MUNKARPS KYRKA

Kyrkan utgörs av ett smalare västtorn med kvadratisk planform samt ett rektangulärt långhus med fullbrett kor och femsidig korabsid. Grundläggning utgörs sannolikt av en kallmur av natursten. Murverken i natursten består delvis av material från den rivna medeltidskyrkan. Muröppningarna är murade i tegel. Fasaderna är liksom den förkroppade sockeln spritputsade och avfärgade i vitt, medan omfattningar och listverk är slätputsade. En profilerad takfotsgesims löper runt hela kyrkobyggnaden inklusive tornet men där som gördelgesims. Tornets takfotsgesims är profilerad och bärs upp av konsoler.

Långhuset med det fullbreda koret har sadeltak avtäckt med dubbelfalsad gråmålad stålplåt. Skeppet avslutas åt båda håll med förhöjda gavlar som avtäcks med gråmålad stålplåt. Även absiden är avtäckt med gråmålad stålplåt men med enkla falsar. Torntaket med den högresta och sexsidiga spiran är avtäckt med enkelfalsad omålad zinkplåt och kröns av ett hjulkors av svartmålat järn.

Alla muröppningar är rundbågiga med undantag för ett rosettfönster i tornets västsida. Långhuset har fem parallellt placerade muröppningar med två språng i söder respektive norr. Den mittersta muröppningen i söder upptas av sydentrén medan övriga öppningar är fönsteröppningar. De svartmålade gjutjärnsfönstrens spröjsverk är uppbyggt kring tre stora cirklar i lod. Absidens fem fönster är något mindre men med samma utformning. De sitter i rektangulära indragningar i murverket vars övre kant pryds av små konsoler. Tornets bottenvåning har ett fönster i norr respektive söder. De smala och höga fönsteröppningarna med djupa nischer är uppdelade i en övre och en undre del med slätputsat mittparti. De svartmålade gjutjärnsbågarna är indelade i rutmönster. Västfasadens tidigare nämnda rosettfönster i gjutjärn sitter i en åttpassformad muröppning och omges av ett cirkulärt listverk i en kvadratisk indragning i murverket. I tornets övre våning finns två parställda ljudöppningar i varje väderstreck som åtskiljs av en engagerad mittkolonnett med bas och tärningskapitäl. Ljudluckorna utgörs av brunmålad fjällpanel spikad på stående brädor. Ljudöppningarna är placerade i rektangulära indragningar i murverket med små konsoler likt absidens fönsterutformning.

Kyrkans tre entréer har rakt avslutade portar klädda med ekpanel i rombiskt mönster och stora dekorativa gångjärn i svartmålat smide. Dörrbladens övre hörn har en profilerad avfasning som följer muröppningarna. Huvudentrén i tornets västfasad utgörs av en rundbågig och slätputsad perspektivportal med tre engagerade kolonner på vardera sida. Mellan pardörren och det lunettformade överljuset av svartmålat gjutjärn finns ett murat och putsat parti med en stentavla av röd granit som bär inskriptionen OSCAR II 1884. Entrén i söder har snarlik men något enklare utformning. Här utgörs inskriptionen 1884 av en ritsning i putsen som svartmålats. Överljuset är rundbågigt. Den östra entrén har ett enkelt dörrblad som sitter indraget i murverket i två språng. Dörren sitter under ett fönster som är närmast identiskt med absidens övriga.

Interiör
Genom huvudentrén i tornets bottenvåning nås vapenhuset. Rummet är i det närmaste kvadratiskt. Golvstråket mellan huvudentrén och dörren som leder vidare in i kyrkorummet är belagt med gula tegelplattor indelade i smårutigt mönster medan sidopartierna är belagda med senare tillkommen röd klinker. Väggarna är slätputsade och vitmålade. Rummets ljusinsläpp kommer från den undre delen av de södra och norra fönstren vilka sitter i djupa nischer och delas av ett platt och vitputsat innertak. Längs den norra väggen löper en svängd gråmålad trätrappa som tillkom 1947 upp till tornets nästa våning. Såväl ytterporten som pardörren som leder in till kyrkorummet har insidor med tre fyllningar i vardera dörrbladet. Ytterporten är gråmålad medan dörren mot kyrkorummet är brunlaserad. Tornet har utöver vapenhuset tre våningsplan.

