaren i mittskeppets västra del. Den är tillverkad i Danmark av Marcussen & Søn, Aabenraa 1957. Denna orgel ersatte en orgel byggd av A Mårtenssons Orgelfabrik AB i Lund 1938, vilken i sin tur ersatte en medeltida orgel som inköpts från Sankt Petri kyrka i Malmö under 1700-talet. Den medeltida orgeln invigdes år 1800 och användes fram till 1937 då den såldes till Malmö Museum. De äldsta delarna i Orgeln på Malmö Museum härrör från 1400- och 1500-talen, vilket gör den till en av världens äldsta spelbara orglar. Det nuvarande orgelverket innehåller 1200 pipor och har en fasad ritad av dåvarande domkyrkoarkitekten i Lund, Eiler Græbe (18921977). Dess utformning är tidstypisk, men påminner samtidigt om den tidigare medeltida orgeln. Den femdelade fasaden och orgelhuset är tillverkade i ek med tunna vertikalställda ribbor i den undre delen. Spelbordet är integrerat i orgelhuset och är vänt från kyrkorummet. En kororgel står sedan den inköpts från Lindö kapell i Norrköping år 2004 i korabsidens norra del. Dess uppbyggnad är snarlik Marcussenorgeln med femdelat övre parti. Fasad och orgelhus är tillverkade i grönlaserat trä.

Läktare i sidoskeppen, de så kallade pig- och drängläktarna, kan ha tillkommit på 1700-talet och ersatte i så fall ett par äldre läktare från 1600-talet. Barriärerna mot mittskeppet är gråmålade och är dekorerade med akantusblad. Läktarna nås via trappor från sidoskeppen.

Herrskapsläktaren, som är upphängd i det södra sidoskeppets andra travé sett från öster, byggdes 1669 åt innehavarna av Häckeberga slott på initiativ av fru Mette Rosenkrantz. Läktaren nås via en trappa från sidoskeppets tredje travé sett från öster och har ett tresidigt avslut som skjuter ut i långhuset. Läktarbarriären är rikt snidad och är försedd med fem blyinfattade glaspartier, vilka kan hissas upp vid gudstjänst. Mellan fönstren finns svartmålade spiralkolonnetter som bär upp ett entablement med en målad textfris bestående av bokstäver i guld på svart botten som avslutas av en gråmålad arkitrav och fem puttidekorerade överstycken. I läktarens nedre ramverkskonstruktion syns fem ursprungliga vapensköldar. Barriären är i övrigt målad i gråvitt, vilket skedde vid en restaurering av läktaren 1787. Ytterligare två motsvarande horisontella textband i guld och svart återfinns mellan glaspartierna och vapensköldarna samt strax över de dekorativt snidade understyckena som avslutar läktarbarriären nedåt. Innehavarna på Häckeberga slott har dispositionsrätt över herrskapsläktaren för all framtid, så länge de bekostar dess underhåll.

Bänkinredningen är från 1700-talet och utgörs av fyra slutna kvarter målade i en ljust gråblå kulör med en aningen mörkare överliggare. Två kvarter är fördelade på var sin sida om mittgången och står på trägolv. På andra sidan sidoskeppsgångarna, mot sidoskeppens respektive yttermurar, finns två något enklare kvarter, vilka står på tegelgolv. I korets sydvästra hörn står en mindre klockarebänk som sannolikt är samtida med övrig bänkinredning. De nuvarande bänkarna ersatte troligen den ursprungliga bänkinredningen.

Den stora kyrkklockan i malm är från 1591. Den lilla kyrkklockan i malm tillverkades 1630. Båda bär längre inskriptioner som berättar om dess tillkomst.

Mässhaken i mörkbrun sammet från 1772 utsmyckad med ett ett triangulärt fält i silver med det hebreiska Gudsnamnet Jahve på framsidan och ett latinskt kors placerat på Golgataberget på baksidan.

Kyrkobyggnaden består av ett treskeppigt långhus, västtorn indraget i långhusets ittskepp, vapenhus i söder, femsidigt korparti med nordlig sakristia i öster. Till sin form är kyrkan en basilika med högt mittskepp och lägre sidoskepp. I mittskeppets högmur över sidoskeppens pulpettak finns en rad fönster, ett så kallat klerestorium, vilket förser kyrkorummet med ljus. Tornets murar går i liv med sidoskeppens gavlar, vilka fungerar som strävpelare och bidrar till att möjliggöra tornets höga resning. Stilmässigt karaktäriseras kyrkobyggnaden av en kvardröjande gotik som förenas med renässansens stilideal. Det senare syns exteriört främst i sakristians och vapenhusets svängda volutgavlar och mindre detaljer som ankarslutar och ornament. Bortsett från dessa partier är kyrkobyggnaden i stort sett osmyckad. Byggherrens död 1594 avbröt sannolikt arbetet med exteriörens utsmyckning. Spår av förberedelser för sandstensportaler vid kyrkans västingång och vapenhusets port tyder på detta.

Murarna är oputsade och uppförda i rödaktigt stortegel och vilar på en utskjutande sockel av kvaderhuggen natursten. Teglet är lagt i kryssförband och har ritsade fogar. Fasaderna avslutas upptill av en vulstprofilerad kornisch i samma tegel som i fasaderna. Kyrkans tegel sägs ha tillverkats sydväst om Genarp i Hässelberga 1. Troligen var bottenvåningens samtliga fönster ursprungligen blyinfattade och hade sandstensposter. Merparten av dessa ersattes på 1870-talet av de något mindre svartmålade gjutjärnsfönster som kyrkan har idag. I sakristian finns ännu ett blyinfattat fönster bevarat, vilket vetter åt norr.

Under mitten av 1800-talet skrev domkyrkoarkitekten Carl George Brunius att takfallen på långhusets och koret var avtäckt med bly, medan sidoskeppen, vapenhuset och sakristian bar vingtegel. Tornets täckning nämns inte. Domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin menade i en undersökning av kyrkan utförd 1914 att kyrkans samtliga takfall varit täckta med bly, spiran undantagen, vilken han höll troligt för att ha varit klädd med ekspån (vilket den med säkerhet var åren 18701963). Under 1900-talet har takfallen efterhand belagts med kopparplåt, undantaget koret som ännu bär blytak. Taken saknar avvattningssystem i form av hängrännor eller liknande.