Kyrkorummet utgörs av långhus, fullbrett kor och avslutande femsidig absid i öster.
Långhusets och korets fem travéer är slagna med kryssvalv vars valvribbor har fyrkantig profil och vilar på knippepilastrar med rektangulär planform, kragband och trapetskapitäl. Gördel- och sköldbågar är rundbågiga. Valven är liksom väggarna slätputsade och vitkalkade. Varje travé har ett fönster i norr och söder i djupa nischer. I söder finns innerbågar av gjutjärn med blyinfattat och delvis polykromt glas. I norr har de tidigare innerbågarna avlägsnats. I den mittersta travéen på sydsidan återfinns sydportalen vars pardörr invändigt är gråmålad med tre fyllningar i vardera dörrblad. Långhuset har golvbeläggning av rött och gult tegel i diagonalställt mönster, vilket är en replika av det ursprungliga golvet som lär vara bevarat men överspacklat under nuvarande golv. De öppna bänkkvarteren står på gråmålade trägolv. Koret har två steg högre golvnivå och är belagt med grå och röda kalkstensplattor. Långhusets västra travé upptas av orgelläktaren och dess underbyggnader som inrymmer sakristia, förråd, wc samt elcentral. Läktaren vilar på två pelare med avfasade hörn och tärningskapitäl som bär upp en bjälke på vilken läktarbarriären står. Läktarbarriären är uppbyggd som ett ramverk med släta fyllningar och indelas av enkelt utformade pilastrar. Den förkroppade överliggaren är marmorerad i grågrönt liksom pelarna och bjälken. Barriären är täckmålad i grått med ljusare grå marmorering i fyllningarna. Underbyggnaderna är mot mittgången utförd i spontad och vitmålad panel medan väggarna mot långhuset är slätputsade och vitmålade.

Absiden avskiljs från det övriga kyrkorummet genom en rundbågig tribunbåge. Golvbeläggning och golvnivå är desamma som i koret. Väggar och ribbvalvet är slätputsade och avfärgade i en kulör bruten till en gulare ton än i det övriga kyrkorummet. Valvets ribbor med fyrkantig profil vilar på vardera en pilaster placerad mellan de fem fönstren, vilka har innerbågar av gjutjärn med blyinfattat och polykromt bemålat glas. Målningarna har gemensamt tema men skiljer sig i detalj och färgställning mellan fönstren. Mot den östra väggen finns en relativt låg gråmålad skärmvägg uppbyggd som en ramverkskonstruktion med fyllningar som döljer östentrén från kyrkorummet. Utrymmet bakom skärmväggen används för förvaring.

Inredning och inventarier
Altaret som tillkom 2004 utgörs av ett enkelt och nätt utformat bordsaltare i oljad ek. Altarskivan i vit och gul marmor eller marmorimiterande sten pryds av ett litet försänkt grekiskt kors i varje hörn. På altaret står ett glaskors och två ljusstakar av glas. Kyrkan tidigare altaruppsats och altarring har avlägsnats. Den sistnämnda ersattes 2004 av lösa knäfall i gråmålat trä och rött tyg.

Dopfunten i sandsten har daterats till tiden mellan 1150 till 1175 och tillhör en grupp av fyrsidiga dopfuntar som brukar benämnas Munkarpsgruppen. Cuppan pryds av palmettbård, repstav och rundbågemotiv omslutande rosetter. Basen, som även den har kvadratisk planform, är timglasformad med vulst.

Predikstolen överfördes liksom dopfunten från den medeltida kyrkan och ska ha tillverkats 16121615 av den namnkunnige träsnidaren Jacob Krembergs verkstad. Enligt ett anbudskontrakt från 1882 skulle även en baldakin medfölja predikstolen till den nya kyrkan, vart denna försvunnit är inte känt. Korgen är femsidig med fyra fält och en öppning mot trappan. Hörnen markeras av karyatider föreställande dygderna Tålamodet, Tron, Klokheten och Rättvisan. De fyra sidorna har rundbågar som omger motiven Herdarnas tillbedjan, Korsfästelsen, Uppståndelsen samt Himmelsfärden, allt i skuren relief. Den smala foten med hexagonal planform och den svängda trappan med barriär av smala svarvade balusterdockor tillkom i samband med flytten till nuvarande kyrkan. Detsamma gäller för dagens brunbetsade utförande som är typiskt för det sena 1800-talet. Predikstolen var innan dess polykromt bemålad.

Bänkinredningen tillkom 1894 och utgörs av tre öppna kvarter, det ena löper längs hela långhusets norra vägg medan de två i söder delas av gången till sydportalen. Alla kvarter avslutas åt öster med skärmar av ramverk och fyllningar. Gavlarna är sågade i volutliknande former och avslutas upptill av utkragande tympanonfält. Ryggstöden utgörs av ramverk med liggande rektangulära fyllningar. Bänkarna har bokställ, fotstöd och rockhängare. Färgsättningen gick innan restaureringen 2004 i brunt och gult men är idag utförd i grå kulörer där fyllningarna har stiliserad marmorering i ljusare ton.

Orgelfasaden ritad av Carl Möller tillkom när kyrkan fick sin första orgel 1892 (enligt vissa uppgifter 1895). Den tredelade nygotiska fasaden har en relativt enkel utformning med spetsgavlar som kröns av korsblommor och flankeras av pilastrar med filer. De synliga piporna är placerade i trifoliebågar. I mittpartiet som är högre och bredare vilar bågarna även på kolonnetter. Fasaden är färgsatt i två grågröna kulörer med detaljer i rött. Den nuvarande orgeln som invigdes 1964 byggdes av A. Mårtenssons Orgelfabrik i Lund och har 12 stämmor fördelade på två manualer och bas.

De båda kyrkklockorna i tornet härstammar från den gamla kyrkan. Storklockan lär var från 1704 men blev enligt dess inskription omgjuten 1846 av G. O. Fredriksson i Kristianstad. Lillklockan göts 1788 hos änkan Maria Wetterholtz i Malmö.

Av kyrkans övriga inventarier av kulturhistoriskt intresse kan särskilt nämnas en madonnaskulptur från 1300talet och ett krucifix från 1400 talet vilka idag förvaras på Historiska Museet i Lund. Replikor av dessa med rekonstruerad bemålning utfördes 2004 av bildhuggare Mårten Hultenberger och sattes upp i kyrkan. Madonnan hänger norr om triumfbågen framför dopfunten och krucifixet på långhusets västra vägg.

Den medeltida kyrkan uppfördes troligen vid 1100-talets slut som en romansk stenkyrka i huggen sandsten. Den bestod ursprungligen av långhus och kor med absid i öster, men försågs senare under medeltiden med västtorn och vapenhus i söder. Troligen valvslogs kyrkan liksom många andra skånska kyrkor under 1400-talet. Vid början av 1600-talet tillkom en predikstol tillverkad av Jacob Kremberg, vilken liksom kyrkans
altaruppsats målades 1751, troligen av Simrishamnsmålaren Kristoffer Fischer.

Den ökade befolkningsutvecklingen under 1700- och 1800-talen ledde till att många medeltida skånska kyrkor byggdes om eller revs till förmån för nybyggen. I Munkarp fanns planer på att uppföra en ny kyrka åtminstone redan på 1860-talet, de första ritningarna godkändes 1867, men församlingens begränsade ekonomi gjorde att den nya helgedomen kunde invigas först 1884. För de ursprungliga ritningarna stod arkitekt Johan Erik Söderlund men de hade senare omarbetats av arkitekt Carl Möller på Överintendentsämbetet. Från den gamla kyrkan, som revs 1883, överfördes dopfunten, predikstolen, en madonnaskulptur från 1300-talet, ett krucifix från 1400-talet samt de båda kyrkklockorna. Den medeltida kyrkoruinens grundmur frilades 1922 och restaurerades år 1946.

Den nya kyrkan utformades i nyklassicistiskt stil med inslag av nygotik och nyromanik. Byggnadskroppens orientering följde inte helt den sedvanliga västöstliga riktningen utan var något vriden med koret i sydöst. Till kyrkans murverk användes natursten, bland annat från den rivna kyrkan. Muröppningar murades i tegel och kyrkorummet målades med limfärg.

1892 målades kyrkorummet om och därpå installerades kyrkan första orgel tillverkad av orgelbyggare S. Molander i Göteborg. Redan 1894 ska ny bänkinredning ha tillkommit. Absidens fem fönster byttes ut mot fönster med färgat blyinfattat glas 1907 och samma år försågs entréportarna med ekpanel.

Under 1900-talets första hälft genomfördes utöver detta en rad underhållsarbeten men få förändringar. I samband med att förslag till en ny orgel togs fram 1962 kunde ändå arkitekt Torsten Leon-Nilson konstatera att träinredningen var ommålad i mörkt rödbrun ton, dörren mellan vapenhus och långhus var utbytt och södra sidans fönster hade blivit försedda med innerfönster av antikglas. På orgelläktaren fanns en bänk med
den ursprungliga färgställningen ljus ek och detaljer i mörkt brunt. I vapenhuset hade läktartrappan ändrats 1947 och i samband med detta hade den ursprungliga skåpsinredning i söder rivits varpå den frilagda golvytan skulle beläggas med liknande plattor som i övriga rummet (idag ligger här röd klinker till skillnad från gul i övriga rummet). Det var även kring denna tid som kyrkan hade fått elektrisk kraft och belysning.

Den nya orgeln tillverkad av Mårtenssons orgelfabrik AB installerades bakom den gamla orgelfasaden 1964. 1968 genomgick kyrkan en stor interiör renovering under ledning av arkitekt Leon-Nilson. Väggar, valv och fast inredning målades om, nya furugolv lades under bänkkvarteren, läktarens underbyggnader i vitlaserad träpanel uppfördes och ett nytt värmesystem installerades. Långhusets fönster åt norr försågs med innerbågar. Bänkarna kortades mot väggarna och försågs där med nya gavlar. Predikstolen konserverades av konservator Albert Eriksson.

Leon-Nilsson ledde även en exteriör renovering 1979 som huvudsakligen omfattade putslagning, borttagning av plastfärg i fönsternischer samt kalkavfärgning av fasaderna. Vid samma tillfälle isolerades kyrkans valv. Redan två år senare ansågs fasaden vara i behov av ommålning och detta arbete utfördes inom ramen för gällande garanti. Möjligen kan detta haft sin förklaring i att kalkavfärgningen inte fäst på fasadputsen
som enligt arbetsbeskrivningarna från 1884 redan sedan uppförandet haft betydande cementinslag.

Inför kyrkans 100-års jubileum 1984 skedde invändig ommålning efter arbetsbeskrivningar upprättade av Byggadministration Harald Olsson i Lund. Antikvarie Karna Jönsson vid Skånes Hembygdsförbund konstaterar i en PM att kyrkan är invändigt målad med en plastfärg av okänt fabrikat.

1990 skedde nya fasadrestaureringar med putslagningar och avfärgning. Tornet (vars puts enligt 1884 års arbetsbeskrivningar hade högre cementhalt än övriga fasader) avfärgades med kc-färg medan kalkfärg användes för resten av kyrkan. Det tidigare korrugerade plåttaket som var spikat direkt på takstolarna ersattes av fabrikslackad skivplåt på brädat undertak.

200405 genomfördes restaureringsarbeten både interiört och exteriört under ledning av arkitekt Mikael Forsberg. Invändigt avfärgades väggarna med vit kalkfärg och korets väggar fick en gulare nyans. Bänkinredningen och läktarbarriären som tidigare varit ådringsmålade i bruna och gula nyanser målades i grågrönt med ljust grå marmorering. Läktarens pelare och överliggare gavs en mörkare marmorering i grönt. Ett skrank mot absiden avlägsnades och det ursprungliga altaret, som vid upprepade tillfällen hade kritiserats för att inte vara prydande eller anpassat till kyrkans övriga äldre fasta inredning, ersattes av ett nytt altare tillverkat av oljad ek med grå sandstenskiva. Den ursprungliga altarringen byttes ut mot två lösa knäfall. I mittgången lades nytt tegelgolv som efterliknar kyrkans ursprungliga golv, vilket återfunnits under det dåvarande golvet vars tid för tillkomst är okänd. Innerfönstren på långhusets norrsida togs bort och en elektrisk konvektor installerades för att klara klimatet. Övriga blyinfattade fönstren restaurerades. De utvändiga arbetena omfattade återigen putslagningar och målningsarbeten. Torntakets och spirans avtäckning byttes ut mot omålad zinkplåt.